myrealself

Gick ju på arbetsintervju tisdags, det gick bra men sedan när jag lämnade platsen kom jag på att jag inte hade några referenser. Vart sen också med att maila referenserna och de har inte hört av sig. Med andra ord har jag med ganska stor säkerhet inte fått jobbet. Jag är glad iallafall, har fått jobb på Posten, visst är det tillfälligt, men det är ändå bättre än ingenting. Måste fortsätta söka jobb dock, hatar mitt nuvarande.

 

Måste berätta en grej! Syrran har bokat en resa och ska vara borta en vecka i mars (när jag fyller år) med Ursula 2. Jag tycker absolut att hon förtjänar semester, men det jag hatar är att Ursula 2 ska med. 1. Ursula 2 glider på räkmacka för att syrran betalar allt, medans Ursula 2 utnyttjar henne. Vad får hon på köpet? En resa. Och hon betalar inte en enda krona. 2. Syrran kommer ångra detta som fan. 3. Jag känner att jag måste säga ifrån på något sätt, annars kommer det backfire on me den dagen då syrran har gjort slut med henne och konfronterar mig om att jag borde sagt något. Det ska jag tamejfan göra, skicka ett sms av något slag.

 

 

På tal om något helt annat så har jag på senaste tiden känt att det skulle vara så mysigt om man hade pojkvän. Har många gånger njutit av singellivet men ibland kan jag inte bara rå för att tänka att det skulle vara så härligt med någon som man har, som man kan mysa med, men även någon som man kan vara vän och dela sina intressen med. Givetis kan man ju också få kärlek av vänner men med en partner är det ju en annan typ av kärlek, mer intimt, men ändå vänskapligt. Det saknar jag.

Har tänkt mycket att, shit tänk om jag lever celibat hela mitt liv, tänk om ja aldrig hittar någon? Ibland drömmer jag om att ha något som är perfekt för mig. Asså verkligen den perfekta mannen för mig. Jag längtar verkligen tills den dagen kommer. Men tänk, jag har inte kysst någon på år? Kan nästan inte ens minnas sist det hände. Jag vet att jag är ung och inte ska känna press och låta allt få komma utan att stressa fram det, men ibland kan det bara vara så svårt att avstå helt. Man är ju människa, alla har väl begär liksom. Det är inte så att man direkt kan ligga i soffan och krama om sig själv liksom. Det är ju skönare när någon annan gör det. Jag tror att mycket har med att göra att många av mina vänner har skaffat pojkvänner nu, eller dejtar och har "soon to be boyfriends" och man nu kan kalla det så. Undrar om det är därför jag känner som jag gör? Nej jag hade nog känt så ändå faktiskt nu när jag tänker efter. Det är så svårt, för man vill ju inte plocka på sig vem som helst, första bästa liksom, samtidigt vill man inte vara för petnoga och kräsen. Ja det är svårt det här med kärlek :-/.

 

Men men, det är väl bedtime nu. Imorn är det helvetesjobb igen, kill me.

 

 

Hej bloggen!

 

Jag klarade arbetspasset i helgen även om det var väldigt jobbigt. Alla där är jättesnälla och så men jag trivs bara inte med arbetsuppgifterna. Sen är det ju det där med att pengarna inte räcker till och att inte ha något att göra på vardagarna. Imorgon hade jag tänkt söka lite jobb på farsans kontor, har hittat lite intressanta annonser så vi får se.

Har märkt att Ursula 2 helt plötsligt börjar bli snäll nu. Något jag självklart kommer ta med en nypa salt.

Både idag och igår natt kände jag att jag ville ge igen lite och få både Ursula 2 och syrran att smaka på sin egna medicin. Har nog berättat här i bloggen att de ALLTID ska envisas med att ha dörren öppen när jag sover. Våra väggar är ju väldigt lyhörda så man hör allt, och för mig måste det vara tyst om jag ska kunna sova. Jag kan bara sova om dörren är stängd annars hör jag ut till teven hur bra som helst. Så nu har jag gjort så på dem, att komma in till rummet och störa och lämna dörren öppen, så att de ska fatta, och jag tror faktiskt att det gett resultat haha. Idag stängde de dörren efter sig när jag låg sov. =) För mig faller det bara naturligt att man stänger dörren efter att man lämnat rummet, men tydligen inte för dem.

 

Annars är det inte mycket som händer. Syrran ska ha fest här på lördag och det verkar som att många kommer komma. Jag vet inte om jag vill vara här, vill inte direkt umgås med syrrans kompisar *awkward* men vi får se. Annars får jag väl hitta på något annat.

 

I söndags åkte jag och syrran och träffade småsyskonen våra älsklingar. De är så underbara, älskar verkligen dem. Det gör dock ont i mig att se dem, bara tanken att de bor där, att de har usla föräldrar, att de får dålig mat krossar mitt hjärta. Vad som gör ännu mer ont är att jag inte kan göra mycket åt det. =(

 

För att tala om något helt annat längtar jag verkligen till fredag för då kommer lönen. Jag har nog aldrig varit såhär pank. Har 30kr att leva på nu fram till fredag. Är redan skyldig syrran 2500kr så vill inte låna något mer från henne. Antar att det bara är att hålla ut. På fredag är det också dags att besöka tandläkarn. Hoppas det går bra, vill inte ha några hål!

 

Min kompis som nu studerar i london är här nu i en vecka så imorgon hade jag tänkt träffa henne. Det blir ett kärt återseende. =)

Jag klarar inte av att bo här. Jag mår verkligen psykiskt dåligt av allt med Ursula 2. Det är så lätt att säga: men flytta då? Men vart? Att få en lägenhet är hur svårt som helst det vet vi alla och dessutom så har jag inte ekonomin till det. Och aldrig att jag flyttar tillbaka till farsan och Ursula 2. Verkar som man får vänta till september nästa år då man förhoppningsvis bor i studentkorridor och pluggar i en annan stad. Det gör bara så ont i mig att jag ska behöva plågas i ett år till typ. Först hemmos farsan och nu här. När ska eländet ta slut?:(

 

Ursula 2 har ju börjat prata med mig nu. Det irriterar mig så mycket. Vet att hon gör det för att irritera mig för hon vet att jag tycker det är skönt när vi inte pratar med varandra. På något sätt visste jag att hon inte skulle kunna hålla sig, hon lever på att irritera mig. Denna tjej har ingen ödmjukhet alls, så himla kall och när hon försöker vara snäll känns det så himla falskt. Återigen har jag svårt att se vad syrran ser i henne men jag tror bara att hon har fallit för hennes manipulation, för hon är riktigt duktig på det. Jag kommer nu inte fortsätta att vara snäll mot henne, hon har varit hemsk under dessa 6 månader som hon varit här, hon förtjänar inte mer chanser, det får bara mig att se dum ut. Men vad ska man göra egentligen, skrika och fighta tillbaks? Om jag ska vara ärlig tycker jag bara det är löjligt och sätter väl bara mer salt på såret. Som jag skrev tidigare i bloggen så vill jag vara the bigger person, skriker jag och blir arg är det som att hon vunnit, och det är det sista jag vill. Men självklart finns det vissa gånger då jag bara har velat explodera av vrede och skrika på henne. Jag är rädd att det lär hända nångång.

 

Just idag och igår ville jag bara gå ner i jorden. Syrran har blivit jättekonstig, hon bryr sig inte och pratar sällan med mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så trött på det här...

 

För att göra saker och ting värre ska jag jobba inatt. Jag vill inte ha det här jobbet, jag vet att det går upp och ner hela tiden, ena sekunden säger jag att jag ska stanna och andra sekunden vill jag säga upp mig. Men det är inget jobb för mig och det är inte bara för att det är skitsvårt, men det är två fasta helger i månaden och pengarna räcker inte till. Blir även rastlös under vardagarna. Jag vill ha ett jobb där jag kan komma och skratta och ha kul, det kan jag inte här. Mycket tror jag också beror på att de som gick med mig på utbildningen inte har samma arbetstider som mig, och det var ju dem som man klickade mest med. Det är mycket press på att saker ska bli rätt vilket jag kan förstå men jag tycker det finns en gräns. Men jag vill inte säga upp mig innan jag hittat ett annat jobb, behöver pengarna. Får väl hålla ut....

Om en vecka ungefär har jag bloggat i 4 år! Fyra hela år! Can you imagine?! Helt sjukt. Känns som att det var igår som jag satt där och skulle börja skriva om farsan och Ursula. Jag älskar bloggandet fortfarande lika mycket! Visst kommer det perioder då man inte riktigt är sugen på att blogga, men man vill alltid tillbaka till skrivandet, jag har aldrig tänkt att jag helt vill radera bloggen.

 

Nu till något annat. Jag köpte ju min Iphone och herremingud vad jag älskar den. Är superglad att jag köpte den! Alltså jag kan helt seriöst hålla på med i timmar. Det är hemskt har blivit beroende. Ända sen jag fick den har jag suttit på den i timmar och hållt på med alla appar. Idag var till exempel en sådan dag. Hemskt! Till och med syrran poängterade det. Undrar när jag börjar tröttna, om jag någonsin kommer göra det haha finns ju så mycket att upptäcka! Och det finns en particular sak som jag tänker på också som har fått mig helt fast och som gör att jag inte kan låta bli att använda telefonen men jag tror jag struntar att ta upp det i bloggen nu, känns som att det behövs lite mer belägg innan jag kan börja ta upp saker. Har lärt mig att det inte är bra att ta upp vissa saker i bloggen för tidigt, det brukar bara förstöra allting. Jag var mästare på att göra det förut här i bloggen men nu har jag lärt mig. Jag kan iaf avslöja att det är nånting som får mig att känna mig riktigt bra, det får mig att tänka till väldigt mycket, men på det stora hela får det mig att må riktigt riktigt bra. Kanske kommer det upp senare i bloggen om jag känner att det är värt att ta upp=).

 

Idag kunde ja sova ut utan att bli störd av Ursula 2. Hon brukar alltid komma in till rummet när jag sover och föra ljud genom att högt leta efter kläder och slå in lådorna i garderoben, eller så slår hon igen dörren när hon lämnar rummet. Eller så lämnar hon dörren öppen så har hon superhögt ljud på teven satt det inte går att somna om. Suck!

 

Aja bloggen måste sova, det är ju snart halv fem på morgonen. Det är helt sjukt vad dessa iphones gör mot en. Natti natti! =)

Hej igen!

 

Sist jag skrev här var väl dagen innan provet? Det har hänt bra mycket sen dess kan jag lova! Jag kan säga att jag klarade provet, men det kändes ändå som att jag hade kunnat göra det mycket bättre. Vissa frågor kändes så självklara, men ändå kunde jag inte svaret, så irriterande och så pinsamt. De hade berättat att de tyckte att de hade fått ett gott intryck av mig, att jag verkade väldigt smart. Och så ser de mitt prov? Not a good look. Men huvudsaken är iallafall att jag klarade provet. Och efter provet var det afterwork och jag tvekade till en början att hänga med, (det var sent och kände mig inte på humör riktigt då det där provet gjorde mig lite nedstämd), men efter att två personer tjatade om att jag skulle med, kunde jag inte säga nej. Det är ju trotsallt ett nytt jobb där det kan vara bra att lära känna andra i företaget så jag hänkade på och det var inte så farligt som jag trodde. Alla var supertrevliga och roliga och jag stannade t.o.m längre än vad det var planerat. Jag lyckades komma en arbetskollega väldigt nära, vi tog en promenad efter afterworken och pratade. Hon hade något att berätta för mig och det hon berättade chockade mig något enormt. Wow säger jag bara. Vill inte gå in på det speciellt mycket här i bloggen, men låt mig bara säga att det var något jag aldrig kommer att glömma. Vi hade tänkt fika nångång under vardagarna, då vi inte har samma arbetstider, och prata mer om det här. Vi får se, jag kanske berättar det i bloggen nångång, men än tycker jag det är lite för tidigt.

Jag har tänkt mycket på det här jobbet. Innan provet ville jag bara dö och säga upp mig, men nu när jag jobbat en helg så har det känts bättre och jag har tänkt att det kanske inte är så farligt ändå. Det är absolut inte enkelt, men man lär sig och kommer in i det mer och mer ju mer man jobbar. Människorna är supertrevliga, alla är unga, och timmarna bara rinner iväg när man väl arbetar. Det enda minuset är att man inte får arbetar så ofta som man kanske hade velat. Det är ju två fasta helger i månaden, sedan får man boka in sig på pass under vardagarna, om behovet finns. Detta är ju givetvis det ultimata för studenter, men för sånna som mig som inte har något annat vid sidan om, är det riktigt trist. Pengarna räcker inte till och man blir sysslolös på vardagarna. Så vi får se. Jag tänker stanna kvar ett tag till, och se hur det blir med pengarna. Alternativt att jag får hitta annat jobb som jag kan ha vid sidan om. Vi får se.

 

Måste berätta om Ursula 2. Vi skulle på förlovningsfest, jag, syrran och farsan. Innan det började Ursula 2 med sitt irriterande jag. Började håna och komma med negativa kommentarer. Jag tror inte att jag varit så irriterad som jag var den dagen, det bara kokades inom mig. Det var droppen och tänkte för mig själv att, nej jag tänker inte ta det här nå mer! Så när jag och syrran är påväg till pendeltåget berättar jag för henne att jag inte längre tänker ta nå mer skit från denna tjej. Att om hon håller på igen så Its on! Berättade för syrran om vad jag tycke om hennes negativa attityd och hennes nedvärderande kommentarer som ingen bett henne ta upp och syrran säger något i stilen med: varför tar du upp det med mig? säg det till henne istället. Och då sa jag till henne att det är din flickvän, men visst jag ska göra som du säger, och tro mig, nästa gång kommer jag inte vara snäll. Jag har varit snäll i 6 månader, ända sedan den dagen hon satte sin fot i detta hus, och hon har betett sig ohövligt. Nu tänker jag inte vara snäll längre. Tårarna bara rann, ville inte gråta för jag var inte ledsen, jag var bara arg. Allting vara bara ren vrede. Jag skällde ut syrran medan det rann ner tårar nerför min kind. Jag berättade även för syrran att jag tyckte det var respektlöst av de att snacka om sex när jag var i huset. Hur fan kan man ens tänka tanken att göra det? De har hur många tillfällen som helst att snacka om det när jag inte är hemma, ändå så håller de på när jag är där. Då sa hon att det var bra att jag sa det för nu vet hon att hon inte ska göra det något mer. Se hur envis min syrra kan vara. Jag tror hon ville ge sken av att hon inte tog åt sig så värst mycket av allt jag sa, men jag vet att hon ändå innnerst inne gjorde det. Efter det tror jag att syrran fattade att, "its gonna get ugly", och att det är bäst att hon varnar Ursula 2 och tar ett snack med henne, innan jag exploderar, och det gjorde hon minsann. För när jag träffade Ursula 2 dagen efter sa hon inte ett ord till mig haha. Och det roligaste är att hon tror kanske att det gör mig ledsen, men allvarligt talat så tvärtom, det gör mig överlycklig! Det värsta jag vet är att prata med henne eller när hon pratar med mig. Det är så jävla skönt. Som en enorm lättnad. Tvärtom tror jag mer att det svider för henne för jag vet hur mycket hon tycker om att interrogate me. Det känns bra att ha fått det sagt. Inte minst har det fått syrran att tänka till, men det har också gett mig världens lättnad. Självklart är det fortfarande jobbigt att höra hennes röst när hon snackar med syrran, men vad ska man göra, allting börjar med babysteps antar jag.

 

På söndagen där samma helg kände jag att jag förtjänade en liten present till mig själv, efter de hårda utbildningsdagarna, jobbet och det här med ursula 2. Jag köpte äntligen min efterlängtade Iphone.

Jag är mer än glad att jag köpte den! Har suttit nästan hela dagen idag och laddat ner appar och lekt med alla funktioner. Den är ju fan bättre än datan, behöver ju inte ens data längre. Den kan ju göra allt! Är ju så van vid gamla mobiler att det nu känns som jag blivit introducerad till en ny värld!

Det enda jag är rädd för är att jag ska tappa den eller att den ska bli stulen. Min trackrecord för mobiler är ju inte direkt den bästa. Men jag har lovat mig själv att vara superförsiktig så försiktig att det nästan blir löjligt. Och inte ta med den när jag går ut och festar! Hursomhelst är jag supernöjd!=)

Förutom det har ju syrran fyllt år. Tyvärr gav jag inte henne de bästa presenterna men det är bara för att jag varit superpank de senaste dagarna. Gav henne en tårta och ett presentkort. Tror jag har ca 20kr kvar på mitt konto nu som jag ska leva på tills den 25e. Måste fråga syrran om jag får låna igen. Suck!

 

Yes, tror det var allt faktiskt, iallafall det viktigaste som jag verkligen ville få dokumenterat i bloggen.