myrealself

Hej bloggen!

 

Här är jag och skriver igen. Det har varit intensiva pluggveckor och jag har inte gjort mycket annat än plugg och vardagliga hemsysslor. Därav dålig uppdatering. 

Idag är det exakt 1 månad kvar till jul! Tiden går så himla fort, det är helt sjukt! Nuförtiden tycker jag om julen, till skillnad från hur det var när man bodde hemma med farsan och Ursula. Det kändes för det mesta bara jobbigt och konstlagt att fira med de även då vi firade med julgran och presentöppning. Nu firar vi med mostern vilket känns skönare. Vi alla samlas, får GOD MAT (löve it) och så kör vi att alla ger en present till någon, vilket är en bra överenskommelse då det skulle bli en dyr historia om vi vad tvungna att köpa presenter till alla. Däremot köper vi till alla barnen. Så det ser jag framemot, men det som jag ser framemot ännu mer är vår familjeresa som vi kommer att göra bara några dagar efter jul. Alltså jag tänker på denna resa dag ut och dag in, är så himla excited. Längtar till värmen, maten, människorna, palmerna och sist men absolut inte minst SHOPPINGEN! De har allt där och till extremt bra priser. Funderar nästan på att åka dit med en tom väska. Har levt snålt och sparat pengar varje månad, så best believe att det blir en massa shopping! Can't wait!!! 

 

 

Anyways, nu till något helt annat som just hände mig. En gammal vän till mig kontaktade mig på Facebook. Jag tyckte det var konstigt att hon skrev då vi annars aldrig pratar och vi har inte setts på flera år. Jag, hon och några andra hängde ganska mycket under grundskolan men efter högstadiet skiljdes vi alla åt och började på olika gymnasium. Två av de har jag dock fortfarande bra kontakt med, men hon som just skrev till mig på Facebook har jag inte haft någon som helst kontakt med sedan vi skiljdes åt efter högstadiet, annat än en enstaka gång på Facebook. Iallafall, hon börjar fråga mig hur jag mår och så, när jag blir kvar med studierna osv. Sedan helt plötsligt så kommer det: Hon frågar mig ifall hon skulle kunna få låna pengar av mig pga att hon spärrat hennes kort och att hon inte kan gå till banken nu och ta ut pengarna då det är stängt. 

Jag har alltid haft svårt för sånt här!. För det första hatar jag att säga nej för jag vet inte vad som har hänt, det kanske är något allvarligt och akut och om jag någonsin hade varit i en akut situation hade jag själv velat att någon hjälpte mig. Samtidigt, tycker jag det är skumt att hon ber MIG om detta, då vi knappt pratar och ses. Är det då inte mer rimligt att kanske fråga en förälder, ett syskon (nu är hon iofs ett ensambarn, men men), nära vänner, hennes man ??!!

Det är här jag blir lite skeptisk. Hur kan man hamna i en situation där man inte har pengar och det enda alternativet blir att fråga om hjälp från någon man knappt pratat med på flera år (Om det inte är så att man är typ en uteliggare/hemlös men det är en annan sak)? Jag vet inte hur hennes familjesituation ser ut, jag vet inte heller hur hennes vänskap/kärleksrelation ser ut. Däremot har jag svårt att tro att hon inte har, åtminstone någon nära som hon kan förlita sig på. Alltså jag menar, inte ens mina bästa vänner har frågat mig om en som sak, men hade de gjort det så hade jag självklart låna ut till de för att jag litar på de och känner dem. Det intressanta var att det inte var en liten peng heller, hon behövde 1000 kr. 

När hon frågade mig om detta mindes jag snabbt hur det här hade hänt mig tidigare, för inte så längesen, med min (dåvarande) granne. Det var exakt samma situation där, men där var det nästan ännu värre då jag precis hade lärt känna henne. Sen fick jag inte ens pengarna då hon lovat att ge mig tillbaka de, utan det dröjde flera veckor innan jag fick tillbaka de. 

 

Väldigt skumt att hon som kontaktade mig på Facebook, inte bara kunde vänta tills imorgon och gå till banken då istället. Jag menar vad kan possibly vara så akut att man inte kan vänta tills imorgon? Är det räkningar brukar det ju inte vara några större problem om man är någon dag sen med betalningen. Är det mat behöver man inte 1000kr för att klara sig på några timmar. Dessutom är hon sjukskriven så tror inte det handlar om att hon behöver vara någonstans men inte har råd att ta sig dit. Det handlar ju bara om några timmar liksom.

Att hon inte berättar varför hon behöver pengarna heller, det är också skumt. Inte för att hon måste göra det, men det hade gett mer trovärdighet kan jag tycka. 

Tycker bara det är väldigt skumt alltihopp. 

 

Anyways, nu ska jag äta! 

 

p.s.! Krämen funkar fortfarande jättebra, dock hade jag en hemsk incident för någon vecka sedan. Jag hade först krämen på ansiktet och sedan la jag på smink. När jag kom hem från skolan och tvättade bort sminket så var jag ett enda eksemvrak i ansiktet! Jag tror att den inte går att mixa med smink, det är något i krämen som inte funkar något ämne i mitt smink. Så framöver kör jag krämen i ansiktet endast de gånger då jag inte planerar att ha smink i ansiktet. 

 

 

 

Det är sent och jag har tenta imorn kl 14! Måste sova! Men vill bara flika in med något som gjort mig så jäkla glad!!!

En ny kräm som jag köpt mot mina eksem, alltså jag är så frälst. Karbamid Locobase APL 2% heter den! Alltså Eucerin krämen kan slänga sig i väggen. Och jag behöver inte ens använda kortison!! Och det mina vänner, is a HUGE step då min hy är beroende av kortison, utan kortison blir det verkligen olidligt! Klåda, sår, torrhet m.m. Men INTE med denna krämen! Den är så perfekt! Sådär fet och härligt mjukgörande! Och den verkligen går in i huden och jobbar. Med Eucerin krämen så kände jag att den egentligen bara satt som en hinna på huden, den gick liksom inte in huden och verkade. Den här krämen känns som att den både går in i huden (trots att den är fet) OCH skyddar huden på samma gång. Jag känner att min hy är skyddad från de kalla vindarna nu. Dessutom så är krämen klådastillande, vilket verkligen är SÅ skönt!

Jag har använt Karbamid Locobase krämen tidigare under mina unga år. Så jag kanske inte ska säga "ny" kräm. Jag blev först introducerad av den på hudmottagning på Karolinska Sjukhuset i Sthlm. Redan där minns jag att jag verkligen tyckte om krämen. Frågan är varför jag slutade använda den? Min teori är att eksemen försvann, eller inte försvann men blev bättre och då behövde jag inte använda krämen längre utan kunde återgå till vanliga konventionella krämer. Mina eksem brukar ju komma och gå i perioder (dock har det inte varit så nu under studietiden men tror det är pga stress). 

Hursomhelst, jag mindes allt detta och kände för att testa krämen igen, då jag tröttnade på Eucerin krämen och på min hydrokortison salva. Min förhoppning var att Eucerin krämen verkligen skulle funka på mig eftersom det låg så mycket forskning bakom den, och den var specifikt framställd åt atopiker som mig, men nej den funkade inte. Så kände att jag behövde något nytt, framförallt nu när vintern snart är här. Är SÅ glad över resultatet. När jag stryker min hand över ansiktet kan jag typ inte tro det jag känner. För några dagar sedan var huden alldeles torr och sträv och flagnade, och nu är den baby len och inget flagnande! Vilken kontrast och på sån kort tid också! Mest chockad är jag dock över att jag inte behöver använda kortisonen, det är rena miraklet. Det är så viktigt för mig att dokumentera det här så att jag kan gå tillbaka och se vad som har funkat och inte. Det hjälper verkligen. 

 

Åh, är så glad, måste få uttrycka min känsla! Har varit sjukt glad hela dagen idag pga av detta! I'm so happy!!!

 

Nu ska jag sova med ett leende på läpparna alltså! Så håller vi tummarna att jag klarar tentan imorn också!