myrealself

Hej bloggen,

 

Sist jag skrev här var ju den 1:a januari och idag är det den 25:e februari. Jag ska verkligen försöka blogga lite mer nu. Jag tycker det hjälper mig väldigt mycket att skriva om mina tankar och få ventilera här. 

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det har varit lite upp och ner sedan jag skrev. Men jag kan väl börja med utbildningen som jag nu har börjat. Jag kan säga att jag hittills är väldigt nöjd med utbildningen och mitt val och jag ångrar absolut ingenting! Jag är väldigt säker på att jag kommer att få jobb efter utbildningen. Det finns ett stort behov ute på arbetsmarknaden plus att det är bra ingångslöner och bra löneutveckling inom yrket. Arbetet i sig passar min personlighet bättre också.

Utbildningen är dock väldigt intensiv just nu, mycket grupparbeten och uppgifter som ska lämnas in på kort tid. Känner knappt att jag har tid för annat än plugg. Det är väldigt långa dagar på skolan och jag läser flera kurser parallellt vilket också är stressigt. På grund av stressen har jag även haft lite krångel med magen och ibland kommer min ångest tillbaka. Så jag har fått äta sådant som lugnar magen samt börjat med ångestdämpande medicin. 

 

Om en vecka har jag första tentan och jag har knappt tentapluggat, men ska sitta nu i helgen och under veckan med det. Jag fick iallafall VG på en uppgift jag lämnade in för en tid sedan och är superglad för det, trodde jag skulle få G!

 

Klassen som sådan känns bra, alla är trevliga och hjälpsamma. Det har dock skett en incident i klassen med en person som inte varit så samarbetsvillig, men förutom den personen har vi en bra sammanhållning i klassen. Nu har vi blivit mer sammansvetsade, vi vet vad alla heter (på ett ungefär lol), vi vet vad folk har gjort och jobbat med innan, vart de bor, vad de har för personligheter osv.
Det finns också en kille i min klass som jag tror jag fattat lite tycke för. Han kom dock in lite senare till klassen typ två eller tre veckor efter att utbildningen startade, så har inte riktigt få grepp om hur han är som person ännu. Jag tycker mig känna att jag ibland får lite blickar från honom. Det behöver ju dock inte per automatik betyda att han är intresserad. Vi får se hur det går med det.

Det har iallafall gått ungefär 1 månad och en vecka på utbildningen nu, men helt ärligt känns det som vi har gått längre än så. Vi har verkligen lärt oss så mycket på så kort tid.

Det ska bli intressant att se hur allt urartar sig framöver. 

 

Gällande något helt annat nu. Ursula och cancern verkar dessvärre inte bli bättre. Pappa har sagt att det inte ser ljust ut. Han säger att han inte mår bra, men försöker hålla humöret uppe. Han dricker väldigt mycket och det gör han ju förmodligen för att han mår dåligt. Det blir ett sätt för honom att hantera allt. Barnen mår ju givetvis inte bra heller och till råga på det har lillesyrran haft det jobbigt i skolan, klasskamrater som inte varit särskilt snälla mot henne. Hon känner sig utanför och vill byta skola. Allt detta, i kombination med allt kring studierna, har påverkat mig också. Det finns liksom alltid en underliggande stress hos mig och jag tänker ofta på hur det skulle bli om Ursula dog. Jag försöker precis som pappa, hålla humöret uppe, men det är svårt ibland. Mitt liv är verkligen full av motgångar, alltid är det något. 

 

Någonting som däremot stärkt mig den senaste tiden och gjort mig glad är att Beyoncé kommer till Sverige i år. Hon startar hennes världsturné i Stockholm denna gång. Hennes musik, hennes röst, och hennes dans är allt för mig. Det är verkligen så sjukt, men varje gång hon kommer så är det runt en tid då jag har det jobbigt. Sist hon var här, kom hon ut med nyheten att hon och Jay z skulle komma, bara några dagar efter jag och Kristian avslutade det vi hade. Jag var så otroligt skör och devastated då. Det är verkligen som att hon kommer för att stärka mig.
Jag ser väldigt mycket framemot konserten, denna gång kommer jag gå med både vänner och kusiner vilket kommer bli kul!