Update: Miniresan & Jobbet
Oj oj oj, vet inte vart ska jag börja. Sist jag skrev här var den 10 december, idag är det den 29 januari, det vill säga mer än en månad har gått sen jag sist skrev här. Det är helt sjukt, och anledningen är väl som den alltid har varit, har haft varken lusten, orken, tiden osv. Har dessutom REST vilket har varit underbart, så otroligt underbart att få komma bort. Jag fick chansen att reflektera ganska mycket också under min resa, kring livet, vad jag vill göra, vad jag vill åstadkomma, mina vänner, kärleksrelationer etc. Det var mycket som hände under resan ...asså gud jag kan inte skriva ordentligt just nu, min syrra har minifest här hemma och jag distraheras ganska så grovt av vad som sägs. Det är sex-snack på gång och de verkar verkligen inte skämmas över det de säger, och verkar inte bry sig om att jag är här. Och det är verkligen grova grejer som diskuteras, allt ifrån om det kan komma ut bajs när man har analsex till vad man gör med sperma om man får det i munnen. Vet inte om det är alkoholen som är boven i det hela. Det är riktigt obehagligt att höra.
Aja, jag ska försöka att inte låta mig distraheras av deras snack, även fast det är väldigt svårt, de pratar jävligt högt. Aja, iallafall, resan. Om jag kunde spola tillbaks tiden så önskar jag på något sätt att jag inte bestämde mig för att resa. Alltså, själva resan i sig, var underbar, att få se staden, att få lära känna kulturen, språket, maten, sevärdgiheterna, shopping, festandet osv var awesome, det som förstörde var självaste sällskapet. Och vi alla vet ju hur viktigt det är med ett bra sällskap när man reser, speciellt när man är borta så länge. Tänker speciellt på en av dem som vi var med, som alltid skulle förstöra stämningen och uppträda som ett barn och ville alltid ha sin egen vilja igenom. Reser man i grupp får man väl se till så att allas behov och önskningar blir tillgodosedda? Även min vän som jag reste dit med, hon ska jag inte vara alltför hård mot, hon var ju gullig mestadels, men ibland kände jag att hon frös ut mig, bara för att hon visste att hon kunde göra det hur enkelt som helst, genom att prata ett annat språk med de andra, som jag då givetvis inte förstod. Och visst de andra kunde inte prata svenska, men de kunde förstå det någorlunda och de kunde även prata engelska. Jag sa till min vän att hon skulle prata på engelska så att både jag och de andra kunde förstå och då gjorde hon det, men sen helt plötsligt bytte hon tillbaka till det andra språket. Det var skit irriterande och jag kände mig mest förbannad, så förbannad att jag tillslut inte pallade säga till henne nå mer. Hade det varit tvärtom hade jag snackat engelska hela tiden för min väns skull. Jag antar väl att jag är väldig loyal mot mina vänner, och vad får jag tillbaks? Skit!
Jag har märkt att den här vännen är hur härlig som helst när man är själv med henne, till exempel när bara vi två fikar, då kommer hennes genuina personlighet fram, men så fort vi är med andra, antingen hennes kompisar eller mina, så måste hon överdriva och vara kaxig. Visst är hon min vän, men hon är verkligen en sån vän som jag håller ett öga på. Förutom alla språkincidenter, så var resan helt wonderful. Vi åkte till en väldigt populär turist stad och staden har verkligen dess charm. Däremot kan det vara lite svårt att ta sig runt och hitta saker i staden, speciellt om man inte har vart där tidigare eller om man inte kan språket, då många inte vill/kan engelska. Jag hade ju turen att åka med folk som kunde språket, vilket underlättade vår vardag när vi skulle ta oss till olika platser. Men all in all, var det en mycket minnesvärd (och prisvärd!) resa, det var så mycket som vi upplevde och så mycket som hände där, men orkar inte gå igenom det för det skulle bli en enda stor bok. Men det hände verkligen saker varenda dag därnere, våra dagar var alltid fullspäckade och 11 dagar kändes som 5. Det gick superfort! Vi firade ju nyår därnere, men som jag misstänkte blev vi sena och kom inte fram vid tolvslaget, så vi fick fira allt inne på en tunnelbanestationen. Och om jag ska vara ärlig så var det rätt kul, det var fullpackat, alla människor hoppade av glädje och skrek! Det var en riktigt rolig upplevelse och det irriterar mig som fan att jag glömde kameran hemma den kvällen, för jag hade verkligen velat filma allting. Men men, det var bara en upplevelse utav många många fler!
Nu till något helt annat nämligen jobb. Jag har sagt upp mig på mitt jobb. I did it! Även om det var en väldigt bra erfarenhet och en bra merit så kände jag att jag inte längre orkade ta del av den förfärliga abetsmiljön som förssiggick på det där företaget. Jag har ju trotsallt jobbat där i 5 månader och två veckor nu (nästan 6 månader), och jag känner att jag vill lägga det där bakom mig och prova någonting nytt. Jag hade kunnat stanna kvar, men det är för mycket som händer där som jag bara känner att jag inte längre vill ta del av. Dock har jag lärt mig väldigt mycket av att ha jobbat där och jag är väldigt tacksam över att jag fick just det jobbet, för jag fick en massa olika perspektiv på saker och ting, både negativa och positiva.
Så just nu är jag arbetslös och letar jobb. Men med denna merit i bagaget känner jag mig mycket säkrare i mitt jobbsökande. Jag kommer även få ett arbetsintyg som jag vet kommer låta bra då jag talat med min personalansvarige som är så nöjd med mig =). Så därför känns inte det här med att jag är arbetslös för tillfälligt så himla jobbigt nu. En sak som gjorde mig ännu mer happier, är lönen jag fick nu den 25:e. Jag klickade mig in på nordea och fick se att det stod 16700kr i lön. WTF tänkte jag först, de måste ha gjort något fel. Sen frågade jag syrran och det hon sa made sense, det var nämligen semesterersättning! Gissa om jag blev glad? Så nu har jag mycket pengar i mitt sparkonto, trots att jag reste. Tänk att ha gått från noll, eller inte ens noll, från MINUS, till det som jag har nu, helt underbart. Så mycket som jag kämpade för att få jobb, och så fick jag det tillslut, visar bara på att saker och ting går, om man bara försöker och kämpar för det och inte ger upp. Man kan inte förvänta sig att allt i livet ska serveras på silverfat, det funkar inte så, kämpar du däremot så kommer du nå ditt mål.
Shit det har sammanlagt tagit mig ungefär 2 timmar och en kvart att skriva det här. Det har varit en massa disruptions medan jag skrivit, folk som kommit in till köket och velat prata med mig. Shit, tror de kommer stanna hela natten. Det är nog bäst att jag går och lägger mig. Frågan är bara om man ska säga godnatt eller gå och lägga sig direkt? Det här är ändå syrrans närmsta vänner så på något sätt känns det fel att bara sova utan att säga något. Samtidigt känns det så awkward att gå dit och ba: Godnatt allihopp, trevligt att träffas! Haha. Aja, vi får se hur jag gör. Känner mig riktigt trött nu.
Godnatt fina blogg!
Aja, jag ska försöka att inte låta mig distraheras av deras snack, även fast det är väldigt svårt, de pratar jävligt högt. Aja, iallafall, resan. Om jag kunde spola tillbaks tiden så önskar jag på något sätt att jag inte bestämde mig för att resa. Alltså, själva resan i sig, var underbar, att få se staden, att få lära känna kulturen, språket, maten, sevärdgiheterna, shopping, festandet osv var awesome, det som förstörde var självaste sällskapet. Och vi alla vet ju hur viktigt det är med ett bra sällskap när man reser, speciellt när man är borta så länge. Tänker speciellt på en av dem som vi var med, som alltid skulle förstöra stämningen och uppträda som ett barn och ville alltid ha sin egen vilja igenom. Reser man i grupp får man väl se till så att allas behov och önskningar blir tillgodosedda? Även min vän som jag reste dit med, hon ska jag inte vara alltför hård mot, hon var ju gullig mestadels, men ibland kände jag att hon frös ut mig, bara för att hon visste att hon kunde göra det hur enkelt som helst, genom att prata ett annat språk med de andra, som jag då givetvis inte förstod. Och visst de andra kunde inte prata svenska, men de kunde förstå det någorlunda och de kunde även prata engelska. Jag sa till min vän att hon skulle prata på engelska så att både jag och de andra kunde förstå och då gjorde hon det, men sen helt plötsligt bytte hon tillbaka till det andra språket. Det var skit irriterande och jag kände mig mest förbannad, så förbannad att jag tillslut inte pallade säga till henne nå mer. Hade det varit tvärtom hade jag snackat engelska hela tiden för min väns skull. Jag antar väl att jag är väldig loyal mot mina vänner, och vad får jag tillbaks? Skit!
Jag har märkt att den här vännen är hur härlig som helst när man är själv med henne, till exempel när bara vi två fikar, då kommer hennes genuina personlighet fram, men så fort vi är med andra, antingen hennes kompisar eller mina, så måste hon överdriva och vara kaxig. Visst är hon min vän, men hon är verkligen en sån vän som jag håller ett öga på. Förutom alla språkincidenter, så var resan helt wonderful. Vi åkte till en väldigt populär turist stad och staden har verkligen dess charm. Däremot kan det vara lite svårt att ta sig runt och hitta saker i staden, speciellt om man inte har vart där tidigare eller om man inte kan språket, då många inte vill/kan engelska. Jag hade ju turen att åka med folk som kunde språket, vilket underlättade vår vardag när vi skulle ta oss till olika platser. Men all in all, var det en mycket minnesvärd (och prisvärd!) resa, det var så mycket som vi upplevde och så mycket som hände där, men orkar inte gå igenom det för det skulle bli en enda stor bok. Men det hände verkligen saker varenda dag därnere, våra dagar var alltid fullspäckade och 11 dagar kändes som 5. Det gick superfort! Vi firade ju nyår därnere, men som jag misstänkte blev vi sena och kom inte fram vid tolvslaget, så vi fick fira allt inne på en tunnelbanestationen. Och om jag ska vara ärlig så var det rätt kul, det var fullpackat, alla människor hoppade av glädje och skrek! Det var en riktigt rolig upplevelse och det irriterar mig som fan att jag glömde kameran hemma den kvällen, för jag hade verkligen velat filma allting. Men men, det var bara en upplevelse utav många många fler!
Nu till något helt annat nämligen jobb. Jag har sagt upp mig på mitt jobb. I did it! Även om det var en väldigt bra erfarenhet och en bra merit så kände jag att jag inte längre orkade ta del av den förfärliga abetsmiljön som förssiggick på det där företaget. Jag har ju trotsallt jobbat där i 5 månader och två veckor nu (nästan 6 månader), och jag känner att jag vill lägga det där bakom mig och prova någonting nytt. Jag hade kunnat stanna kvar, men det är för mycket som händer där som jag bara känner att jag inte längre vill ta del av. Dock har jag lärt mig väldigt mycket av att ha jobbat där och jag är väldigt tacksam över att jag fick just det jobbet, för jag fick en massa olika perspektiv på saker och ting, både negativa och positiva.
Så just nu är jag arbetslös och letar jobb. Men med denna merit i bagaget känner jag mig mycket säkrare i mitt jobbsökande. Jag kommer även få ett arbetsintyg som jag vet kommer låta bra då jag talat med min personalansvarige som är så nöjd med mig =). Så därför känns inte det här med att jag är arbetslös för tillfälligt så himla jobbigt nu. En sak som gjorde mig ännu mer happier, är lönen jag fick nu den 25:e. Jag klickade mig in på nordea och fick se att det stod 16700kr i lön. WTF tänkte jag först, de måste ha gjort något fel. Sen frågade jag syrran och det hon sa made sense, det var nämligen semesterersättning! Gissa om jag blev glad? Så nu har jag mycket pengar i mitt sparkonto, trots att jag reste. Tänk att ha gått från noll, eller inte ens noll, från MINUS, till det som jag har nu, helt underbart. Så mycket som jag kämpade för att få jobb, och så fick jag det tillslut, visar bara på att saker och ting går, om man bara försöker och kämpar för det och inte ger upp. Man kan inte förvänta sig att allt i livet ska serveras på silverfat, det funkar inte så, kämpar du däremot så kommer du nå ditt mål.
Shit det har sammanlagt tagit mig ungefär 2 timmar och en kvart att skriva det här. Det har varit en massa disruptions medan jag skrivit, folk som kommit in till köket och velat prata med mig. Shit, tror de kommer stanna hela natten. Det är nog bäst att jag går och lägger mig. Frågan är bara om man ska säga godnatt eller gå och lägga sig direkt? Det här är ändå syrrans närmsta vänner så på något sätt känns det fel att bara sova utan att säga något. Samtidigt känns det så awkward att gå dit och ba: Godnatt allihopp, trevligt att träffas! Haha. Aja, vi får se hur jag gör. Känner mig riktigt trött nu.
Godnatt fina blogg!
