myrealself

Igår så ringde syrran mig och bad mig spana in något. När jag gjorde det, så blev jag väldigt chockad över det jag såg och det är minst sagt något som jag inte kommer glömma. Och jag fick göra något som jag adrig gjort förut.

En tjej som mådde så bra och var helt frisk, blev det istället, tvärtom för. Jag tycker så synd om henne. Man känner sig så hjälplös.

Det är så sjukt hur våra liv bara kan förändras och ta en helt ny vändning. I hennes fall var det ju helt klart till det värre. Och det värsta är att det inte ens känns som att det kommer bli bättre heller. Har tänkt på det här hela kvällen igår och hela dagen idag. Det är så j*vla hemskt. 

 

Men men....för att tala om något helt annat så har vi lärt känna två nya tjejer i klassen. De är faktiskt helt okej, jag diggar de. Pratglada, sociala, öppna och smarta! Precis så som jag gillar det.

Imorgon hade vi tänkt dra ut! Hoppas det blir kul!

Nu har min nya kurs börjat och FY vad rolig den är!! Asså sådan skillnad från förra kursen!!!! Den var faktiskt inte rolig någonstans! Jag är så glad över att jag ändå klarade mig trots att intresset inte var så högt, det var många som fick göra om och hade rester. Men jag ska inte vara alltför kaxig, det var många gånger som jag var typ 2 eller 1,5 poäng från ett IG. Jag är så tacksam över att jag klarat allt hittils. Det är inte lätt med universitetsstudier.

 

Denna kursen är verkligen amazing. Att inte behöva titta på klockan var femte minut på lektionerna liksom, det har jag inte varit med om på ett tag. Inte nog med att allting i denna kursen är intressantare, men min lärare är också amerikan! (Antingen amerikan eller kanadensare, kan inte skilja på de dialekterna). Och hon är SÅ bra! Engagerad är hon, hon pratar tydligt med inlevelse, och det märks att hon brinner för sitt ämne! Jag fick lite dejavu från mina gamla skolor när jag sitter där under föreläsningarna.. Jag visste inte alls att kursen skulle hållas på engelska, det var verkligen en positiv överraskning för min del, jag som verkligen älskar det engelska språket. Dock mindre kul för andra som inte är lika bra på det kanske, och inte har så mycket erfarenhet av det. Tack gode gud för att man pluggat på engelska säger jag bara! Mina barn ska helt klart följa mina fotspår.

Det är verkligen något speciellt med det engelska språket. Jag älskar det. Jag vet inte om det är tonen i engelskan som gör att språket blir mer levande än svenskan, men någonting är det. Förutom att det är väldigt inlevelserikt, så älskar jag att det är så mångsidig ocksåt. Det finns ju hur många ord som helst på engelska och så många ord som kan betyda samma sak. Och så är det ju ett plus på kanten också att det kan delas mellan så många människor världen över. Idag tänkte jag på att jag aldrig har sagt "engelska" när någon frågat mig om vilket språk jag tycker mest om. Givetvis är spanska och persiska fortfarande högt upp på min lista för att båda dem språken låter så fint, men engelska kommer bannemig alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det har ju trotsallt präglat mitt liv i så många år nu. 

 

Men tillbaka till kursen. Jag ser verkligen framemot det här. Det är ett utmanande ämne. Vissa saker är mer matematiska och logiska än vad jag hade räknat med, men man kan ju inte tycka om precis allt. Jag tror att den här första A kursen kommer bli skitkul! Däremot är jag lite smånervös inför B och C kursen. Men men, I womans gotta do what a womans gotta do. Förhoppnngsvis har vi bra lärare då också. 

 

Nog om kursen. Måste berätta om en väninna som jag fått här på universitetet. Jag har skrivit om henne tidigare här på bloggen. Jag vill inte alls snacka skit om henne nu eller så, men hon kan vara fruktansvärt irriterande ibland. Ibland undrar man om hon inte gör saker för att irritera, med flit? Det verkar iallafall som det när man tittar på hur hon reagerar efter att hon gör något irriterande. Typ till exempel så har jag märkt att hon ibland kan flina för sig själv. Ibland kan hon också vara väldigt mammig av sig, typ att hon säger åt en vad man ska och inte ska göra och så. Min uppfattning är att hon är as skön att vara med när man är själv med henne. (Tror att det oftast kan vara så när man är själv med en person, man visar kanske en mer sårbar sida av sig själv till denne). Vi har haft otroligt najsa konversationer kan jag lova och bondat väldigt bra. Men så fort vi blir kanske ett gäng, eller tre styckna, så måste hon göra någonting för att irritera. Och hon gillar att skämta väldigt mycket. Men ibland kan hennes skämt ses som elakt. Jag kan dock ta det, men jag märker att andra inte tycker att det är lika kul. 

Jag har bestämt mig för att hålla henne lite på avstånd. Visst kan vi gå tillsammans till skolan, eller kanske köra på en filmkväll någongång, men jag vill inte att hon ska tro att vi ska bli bästa vänner, det har jag redan gott om. Haha nejmen skämt åtsido. 

 

För att tala om något helt annat så har vi äntligen bokat flygbiljetter till vår resa i sommar! Det kommer bli så epic! Jag vet inte hur mycket jag vågar skriva om detta, jag ser att det ibland, from time to time, klickar in någon människa här på bloggen, that scares me a little! Undrar verkligen hur de hittar hit, jag gör ju ingen reklam om det direkt. Jag vill inte ens ha läsare längre, jag ser detta numera som en dagbok. Men jag kan ju tala om att denna resa kommer bli riktigt kul denna gång. Jag hade velat vara där längre men nu blev det tyvärr inte så för att syrran var så envis :( . Men men, det är officiellt nu iallafall! Längtar!! <3

 

Jag har suttit i några timmar och läst gamla inlägg från bloggen. Det är så sjukt hur mycket jag varit med om på 6 år. Vänskapsrelationer som gått upp och ner, kärleksrelationser som också gått upp och ner, familjerelationer som bara gått ner, dödsfall, jobb, resor, fest och studier. Det är så mycket som jag skrivit om som jag nästan glömt, men som, när jag läser igen, minns. Vissa saker läser man med en klump i halsen, andra med ett leende på läpparna. Till exempel har jag nästan glömt hur elak farsan var mot mig och syrran. Hur jobbigt det var att bo hemma, speciellt när man pluggade, och hur mycket jag bad och böna att vi skulle få en lägenhet. Det kom ju så lägligt att vi fick lägenheten efter det där stora bråket med Ursula. Och hur farsan prioriterade annat före mat, och hur dålig mat lillesyrran fick. Jag kan inte annat än att hoppas att saker och ting blivit bättre för de nu. Jag bor ju inte där längre så jag vet inte. Farsan dricker ju fortfarande, men av det jag har sett av honom så har han gjort enorma framsteg och blivit bättre. Däremot kan man aldrig veta vad som händer bakom stängda dörrar. 

 

Det har dock varit fruktansvärt kul att läsa om alla ragg och flörtar. Haha! Ibland vill man ju ta fram skämskudden typ. Kunde inte sluta le när jag pratade om killen på min högskola som jag bokstavligen dog för (vilket är helt förståeligt, efter 3 år kan jag säga samma sak om honom) och hade så många sammanträffanden med. Jag kan ju avslöja att jag (up until this day!) fortfarande spanar in honom. Haha! Och han har nu fått barn med den där flickvännen som jag tyckte var så kaxig, men som nu verkar har mognat (för hon var verkligen kaxig, det var ingen överdrift). Det är intressant att se deras liv, inte bara för att han e snygg (lol!) men för att de är unga föräldrar och det är något jag alltid fascinerats av (även om jag själv aldrig skulle vilja bli det). Han e dock fortfarande lika snygg, däremot ser han lite mer "pappig" ut idag än vad han gjorde då när vi gick på samma kurs. Han har typ en annan stil, och längre hår osv.

 

Och sedan måste jag få prata om potential love toy! Haha! Så hemskt att kalla honom så. Han var ju verkligen dödskär i mig och det kändes verkligen som att han var det mer än jag. Tänk att vi t.o.m planerade att ses på Arlanda. Haha sjutk! Men han har jag faktiskt fortfarande kontakt med. Eller kontakt och kontakt, vi brukar spela Wordfeud med varandra haha. Vi följer varandra på insta och det har blivit lite av en tradition att vi grattar varandra på facebook när vi fyller år också haha (teknologi och sociala medier tar över!). Men det kommer inte att bli något, det vet både han och jag. Dessutom så tror jag inte att vi hade klickat, våra personligheter går inte riktigt ihop. Och jag tror att han har fattat det nu. 

 

En annan kille som jag tyckte det var kul att läsa om var killen från mitt jobb under sommaren 2011 (eller 2010, minns inte riktigt, men någon av de). Att han faktiskt hade känslor för mig och allt han gjorde för mig för att impa. Haha lite kul! Men tur att det inte blev något, alltså han är snäll och så men han har megaproblem (droger, skulder osv) och jag orkar inte med sånt. Dessutom ju mer tiden gick fick jag se sidor av honom som jag personligen aldrig skulle vilja ha hos en pojkvän. Han hamnade dessutom i en liten dispyt med min andra arbetskollega (som jag fortfarande är vän med) som jag inte tyckte om. Dock hade jag kunnat ha honom som vän. Vi hade mycket gemensamt när det kom till musiksmak och kultur. Man kan dra rätt många likheter mellan honom och killen som tog min oskuld. Killar är duktiga på att charma tjejer, de kan det där, de vet hur de ska göra eller vad de ska säga, och tyvärr är jag en sån tjej som faller för det enkelt. Men jag har blivit bättre på det nu. 

 

Det är ju ändå rätt många killar som jag träffat under de åren jag har bloggat. Vissa glömmer man ju verkligen bort. Och vissa önskar man att man åtminståne hade gett en chans till. Tyvärr var jag väldigt rädd för killar den tiden (vilket jag ibland fortfarande kan vara, men inte alls på den nivån som det var då) vilket har hindrat mig från att träffa guldkorn. Jag tänker främst på två killar som jag ändå kunde ha gett en chans till, och försökt lära känna innan jag dissa de liksom. Då hade jag kanske inte varit där jag är idag?! Lol, skämt åtsido. 

 

Nej, nu ska jag läsa vidare!

 

Det är 2014 och nu är jag hemma igen efter en lång men stressig vecka i Sthlm. Det var superkul att träffa alla igen. Har saknat mina vänner så! Och vi har även bestämt att de ska komma. Så mer sthlmbesök blir det härborta!

Det var intressant att komma tillbaka, jag fick se på Sthlm med nya ögon. Både positivt och negativt. Men Sthlm kommer alltid att vara Sthlm, även om staden har sina negativa sidor.

Dock var det otroligt jobbigt att bo med Ursula 2 och syrran. Det var verkligen skitjobbigt och jag har tänkt väldigt mycket nu när jag kommit tillbax på hur det kommer bli i sommar. Jag vill verkligen stanna här, vill inte åka tillbaka dit och bo där. Men förr eller senare måste jag ju göra det då jag och syrran ska resa tillsammans! På tal om det så ser jag verkligen framemot det där nu. Vi har så många planer inför den resan. Brölloppet kommer bli så nice! På stranden och på ett skitfint hotell! Och sedan ska det även bli examensfest! Hur nice? Att jag även har fått äran att vara brudtärna gör det hela ännu roligare och spännande. Det går nästan inte en enda dag utan att jag tänker på den resan. Drömmer mig bort till värmen (i denna fruktansvärda kyla här i sverige), släktingarna, MATEN (!!), glädjen, miljön, att ta det lugnt och bara njuta. Fy så kul!

 

Jag åkte till Sthlm på julafton och vi firade dagen efter på juldagen. Syrran kom ej eftersom hon var bortrest med Ursula 2. Men vi blev ändå ett stort gäng. Jag älskar sådana get togethers som vi har. Ibland kan det bara vara så jävla nice att softa och umgås med familj och släkt. Maten ska vi inte ens prata om, otrolig, som alltid!

Nyåret blev mindre lyckat men det hade jag ju på känn. Har nog aldrig haft ett riktigt lyckat nyår. Kanske en som jag minns lite vagt, var typ 18 år då jag minns att den natten slutade väldigt bra. Annars har det inte varit något utöver det vanliga, inget extraordinary liksom. 

 

Nu är man tillbaka och igång igen med plugg och rutiner. Har ett arbete som jag skriver på med två andra tjejer. Väldigt jobbigt och tråkigt, främst för att det handlar om ett ämne som inte direkt faller mig i smaken. Men om ca en vecka ska det vara inne, då kan jag pusta ut! Sen börjar kursen jag väntat på länge nu! Yippiie :D