myrealself

Lingonveckan har kickat igång för mig. Fy, hatar den första och andra dagen på den veckan. Så jäkla jobbigt. 

 

Anyways, nu har jag varit här i estocolmo i en vecka. Tiden bara rinner iväg och pengarna likaså *suck*. Jag har hunnit träffa en massa vänner och det har varit så skönt att få se dem, att få komma bort från hemmet, att få skratta och ha kul med såna som betyder mycket för en. 

Det är så jobbigt att bo här. Det enda positiva är att man inte behöver laga mat hela tiden, som man behöver göra när man är själv. Men jag klarar typ inte av att se Ursula 2. Även om hon inte är lika jobbig som förr, så klarar jag inte av att se henne. Vissa människor går bara inte ihop, och hon är verkligen en sådan person som jag aldrig skulle kunna klicka med, oavsett hur mycket jag än försökte. 

 

På tal om något helt annat så fattar jag inte vad som hänt med sommaren?? Jag tycker inte vi haft en ordentlig sommar i år. Bara några enstaka dagar som det varit riktigt varmt.

Men men, vem vet det, kanske blir bättre i juli och augusti.

 

Det har ju varit midsommar och jag firade den inte speciellt. Jag var med en kompis och gick hem till henne och vi bara snackade i timmar om allt. Det är något som jag verkligen älskar. Bara sitta och snacka med någon som man tycker om. I love it, och det ger mig så mycket styrka. Lite som terapi. 

 

Nu under min vistelse i estocolmo så har jag har tänkt väldigt mycket på stockholm vs. min studentstad. Vart känner jag mig som lyckligast? Vad tycker jag mest om? Jag tycker att det är svårt att välja bara sådär. Jag älskar stockholm för att jag har vänner och familj här, det är ju mitt hem. Dessutom älskar jag att i princip allt finns här, jag behöver till exempel inte online shoppa vissa produkter, de finns här. Kommer det artister hit så är det till estocolmo de kommer till främst. Jag känner inte att jag missar ut på något liksom. Det negativa med stockholm, är ju framförallt att bo här med syrran och Ursula, men också så hatar jag stressen och ytligheten. Jag såg den aldrig innan jag flyttade till min studentstad, men nu när jag upplevt en annan värld, så ser jag på stockholm med nya ögon. Det är mycket yta här tyvärr. Ganska lite fokus på det som egentligen är viktigast. Jag blev helt förbryllad när jag möttes av att typ varenda tjej i stan hade injicerat sina läppar med typ restylane eller typ fixat fransförlängning. Något som jag inte ens höjde ögonbrynen över förut när jag bodde här.

Och det är det jag älskar med min studentstad, tjejerna har inte så mycket smink, ingen stress, bussarna kommer lite när de vill, alla är så chill, det är väldigt lite fokus på konsumtion, eller att ha "det senaste", alla är mycket trevligare därborta. Så att välja är ju inte det enklaste. När jag flyttar ifrån min studentstad är jag rätt så säker på att jag kommer sakna allting. Jag har blivit mer jordnära och mer positivt inställd till naturområden och sjöar, samtidigt som jag nog alltid kommer att vara en storstadstjej. Men jag hade inte tvekat på att ha ett sommarställe på landet. Att komma bort och koppla av är något jag tror att alla behöver. 

 

Jag vet inte hur jag kommer att klara av typ 2 sommrar till här hos syrran och Ursula 2. Kanske stannar jag kvar i min studentstad de kommande sommrarna. Vi får se. Tror att det skulle bli billigare på det sättet för mig också. Samtidigt som jag skulle saknar vänner och familj fruktansvärt mycket. Det är riktigt svårt. Aja, vi får se hur jag gör.

 

Herregud det nästan som att man glömt hur jobbigt det är att bo här. Vill typ gråta. 

Nu är jag i estocolmo! Det är varmt och soligt och jag ska ut och kolla kläder. Jag vet så typiskt mig! :P

Efter det ska jag storhandla med syrran. 

Ursula 2 är hemma, men det är skönt att hon hålller sig borta, inlåst på sitt rum så att vi slipper konversera.

 

Anyways nu ska jag gå, so long! 

Idag trotsade jag en rädsla som jag gått och burit på i många år nu. Nämligen att gå ut offentligt i linne. 

Som de flesta redan vet så är huden ett känsligt ämne för mig. En av mina största drömmar är att få felfri och lystrig hy. Blir verkligen sotis när jag ser de som har det. 

Jag har ju alltid haft eksem vid armvecken i typ hela mitt liv nästan, visst de kommer och går, men de är oftast bestående under en längre period. Förutom det hatar jag också att mina armar är så smala. De ser ut som små pinnar som man bara typ har klistrat fast på min kropp! Det är hemskt!

Anyways, back to the point. Idag tänkte jag att jag skulle utmana min rädsla. Jag skulle gå runt i stan utan linne! Jag blev faktiskt (det tar emot att erkänna detta) inspirerad av Isabella löwengrip aka, blondinbella. Hon har ju acne över hela ansiktet och jag hade aldrig kunnat ana det om hon inte hade visat allmänheten hur hennes hy egentligen ser ut utan smink. Det som inspirerade mig var att hon hade skrivit att hon en dag valde att gå ut, mitt ute på drottninggatan i sthlm utan smink, för att se om folk skulle lägga märke till hennes hy. Typ som ett socialt experiment. Till hennes förvåning var det ingen som la märke till hennes hy, alla tittade på henne som vanligt. 

 

Så när jag idag stod där vid busshållsplatsen och det var STEKHETT (bokstavligen, så jäkla varmt) så kände jag att jag var tvungen att ta av mig min tröja som jag hade över mitt linne. Jag tänkte på mina eksem och på det blondinbella hade skrivit och kände att, "nä nu ska jag trotsa min rädsla".

Sen kände jag också att det egentligen inte fanns en bättre plats att göra det på än just här, där jag typ inte känner en enda kotte. So I did it!

 

Jag blev otroligt chockad över att ingen ens sneglade på mina armar. Varenda människa som mötte min blick kollade mig i ögonen. Eftersom mina eksem ändå är rätt uppenbara så kändes det så skönt att ingen kollade. Självklart kan det vara så att ingen såg det, det första man kollar på är ju ändå ansiktet på en person, men efter ett tag tror jag ändå att man ser eksemen. Jag satt ju på bussen ganska länge, typ 15-20 minuter. 

 

Efter att jag hade gått runt i stan ett tag så kändes det så himla bra, kanske låter som en överdrift, men det kändes verkligen som en befrielse. Att jag nu kan ta mig an vilken utmaning som helst typ.

Efter det där kände jag nästan att jag inte ville gå hem, jag ville fortsätta gå och se hur folk skulle reagera. Jag kände mig så jäkla stark! Som att inget kunde ta ner mig typ.

Som ett plus på kanten märkte jag också att jag fick rätt mycket uppmärksamhet, främst från killar. Lol. Ingenting mig emot!

 

Jag tror att allting är psykologiskt. Våra tankar är väldigt kraftfulla, och allt ligger i psyket. Vi gör det till en större grej än vad det egentligen är. Vi tror att alla uppmärksammar exakt varenda liten detalj av oss själva men det gör folk inte (iallafall inte om vi uppmärksammar de om det). Vi kan vara riktigt hårda mot oss själva ibland, och det är riktigt synd. 

 

Men men, jag tänkte testa detta igen imorgon då jag ska hämta ut mitt pass och köpa lite sista minuten grejer innan det bärs av till estocolmo!

 

So long!

Smoothies har blivit min dagliga grej nu. Kör en smoothie varje morgon! Makes wonders for my skin, hair and health - älskart!! 

Har även börjat lite lätt med träning också. Kör lite random dansträningar som finns på youtube. Har bestämt mig för att bli bättre på den fronten också. Ska köra minst två gånger per vecka. Ända kruxet är att jag inte vill bli smalare än vad jag redan är, men vad ska man göra, man kan ju inte få allt här i livet liksom. 

 

Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag åker till estocolmo. Längtar faktiskt. Vill shoppa! Hehe. Så typiskt mig. Men vill träffa vännerna också och gå ut! Ska bli spännande och se hur jag lyckas vara sparsam med mina pengar. Kommer typ leva på minimum. Som tur är har jag inga räkningar att betala, bara mobil och datorn. Så vi får se hur det blir. Måste ju ha pengar till resan i augusti också men där har jag pengar i mitt sparkonto (som jag egentligen helst inte vill använda, men men). 

 

På tal om pengar så hittade jag en annons i fredags om ett jobb som jag tror skulle passa mig rätt bra! Det är ett sommarjobb på deltid vilket är perfekt då jag inte vill jobba hela tiden utan ägna min tid åt vänner och familj, men samtidigt hålla mig sysselsatt med annat. Jag har jobbat med exakt samma arbetsuppgifter fast på ett annat företag, så jag hoppas att de tar det som en merit och ringer mig upp för en intervju. Det verkar också som att det är ägnat främst åt studenter vilket jag ju också är. 

 

Men jag måste bara få säga att jag hatar själva processen med att söka jobb. Så mycket tid som läggs på att skriva CV och personligt brev sen alla nerver som tillkommer när man ska på intervju. Men jag har iallafall filat på CV och personligt brev nu och tänkte skicka in det ikväll efter att syrran kollat igenom det.

Tänk att jag hade tappat hoppet om att få jobb i sommar, att det var alldeles för sent att söka och att jag skulle leva på sparade och lånade pengar. Sen ser jag denna annons! Kanske finns det en gud ändå?! Lol, nej men skämt åsido. Får hoppas att de kallar mig på intervju!

 

På fredag är det sista tentan jag gör för denna termin! Känns helt overkligt att det snart är slut med pluggslit.

Så skönt det ska bli med lov!