Lite om det som hänt + Nyårsafton

Julafton blev helt okej faktiskt. Jag fick två par skor, en morgonrock, ett duschkit och pengar. Pappa var snäll och sa att vi kunde äta ute på en restaurang, så det gjorde vi. Supergott var det!
Efter julafton har jag inte gjort så mycket, träffat vänner och släkt och sådär. Mina småkusiner är så otroligt söta, man vill bara äta upp dom! Love them!

Just det! Jag var på en fest också och min mobil blev snodd :( Kanske lika bra det, för den sög verkligen. Så nu har jag en ny mobil, jättesnygg, den har bluetooth, kamera, musikspelare och allt.

Jag var på en annan fest också, den spåra ut totalt! Folk hade spytt, folk hade samlag i min kompis föräldrars sovrum, golvet var förstört! Tyckte så synd om henne =/ .. Aja, sådant får man ta om man vill ha hemmafest.

Idag är det alltså Nyårsafton och jag är ledsen.
1. Polisen kommer att spärra av slussen och kontrollera att ingen har fyrverkirier med sig. Skit boring, det kommer vara helt dött där! Så dit vill man ej gå!
2. Jag vill inte vara hemma i år, men det finns ju typ INGET att göra!
3. Jag har ingen fin nyårsklänning som alla verkar ha shoppat!
4. Typ alla mina kompisar ska fira med familj & släkt!
5. Vad ska jag göra?!


Pappa och Ursula ska till någon fest i Märsta och syrran ska på någon klubb. 

Sista dagen på året, 2008, sitter jag ensam hemma och firar för mig själv.
 


Nyårsafton

Jag älskar nyår! Man har ett nytt år framför sig och man lämnar det förflutna bakom sig. Gud så kul det ska bli! Har dock inga som helst planer inför den kvällen. Kommer ju def vara med tjejerna, vi vill helst festa. Frågan är bara vart? Aja, det kommer förhoppningsvis upp något senare, det är ju typ två veckor kvar.
Tänk att jag sitter och tänker på nyårsafton mer än julafton. För julen kommer ju först, den är ju i överimorn. De senaste åren har julafton varit riktigt kasst, (sen Ursula kom) så det e väl anledningen till varför jag gillar nyår mer.

Men men, imorn blir det sista minuten shoppa för de sista julklapparna. Visste att det skulle bli så, jag är en riktig tidsoptimist!

God Jul på er alla! <3

Jul!

Jobbet är nu över. Tycker det är lite sorgligt faktiskt. Jag kom så bra överens med alla tjejer, vi var ett superbra gäng! Det vi gjorde var hur tråkigt som helst men dessa tjejer gjorde allt roligare och tiden gick så fort! Vi har lovat varann att hålla kontakten via facebook och vi ska nog träffas allihop igen nåndag under lovet.

Så sköööööönt med lov! Det var verkligen efterlängtat! Kommer dock inte ha så mycket lov, det kommer bli mycket plugg. Har skit mycket till veckan vi kommer tillbaka :( .

Btw, 4 dagar till jul :D ! Har bara hunnit köpa en julklapp till syrran. Det fick bli en bok. Ska nog köpa nånting mer, boken kostade trotsallt bara 69 kr.

Det är så sjukt svårt att köpa presenter till pappor. Jag har typ köpt allt man kan köpa till en pappa. Strumpor, slips, skjorta, plånbok, halsduk, mössa, tröja, bok, parfym, morgonrock. Det finns inget mer man kan köpa än det!

Och vad fan ska man köpa till Ursula? Det får bli nån billig blus på typ H&M elr nått.

Dag 4

Dag 4 av jobbet, three more to go. Den  här gången gick jobbet skitfort! Tiden bara rulla på.

Syrran har kommit, woho! Hon ska vara här hela jullovet!

Ursula sover & pappa har däckat i soffan.

Natti natti!

Dag 3

Dag 3 av jobbet är nu avklarad. Gillar jobbet, blivit vän med riktiga sköningar, alla är så trevliga! Många trodde att jag va äldre än vad jag egentligen är, vilket jag tog som en komplimang, blev ganska chockad över det. Själv tycker jag att jag ser liten ut för min ålder. Dessutom är jag ganska smal. Dom kan ju iförsig ha sagt så bara för att ha varit snälla, men detta är inte första gången jag hör det.

Anyways, igår när jag kom hem från jobbet, klockan var cirka 22:40, blev pappa & Ursula arg på mig för att jag ej hade diskat efter mig. Allt jag ville göra när jag kom hem var bara att finish off det jag hade kvar på en hemuppgift och sedan gå och lägga mig.
Jag är inte en sådan som lämnar tallrikar efter mig och gillar heller inte när andra gör det. MEN! Om personen är i brådska, det vill säga, måste skynda sig till jobbet eller skolan, så ska man vara förstående och ta disken. Är inte det självklart? Jag gör det hela tiden när de lämnar efter sig!

Alltså jag fattar inte varför de är på mig så jävla mycket med det. Det mest irriterande är att de ALLTID ALLTID säger åt mig att göra saker, när jag inte har tid eller när jag pluggar. Kan de inte säga det när jag sitter framför tv:n och slappar eller när jag bara inte har något för mig. När jag är som mest stressigast, som mest occupied by school and work, då måste de minsann vara på mig!

Plugg!

Denna dag har bestått av inget annat än plugg.
Ursula och pappa är på fest så I got the house for myself!

Jobbet

Kom hem från jobbet för ungefär två timmar sen. Det gick jättebra, ser fram emot de kommande arbetsdagarna. Alla var jättetrevliga. Tyckte dock att lagledarna kunde varit lite mer tydliga och ge mer information. Det var typ ingen som fatta vad man skulle göra på de olika stationerna, vi fick fråga hela tiden. Det dåliga e också att jag har verk i benen från att ha stå nonstop!
Är inte trött iallafall som jag trodde att jag skulle vara efter skoldagen. Vi får se hur det blir framöver.

Det är så mycket i skolan just nu, its killing me! Gode gud, hjälp mig igenom detta! På sistonde har betygen gått ner och det är något jag skäms för. Det är så mycket vi får på samma gång, homework overload!
Jag är skoltrött. Jag måste ta mig samman och jobba på ordentligt nu. Vill gå ut med åtminstonde 5 mvg:n detta år, och jag ska se till att det blir accomplished. Det blev 4 förra året, så detta år får det bli 5. Spanska, Svenska eller Engelska, Mijlökunskap, Gympa och So.

Prov

Psykologi prov imorgon. Har varit inne på mitt rum och pluggat i flera timmar. Nu känner jag mig well prepared. Vill verkligen få mvg! Tog också en såndär rosenrot tablett som ska öka koncentrationen och lusten. Den verkar fungera, koncentrationen är på topp och tycker att allt är super intressant.

Ursula har gått ut, hon äter ute ikväll på middag med några vänner. Skönt!

Imorgon är första dagen på jobbet, gud vad pirrigt!

Min älskade mamma

Skrev sist att man aldrig inser vad man har för än man förlorat det. Och det är så sant.
De senaste åren har jag börjat inse hur mycket min mamma gjorde för mig och syrran. Hur mycket hon älskade oss, hur mycket hon tog hand om oss och hur mycket hon gjorde för att vi skulle må bra, trots att hon hade cancer. Hon ville inte vara i sjukhuset alltför länge för att hon ville komma hem till sina barn. Hon som lagade mat åt oss, sittandes,pga smärtan, hon tvättade kläderna och hjälpte oss med läxorna. En riktig kämpe, det kallar jag min mamma. Och på den punkten har hon inspirerat mig som mest. Hon gjorde allt som en frisk människa skulle tåla. (Kom och tänka på Ursula när jag skrev det där, Ursula klagar alltid på att hon ej orkar laga mat, städa diska etc bara för att hon är GRAVID, asså fyfan, skrattretande säger jag bara!).

Jag var 9 år när mamma dog. Jag tror inte riktigt att jag då förstod att hon skulle vara borta förevigt. Jag tror inte att jag förstod innebörden av döden. Hennes död slog mig inte lika hårt som det gjorde hos syrran. Hon kunde ej äta och isolerade sig på sitt rum. Hon var ungefär lika gammal som jag är nu, när det inträffade. Om det hade hänt nu så vet jag inte hur jag skulle klara av det. Och ännu arg skulle jag bli om jag hade en irriterande lillesyster som inte fattade något.
Så det är nu i efterhand som jag sörjer. Brukar kolla på gamla kassettband på henne. Gud, hon är så vacker!

Det känns verkligen som att hon vakar över mig. Det kanske låter konstigt men det känns som att hon ser mig, trots att hon har är på "andra sidan".

Kommer aldrig glömma henne hon finns inristad i mitt hjärta som en tatuering. För hennes skull ska jag fortsätta sköta mig och vara den bästa människa jag kan vara.

Your love is my love - Whitney Houston.
Hon gillade denna låt.

Till er som har underbara mammor därute. Ta vara på dom, cherish every moment, every second of your mothers company.


Thank you mama for the nine years you carried me through
All the pain and suffering
Through the roughest times you maintained your count
While sheltering me from the storm
And when it was cold, you wrapped me in a towel so warm
Im gonna make u so proud
You were the one who taught me from good and bad
Im here for a purpose, this purpose is because of you
Because of you I will make your dotter dream come true



Tårögd.

De blir aldrig nöjda

Som jag nämnt tidigare så kan både Ursula och pappa aldrig bli nöjd. Klagandet tar aldrig slut. Det spelar ingen roll vad jag gör - dom blir aldrig nöjda! Även om jag skulle bli president - så skulle de inte bli nöjda. Jag kan inte ens komma ihåg när jag fick beröm sist. Jag menar inte att dom ska berömma mig hela tiden, men det vore nice om de kunde göra det nångång iallafall, när jag verkligen förtjänar det. Skrev för några dagar sen ett inlägg om att jag blev anställd på ett jobb. Inget grattis har jag fått från Ursula. Mina betyg är hyffsat bra (inget skryt) men inte heller något "bra jobbat".  

Trots att jag går i skolan hjälper jag till så gott jag kan i hemmet. Städar, diskar, tvättar, lagar mat. Fortfarande tycker de inte att det är tillräckligt och vill att jag ska hjälpa till ännu mer. Satt på datan idag och gjorde ett läxförhör, då kommer pappa och säger:

"Ska inte du laga mat? Eller väntar du på att Ursula ska göra det åt dig?"

När det kommer till pappa så brukar jag käfta emot. Blir så irriterad på honom. Hur kan han säga så? Speciellt när jag sitter och gör skolarbete!

Jag brukar oftast undra vad pappa & Ursula skulle gjort om jag var ett problembarn. Om jag kom hem full varje helg, hade usla betyg, inte hjälpte till med något, riktigt tonårsfientlig. Jag undrar hur de skulle reagera då, speciellt hur pappa skulle reagera. Han tar för givet att jag ska ha bra betyg, att jag ska hjälpa till hemma och vara en så kallad "duktig flicka". Ibland så önskar jag att jag på någotvis kunde lura honom med betygen, komma hem med massa ig:n och vara sådär tonårsfientlig. Bara så att han verkligen förstår vad han har, så att han kan tänka tillbaka och säga, "vad har hänt med min dotter, hon som var en som bra och skötsam tonåring" En riktig reality-check. Då vet jag att han skulle ändrat sig.

Man inser aldrig vad man har för än man förlorat det.


Ursula är gravid

Ursula är gravid och kommer föda om cirka 2 månader. Alltså stackars barn som får ha föräldrar som pappa och Ursula. Tycker så synd om barnet! Det kanske låter elakt, men det är det inte, det är bittra sanningen. Det är mycket som har hänt, mycket mycket mer än det lilla som nämnts här i bloggen. Att leva med dessa människor är rena helvetet. Det gör ont i mig att få veta att det här barnet kommer gå igenom det jag går igenom.
Det är lätt att påverka barn, och jag hoppas verkligen inte att det här barnet blir som dom.

:( Stackars barn!

Pappa & Alkohol

Min pappa dricker väldigt mycket. Ibland to the extent where he barely stands on his own legs. Idag var en sån dag. Han kunde inte gå ordentligt, vinglade och han kunde inte heller prata ordentligt, bara mummel. Han dricker öl till allting, han kan till och med göra det till frukost! Jag blir riktigt chockad när jag ser honom dricka juice eller annat liknande, för det är så inte honom! Och jag har nog blivit van vid det nu. Kommer ihåg de gånger när vi var som fattigast och han prioriterade öl före mat. Blev skitarg på honom för det!
Jag tror att han har ett seriöst alkohol problem, han kan verkligen inte leva utan det. Samma sak när det gäller rökning, men bryr mig inte lika mycket om det, kanske för att det inte påverkar honom (och mig) lika mycket.
Jag har försökt prata med honom om drickandet, men det är helt meningslöst. Inget kan ändra något jag säger till min pappa. Det är som att han liksom inte lyssnar på mig. Det spelar ingen roll vad jag säger, he will not change. Det var t o m en tid då socialen var inblandad och erbjöd alkohol rehabilitering eller nån sorts terapi, kommer inte ihåg exakt,, men pappa tackade nej och så var det med det. Saken är den att ingen kan säga åt honom att få hjälp om han själv inte vill det, han måste vilja det själv för att det ska fungera.
Så nu har jag helt enkelt gett upp.

Hår

Det var en period då mitt hår var riktigt förstört. Då menar jag verkligen helt damaged! Jag var nästan flintskallig på många ställen, bland annat vid the nape area, vet ej vad det kallas på svenska men den bakre delen av huvudet, och sedan vid sidorna av huvudet också. Detta var något som jag var sjukt deprimerad över i flera månader. Jag visste inte vad jag skulle göra, mitt hår hade verkligen tappat sin självaste "growth phase". Det växte inte ett dugg och detta vet jag for sure för jag observerade i nästan 2 år. Inte nog med att mitt hår ej växte och jag tappade hår men mitt hår var också skit torrt, glanslöst, tunt och hade inge liv.  Allt jag ville var att få tillbaka that healthy hair again som jag alltid drömt om, och som jag faktiskt en gång i tiden hade när jag var mindre.
Man kan undra varför mitt hår blev så förstört?
1. Jag tog inte alls bra hand om det
2. Jag permanentade + färgade ett antal gånger.
Allt för att håret inte skulle se så livlöst ut. När mitt hår var som värst kunde jag märka att folk omkring mig kollade på det och jag skämdes som in i helvete, ville bara sjunka ner under jorden. Kommer ihåg att jag oftast brukade täcka mina bad hairdays med hårband, diadem elr luva.

Under början av sommaren 2008 kom nya tag. Jag bestämde mig för att ta tag i mitt hårprolem. Det första jag gjorde var att köpa tabletter från hälsokost affären som skulle stimulera hårväxt. Man skulle se resultat efter högst 3 månader. Dessa tabletter hjälpte inte när det kom till hår, men dock växte naglarna relativt fort och dom blev också starkare.

Det andra jag gjorde blev en mycket större succé.
Jag gick in på internet och gjorde en riktig kunskapsrik research om hår. Jag lärde mig så mycket! Hur man tar hand om det och vilka produkter som borde användas (anpassande till min hårtyp), vad man bör äta, dricka osv. Jag ändrade min kost direkt. Åt bananer, avocado, ägg och drack skit mycket vatten. Jag köpte in en massa nya produkter för torrt, skadat, livlöst hår jag köpte naturoljor, inpackningar och slutade använda any form of heat appliance. Färga och permanenta var completely out of the question! Jag bestämde mig också för att dokumentera mitt hår, alltså tag kort på det, för o kolla och se skillnaderna.
Redan efter en vecka kändes mitt hår a whole lot stronger and healthier!
Jag fortsätta med min rutin i flera veckor. Efter 3 månader var håret betydligt tjockare and all that hairloss from the sides and from the nape was now completely covered with hair!
Nu har det gått ungefär 6 månader sen jag startade denna hår rutin och den funkar utmärkt. Jag skulle säga att mitt hår växt ungefär 7cm under den tid från att jag började. För många kan 7cm inte vara mycket alls under en period som 6 månader, men considering the fact that my hair wasn't growing at all, så är det här faktiskt a major achievement! Måste dock erkänna att mitt hår fortfarande inte är så som jag vill att det ska vara.. än! Om det fortsätter som det gör nu har jag nog long healthy hair in no time! Men man måste ha tålamod. Det här är ingen grow hair over a night routine. Det tar tid. Men men, its so worth the wait!

Yay!

Är på rätt så bra humör idag! Vet inte varför, har bara varit topp hela dan liksom. Sedan fick jag ju också min första kommentar! Tyckte den var jättefin, tack!
Idag när jag kom hem låg ett brev på min säng. Öppnade brevet och där stog det - Jag är anställd :D! Jippi! Mitt typ livsförsta jobb! Det kommer dock inte vara en dans på rosor. Efter skolan blir det raka vägen till jobbet. Inte att gå hem imellan. Det blir varje dag under kvällstid från kl. 16-22 under 6 dagar. Jag som börjar skolan sjukt tidigt också! Alla mina friends säger att jag kommer bli as trött. Och det kan jag hålla med om. Men hörrni vad gör man inte för pengar :P ? Jag kommer iallafall lungt ta igen min sömn under jullovet.
Wish me luck guys!

RSS 2.0