Reflektion över högskolan kontra gymnasiet
Min seminariegrupp turned out to be really great faktiskt, kanske inte det bästa men mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Jag hamnade med tjejer som är ungefär lika gamla som mig. De var väldigt öppna och snälla så jag tror att vi kan jobba bra i grupp. Det ända jag kan vara lite rädd för är att dessa tjejer kan vara lite omotiverade, alltså inte sådär jätte pluggvilliga. Jag vet att man inte ska dömma sådär, men I can't help it. Det är ju mina betyg som står på spel liksom.
Idag hade jag bara en föreläsning (som by far var den mest intressanta föreläsningen hittils) och sedan gick jag frivilligt till en annan föreläsning som handlade om studieteknik. Mycket välbehövt må jag säga. Jag gillar verkligen alla lärare och studievägledare på min högskola. De är så hjälpsamma! Och det känns inte alls svårt att få hjälp med sina studier. Om man jämför med gymnasieskolan jag gick på, där var det bara EN yrkes och studievägledare för ca 1500 elever. Hon var ALLTID upptagen och det kändes omöjligt att få tag på henne och framförallt att boka en tid med henne, som också skulle gå ihop med både hennes och ens egna tidsschema.
På min högskola är det tvärtom, det finns en massa yrkes/studievägledare som väntar på att få ge en massa tips, hjälp och rådgivning. En annan grej jag tycker är riktigt bra är att högskolan inte känns lika tävlingsinriktat som gymnasiet. På mitt gymnasium kändes det som rena rama intellektualitetstävlingen på alla lektioner. Man skulle alltid komma på något klokt att säga och alltid skulle man uttrycka sig väl när man sa något. Det var viktigt att visa att man var smart. Denna press på att visa sig smart och duktig känner jag inte av på högskolan. Det känns jätteskönt att inte ha denna press på sig. Detta är verkligen positivt för då kan man säga och fråga precis vad man vill utan att känna sig dum. Högskolan är ju självklart också mycket roligare, du läser bara ett ämne som du också finner intressant. Allting känns också mycket mer friare och du har betydligt mer ansvar. Tar du inte dina uppgifter seriöst, alltså att du inte gör de eller skiter i några, så kommer du att faila. På gymnasiet kunde man ändå komma undan även fast man kanske missat någon/några moment i ämne. Så på högskolan krävs det enorm disciplin.
Nästa vecka är det två inlämningsuppgifter som ska in. Själva skrivandet känns inte svårt. Det svåra är läsningen!!! Jag ska under helgen försöka läsa ut en bok och det borde jag kunna, det borde inte vara särskilt svårt. Man ska i grupp skriva en kort sammanfattning av boken och vad det är författarna försöker belysa i boken, kanske ta upp lite centrala begrepp som nämns i boken, man ska således inte tycka till om boken utan mer föra någon sorts sammanlagd recension av boken utifrån det vi läst. Den andra uppgiften jag har är till på torsdag och den verkar betydligt svårare, det är dessutom en individuell skrivuppgift, så där har man ingen att bolla ideér med. Kanske kan man fråga lite med tjejerna från seminariegruppen. Det ska nog gå bra, så länge jag ser till att läsa ut böckerna i tid (undra hur det ska gå). På tal om böckerna, jag har nu slösat ca 500kr på 3 böcker :(, inte okej! Men jag har ju inget val.
Idag träffade jag även en gammal vän till mig som började på högskolan igår. Vi åt lunch tillsammans och snackade i nästan 2 timmar. Känns väldigt härligt att känna någon annan på skolan som också kan vara lika förvirrad som en själv till allt det nya. Men som en studievägledare sa till mig idag "Känn dig lugn, du kommer snabbt komma in i rutinen på högskolan, det är omöjligt att lära sig allt på en gång". Thats so true!
Med det lilla citatet avslutar jag detta blogginlägg. Godnatt blogg!
p.s Om ca 2 veckor är det val! Och jag får äntligen rösta ;)!
Idag hade jag bara en föreläsning (som by far var den mest intressanta föreläsningen hittils) och sedan gick jag frivilligt till en annan föreläsning som handlade om studieteknik. Mycket välbehövt må jag säga. Jag gillar verkligen alla lärare och studievägledare på min högskola. De är så hjälpsamma! Och det känns inte alls svårt att få hjälp med sina studier. Om man jämför med gymnasieskolan jag gick på, där var det bara EN yrkes och studievägledare för ca 1500 elever. Hon var ALLTID upptagen och det kändes omöjligt att få tag på henne och framförallt att boka en tid med henne, som också skulle gå ihop med både hennes och ens egna tidsschema.
På min högskola är det tvärtom, det finns en massa yrkes/studievägledare som väntar på att få ge en massa tips, hjälp och rådgivning. En annan grej jag tycker är riktigt bra är att högskolan inte känns lika tävlingsinriktat som gymnasiet. På mitt gymnasium kändes det som rena rama intellektualitetstävlingen på alla lektioner. Man skulle alltid komma på något klokt att säga och alltid skulle man uttrycka sig väl när man sa något. Det var viktigt att visa att man var smart. Denna press på att visa sig smart och duktig känner jag inte av på högskolan. Det känns jätteskönt att inte ha denna press på sig. Detta är verkligen positivt för då kan man säga och fråga precis vad man vill utan att känna sig dum. Högskolan är ju självklart också mycket roligare, du läser bara ett ämne som du också finner intressant. Allting känns också mycket mer friare och du har betydligt mer ansvar. Tar du inte dina uppgifter seriöst, alltså att du inte gör de eller skiter i några, så kommer du att faila. På gymnasiet kunde man ändå komma undan även fast man kanske missat någon/några moment i ämne. Så på högskolan krävs det enorm disciplin.
Nästa vecka är det två inlämningsuppgifter som ska in. Själva skrivandet känns inte svårt. Det svåra är läsningen!!! Jag ska under helgen försöka läsa ut en bok och det borde jag kunna, det borde inte vara särskilt svårt. Man ska i grupp skriva en kort sammanfattning av boken och vad det är författarna försöker belysa i boken, kanske ta upp lite centrala begrepp som nämns i boken, man ska således inte tycka till om boken utan mer föra någon sorts sammanlagd recension av boken utifrån det vi läst. Den andra uppgiften jag har är till på torsdag och den verkar betydligt svårare, det är dessutom en individuell skrivuppgift, så där har man ingen att bolla ideér med. Kanske kan man fråga lite med tjejerna från seminariegruppen. Det ska nog gå bra, så länge jag ser till att läsa ut böckerna i tid (undra hur det ska gå). På tal om böckerna, jag har nu slösat ca 500kr på 3 böcker :(, inte okej! Men jag har ju inget val.
Idag träffade jag även en gammal vän till mig som började på högskolan igår. Vi åt lunch tillsammans och snackade i nästan 2 timmar. Känns väldigt härligt att känna någon annan på skolan som också kan vara lika förvirrad som en själv till allt det nya. Men som en studievägledare sa till mig idag "Känn dig lugn, du kommer snabbt komma in i rutinen på högskolan, det är omöjligt att lära sig allt på en gång". Thats so true!
Med det lilla citatet avslutar jag detta blogginlägg. Godnatt blogg!
p.s Om ca 2 veckor är det val! Och jag får äntligen rösta ;)!
Högskolestart
Idag är det tisdag (egentligen onsdag) och i måndags var det första dan på högskolan. Vi hade två lektioner, eller föreläsningar bör man säga nu, som mest agerade som en introduktion till ämnet vi ska studera. Jag gillar verkligen det vi får lära oss, allting är jätte jätteintressant. Allt känns bara så nytt och scary. Men antar att jag vänjer mig vid allting ganska fort. Hittils har allting iallafall gått jättebra. Jag har med tiden fått lättare att hitta runt på skolan, men ännu är det lite klurigt. Det ag hatar just nu är att jag troligtvis måste köpa alla obligatoriska böcker som står på litteraturlistan. Hade jag vetat innan att vi skulle få en lista med en massa böcker som vi måste handla/låna själva, hade jag säkerligen varit först med att få alla böcker. Olyckligtvis är jag nu sent ute. Man lär sig verkligen av sina misstag.
En annan grej som jag inte är så jätte excited över, är att vi ska skriva alla våra arbeten i grupp. Eller det ska vi iallafall göra nu i vår första skrivuppgift. I dessa grupper ska vi alltså diskutera, reflektera och analysera det vi fått till uppgift när det är tid för seminarium. Detta är inte kul för någon som mig, som oftast bär på talängslan. Och jag tror att jag kan få ännu mer talängslan nu när jag sett att majoriteten av alla som jag går med, är äldre än mig. Detta är nästan värre än det med böckerna. Hur ska jag ärligt talat klara av det här? Jag måste verkligen prepare inför varje seminarium för jag vill inte ha dåliga/dumma saker att komma med.
En annan grej är ju det här med att faktiskt läsa böckerna. Det förväntas inte att man ska läsa några sidor ur alla böcker, utan man ska läsa hela boken. Detta är något som JAG ska göra, jag som kanske läst 3 böcker under hela min livsstid. Och nu snackar vi om 11 böcker under en termin! Great, just great. Jag undrar ärligt talat om det finns någon som faktiskt hinner läsa precis allt? Jag tror helt allvarligt talat inte det, jag tror att många bara skummar igenom och försöker läsa det viktigaste i boken. För mig låter det fullkomligt omöjligt.
Sen är det ju också det här med maten. Herre min gud, jag är så mycket mer tacksam nu för allt gratis jag fick i grundskolan och gymnasiet. Gratis mat, gratis terminsskort, gratis böcker, gratis kalender.
Maten är iofs inte en jätte big deal för mig nu, jag hinner liksom hem under mina håltimmar för att äta, det tar ju trots allt ca 15-20 min att åka från högskolan till hemmet. Den största rädslan jag bär på är att sitta och diskutera i seminariegrupperna. Det finns bara en grej som är positivt med dessa seminariegrupper och det är att man troligtvis kan få lära känna lite nya vänner.
Imorgon får vi reda på vilken grupp vi hamnar i. Jag hoppas att jag hamnar med några som inte är alltför seriösa men inte alltför slappa heller. Alltför seriöst skulle kännas tråkigt, ansträngt, stressigt, misslyckat. Alltför slappigt skulle självklart kännas dåligt, därav dåliga betyg. Hoppas också att man hamnar med härliga, "down to eartyh", sociala människor så att man kan ha lätt för att prata med varann. Jag har gått och tänkt på det här med seminariegrupper sen i måndags och jag hoppas innerligt att jag, trots det faktum att jag alltid har oturen på min sida, hamnar med en bra grupp som jag kan känna mig avslappnad med. Snälla gud, om du nu finns, hör min bön!
Nu ska jag försöka slagga, föreläsning imorn kl 10! Good night blog!
BTW - jag gick till registreringen själv, det var inte så farligt som jag trodde i början.
En annan grej som jag inte är så jätte excited över, är att vi ska skriva alla våra arbeten i grupp. Eller det ska vi iallafall göra nu i vår första skrivuppgift. I dessa grupper ska vi alltså diskutera, reflektera och analysera det vi fått till uppgift när det är tid för seminarium. Detta är inte kul för någon som mig, som oftast bär på talängslan. Och jag tror att jag kan få ännu mer talängslan nu när jag sett att majoriteten av alla som jag går med, är äldre än mig. Detta är nästan värre än det med böckerna. Hur ska jag ärligt talat klara av det här? Jag måste verkligen prepare inför varje seminarium för jag vill inte ha dåliga/dumma saker att komma med.
En annan grej är ju det här med att faktiskt läsa böckerna. Det förväntas inte att man ska läsa några sidor ur alla böcker, utan man ska läsa hela boken. Detta är något som JAG ska göra, jag som kanske läst 3 böcker under hela min livsstid. Och nu snackar vi om 11 böcker under en termin! Great, just great. Jag undrar ärligt talat om det finns någon som faktiskt hinner läsa precis allt? Jag tror helt allvarligt talat inte det, jag tror att många bara skummar igenom och försöker läsa det viktigaste i boken. För mig låter det fullkomligt omöjligt.
Sen är det ju också det här med maten. Herre min gud, jag är så mycket mer tacksam nu för allt gratis jag fick i grundskolan och gymnasiet. Gratis mat, gratis terminsskort, gratis böcker, gratis kalender.
Maten är iofs inte en jätte big deal för mig nu, jag hinner liksom hem under mina håltimmar för att äta, det tar ju trots allt ca 15-20 min att åka från högskolan till hemmet. Den största rädslan jag bär på är att sitta och diskutera i seminariegrupperna. Det finns bara en grej som är positivt med dessa seminariegrupper och det är att man troligtvis kan få lära känna lite nya vänner.
Imorgon får vi reda på vilken grupp vi hamnar i. Jag hoppas att jag hamnar med några som inte är alltför seriösa men inte alltför slappa heller. Alltför seriöst skulle kännas tråkigt, ansträngt, stressigt, misslyckat. Alltför slappigt skulle självklart kännas dåligt, därav dåliga betyg. Hoppas också att man hamnar med härliga, "down to eartyh", sociala människor så att man kan ha lätt för att prata med varann. Jag har gått och tänkt på det här med seminariegrupper sen i måndags och jag hoppas innerligt att jag, trots det faktum att jag alltid har oturen på min sida, hamnar med en bra grupp som jag kan känna mig avslappnad med. Snälla gud, om du nu finns, hör min bön!
Nu ska jag försöka slagga, föreläsning imorn kl 10! Good night blog!
BTW - jag gick till registreringen själv, det var inte så farligt som jag trodde i början.
Jobb och högskoleregistrering
Igår jobbade jag ju som sagt på det nya arbetsuppdraget. Det var också jobbigt men hör och häpna, jag fick för första gången jobba med en tjej! Det kändes jätteskönt, vet inte alls hur jag hade klarat av det jobbet om det var en kille jag fick jobba med. Hon var jättetrevlig och pratglad. Jag önskar verkligen att jag får träffa henne mer framöver.
På tal om jobb så fick jag idag hem en lönespecifikation, alltså ett papper på månadens lön, vad jag jobbat med, under vilka tider, OB tillägg, semestersättning osv. Det visar sig att jag allt fick mer än vad jag trodde att jag skulle få. Jag jobbade ju bara 5 dagar under juli månad och det blev 3900 nånting, trodde det skulle bli 2000. Så yes I'm happy! Kanske inte är jättemycket pengar men vadå jag har inte jobbat så mycket så jag kan ju inte riktigt klaga. Men faktum att jag inte kan påverka hur mycket jag vill jobba (på grund av min så kallade behovsanställning) så är det ju ändå lite orättvist.
Jag måste göra ett hemskt erkännande nu. Det är att jag inte städat mitt rum på kanske hela sommaren. Jag skäms! Jag vill göra det men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har så himla mycket i mitt rum, det är helt otroligt. Det är så mycket som egentligen borde rensas och kastas. Jag har två byråar i mitt rum och på dem står det en massa grejjer, likaså på mitt skrivbord. På min säng och på golvet ligger det kläder överallt. Mattan behöver dammsugas och golvet behöver moppas. Jag ska försöka ta tag i det. Snart börjar man ju på högskolan och det vore bra att få komma hem och sitta och plugga till ett snyggt och rent skrivbord.
På tal om det! Redan på fredag är på registering på högskolan som gäller, alltså om 3 dar! Jag är så sjukt nervös. Jag har läst lite om skolan och allt verkar så himla stort och nytt. Alltså, call me a baby, men jag skulle helst vilja gå dit med syrran eller kanske en kompis. Det verkar lite scary att gå dit helt själv.
Ska jag vara feg och gå med någon eller ska jag vara independent och gå dit själv? Det är frågan.
På tal om jobb så fick jag idag hem en lönespecifikation, alltså ett papper på månadens lön, vad jag jobbat med, under vilka tider, OB tillägg, semestersättning osv. Det visar sig att jag allt fick mer än vad jag trodde att jag skulle få. Jag jobbade ju bara 5 dagar under juli månad och det blev 3900 nånting, trodde det skulle bli 2000. Så yes I'm happy! Kanske inte är jättemycket pengar men vadå jag har inte jobbat så mycket så jag kan ju inte riktigt klaga. Men faktum att jag inte kan påverka hur mycket jag vill jobba (på grund av min så kallade behovsanställning) så är det ju ändå lite orättvist.
Jag måste göra ett hemskt erkännande nu. Det är att jag inte städat mitt rum på kanske hela sommaren. Jag skäms! Jag vill göra det men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har så himla mycket i mitt rum, det är helt otroligt. Det är så mycket som egentligen borde rensas och kastas. Jag har två byråar i mitt rum och på dem står det en massa grejjer, likaså på mitt skrivbord. På min säng och på golvet ligger det kläder överallt. Mattan behöver dammsugas och golvet behöver moppas. Jag ska försöka ta tag i det. Snart börjar man ju på högskolan och det vore bra att få komma hem och sitta och plugga till ett snyggt och rent skrivbord.
På tal om det! Redan på fredag är på registering på högskolan som gäller, alltså om 3 dar! Jag är så sjukt nervös. Jag har läst lite om skolan och allt verkar så himla stort och nytt. Alltså, call me a baby, men jag skulle helst vilja gå dit med syrran eller kanske en kompis. Det verkar lite scary att gå dit helt själv.
Ska jag vara feg och gå med någon eller ska jag vara independent och gå dit själv? Det är frågan.
Friday!
Goda nyheter! Flickan som försvann är nu funnen. Man vet inte varför flickan försvann från familjen, familjen vill inte uttala sig om det. Vilket är förståeligt. Men jag är glad att hon är tillbaka till sin familj iaf :)
Det är fredag och jag är så glaad, yay :D! Ikväll blir det utgång med tjejerna, det ska bli kul, hoppas jag! Den här klubben faller mig inte riktigt i smaken... tror jag iallafall, har ju aldrig festat där, men har gått förbi ett par gånger och musiken är inte riktigt my style. Men det är ju olika djs varje helg så vi får se. Man har ju hört mycket om denna klubb, väldigt omtalad, så nu är det upp till bevis.
Idag ringde en av mina handledare mig och frågade om jag var intresserad av ett arbetsuppdrag nu på måndag. Det är ett nytt jobb thank god! Men det är bara en dag så det känns ju lite surt. Aja. På onsdag får man iaf lönen :) Jag har ju jobbat 5 dagar under juli månad bara, så det blir väl kanske 2000kr om ens det. :/
Nu ska jag duscha och försöka tagga till inför kvällen. Kl 8 möter jag upp tjejerna. I know lite tidigt, men det är gratis inträde innan 21.
Hörs sen bloggen!
Det är fredag och jag är så glaad, yay :D! Ikväll blir det utgång med tjejerna, det ska bli kul, hoppas jag! Den här klubben faller mig inte riktigt i smaken... tror jag iallafall, har ju aldrig festat där, men har gått förbi ett par gånger och musiken är inte riktigt my style. Men det är ju olika djs varje helg så vi får se. Man har ju hört mycket om denna klubb, väldigt omtalad, så nu är det upp till bevis.
Idag ringde en av mina handledare mig och frågade om jag var intresserad av ett arbetsuppdrag nu på måndag. Det är ett nytt jobb thank god! Men det är bara en dag så det känns ju lite surt. Aja. På onsdag får man iaf lönen :) Jag har ju jobbat 5 dagar under juli månad bara, så det blir väl kanske 2000kr om ens det. :/
Nu ska jag duscha och försöka tagga till inför kvällen. Kl 8 möter jag upp tjejerna. I know lite tidigt, men det är gratis inträde innan 21.
Hörs sen bloggen!
14 år och försvunnen
Okej, det har snart gått en vecka och jag har inte hört något från någon av mina handledare. De har i princip skitit i mig. Och jag har skitit i dom. Själv tycker jag inte jag gjort så mycket fel. Jag kontaktade de i torsdags och sa att jag var sjuk och de har inte gett mig ett svar efter det, eller kontaktat mig tillbaka. Det är dem som ska ringa mig när det finns ett nytt arbetsuppdrag att genomföra, det är inget jag kan ta reda på/veta själv. Det skulle kunna vara att jag jobbar på samma ställe denna vecka och har samma schema, men det skulle ju vara nya arbetsuppdrag varje vecka, det står ju till och med i personalhandboken. Jag kanske skickar iväg ett till mail ändå, bara för att visa att jag "bryr" mig, då har jag åtminstonde försökt.
Men nu till något annat, något viktigare, något hemskt. Igår läste jag på en blogg att en 14årig flicka är försvunnen. Hon försvann i söndags och sen dess har man inte hört av henne. Man har heller inte kunnat kontaktat henne då hennes mobil är avstängd. Enligt uppgifter sågs hon senast i måndags i Malmö (en bit från där hon bor) där hon mötte upp 2 okända män/killar. Mer än så vet man inte. Polisen vill inte hjälpa till då de påstår att det inte begåtts något brott, medierna följer polisens spår och vill inte heller samarbeta. Nu har familjen bestämt att ta "matters into their own hands" som man säger på engelska, och har försökt nå ut till människor i hela landet, med fokus på folk i malmö (där man sist såg henne). Genom lie hjälp av facebook och bloggvärlden har man redan lyckats nå ut till flera tusen människor runt om i landet.
Jag blev helt till mig när jag fick läsa och höra om detta. Jag hatar när sånt här händer, oftast brukar såna här fall inte resultera i något positivt. Men jag hoppas vekrligen att flickan kommer hem snart, oskadd. Det kan ju bara vara så att hon rymde hemifrån (familjebråk kan vara en orsak, eller kärleksproblem) för att köra nån liten tonårsrevolt. Om det nu skulle vara så så är det skumt att hon träffade dessa okända män, jag menar, rymmer man hemifrån går man väl och sover hos någon man känner. Att varken polisen eller medierna vill samarbete är ju bara förjävligt! Polisen kan jag till en viss del förstå för det är ju deras plikt att bara rycka till när ett brott begåtts och tänker man rent tekniskt, så har det egentligen inte begåtts något brott. Då är det väl lagarna man ska vara arg över och inte poliserna. Själv tycker jag iofs att något som att rymma hemifrån borde klassas som ett brott med tanke på vad det kan bli för konsekvenser.
Att medierna inte vill hjälpa till däremot, där har jag ingen förståelse alls! Det är så mycket oviktigt som skrivs i tidningarna idag och sånt går minsann att publicera, men något viktigt som detta går visst inte. Skitdåligt! Aja, jag har iaf suttit och tänkt på denna stackars tjej sen dess att jag fick höra om det. Jag är en väldigt sympatisk person och jag lider verkligen med familjen. Tänk att inte veta vart en familjemedlem tagit vägen, att personen är borta i flera dygn, jag hade varken kunnat sova eller äta. Just i denna sekund som jag skriver detta så tänker jag på en familj som hamnade i samma situation. En son i familjen försvann och var försvunnen i flera dagar. Efter ungefär 3 veckors letande fann man honom och det visa sig att han hade tagit livet av sig själv. :'( Finner inga ord, det är så hemskt!
Jag ska nu försöka ta mig ur kragen, efter denna hemska hemska händelse och maila en av mina handledare. Sedan ska jag ner och handla mat. Bye bloggen!
Men nu till något annat, något viktigare, något hemskt. Igår läste jag på en blogg att en 14årig flicka är försvunnen. Hon försvann i söndags och sen dess har man inte hört av henne. Man har heller inte kunnat kontaktat henne då hennes mobil är avstängd. Enligt uppgifter sågs hon senast i måndags i Malmö (en bit från där hon bor) där hon mötte upp 2 okända män/killar. Mer än så vet man inte. Polisen vill inte hjälpa till då de påstår att det inte begåtts något brott, medierna följer polisens spår och vill inte heller samarbeta. Nu har familjen bestämt att ta "matters into their own hands" som man säger på engelska, och har försökt nå ut till människor i hela landet, med fokus på folk i malmö (där man sist såg henne). Genom lie hjälp av facebook och bloggvärlden har man redan lyckats nå ut till flera tusen människor runt om i landet.
Jag blev helt till mig när jag fick läsa och höra om detta. Jag hatar när sånt här händer, oftast brukar såna här fall inte resultera i något positivt. Men jag hoppas vekrligen att flickan kommer hem snart, oskadd. Det kan ju bara vara så att hon rymde hemifrån (familjebråk kan vara en orsak, eller kärleksproblem) för att köra nån liten tonårsrevolt. Om det nu skulle vara så så är det skumt att hon träffade dessa okända män, jag menar, rymmer man hemifrån går man väl och sover hos någon man känner. Att varken polisen eller medierna vill samarbete är ju bara förjävligt! Polisen kan jag till en viss del förstå för det är ju deras plikt att bara rycka till när ett brott begåtts och tänker man rent tekniskt, så har det egentligen inte begåtts något brott. Då är det väl lagarna man ska vara arg över och inte poliserna. Själv tycker jag iofs att något som att rymma hemifrån borde klassas som ett brott med tanke på vad det kan bli för konsekvenser.
Att medierna inte vill hjälpa till däremot, där har jag ingen förståelse alls! Det är så mycket oviktigt som skrivs i tidningarna idag och sånt går minsann att publicera, men något viktigt som detta går visst inte. Skitdåligt! Aja, jag har iaf suttit och tänkt på denna stackars tjej sen dess att jag fick höra om det. Jag är en väldigt sympatisk person och jag lider verkligen med familjen. Tänk att inte veta vart en familjemedlem tagit vägen, att personen är borta i flera dygn, jag hade varken kunnat sova eller äta. Just i denna sekund som jag skriver detta så tänker jag på en familj som hamnade i samma situation. En son i familjen försvann och var försvunnen i flera dagar. Efter ungefär 3 veckors letande fann man honom och det visa sig att han hade tagit livet av sig själv. :'( Finner inga ord, det är så hemskt!
Jag ska nu försöka ta mig ur kragen, efter denna hemska hemska händelse och maila en av mina handledare. Sedan ska jag ner och handla mat. Bye bloggen!
Händelserikt år
Jag får återigen ångest när jag tänker på mitt jobb. Mina handledare har inte ringt mig och jag är helt ärligt talat förvirrad. Jag ska ju få ett nytt arbetsuppdrag varje vecka. Ringer dem inte imorgon ska jag nog försöka kontakta dem men en liten del av mig vill helst bara skita i det. Det är så tråkigt det här jobbet :'( Aja, det här är ju sista veckan på jobbet så jag borde ju kunna ge gärnet nu in i det sista.
Anyways, idag har jag bara chillat hemma med la familia. Jag kan inte fatta att skolan börjar nästa vecka. Det är helt sjukt. I cannot believe it. Känns som att jag tog studenten för en månad sen typ. Allt går så himla fort. Och sommaren är typ snart över. Det har redan gått mer än ett halvår på år 2010, det är helt ofattbart. Mina kusiner åkte också iväg idag, ena till en annan del av sverige och ena till usa. Hon som åkte till usa träffade jag en sista gång igen i fredags. Vi spenderade tid tillsammans hemmos vår moster. Nu är hon redan framme i usa! Lord knows what she's doing!
Det här året har nog varit en av dem mest händelserika på vääldigt länge kan jag lova. Så mycket som hänt! Detta år kommer utan tvekan att vara ihågkommen.
Skolan börjar ju snart och jag funderar på att nästa helg köra en liten skol-shopping runda. Ny kalender, nya block, pennor etc. Tror att det kan vara bra att inhandla lite nya matlådor också, nu när man inte mer kommer få någon skollunch.
Min pappa har nu också planer på att fixa vår bil. Vi har inte använt den på nästan 3 år tror jag. Han avställde bilen för att den saknar en massa bildelar som enligt farsan kostar en förmegenhet att köpa och laga. Nu verkar det dock som att han är villig att få den fixad, despite the costs. Vi får se, farsan snackar väldigt mycket, men det är inte alltid som det han säger görs.
Nu ska jag försöka få mig lite sömn. Jag kunde verkligen inte sova igår, det var hemskt. Det resultera självklart i att jag vaknade så sent som kl 3 på dan. Sick!
Anyways, idag har jag bara chillat hemma med la familia. Jag kan inte fatta att skolan börjar nästa vecka. Det är helt sjukt. I cannot believe it. Känns som att jag tog studenten för en månad sen typ. Allt går så himla fort. Och sommaren är typ snart över. Det har redan gått mer än ett halvår på år 2010, det är helt ofattbart. Mina kusiner åkte också iväg idag, ena till en annan del av sverige och ena till usa. Hon som åkte till usa träffade jag en sista gång igen i fredags. Vi spenderade tid tillsammans hemmos vår moster. Nu är hon redan framme i usa! Lord knows what she's doing!
Det här året har nog varit en av dem mest händelserika på vääldigt länge kan jag lova. Så mycket som hänt! Detta år kommer utan tvekan att vara ihågkommen.
Skolan börjar ju snart och jag funderar på att nästa helg köra en liten skol-shopping runda. Ny kalender, nya block, pennor etc. Tror att det kan vara bra att inhandla lite nya matlådor också, nu när man inte mer kommer få någon skollunch.
Min pappa har nu också planer på att fixa vår bil. Vi har inte använt den på nästan 3 år tror jag. Han avställde bilen för att den saknar en massa bildelar som enligt farsan kostar en förmegenhet att köpa och laga. Nu verkar det dock som att han är villig att få den fixad, despite the costs. Vi får se, farsan snackar väldigt mycket, men det är inte alltid som det han säger görs.
Nu ska jag försöka få mig lite sömn. Jag kunde verkligen inte sova igår, det var hemskt. Det resultera självklart i att jag vaknade så sent som kl 3 på dan. Sick!
Big mistake/missunderstanding
Jag har begått ett stort stort stort misstag. Det är så likt mig. Jag kan vara så dum ibland, tänker inte efter. Det är angående mitt jobb. Det märks att jag kan väldigt lite om det och känner mig osäker kring det. Eftersom det var uppehåll denna vecka fram tills tisdag trodde jag att jag skulle bli uppringd om när jag skulle onsdag, torsdag och fredag. Eftersom ingen av mina handledare ringde tänkte jag att det fortfarande var uppehåll. Dum som jag är var så inte fallet. Jag var ju på festen igår, (som jag kommer berätta mer om senare), där jag träffa på en kille från jobbet. Han frågade mig direkt "Vart har du varit?" och jag svarade någonting i stilen med att jag inte blivit uppringd om att arbeta. Kommer inte ihåg vad han svarade tillbaka. Men i efterhand fick han svar mig att tänka. F*ck, vad FAN hade jag gjort :'(?!, tänkte jag.
Jag har alltså de senaste dagarna gått och trott att vi har haft uppehåll fastän vi inte har haft det, och har därför inte jobbat när jag egentligen skulle jobba!! I am so ashamed to say this. Det var det största misstaget ever. Misstag eller missförstånd, I dont know, men det är väl a little bit of both. För att undvika att låta dum till en av mina handledare bestämde jag mig för att dra en vit lögn. Jag sa att jag har varit sjuk och inte har kunnat kontakta varken henne eller företaget om detta då min mobil har knasat sig. Jag kom med ursäkten att jag hade fått matförgiftning. Ja, jag ville att det skulle låta trovärdigt. Inte sjuk som i lite hosta, utan sjuk, på riktigt. Matförgiftning är något man också kan få sådär plötsligt med och det rekommenderas att man stannar hemma när man har det. Jag känner mig dum som ljög men jag vill inte riskera att få sparken.
Jag har kommer nu att ha varit "sjuk" i 3 arbetsdagar och jag måste erkänna att det har varit skönt som fan. Jag behövde en paus från det där skitjobbet. Det som känns bra är att man fortfarande får lön om man är sjuk, det låter as bra i mina öron. På måndag kommer jag gå tillbaka med nya tag men jag hoppas innerligt att jag får ett nytt arbetsuppdrag nästa vecka.
Till festen då: Det var ju tänkt att jag skulle åka till festen med en av mina kusiner. And guess what? Hon skickar sms och ditchar mig i SISTA sekund. Jag tror att jag har nämnt det tidigare i bloggen hur jag hatar folk som bangar i sista sekund när man bestämt något, speciellt när det inte finns någon legit excuse. I det här fallet fanns det en legit ecxuse men kunde hon inte ha sagt det tidigare, då hade jag inte haft behövt fråga folk om de vill gå på fest i sista sekund. Ingen förstår hur arg, ledsen jag var, denna fest ville jag inte missa och jag ville inte gå dit helt själv. Jag hann messa runt till olika människor för att se om de ville hänga med och det blev ett par nej tills jag tillslut hittade en som ville gå med mig. Vi möttes upp ungefär vid 11 för att dra till festen. Festen var faktiskt nice, inte så jättekul som jag hade trott i början, men det var helt okej. Musiken var skitbra och det var as kul att dansa. Tyvärr hittade man ingen kille man fastna för. Jag ångrar lite också att jag inte hade på mig en finare outfit, men men. All in all var festen kul. Träffade på några som man kände och pratade med dem. Jag kan inte fatta jag inte kommer se min kusse på ett långt tag nu. På söndag (om 3 dagar) she's off to the US.
Efter festen åkte vi till donken för att ta oss en varsin cheeseburgare, hungriga som vi var. Sen var man hemma och in bed by 6!
Nu är det läggdags!
p.s. Fick en rejäl utskällning av syrran idag. Förstår inte vad det är med henne. Jag tycker bara att utskällningen var lite väl överdriven. En sån utskällning kan jag få om jag typ skulle slå henne (vilket I never do) men jag gjorde inget annat än att svara lite argt på något som hon sa som irritera mig. Jag tyckte hon blew the situation way out of proportion, lite som att något annat triggar henne och hon tar ut hennes anger på mig. Aja.
Jag har alltså de senaste dagarna gått och trott att vi har haft uppehåll fastän vi inte har haft det, och har därför inte jobbat när jag egentligen skulle jobba!! I am so ashamed to say this. Det var det största misstaget ever. Misstag eller missförstånd, I dont know, men det är väl a little bit of both. För att undvika att låta dum till en av mina handledare bestämde jag mig för att dra en vit lögn. Jag sa att jag har varit sjuk och inte har kunnat kontakta varken henne eller företaget om detta då min mobil har knasat sig. Jag kom med ursäkten att jag hade fått matförgiftning. Ja, jag ville att det skulle låta trovärdigt. Inte sjuk som i lite hosta, utan sjuk, på riktigt. Matförgiftning är något man också kan få sådär plötsligt med och det rekommenderas att man stannar hemma när man har det. Jag känner mig dum som ljög men jag vill inte riskera att få sparken.
Jag har kommer nu att ha varit "sjuk" i 3 arbetsdagar och jag måste erkänna att det har varit skönt som fan. Jag behövde en paus från det där skitjobbet. Det som känns bra är att man fortfarande får lön om man är sjuk, det låter as bra i mina öron. På måndag kommer jag gå tillbaka med nya tag men jag hoppas innerligt att jag får ett nytt arbetsuppdrag nästa vecka.
Till festen då: Det var ju tänkt att jag skulle åka till festen med en av mina kusiner. And guess what? Hon skickar sms och ditchar mig i SISTA sekund. Jag tror att jag har nämnt det tidigare i bloggen hur jag hatar folk som bangar i sista sekund när man bestämt något, speciellt när det inte finns någon legit excuse. I det här fallet fanns det en legit ecxuse men kunde hon inte ha sagt det tidigare, då hade jag inte haft behövt fråga folk om de vill gå på fest i sista sekund. Ingen förstår hur arg, ledsen jag var, denna fest ville jag inte missa och jag ville inte gå dit helt själv. Jag hann messa runt till olika människor för att se om de ville hänga med och det blev ett par nej tills jag tillslut hittade en som ville gå med mig. Vi möttes upp ungefär vid 11 för att dra till festen. Festen var faktiskt nice, inte så jättekul som jag hade trott i början, men det var helt okej. Musiken var skitbra och det var as kul att dansa. Tyvärr hittade man ingen kille man fastna för. Jag ångrar lite också att jag inte hade på mig en finare outfit, men men. All in all var festen kul. Träffade på några som man kände och pratade med dem. Jag kan inte fatta jag inte kommer se min kusse på ett långt tag nu. På söndag (om 3 dagar) she's off to the US.
Efter festen åkte vi till donken för att ta oss en varsin cheeseburgare, hungriga som vi var. Sen var man hemma och in bed by 6!
Nu är det läggdags!
p.s. Fick en rejäl utskällning av syrran idag. Förstår inte vad det är med henne. Jag tycker bara att utskällningen var lite väl överdriven. En sån utskällning kan jag få om jag typ skulle slå henne (vilket I never do) men jag gjorde inget annat än att svara lite argt på något som hon sa som irritera mig. Jag tyckte hon blew the situation way out of proportion, lite som att något annat triggar henne och hon tar ut hennes anger på mig. Aja.
Onsdag
Det är onsdag och idag är jag ledig igen! Till min förvåning, och kanske blir ledig imorn med. Hade det varit för en vecka sen hade jag varit mad pissed, men nu är jag bara glad. Jag orkar inte med det jobbet. Det känns jättebra att man får lite paus från det. Igår var storesyrran ledig as well och vi kollade på Why did I get married 2 som också var skitbra och rolig men jag gillade på något sätt ettan mer. Jag tror det kommer en trea också och då ska jag def se den.
Senare ikväll blir det faktiskt party. I en lokal, alltså lokalfest. Det är 3 tjejer som håller i festen. Alla dem ska inom kort åka till usa och plugga vidare. En av de tre tjejerna är min kusin. Festen blir alltså som en stor avskedsfest. Snart åker min kusin, I can't believe it. Och en massa andra som jag känner. :( Då blir jag kvar här, all alone. :(
Nejmen den här festen ska bli intressant. Jag har lite hatkärlek till lokalfester. Hat för att jag, sist jag var på en lokalfest, blev bestulen på mitt SL kort och mina pengar som jag hade i jackfickan. Ikväll ska jag dock se till att jag har allting på mig (ja, till och med jackan om det så behövs, eller så lägger jag bara jackan i väskan) och ska inte lämna mina saker utom räckhåll, thats for sure.
Kärlek för att jag gillar lokaler. Lokaler = stort utrymme vilket betyder stor yta att dansa på. Det ska bli lite konstigt att festa helt plötsligt när man har haft jobb och en massa annat viktigt att tänka på (CSN, barnpension, högskolestart etc). Men jag tror att det kan bli riktigt kul ikväll, jag hoppas att det kommer mycket människor, the more the merrier liksom. Nu återstår bara att hitta en fin outfit för ikväll. Ungefär vid klockan 22 ska jag möta upp min "kusin" (rent biologiskt är vi inte kusiner men jag kallar henne och hennes syrra för mina kusiner för jag känt de så pass länge och de är dessutom barn till min mosters man). Sedan åker vi tillsammans till festen.
En konstig grej är att ingen har kommit hem ännu. Ursula och lillesyrran brukar alltid komma hem vid 3 tiden, senast kl 4 och nu är klockan halv 6. Wonder what they're up to ..
Juste vill bara avlsuta med en väldigt härlig och positiv grej. Jag skrev ju för några dagar sen om lillesyrrans matvanor, att hon inte äter en bra nyttig kost. Smal som en pinne var vad hon var, man vågade knappt bära henne utan att vara rädd för att bryta ett ben. Jag och storesyrran kämpade ju som sagt med detta och gav henne en massa bra mat. Och guess what, hon har gått upp i vikt och hon är healthy! Hon är mycket mer på topp nu än vad hon var förut. Mission accomplished :)
Senare ikväll blir det faktiskt party. I en lokal, alltså lokalfest. Det är 3 tjejer som håller i festen. Alla dem ska inom kort åka till usa och plugga vidare. En av de tre tjejerna är min kusin. Festen blir alltså som en stor avskedsfest. Snart åker min kusin, I can't believe it. Och en massa andra som jag känner. :( Då blir jag kvar här, all alone. :(
Nejmen den här festen ska bli intressant. Jag har lite hatkärlek till lokalfester. Hat för att jag, sist jag var på en lokalfest, blev bestulen på mitt SL kort och mina pengar som jag hade i jackfickan. Ikväll ska jag dock se till att jag har allting på mig (ja, till och med jackan om det så behövs, eller så lägger jag bara jackan i väskan) och ska inte lämna mina saker utom räckhåll, thats for sure.
Kärlek för att jag gillar lokaler. Lokaler = stort utrymme vilket betyder stor yta att dansa på. Det ska bli lite konstigt att festa helt plötsligt när man har haft jobb och en massa annat viktigt att tänka på (CSN, barnpension, högskolestart etc). Men jag tror att det kan bli riktigt kul ikväll, jag hoppas att det kommer mycket människor, the more the merrier liksom. Nu återstår bara att hitta en fin outfit för ikväll. Ungefär vid klockan 22 ska jag möta upp min "kusin" (rent biologiskt är vi inte kusiner men jag kallar henne och hennes syrra för mina kusiner för jag känt de så pass länge och de är dessutom barn till min mosters man). Sedan åker vi tillsammans till festen.
En konstig grej är att ingen har kommit hem ännu. Ursula och lillesyrran brukar alltid komma hem vid 3 tiden, senast kl 4 och nu är klockan halv 6. Wonder what they're up to ..
Juste vill bara avlsuta med en väldigt härlig och positiv grej. Jag skrev ju för några dagar sen om lillesyrrans matvanor, att hon inte äter en bra nyttig kost. Smal som en pinne var vad hon var, man vågade knappt bära henne utan att vara rädd för att bryta ett ben. Jag och storesyrran kämpade ju som sagt med detta och gav henne en massa bra mat. Och guess what, hon har gått upp i vikt och hon är healthy! Hon är mycket mer på topp nu än vad hon var förut. Mission accomplished :)
Att inte veta vad man vill
Sitter här på min säng och har låten Love the way you lie av Eminen ft Rihanna på repeat. En ny låt som snabbt blivit populär runt om i världen. Detta är inte en låt som jag egentligen brukar go for men den är riktigt bra tycker jag, riktigt djup, och själva låten förmedlar så mycket, smärta, kärlek, hat, så mycket emotions på en och samma gång. Love it!
Snart är där jobbdags igen, och jag får major ångest när jag tänker på det :'(. Om jag fick välja skulle jag sluta redan idag, men det går ju inte :'(. Jag har kommit fram till att det här jobbet inte är något för mig. Det här jobbet har också bevisat för mig att pengar verkligen inte är allt. Man tjänar hur mycket som helst, men jag mår inte bra av att jobba där. Men nu är det ca tcå veckor kvar sen kan jag sluta. Ångest :(.
På senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på min framtid. Fler och fler vänner till mig ska nu åka bort och studera. Jag har kanske 3 vänner som kommer vara kvar här under de 3 kommande åren. De andra åker till usa och england, skottland och andra ställen för att ta sina examen. Jag är glad för deras skull samtidigt som jag är väldigt avundsjuk. Man önskar ju att man också kunde veta exakt vad man ville plugga och exakt vad man vill bli. Då hade allting varit så mycket enklare. Nu under höst tänker jag bara läsa en kurs, just för att jag inte vågar hoppa på något yrkesledande. Hatar att inte veta vad jag vill.
Har spenderat mycket tid med storesyrran på sistonde då både hon och jag varit lediga från jobbet. Idag kollade vi på film. Why did I get married hette den. Mycket bra och rolig film, en sådan som får en att tänka. Det finns tydligen en Why did I get married 2 som jag bara måste se. Kanske tar och ser den imorn.
Nu ska jag sova, försöka iallafall. Man kan ju nästan tro att jag lider av insomnia, helt sjukt vad jag sovproblem. Det regnar ute så det kanske får en att sova lättare. Undrar om hösten redan är här? Sommaren varade i kanske 1 månad högst! Aja nu ska jag lägga mig och sluta babbla. Bye, kära blogg!
p.s. Mitt hår har växt ca 3-4cm sen jag tappat en massa. Det var väl under februari månad som mitt hår var som värst. Det är fortfarande ojämnt, men det växer måste jag säga och det verkar må bra nu. My hair is getting healthy again :)!
Snart är där jobbdags igen, och jag får major ångest när jag tänker på det :'(. Om jag fick välja skulle jag sluta redan idag, men det går ju inte :'(. Jag har kommit fram till att det här jobbet inte är något för mig. Det här jobbet har också bevisat för mig att pengar verkligen inte är allt. Man tjänar hur mycket som helst, men jag mår inte bra av att jobba där. Men nu är det ca tcå veckor kvar sen kan jag sluta. Ångest :(.
På senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på min framtid. Fler och fler vänner till mig ska nu åka bort och studera. Jag har kanske 3 vänner som kommer vara kvar här under de 3 kommande åren. De andra åker till usa och england, skottland och andra ställen för att ta sina examen. Jag är glad för deras skull samtidigt som jag är väldigt avundsjuk. Man önskar ju att man också kunde veta exakt vad man ville plugga och exakt vad man vill bli. Då hade allting varit så mycket enklare. Nu under höst tänker jag bara läsa en kurs, just för att jag inte vågar hoppa på något yrkesledande. Hatar att inte veta vad jag vill.
Har spenderat mycket tid med storesyrran på sistonde då både hon och jag varit lediga från jobbet. Idag kollade vi på film. Why did I get married hette den. Mycket bra och rolig film, en sådan som får en att tänka. Det finns tydligen en Why did I get married 2 som jag bara måste se. Kanske tar och ser den imorn.
Nu ska jag sova, försöka iallafall. Man kan ju nästan tro att jag lider av insomnia, helt sjukt vad jag sovproblem. Det regnar ute så det kanske får en att sova lättare. Undrar om hösten redan är här? Sommaren varade i kanske 1 månad högst! Aja nu ska jag lägga mig och sluta babbla. Bye, kära blogg!
p.s. Mitt hår har växt ca 3-4cm sen jag tappat en massa. Det var väl under februari månad som mitt hår var som värst. Det är fortfarande ojämnt, men det växer måste jag säga och det verkar må bra nu. My hair is getting healthy again :)!
Love
I det förra inlägget skrev jag att min andra dag på jobbet skulle bli mildare. Allt jag har att säga är att min chef ljög! Den var mycket tuffare och jobbigare och jag tror inte ens jag vet hur många gånger jag kollade klockan under arbetstimmarna. Och dagen efter den var ännu jobbigare. Jag har redan hunnit bli less på mitt jobb och jag har bara jobbat i två veckor nu. Jag har både läst och sett på nyheterna om bemanningsföretag som lurar och uttnyttjar ungdomar, och det skulle inte förvåna mig ifall de lyckades göra det mot mig med.
Det vi gjorde idag kändes som rena rama slaveri-jobbet. Visst, man får skitbra betalt men jag vet inte ifall jag orkar mer. Är jag verkligen så desperat for money? Jag funtar på att säga upp mig. Det värsta med deras uppsägningsregler är att man måste beakta sin uppsägningstid och jobba 1 månad till efter att man sagt upp sig, man kan alltså inte sluta direkt. Jag vet inte, jag börjar tycka att allt kring mitt jobb känns en aning skumt. Ett skumt anställningsavtal och många oklarheter. Blir bara deppig när jag tänker på det.
Denna vecka har varit hemsk, hemska arbetsdagar och lingonveckan valde att kicka igång igen. Ibland är det hemskt att vara tjej.
Jag har märkt att det bara har varit en massa blogginlägg om jobb på sistonde, och det ska minsann komma att ändras. Jag vill komma tillbaka till dem där djupa inläggen, I like them, för de är så jag.
På senaste tiden har jag verkligen velat tänkt på det här med kärlek and relationships. Jag blir så avis på folk som verkligen hittat den rätte, deras "soulmates". Jag vill också ha det där. Jag tycker själv att jag är väldigt unik och annorlunda, kanske inte utseendemässigt, men personlighetsmässigt (om man nu kan säga så). Jag måste ha en kille som kan komma att digga denna personlighet och framförallt stå ut med den.
Jag undrar vart det är man träffar bra killar. Jag och mina friends har ju varit ute en hel del och man kan ju lungt konstatera att klubbar inte är the place to be om man vill hitta en bra kille. Kanske på barer men absolut inte klubbar. Där finns bara fulla, kåta killar som alla är sliskiga. Where are the good guys? Jag har fått höra att det oftast är i plugg eller jobbsammanhang som man träffar på "den rätte". Får väl se om det kan stämma nu när man ska börja studera på högskola till hösten och extra arbeta.
Jag har väldigt svårt för att släppa in killar i mitt liv. Jag har inte den blekaste aningen om vad detta kan bero på, kanske att man tidigare blivit dåligt behandlad av killar, att man träffat en massa killar som varit riktiga jerks. Dock så känner jag att fler och fler killar nu på senaste tiden blivit good guys, sådär genuint snälla. Vad det kan bero på vet jag inte heller, kanske bloggar som inspirerat dem, I dont know. Men just att jag har så svårt för att lita på killar kombinerat med my low self-esteem, gör det extra svårt för mig att ens ta kontakt med en kille sådär kärleksmässigt. Jag tycker att jag, direkt när jag träffar en ny kille, signalerar "vänskapsvibbar". Jag vet inte hur man tar det till the next step, utan att det blir "slampigt"eller ja, alltså för på. Det är liksom antingen eller som gäller för mig. Det var en kille som jag pratade med för några veckor sen i en bar. Allting i vår konversation rullade på jättebra. Han var verkligen drop dead gorgeous och pga att jag var en aning tipsy hade jag lätt för att prata med honom (hade jag varit nykter skulle det aldrig funka). Jag messade honom när jag kom hem och frågade om han ville ta en fika någon dag. Han svarade att han lätt var på. Kunde inte tro det, blev så himla glad. Jag sa att jag skulle höra av mig men gjorde det aldrig, just för att jag skulle vara så nervös, och blyg och probably helt distracted på his sexyness. Nejmen skämt åtsido. Kanske är jag rädd för att bli rejected? Om det nu är det så är det himla dåligt för så ska man absolut inte tänka. Men denna kille var för fin för mig, det skulle liksom inte gå.
Nu ska jag försöka sova. Tog en fika btw med min underbara kusin som ska flytta till usa om ca 1 vecka, det var den bästa fikan på länge. Jag behövde det verkligen. A wonderful way to end a horrible work-day!
Btw, har kollat igenom mina blogginlägg och min grammatik och stavning suger något rejält, jag vet jag vet, men jag orkar inte bry mig. Godnatt!
Det vi gjorde idag kändes som rena rama slaveri-jobbet. Visst, man får skitbra betalt men jag vet inte ifall jag orkar mer. Är jag verkligen så desperat for money? Jag funtar på att säga upp mig. Det värsta med deras uppsägningsregler är att man måste beakta sin uppsägningstid och jobba 1 månad till efter att man sagt upp sig, man kan alltså inte sluta direkt. Jag vet inte, jag börjar tycka att allt kring mitt jobb känns en aning skumt. Ett skumt anställningsavtal och många oklarheter. Blir bara deppig när jag tänker på det.
Denna vecka har varit hemsk, hemska arbetsdagar och lingonveckan valde att kicka igång igen. Ibland är det hemskt att vara tjej.
Jag har märkt att det bara har varit en massa blogginlägg om jobb på sistonde, och det ska minsann komma att ändras. Jag vill komma tillbaka till dem där djupa inläggen, I like them, för de är så jag.
På senaste tiden har jag verkligen velat tänkt på det här med kärlek and relationships. Jag blir så avis på folk som verkligen hittat den rätte, deras "soulmates". Jag vill också ha det där. Jag tycker själv att jag är väldigt unik och annorlunda, kanske inte utseendemässigt, men personlighetsmässigt (om man nu kan säga så). Jag måste ha en kille som kan komma att digga denna personlighet och framförallt stå ut med den.
Jag undrar vart det är man träffar bra killar. Jag och mina friends har ju varit ute en hel del och man kan ju lungt konstatera att klubbar inte är the place to be om man vill hitta en bra kille. Kanske på barer men absolut inte klubbar. Där finns bara fulla, kåta killar som alla är sliskiga. Where are the good guys? Jag har fått höra att det oftast är i plugg eller jobbsammanhang som man träffar på "den rätte". Får väl se om det kan stämma nu när man ska börja studera på högskola till hösten och extra arbeta.
Jag har väldigt svårt för att släppa in killar i mitt liv. Jag har inte den blekaste aningen om vad detta kan bero på, kanske att man tidigare blivit dåligt behandlad av killar, att man träffat en massa killar som varit riktiga jerks. Dock så känner jag att fler och fler killar nu på senaste tiden blivit good guys, sådär genuint snälla. Vad det kan bero på vet jag inte heller, kanske bloggar som inspirerat dem, I dont know. Men just att jag har så svårt för att lita på killar kombinerat med my low self-esteem, gör det extra svårt för mig att ens ta kontakt med en kille sådär kärleksmässigt. Jag tycker att jag, direkt när jag träffar en ny kille, signalerar "vänskapsvibbar". Jag vet inte hur man tar det till the next step, utan att det blir "slampigt"eller ja, alltså för på. Det är liksom antingen eller som gäller för mig. Det var en kille som jag pratade med för några veckor sen i en bar. Allting i vår konversation rullade på jättebra. Han var verkligen drop dead gorgeous och pga att jag var en aning tipsy hade jag lätt för att prata med honom (hade jag varit nykter skulle det aldrig funka). Jag messade honom när jag kom hem och frågade om han ville ta en fika någon dag. Han svarade att han lätt var på. Kunde inte tro det, blev så himla glad. Jag sa att jag skulle höra av mig men gjorde det aldrig, just för att jag skulle vara så nervös, och blyg och probably helt distracted på his sexyness. Nejmen skämt åtsido. Kanske är jag rädd för att bli rejected? Om det nu är det så är det himla dåligt för så ska man absolut inte tänka. Men denna kille var för fin för mig, det skulle liksom inte gå.
Nu ska jag försöka sova. Tog en fika btw med min underbara kusin som ska flytta till usa om ca 1 vecka, det var den bästa fikan på länge. Jag behövde det verkligen. A wonderful way to end a horrible work-day!
Btw, har kollat igenom mina blogginlägg och min grammatik och stavning suger något rejält, jag vet jag vet, men jag orkar inte bry mig. Godnatt!
Arbetsuppdrag 2, Dag 1
Igår (tisdag) började jag som sagt med mitt nya arbetssuppdrag. Det var också tråkigt, men inte lika tråkigt som det förra jobbet. Det här jobbet var också en aning enklare än det förra. Det är enkelt det gillar jag, man måste också vara noggrann och det gillar jag med. Det var inte svårt att komma in i det. Efter ca 1 timme så kunde jag get a hang of it. Det enda jag inte gillar med det här jobbet är 1. Det ligger så LÅNGT!
2. Vi har för många raster! Känns som att man har rast varje timme typ. Jag gillar inte det för då hinner man inte göra klart det man har påbörjat. En bra grej är att det finns fler som jobbar där, vi är många och framförallt så är vi fler unga, om man jämför med det förra jobbet. MEN självklart ska det bara vara killar där. Bara en kvinna som typ är chefen. Det är som att "gud" vet att jag har problem med detta och har därför satt mig i den situationen så att jag "lär" mig att handskas med dem. Så alla dessa raster spenderades med dem förutom den sista. Den sista var jag inne på toaletten och fräscha upp mig. Det som var bra var att killarna var jättesnälla och roliga så det var inget jätteproblem att prata med dem. De fick mig att skratta ett antal gånger och just det gjorde att situationen inte blev så stel. En kille kände jag till och med sen innan (fick en chock när jag såg honom där, hade inte förväntat det), så honom var det inte svårt att prata med.
Idag blir det samma grej som gäller. Det är så synd att min mobil har dött, för på jobbet får man faktiskt ha på musik medan man jobbar. Det skulle vara så bra, då skulle tiden gå fortare också. Nästan alla på jobbet har det.
Men men, efter idag så är det tydligen uppehåll ända fram tills onsdag nästa vecka, om jag minns rätt. Jag ska höra med min handledare. Igår sa chefen att det inte inte skulle bli lika hårt utan lite mer mildare på jobbet, nice! Snart ska jag börja göra mig i ordning. Vi hörs kära blogg!
2. Vi har för många raster! Känns som att man har rast varje timme typ. Jag gillar inte det för då hinner man inte göra klart det man har påbörjat. En bra grej är att det finns fler som jobbar där, vi är många och framförallt så är vi fler unga, om man jämför med det förra jobbet. MEN självklart ska det bara vara killar där. Bara en kvinna som typ är chefen. Det är som att "gud" vet att jag har problem med detta och har därför satt mig i den situationen så att jag "lär" mig att handskas med dem. Så alla dessa raster spenderades med dem förutom den sista. Den sista var jag inne på toaletten och fräscha upp mig. Det som var bra var att killarna var jättesnälla och roliga så det var inget jätteproblem att prata med dem. De fick mig att skratta ett antal gånger och just det gjorde att situationen inte blev så stel. En kille kände jag till och med sen innan (fick en chock när jag såg honom där, hade inte förväntat det), så honom var det inte svårt att prata med.
Idag blir det samma grej som gäller. Det är så synd att min mobil har dött, för på jobbet får man faktiskt ha på musik medan man jobbar. Det skulle vara så bra, då skulle tiden gå fortare också. Nästan alla på jobbet har det.
Men men, efter idag så är det tydligen uppehåll ända fram tills onsdag nästa vecka, om jag minns rätt. Jag ska höra med min handledare. Igår sa chefen att det inte inte skulle bli lika hårt utan lite mer mildare på jobbet, nice! Snart ska jag börja göra mig i ordning. Vi hörs kära blogg!
Sista arbetsdagen + nytt arbetsuppdrag
I fredags var det sista arbetsdagen på jobbet. Jag kunde inte tro det själv, att sista dagen gick så fort. De första timmarna gick självklart jättesegt, men efter halva tiden så flög tiden förbi fort som satan. När det var ungefär 3 minuter kvar innan jag skulle avsluta mådde jag SÅ jäkla bra, hade ett leende på läpparna och tänkte "Soon, I'm a free woman!". Den där känslan att ha klarat av något som kanske verkar enkelt, men som egentligen är jobbigt som fan för en sån liten tjej som mig, var otrolig. Jag mådde så bra den dagen, känslan går ej att beskriva. Jag till och med log när jag skulle säga hejdå till alla som jobbade där. Jag gick hem och kände frihet.
Under helgen hade jag inte blivit kontaktad av min handledare. Jag började bli en aning orolig för att jag tänkte att om jag ska börja jobba igen på måndag (idag alltså) måste jag hinna prata med mina handledare i förväg om mitt nästa arbetsuppdrag. Jag ringde henne och hon sa att hon hade kontaktat mig tidigare men att jag inte hade svarat på telefonen. Men inte kunde hon testa igen och ringa nästa dag?! Irri! Aja, det visa sig att jag nog hade missförstått lite av vad det här jobbet innebär. Det innebär att handledaren endast kontaktar den anställde vid behov. Det är alltså någon form utav behovsanställning som jag är anskriven på. Det betyder att det inte nödväntigvis behöver betyda att jag jobbar varje vecka måndag-fredag. Detta gjorde mig självklart en aning less. Jag känner att jag vill hinna jobba så mycket som möjligt nu in i det sista, innan jag börjar studera igen (vilket är om ca 3 veckor, tiden går fort!).
Men idag ringde min handledare igen och sa att hon faktiskt hade ett uppdrag till mig som jag skulle komma att börja utföra redan imorgon. Det här uppdraget låter mycket bättre även fast det är längre timmar och mindre rast. Det här uppdraget har mycket högre lön än det förra (129 i timmen, förra var 96), dessutom blir det OB tillägg och semesterersättning. Jag har räknat ut att det blir mycket! Det här uppdraget börjar också senare, vilket betyder att det blir sovmorgon för mig! Men tyvärr kommer jag hem riktigt sent. Jag slutar 23.30. Det här stället ligger ca 1 timme och 5 minuter bort från mig och på kvällen må bussarna och pendeltågen gå mycket mer sällan. Så jag kommer väl vara hemma sisådär vid kl 1. En riktigt riktigt bra grej dock, som överväger allt det negativa, är att det kommer finnas mycket fler arbetare på denna plats än om man jämför med den förra arbetsplatsen, där vi bara var 4 (alla betydligt äldre än mig dessutom). Det jag kommer få göra nu tror jag kommer bli mycket roligare också. Ja vi får se hur det går, lite nervös är jag faktiskt.
I det förra inlägget skrev jag att jag skulle passa på att träffa några vänner under helgen. Det gjorde jag minsann. Vi var i stan, fikade, gick runt, satt på en gräsmatta och snacka och gick även till Pride festivalen som var igång nu i lördags. Då vi märkte att det kostade 400kr för inträde bestämde vi oss för att gå. Det var verkligen jättesynd, vi ville verkligen gå in till festivalen och se på allt, allting verkade så roligt. Men istället gick vi därifrån och käkade middag istället, det blev asiatisk mat. I söndags, igår alltså gjorde jag ingenting, men idag bestämde jag mig för att gå till stan. Dels för att kolla mobiltelefoner (står inte ut med den här, folk messar mig och jag kan inte svara :() och dels för att köpa en present till min kusin som både fyllt år och som ska flytta till Usa om 2 veckor för att studera. Det är helt sjukt och jag kan inte fatta att hon snart är gone. Visst kommer hon tillbaka på sommar och jul loven, men ändå, nu är det där hon ska bo liksom. Vem vet om hon kommer tillbaka efter de 3 åren som hon ska studera där. Jag hoppas att jag kan hälsa på henne därborta någongång. Det jag köpte till henne var två par nagellack, en kjol och ett par skor. Allting gick på runt 260. Kjolen var på rea och kostade 50kr, skorna var jättebilliga och kostade 99kr och nagellacken kostade väl runt 40kr styck plus att jag köpte ett kort till henne också på 25kr. Nagellacken och kjolen är i färgglada färger, just how she likes it. Skorna är lite udda men coola och jag tror hon kommer gilla det. Hon har en såndär cool, färgglad, retro stil och jag tror def att allt kommer passa henne, dock är jag lite orolig för storleken på skorna. Passar dem inte är det kört, de skorna är nästan helt slutsålda. De är i storlek 37, fanns inte en enda 38 kvar. Jag och hon bestämde att vi skulle träffas på onsdag efter att hon jobbat, men jag vet nu inte helt säkert om jag kan då eftersom jag nu har fått det här nya arbetsuppdraget. Men eftersom det inte är helt säkert att jag jobbar på onsdag så avvaktar jag lite.
Nu ska jag kolla SL och se när jag ska gå härifrån imorgon. Imorgon ska jag bannemig komma i tid! Wish me luck! :)
Under helgen hade jag inte blivit kontaktad av min handledare. Jag började bli en aning orolig för att jag tänkte att om jag ska börja jobba igen på måndag (idag alltså) måste jag hinna prata med mina handledare i förväg om mitt nästa arbetsuppdrag. Jag ringde henne och hon sa att hon hade kontaktat mig tidigare men att jag inte hade svarat på telefonen. Men inte kunde hon testa igen och ringa nästa dag?! Irri! Aja, det visa sig att jag nog hade missförstått lite av vad det här jobbet innebär. Det innebär att handledaren endast kontaktar den anställde vid behov. Det är alltså någon form utav behovsanställning som jag är anskriven på. Det betyder att det inte nödväntigvis behöver betyda att jag jobbar varje vecka måndag-fredag. Detta gjorde mig självklart en aning less. Jag känner att jag vill hinna jobba så mycket som möjligt nu in i det sista, innan jag börjar studera igen (vilket är om ca 3 veckor, tiden går fort!).
Men idag ringde min handledare igen och sa att hon faktiskt hade ett uppdrag till mig som jag skulle komma att börja utföra redan imorgon. Det här uppdraget låter mycket bättre även fast det är längre timmar och mindre rast. Det här uppdraget har mycket högre lön än det förra (129 i timmen, förra var 96), dessutom blir det OB tillägg och semesterersättning. Jag har räknat ut att det blir mycket! Det här uppdraget börjar också senare, vilket betyder att det blir sovmorgon för mig! Men tyvärr kommer jag hem riktigt sent. Jag slutar 23.30. Det här stället ligger ca 1 timme och 5 minuter bort från mig och på kvällen må bussarna och pendeltågen gå mycket mer sällan. Så jag kommer väl vara hemma sisådär vid kl 1. En riktigt riktigt bra grej dock, som överväger allt det negativa, är att det kommer finnas mycket fler arbetare på denna plats än om man jämför med den förra arbetsplatsen, där vi bara var 4 (alla betydligt äldre än mig dessutom). Det jag kommer få göra nu tror jag kommer bli mycket roligare också. Ja vi får se hur det går, lite nervös är jag faktiskt.
I det förra inlägget skrev jag att jag skulle passa på att träffa några vänner under helgen. Det gjorde jag minsann. Vi var i stan, fikade, gick runt, satt på en gräsmatta och snacka och gick även till Pride festivalen som var igång nu i lördags. Då vi märkte att det kostade 400kr för inträde bestämde vi oss för att gå. Det var verkligen jättesynd, vi ville verkligen gå in till festivalen och se på allt, allting verkade så roligt. Men istället gick vi därifrån och käkade middag istället, det blev asiatisk mat. I söndags, igår alltså gjorde jag ingenting, men idag bestämde jag mig för att gå till stan. Dels för att kolla mobiltelefoner (står inte ut med den här, folk messar mig och jag kan inte svara :() och dels för att köpa en present till min kusin som både fyllt år och som ska flytta till Usa om 2 veckor för att studera. Det är helt sjukt och jag kan inte fatta att hon snart är gone. Visst kommer hon tillbaka på sommar och jul loven, men ändå, nu är det där hon ska bo liksom. Vem vet om hon kommer tillbaka efter de 3 åren som hon ska studera där. Jag hoppas att jag kan hälsa på henne därborta någongång. Det jag köpte till henne var två par nagellack, en kjol och ett par skor. Allting gick på runt 260. Kjolen var på rea och kostade 50kr, skorna var jättebilliga och kostade 99kr och nagellacken kostade väl runt 40kr styck plus att jag köpte ett kort till henne också på 25kr. Nagellacken och kjolen är i färgglada färger, just how she likes it. Skorna är lite udda men coola och jag tror hon kommer gilla det. Hon har en såndär cool, färgglad, retro stil och jag tror def att allt kommer passa henne, dock är jag lite orolig för storleken på skorna. Passar dem inte är det kört, de skorna är nästan helt slutsålda. De är i storlek 37, fanns inte en enda 38 kvar. Jag och hon bestämde att vi skulle träffas på onsdag efter att hon jobbat, men jag vet nu inte helt säkert om jag kan då eftersom jag nu har fått det här nya arbetsuppdraget. Men eftersom det inte är helt säkert att jag jobbar på onsdag så avvaktar jag lite.
Nu ska jag kolla SL och se när jag ska gå härifrån imorgon. Imorgon ska jag bannemig komma i tid! Wish me luck! :)
Dag 3 och 4
Skrev inte om dag 3 igår så tänkte att jag kunde köra på dag 3 och 4 idag. Dag 3 var kanske min värsta arbetsdag hittils. Jag var inte alls på topp för att prestera bra, jag var hungrig som fan och arbetsuppgifter jag hade blivit beordrad att göra blev inte alls bra gjorda. Till exempel när jag blev tillsagd att stänga av en kran eftersom det rann en massa vatten ur den och ner på golvet. Denna kran var så hård att jag knappt kunde vrida på den. Tillsut visade det sig att jag vred på kranen åt fel håll, så den hade varit igång under hela vår rast. Som tur var blev det inte en översvämningen på golvet men det blev mer än vanligt iaf. Sedan hade jag också svårt med knapparna, visste inte vilken knapp som hörde till vad. När jag gör sånna här saker som förstör för dem får det mig att tänka vad de verkligen tycker om mig. Ibland undrar jag om de verkligen behöver mig där? Det känns ibland som att de skulle kunna göra ett lika bra jobb utan mig..eller äsch jag vet inte. Men samtidigt hoppas jag de förstår att jag endast jobbat med det de gör i 4 dagar medans de är experter och har jobbat där i flera år. Put yourself in my position liksom. Men tänker man helhetsmässigt så tycker jag att jag har skött mig riktigt bra och jag tror att det finns få tjejer därute i min ålder som skulle kunna klara av det lika bra som jag.
Det var lite av Dag 3 iallafall. Och juste, jag skrev ju att jag skulle ta taxi till jobbet och det är precis vad jag gjorde. Det var så otroligt skönt!! Visst jag förlora en hundring men jag vill inte utsätta mig för det där igen.
Dag 4 då, idag alltså. Beställde en taxi idag med (and intend on doing that tomorrow as well), denna gång vart det dyrare, 20kr mer än igår men jag hade ingen annan choice än att bara betala. Denna arbetsdag måste nog ha varit den snabbaste hittils, tiden bara FLÖG iväg. När jag gick hem för dagen kändes det som att jag bara hade varit där i kanske 2-3 timmar, fastän det är 7 timmar som jag är där. Jag hoppas innerligt att min sista arbetsdag, alltså imorgon då, går lika fort. Jag kommer inte sakna det här jobbet någonstans. Det kommer däremot kännas konstigt att inte gå tillbaka, har ju byggt upp en rutin nu...men tro mig jag klagar INTE! Jag förstår inte hur man kan gilla att jobba där, det är SÅ tråkigt. Samtidigt är det väl bra att det finns människor som vill och kan jobba med det, för någon måste ju sköta det.
På rasten idag valde min mage att skämma ut mig riktigt rejält. Den krånglade och kurrade som fan! And it just wouldn't stop! Och vi vet ju alla att det inte går att dölja, låter det så låter det. Pinsamma tystnader är också något jag får uppleva varje dag på det här jobbet. Jag säger bara thank GOD att man inte måste jobba kvar i en månad.
Jag måste dock säga att jag är sjukt tacksam över den work-out och över den kropp som det här arbetet gett mig. Jag känner att jag har gått upp i vikt och samtidigt fått en fin kroppsform (fortfarande smal dock, men I'm working on it). Det märker jag främst när jag kollar på mina lår och min rumpa. Släng dig i väggen proteinpulvret som jag en gång prövade! Visst det hjälpte men det är egentligen bara slöseri med pengar. Tränar man och äter MYCKET (en massa kolhydrater och protein) samtidigt, går man upp i vikt. Jag känner att min kropp är hälsosam och jag mår mycket bättre. I början hade jag ju en massa ont i kroppen men det var bara träningsvärk som bådade gott. Jag känner att jag numera har en större matlust, är hungrig lite mer än vanligt och det är väl helt enkelt för att min kropp kräver energi efter all den energi jag gett mig av med under den tiden jag tränar (jobbar). Jag mår också väldigt bra mentally. Det här arbetet har också fått mig att inse att jag ska sluta upp med att skippa frukosten. Frukost har varit så underskattat av mig och jag har alltid trott att jag kan klara mig utan den. Ibland vill jag iofs äta frukost men då finns det inget hemma. Från och med nu ska jag försöka mitt allra bästa att inte skippa frukosten. Denna paragraf var den viktigaste utav alla paragrafer i detta inlägg, vill bara uppmärksamma om det!
Jag har märkt att jag verkligen har uteslutit allt i mitt sociala liv känns det som. Allt jag tänker på är mitt arbete. Men snart är det helg och då ska jag bannemig passa på att träffa lite vänner.
Det var lite av Dag 3 iallafall. Och juste, jag skrev ju att jag skulle ta taxi till jobbet och det är precis vad jag gjorde. Det var så otroligt skönt!! Visst jag förlora en hundring men jag vill inte utsätta mig för det där igen.
Dag 4 då, idag alltså. Beställde en taxi idag med (and intend on doing that tomorrow as well), denna gång vart det dyrare, 20kr mer än igår men jag hade ingen annan choice än att bara betala. Denna arbetsdag måste nog ha varit den snabbaste hittils, tiden bara FLÖG iväg. När jag gick hem för dagen kändes det som att jag bara hade varit där i kanske 2-3 timmar, fastän det är 7 timmar som jag är där. Jag hoppas innerligt att min sista arbetsdag, alltså imorgon då, går lika fort. Jag kommer inte sakna det här jobbet någonstans. Det kommer däremot kännas konstigt att inte gå tillbaka, har ju byggt upp en rutin nu...men tro mig jag klagar INTE! Jag förstår inte hur man kan gilla att jobba där, det är SÅ tråkigt. Samtidigt är det väl bra att det finns människor som vill och kan jobba med det, för någon måste ju sköta det.
På rasten idag valde min mage att skämma ut mig riktigt rejält. Den krånglade och kurrade som fan! And it just wouldn't stop! Och vi vet ju alla att det inte går att dölja, låter det så låter det. Pinsamma tystnader är också något jag får uppleva varje dag på det här jobbet. Jag säger bara thank GOD att man inte måste jobba kvar i en månad.
Jag måste dock säga att jag är sjukt tacksam över den work-out och över den kropp som det här arbetet gett mig. Jag känner att jag har gått upp i vikt och samtidigt fått en fin kroppsform (fortfarande smal dock, men I'm working on it). Det märker jag främst när jag kollar på mina lår och min rumpa. Släng dig i väggen proteinpulvret som jag en gång prövade! Visst det hjälpte men det är egentligen bara slöseri med pengar. Tränar man och äter MYCKET (en massa kolhydrater och protein) samtidigt, går man upp i vikt. Jag känner att min kropp är hälsosam och jag mår mycket bättre. I början hade jag ju en massa ont i kroppen men det var bara träningsvärk som bådade gott. Jag känner att jag numera har en större matlust, är hungrig lite mer än vanligt och det är väl helt enkelt för att min kropp kräver energi efter all den energi jag gett mig av med under den tiden jag tränar (jobbar). Jag mår också väldigt bra mentally. Det här arbetet har också fått mig att inse att jag ska sluta upp med att skippa frukosten. Frukost har varit så underskattat av mig och jag har alltid trott att jag kan klara mig utan den. Ibland vill jag iofs äta frukost men då finns det inget hemma. Från och med nu ska jag försöka mitt allra bästa att inte skippa frukosten. Denna paragraf var den viktigaste utav alla paragrafer i detta inlägg, vill bara uppmärksamma om det!
Jag har märkt att jag verkligen har uteslutit allt i mitt sociala liv känns det som. Allt jag tänker på är mitt arbete. Men snart är det helg och då ska jag bannemig passa på att träffa lite vänner.
Dag 2
Dag 2 av jobbet gick förvånansvärt fort! Fortare än igår, trots att det var mycket tråkigare idag. Mycket mera tunga lyft :(. Jag tycker så synd om min body, från att inte workout alls till att helt plötsligt promenera en lång sträcka varje morgon och bära tunga grejjer i 6 timmar. Jag har ont i hela kroppen, mest har jag ont i armarna och ryggen. Jag kom sent till jobbet idag med, jag skäms så mycket!! Men denna gång var det endast 5 minuter. Alltså det är så JOBBIGT att ta sig dit när det inte finns någon kommunaltrafik. Det är en lång sträcka kan jag lova, tar ungefär 25-30 minuter att gå beroende på hur snabb man är. Jag har funderat på en grej. Många må tycka att detta är onödigt som fan och det håller jag med om men jag har inget val längre känner jag. Idag när jag gick till jobbet var det sista droppen. Imorgon tänker jag ringa en taxi som får köra mig till jobbet. Jag tror inte att det blir så jättedyrt med tanke på att det endå är rätt så nära med bil. Hade jag haft en cykel hade jag lungt tagit den istället. Men jag kan bara inte gå, det tär på mig för mycket. Plus att det är läskigt som fan att gå så när ingen människa är ute. Jag hoppas att det inte blir dyrt.
Imorgon är det upp och hoppa igen och samma gamla visa. Jag får ångest bara jag tänker på jobbet. En del arbetsuppgifter är helt okej, det är bara alla tunga lyft som jag hatar. Så smal och klen som jag är klarar jag inte av det. Tycker att de borde ha lite överseende med det, starka som de är.
Och en till grej, min mobil har ju pajat totalt och det ser ut som att jag måste gå och köpa en mobil. Detta är dock inte det största problemet. Det största problemet är att jag kommer förlora alla mina telefonkontakter då jag inte har de sparade på mitt sim-kort utan endast på själva telefonen.
:'(
Imorgon är det upp och hoppa igen och samma gamla visa. Jag får ångest bara jag tänker på jobbet. En del arbetsuppgifter är helt okej, det är bara alla tunga lyft som jag hatar. Så smal och klen som jag är klarar jag inte av det. Tycker att de borde ha lite överseende med det, starka som de är.
Och en till grej, min mobil har ju pajat totalt och det ser ut som att jag måste gå och köpa en mobil. Detta är dock inte det största problemet. Det största problemet är att jag kommer förlora alla mina telefonkontakter då jag inte har de sparade på mitt sim-kort utan endast på själva telefonen.
:'(
Första dagen på jobbet
Det som inte fick hända, hände. Jag var försenad på min första arbetsdag. Åh, vilken ångest jag hade, visste inte vad jag skulle göra, fick panik. Försökte ringa jourtelefonen men där var det ingen som svara. Försökte också ringa min personalansvarig men hon svarade inte heller. Försökte också ringa till själva jobbet men där var det ingen som svara heller. Så jag bestämde mig helt enkelt för att gå dit, försenad :(. Det var inte mitt fel heller, min mobil vägrade väcka mig. Det är något fel med den :(. Skärmen är helt becksvart, jag ser inte vem som ringer mig och jag kan inte heller skicka iväg ett sms. Funderar därför på att köpa en ny mobil, för det här funkar bara inte.
Hursomhelst, själva arbetet var hur tråkigt som helst. Vill inte exakt gå in på detalj om vad jag gör men kan ju avslöja att det är mycket sortering och lyft som gäller, gå ner på knä och städa kan också förekomma. Redan nu har jag ont i fötterna och jätteont i mina armar. Jag kan inte sträcka på min arm helt. Gör jag samma rörelser som jag gjorde på jobbet med armarna gör det jätteont :(. Jag kräver skadestånd! Nej men skämt åsido. Det komiska var att det bara var män där, inte en enda kvinna. Alla var dessutom fullvuxna män, så ni kan ju tänka er hur uncomfortable jag kände mig. Trots att alla dem var hur snälla som helst var jag inte alls social, det gick liksom inte. Jag frågade bara frågor om vad jag skulle göra, om själva arbetet, men på rasterna var det mestadels helt tyst, on my part. Pinsamt I know, men jag har ju det där problemet som stoppar mig. Jag försökte iaf trots detta göra mitt allra bästa. I och med att jag kom sent så förstod jag att det inte fanns tid for some slacking around. Jag skulle bevisa att jag inte var en slacker. Och jag hoppas att det framgicks att jag ville jobba hårt.
Trots att det var hur tråkigt som helst så gick tiden ändå rätt fort. Visserligen hade jag flera sånadär moments där jag gång på gång kollade klockan, men tiden gick ändå fort. Jag hoppas att de här fyra dagarna som jag har kvar nu går fort som attan. Jag tyckte inte alls om det här jobbet. Kanske hade jag tyckt om det lite mer om det fanns fler arbetskamrater, fler tjejer och fler i min ålder. Sånt är jätteviktgt för mig. Här var vi bara 4 om man räknar med mig. Jag tror att chefen måste ha varit lite chockad när det kom in en liten tjej på 18 år liksom, inte alls vad han tänkte sig.
Jag fick ju gå hela den där långa sträckan till min arbetsplats, eftersom det inte gick några bussar. Detta var mycket längre och jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. Läskigare också, att gå sådär mitt på natten när inte en endaste människa syntes till. Därför planerar jag på att ta nattbussen imorgon, då kommer jag visserligen vara supertidig, men hellre det, för jag vägrar att gå.
Hoppas det går bättre imorn :(
Hursomhelst, själva arbetet var hur tråkigt som helst. Vill inte exakt gå in på detalj om vad jag gör men kan ju avslöja att det är mycket sortering och lyft som gäller, gå ner på knä och städa kan också förekomma. Redan nu har jag ont i fötterna och jätteont i mina armar. Jag kan inte sträcka på min arm helt. Gör jag samma rörelser som jag gjorde på jobbet med armarna gör det jätteont :(. Jag kräver skadestånd! Nej men skämt åsido. Det komiska var att det bara var män där, inte en enda kvinna. Alla var dessutom fullvuxna män, så ni kan ju tänka er hur uncomfortable jag kände mig. Trots att alla dem var hur snälla som helst var jag inte alls social, det gick liksom inte. Jag frågade bara frågor om vad jag skulle göra, om själva arbetet, men på rasterna var det mestadels helt tyst, on my part. Pinsamt I know, men jag har ju det där problemet som stoppar mig. Jag försökte iaf trots detta göra mitt allra bästa. I och med att jag kom sent så förstod jag att det inte fanns tid for some slacking around. Jag skulle bevisa att jag inte var en slacker. Och jag hoppas att det framgicks att jag ville jobba hårt.
Trots att det var hur tråkigt som helst så gick tiden ändå rätt fort. Visserligen hade jag flera sånadär moments där jag gång på gång kollade klockan, men tiden gick ändå fort. Jag hoppas att de här fyra dagarna som jag har kvar nu går fort som attan. Jag tyckte inte alls om det här jobbet. Kanske hade jag tyckt om det lite mer om det fanns fler arbetskamrater, fler tjejer och fler i min ålder. Sånt är jätteviktgt för mig. Här var vi bara 4 om man räknar med mig. Jag tror att chefen måste ha varit lite chockad när det kom in en liten tjej på 18 år liksom, inte alls vad han tänkte sig.
Jag fick ju gå hela den där långa sträckan till min arbetsplats, eftersom det inte gick några bussar. Detta var mycket längre och jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. Läskigare också, att gå sådär mitt på natten när inte en endaste människa syntes till. Därför planerar jag på att ta nattbussen imorgon, då kommer jag visserligen vara supertidig, men hellre det, för jag vägrar att gå.
Hoppas det går bättre imorn :(
Anställd!
Jag har ju varit tveksam till att söka jobb. Eller det har rättare sagt gått i perioder. Ena sekunden är jag jättesugen på att söka jobb, andra sekunden så tappar jag lusten och tycker att jag har pengar så det räcker och inte behöver jobba. Men på sistonde har jag varit mycket mer åt det förstnämnda hållet. Jag sökte 4 jobb iförrigår (trots att jag ännu inte fått mina arbetsintyg) i hopp om att få napp. Redan dagen efter, igår alltså, får jag ett samtal där en kille vid namn simon vill prata med mig. Han frågar om jag vill komma på arbetsintervju dagen efter (alltså idag). Jag tackade självklart ja och gick på arbetsintervjun imorse. Ingen kan ana hur nervös jag var! Dagen innan på kvällen hade jag gått igenom en massa "do's and dont's on a job interview" på youtube. Samt gick jag igenom en massa sidor på internet som gav lite tips och råd. Jag måste säga att all den research jag la ner på detta kanske var en aning onödig, för intervjun var busenkel och inte alls lika tricky som jag trodde att den skulle vara. Kvinnan som intervjuade mig ställde enkla, vanliga, förutspådda frågor som "berätta lite om dig själv", "varför tror du att du skulle passa att jobba med just detta" "vad gör du på fritiden", så himla basic. Kvinnan frågade mig inte ens efter arbetsintyg! Som jag verkligen trodde hon skulle göra och jag var beredd på att förklara att jag inte fått mina arbetsintyg än men att de skulle komma inom en vecka, men det behövdes inte.
Kortfattat så gick arbetsintervjun jättebra. Jag var nervös i början men sedan släppte det. Tror att det också kändes mindre nervöst att det just var en kvinna som intervjuade mig och inte en man. Jag och mina issues asså. Men jag tror nog att företaget verkligen var in need of nya medarbetare. Det kändes lite väl enkelt att få jobbet.
Iaf jag fick jobbet!! Och blev glad men en aning chockad, både för att det gick så enkelt och fort. Men bra ifrån mig tyckte jag ändå att jag gjorde. Jag var mig själv men försökte ändå verka intresserad, och som man säger på engelska, sell yourself to the interviewer, visa för intervjuaren vem jag är och vad jag kan. Jag fick en massa papper och ett anställningsavtal som jag skulle signera och skriva på. Sedan fick jag också mina arbetskläder som tyvärr är för stora, de hade inga små storlekar kvar. Det som är extra stort är byxorna!! De är som baggybyxor på mig! Jag får väl bära skärp helt enkelt.
Så från och med måndag är det slut på långa dagar framför tv:n eller datan. Nu är det arbete som gäller! Jag börjar tiidigt på morgonen och slutar halv tolv på förmiddagen. Det tråkiga är att det varken går tåg eller buss till min arbetsplats den tiden jag behöver åka, men det som är positivt är att jag ändå kan gå dit, lite långt är det men sak samma. Det som också är jättebra är att jag jobbar med olika jobb för olika företag varje vecka, jag älskar verkligen det, för jag är en sådan person som tröttnar lätt, jag älskar när det sker nya saker. En annan bra grej är att de erbjöd mig extra jobb under höstterminen när jag studerar. En till bra grej är också att jag jobbar morgon och förmiddagr, då har jag hela dagen framför mig sen. Sist men inte minst, det är jättebra betalt!! Alla arbeten kanske inte är lika roliga, men då får jag åtminstonde chansen att stå ut med de i endast 5 dagar, sen är det över liksom.
Jag är så nöjd över mig själv och glad. Samtidigt nervös inför nästa vecka, men jag ska ge järnet. Det här jobbet kräver verkligen att man sköter sig. Jag ska vara så duktig!
Senare ikväll ska jag träffa en kompis, vi ska ut och ta en drink och snacka. Fira att jag nu har ett jobb! Eller flera jobb kanske man ska säga :D
Lillesyrrans matvanor
Som jag skrev i det förra inlägget blev det ett hysteri kring kryssningen. L gav tillslut upp och vi andra åkte på kryssningen. Ska jag vara helt ärlig så var denna kryssning inte lika kul. Bara en massa vuxna män och barnfamiljer. Vi som hade hoppats på en massa roliga människor och snygga killar förstås. Inte den bästa kryssningen men vi hade kul ändå. Tror inte jag åker på kryssning på ett tag iallafall, om jag åker så måste det verkligen vara något bra. Detta var ju inte ens värt 200kr. Men antar att felet log i att vi åkte på en veckodag, vem fan festar då liksom.
Måste berätta en skitirriterande grej som hände iförrigår. Jag vet inte om jag berättat det här förut men lillesyrrans matvanor är bland de sämsta. Faktum att hon har föräldrar som tycker det är bättre att köpa en sprillans ny platt-tv istället för mat gör mig arg. Iförrigår när jag satt i mitt rum hörde jag att lillesyrran grät och skrek något otroligt. Jag gick ut från mitt rum för att se vad som pågick. Jag frågade farsan vad som hade hänt och han svarade att hon var hungrig. "Men ge henne mat då!" svarade jag irriterat. Då öppnar han kylskåpet, och jag kan inte tro mina ögon, när han ge henne en OST SKIVA som dessutom var möglig och hade gått ut! "Varför ger du henne det där?!!" säger jag. Han svarar "Men ost är bra för kroppen".
Hur kan man vara SÅ DUM?!??!!! Jag fick ärligt talat damp när farsan sa så och kunde inte tro det.
På köksbordet fanns det en box med mat som farsan hade köpt ute och tagit med sig. Jag tog maten, la in den i mikron för att värma lite, och sedan gav jag maten till lillesyrran. Hon åt som att hon aldrig hade ätit förut. Det var nog det hemskaste. Tycker så synd om henne. Hon är smal som en pinne och bebisar ska ju vara tjocka och mulliga. Åh blir så frustrerad. Och maten som Ursula ger henne är bland det vidrigaste och inte alls en nyttig kost. Ibland ger hon henne inte mat alls och tycker det är viktigare att hon dricker. Hon ger henne också glass, chocklad, godisklubbor vädligt ofta. Hon klagar på att lillesyrran vägrar äta, men det är klart hon inte vill äta hennes mat! Lillesyrran äter alltid när vi ger henne mat.
Allt det här gör mig bara så jävla ledsen, vet inte vad jag ska göra. Det jag och storesyrran iallafall försöker göra är att laga mat åt henne när vi kan. När vi själva ska äta delar vi också med oss till henne.
En annan grej som också är väldigt synd är att lillesyrran aldrig får vara ute. Man brukar ju ta de till parker som de får springa runt och leka lite, klättra i klätterställningar eller kanske gunga. Bortsett från att hon gör det på dagis så är hon aldrig ute, bara instängd i lägenheten. Det är verkligen något de borde göra nu när det är så fint väder ute.
Men men, jag pallar inte skriva mer om det här nu för det gör mig bara arg.
Måste berätta en skitirriterande grej som hände iförrigår. Jag vet inte om jag berättat det här förut men lillesyrrans matvanor är bland de sämsta. Faktum att hon har föräldrar som tycker det är bättre att köpa en sprillans ny platt-tv istället för mat gör mig arg. Iförrigår när jag satt i mitt rum hörde jag att lillesyrran grät och skrek något otroligt. Jag gick ut från mitt rum för att se vad som pågick. Jag frågade farsan vad som hade hänt och han svarade att hon var hungrig. "Men ge henne mat då!" svarade jag irriterat. Då öppnar han kylskåpet, och jag kan inte tro mina ögon, när han ge henne en OST SKIVA som dessutom var möglig och hade gått ut! "Varför ger du henne det där?!!" säger jag. Han svarar "Men ost är bra för kroppen".
Hur kan man vara SÅ DUM?!??!!! Jag fick ärligt talat damp när farsan sa så och kunde inte tro det.
På köksbordet fanns det en box med mat som farsan hade köpt ute och tagit med sig. Jag tog maten, la in den i mikron för att värma lite, och sedan gav jag maten till lillesyrran. Hon åt som att hon aldrig hade ätit förut. Det var nog det hemskaste. Tycker så synd om henne. Hon är smal som en pinne och bebisar ska ju vara tjocka och mulliga. Åh blir så frustrerad. Och maten som Ursula ger henne är bland det vidrigaste och inte alls en nyttig kost. Ibland ger hon henne inte mat alls och tycker det är viktigare att hon dricker. Hon ger henne också glass, chocklad, godisklubbor vädligt ofta. Hon klagar på att lillesyrran vägrar äta, men det är klart hon inte vill äta hennes mat! Lillesyrran äter alltid när vi ger henne mat.
Allt det här gör mig bara så jävla ledsen, vet inte vad jag ska göra. Det jag och storesyrran iallafall försöker göra är att laga mat åt henne när vi kan. När vi själva ska äta delar vi också med oss till henne.
En annan grej som också är väldigt synd är att lillesyrran aldrig får vara ute. Man brukar ju ta de till parker som de får springa runt och leka lite, klättra i klätterställningar eller kanske gunga. Bortsett från att hon gör det på dagis så är hon aldrig ute, bara instängd i lägenheten. Det är verkligen något de borde göra nu när det är så fint väder ute.
Men men, jag pallar inte skriva mer om det här nu för det gör mig bara arg.
Klagandet är tillbaka
Vilket hysteri det blev angående kryssningen. L var på mig som fan och ville att jag skulle hitta någon som kunde hänga med oss. Idag gav hon däremot äntligen upp. På något sätt tycker jag det är tråkigt att hon inte hänger med, jag menar ju fler desto roligare. Men samtidigt så tror jag att vi som åker kommer ha skit kul ändå. Imorgon åker vi!:D
Måste berätta om en asjobbig grej som hänt de senaste dagarna. Hinner kanske berätta precis allt men jag kan kort berätta att klagandet från farsan och ursula har kommit tillbaka. De påstår att jag och syrran inte gör något alls här hemma, att det ända vi gör att käka, be om pengar, och titta på tv. Vi diskar, tvättar och städar våra rum. Kan medge att Ursula gör väldigt mycket i huset. Men vad gör farsan? Ingenting förutom att han jobbar. Han diskar ALDRIG (när han är klar med maten lämnar han hans tallrik på diskbänken och det är heelt lungt, ingen klagar, skulle jag däremot göra något liknande, då jävlar bryter helvetet ut), han lagar ALDRIG mat, han tvättar ALDRIG, han städar ALDRIG, han handlar inte ens mat så att det räcker. Och han klagar på att vi inte gör något. Sedan klagar han på att Ursula är gravid så vi måste hjälpa till. Men vad gör du själv farsan? Du jobbar men det gör ju Ursula och storesyrran med.
Just nu vill jag flytta so bad, ingen förstår hur mycket jag vill bo själv, jag kan inte bo med de här människorna, jag blir galen. Idag gick det så långt att jag funderade på att ringa socialen eller något. Det har faktiskt förr hjälpt väldigt mycket.
Vi har iaf kommit överens om att göra ett städschema. Det låter jättebra i mina öron för då slipper vi problem. Får se om det funkar.
Nu drar jag. Imorn är det kryssningen som gäller! I'll be back on wednesday;)
Vänner + jobb
Om det är någonting jag verkligen hatar så är det när en vänner eller flera vänner helt plötsligt bangar eller drar sig ut något som man planerat att göra tillsammans. Självklart förstår jag om personen i fråga är sjuk eller har fått något allvarligt förhinder, men när personen väljer att göra något annat d.v.s prioriterar en annan aktivitet efter att vi redan spikat att göra något, blir jag förbannad.
I veckan planerade jag och några vänner att gå ut imorn (idag fredag) för att festa. En vän till mig meddelar mig idag att hon inte kan komma imorn, för att hon ska på något annat. Varför sa du att du kunde in the first place? Som jag sa innan så vet jag inte om jag kan kalla alla mina vänner för riktiga vänner. Dock har jag 3 som jag litar på, som är riktiga vänner, som ställer upp för mig, som är mogna, och som jag vill känna hela livet ut, dem bästa<3.
Men men, nog om vänner! Idag har jag bara varit hemma som vanligt. Imorn vill jag gå ut, jag står inte ut att sitta hemma framför datorn nå mer. Imorn SKA jag gå ut, och jag ska messa varenda kotte jag känner tills jag hittar någon som kan och vill! Ursäkta om det där lät en aning desperat.
Juste! Idag fick jag ett mail från den arbetsansvarige på Röda Korset, och hon sa att hon absolut kunde skicka ett intyg på att jag volontärat på verksamheten. Blev så himla lycklig, det var verkligen dagens höjdpunkt!! Nu känns det som att det här med jobb inte alls är lika jobbigt som jag först kände där ett tag.
Nu återstår bara ett intyg från det andra jobbet jag jobbat på. Jag funderar på att söka jobb på Mc Donalds, jag tror nog att jag skulle klara av det och det skulle ge mig en riktigt bra grund att börja på (stresstålighet, kassaerfarenhet, ge service, jobba i team etc). Men om jag gör det, så får det helst bli på ett donken där det inte är för mycket folk, alltså inte inne i stan, utan någonstans ute i förorterna.
I veckan planerade jag och några vänner att gå ut imorn (idag fredag) för att festa. En vän till mig meddelar mig idag att hon inte kan komma imorn, för att hon ska på något annat. Varför sa du att du kunde in the first place? Som jag sa innan så vet jag inte om jag kan kalla alla mina vänner för riktiga vänner. Dock har jag 3 som jag litar på, som är riktiga vänner, som ställer upp för mig, som är mogna, och som jag vill känna hela livet ut, dem bästa<3.
Men men, nog om vänner! Idag har jag bara varit hemma som vanligt. Imorn vill jag gå ut, jag står inte ut att sitta hemma framför datorn nå mer. Imorn SKA jag gå ut, och jag ska messa varenda kotte jag känner tills jag hittar någon som kan och vill! Ursäkta om det där lät en aning desperat.
Juste! Idag fick jag ett mail från den arbetsansvarige på Röda Korset, och hon sa att hon absolut kunde skicka ett intyg på att jag volontärat på verksamheten. Blev så himla lycklig, det var verkligen dagens höjdpunkt!! Nu känns det som att det här med jobb inte alls är lika jobbigt som jag först kände där ett tag.
Nu återstår bara ett intyg från det andra jobbet jag jobbat på. Jag funderar på att söka jobb på Mc Donalds, jag tror nog att jag skulle klara av det och det skulle ge mig en riktigt bra grund att börja på (stresstålighet, kassaerfarenhet, ge service, jobba i team etc). Men om jag gör det, så får det helst bli på ett donken där det inte är för mycket folk, alltså inte inne i stan, utan någonstans ute i förorterna.
Vänskaps-dilemma
Deppigt inlägg det blev igår. Det måste nog ha varit en av mina deppigaste inlägg. Men det är så jag känner, kanske inte hela tiden, men oftast. Jag var tvungen att få ut det här på bloggen, vara sann mot mig själv, för det är ju trotsallt det denna blogg handlar om, att vara mitt sanna jag, my real self , och bara skriva ner det. En dag kanske jag kan kolla tillbaka på det, se hur långt jag har kommit och hur mycket säkrare jag är på mig själv.
De senaste dagarna (igår och idag) har jag bara varit hemma. Känner mig så lat! De flesta av mina vänner jobbar och snart ska många åka utomlands. Storesyrran jobbar ju också varje dag så det är oerhört svårt att hitta på saker med henne. På tal om syrran, jag tror eller anar att hon börjar förstå att hennes tjej inte är något för henne. Storesyrran hade glömt logga ut från hennes hotmail (IGEN!! Börjar nästan tro att hon gör det med flit för att jag ska kunna se det) så självklart tog jag tillfälle i akt och kollade in hennes mail. Mappen my love var RADERAD! Faktum att hon raderat mappen, alltså precis alla mail från hennes "älskare" måste väl ändå tyda på något? This is seriously getting my hopes up! :)
Måste berätta att jag för tillfället befinner mig i ett vänskaps-dilemma. Okej, jag ska försöka förklara detta så noga som det går. Det kan bli svårt när jag inte använder mig utav riktiga namn.
Det är så att jag och två barndomskompisar ska åka på kryssning väldigt snart. Eftersom vi måste vara 4 i en hytt (blir billigare då) bestämde vi oss för att bjuda med en annan kompis till mig (som inte känner mina barndomskompisar sådär jätteväl, men har träffat dem ett antal gånger). Vi kan kalla den här kompisen för S. Nu är det så att hennes kompis (min kompis också för den delen), vi kan kalla henne L också vill hänka på. Jag har naturligtvis inga problem med detta och skulle jättegärna velat att hon hängde med, MEN man får bara vara högst 4 i en hytt och det är vi redan, så antingen kan hon inte hänga med, eller så måste hon få ihop 3 till kompisar som hon kan dela en hytt med.
L kanske tycker det var fult av mig att bjuda S och inte henne. Men grejjen är den att S var i början mer taggad på att hänga med oss på kryssning, och därför kände jag att S förtjänade att bli förfrågad först. När vi hade pratat om att åka på kryssning tidigare (två månader sedan), när både L och S var med, hade L en negativ inställning till att åka och sa att hon hellre skulle velat göra något annat.
Nu, två månader senare, när vi helt plötsligt har spikat att vi ska åka på kryssning, säger L att hon vill hänga med.
Eller sanningen är att jag, efter att vi spikat att åka på kryssning, blev tvungen att fråga L om hon ville hänga med på kryssningen eftersom att en kompis till oss, vi kan kalla henne Y sa, när jag, L och Y satt tillsammans: juste men ni ska ju på kryssning! ska inte du hänga med L? Och då vart jag tvungen att säga ungefär: ja, vill du hänga med? Skitdålig stil av Y att bjuda in L sådär utan att hon själv ska vara med på kryssningen. Något som jag aldrig skulle gjort, bara bjuda in folk sådär, skulle bara kept my mouth shut. Fast L hade nog ändå sagt något i stilen med: åh jag vill också hänga med, även om Y inte hade bjudit in henne.
Är det fult att säga att L inte kan hänga med pga att hon tidigare sa att hon inte ville? Jag har försökt vara snäll och hjälpt L komma på fler vänner som hon kan fråga om dem vill hänga med och dela hytt med henne. Alla verkar dock jobba eller vara utomlands. Jag vet inte vad mer jag kan göra?
Visst kan man ändra sin inställning till att åka på kryssning efter två månader, men jag vet inte, känns bara som att S förtjänar det mer eftersom hon, från day one, har varit taggad till tusen för att åka med oss.
Hade jag varit i L's sits så hade jag bara accepterat att jag inte kan åka med, och sagt att det är lungt, vi kan åka på kryssning någon annan gång, det finns många fler tillfällen, men hon krigar verkligen och säger saker som: men hur ska vi göra? ska jag betala för en hel hytt själv? Det känns som att det just för att S är med som L ser det som en självklarhet att hon också ska med. För hade det bara varit jag och mina barndomskompisar hade hon inte frågat om hon får hänka på.
Är det taskigt att åka på kryssning utan L? Jag tänker inte banga på denna kryssning bara för att hon inte kan åka med. Jag tänker åka på kryssning vare sig hon är med eller inte, vill hon verkligen åka så får hon faktiskt dra sitt strå till stacken och bjuda några vänner. Om ingen kan så kan inte jag göra mycket åt saken.
Det var mitt lilla vänskaps-dilemma. På tal om vänner så har jag nu faktiskt insett att jag har en del falska vänner. Eller kanske inte falska, men jobbiga. Jag vet att man inte alltid kan komma överens med sina vänner, men ibland blir det bara för mycket.
Aja, nu ska jag försöka sova. Hade så svårt för det igår, har inte haft så svårt att sova på väldigt länge :/. Aja, Godnatt bloggen!
De senaste dagarna (igår och idag) har jag bara varit hemma. Känner mig så lat! De flesta av mina vänner jobbar och snart ska många åka utomlands. Storesyrran jobbar ju också varje dag så det är oerhört svårt att hitta på saker med henne. På tal om syrran, jag tror eller anar att hon börjar förstå att hennes tjej inte är något för henne. Storesyrran hade glömt logga ut från hennes hotmail (IGEN!! Börjar nästan tro att hon gör det med flit för att jag ska kunna se det) så självklart tog jag tillfälle i akt och kollade in hennes mail. Mappen my love var RADERAD! Faktum att hon raderat mappen, alltså precis alla mail från hennes "älskare" måste väl ändå tyda på något? This is seriously getting my hopes up! :)
Måste berätta att jag för tillfället befinner mig i ett vänskaps-dilemma. Okej, jag ska försöka förklara detta så noga som det går. Det kan bli svårt när jag inte använder mig utav riktiga namn.
Det är så att jag och två barndomskompisar ska åka på kryssning väldigt snart. Eftersom vi måste vara 4 i en hytt (blir billigare då) bestämde vi oss för att bjuda med en annan kompis till mig (som inte känner mina barndomskompisar sådär jätteväl, men har träffat dem ett antal gånger). Vi kan kalla den här kompisen för S. Nu är det så att hennes kompis (min kompis också för den delen), vi kan kalla henne L också vill hänka på. Jag har naturligtvis inga problem med detta och skulle jättegärna velat att hon hängde med, MEN man får bara vara högst 4 i en hytt och det är vi redan, så antingen kan hon inte hänga med, eller så måste hon få ihop 3 till kompisar som hon kan dela en hytt med.
L kanske tycker det var fult av mig att bjuda S och inte henne. Men grejjen är den att S var i början mer taggad på att hänga med oss på kryssning, och därför kände jag att S förtjänade att bli förfrågad först. När vi hade pratat om att åka på kryssning tidigare (två månader sedan), när både L och S var med, hade L en negativ inställning till att åka och sa att hon hellre skulle velat göra något annat.
Nu, två månader senare, när vi helt plötsligt har spikat att vi ska åka på kryssning, säger L att hon vill hänga med.
Eller sanningen är att jag, efter att vi spikat att åka på kryssning, blev tvungen att fråga L om hon ville hänga med på kryssningen eftersom att en kompis till oss, vi kan kalla henne Y sa, när jag, L och Y satt tillsammans: juste men ni ska ju på kryssning! ska inte du hänga med L? Och då vart jag tvungen att säga ungefär: ja, vill du hänga med? Skitdålig stil av Y att bjuda in L sådär utan att hon själv ska vara med på kryssningen. Något som jag aldrig skulle gjort, bara bjuda in folk sådär, skulle bara kept my mouth shut. Fast L hade nog ändå sagt något i stilen med: åh jag vill också hänga med, även om Y inte hade bjudit in henne.
Är det fult att säga att L inte kan hänga med pga att hon tidigare sa att hon inte ville? Jag har försökt vara snäll och hjälpt L komma på fler vänner som hon kan fråga om dem vill hänga med och dela hytt med henne. Alla verkar dock jobba eller vara utomlands. Jag vet inte vad mer jag kan göra?
Visst kan man ändra sin inställning till att åka på kryssning efter två månader, men jag vet inte, känns bara som att S förtjänar det mer eftersom hon, från day one, har varit taggad till tusen för att åka med oss.
Hade jag varit i L's sits så hade jag bara accepterat att jag inte kan åka med, och sagt att det är lungt, vi kan åka på kryssning någon annan gång, det finns många fler tillfällen, men hon krigar verkligen och säger saker som: men hur ska vi göra? ska jag betala för en hel hytt själv? Det känns som att det just för att S är med som L ser det som en självklarhet att hon också ska med. För hade det bara varit jag och mina barndomskompisar hade hon inte frågat om hon får hänka på.
Är det taskigt att åka på kryssning utan L? Jag tänker inte banga på denna kryssning bara för att hon inte kan åka med. Jag tänker åka på kryssning vare sig hon är med eller inte, vill hon verkligen åka så får hon faktiskt dra sitt strå till stacken och bjuda några vänner. Om ingen kan så kan inte jag göra mycket åt saken.
Det var mitt lilla vänskaps-dilemma. På tal om vänner så har jag nu faktiskt insett att jag har en del falska vänner. Eller kanske inte falska, men jobbiga. Jag vet att man inte alltid kan komma överens med sina vänner, men ibland blir det bara för mycket.
Aja, nu ska jag försöka sova. Hade så svårt för det igår, har inte haft så svårt att sova på väldigt länge :/. Aja, Godnatt bloggen!
