myrealself

Igår jobbade jag ju som sagt på det nya arbetsuppdraget. Det var också jobbigt men hör och häpna, jag fick för första gången jobba med en tjej! Det kändes jätteskönt, vet inte alls hur jag hade klarat av det jobbet om det var en kille jag fick jobba med. Hon var jättetrevlig och pratglad. Jag önskar verkligen att jag får träffa henne mer framöver.

På tal om jobb så fick jag idag hem en lönespecifikation, alltså ett papper på månadens lön, vad jag jobbat med, under vilka tider, OB tillägg, semestersättning osv. Det visar sig att jag allt fick mer än vad jag trodde att jag skulle få. Jag jobbade ju bara 5 dagar under juli månad och det blev 3900 nånting, trodde det skulle bli 2000. Så yes I'm happy! Kanske inte är jättemycket pengar men vadå jag har inte jobbat så mycket så jag kan ju inte riktigt klaga. Men faktum att jag inte kan påverka hur mycket jag vill jobba (på grund av min så kallade behovsanställning) så är det ju ändå lite orättvist.

Jag måste göra ett hemskt erkännande nu. Det är att jag inte städat mitt rum på kanske hela sommaren. Jag skäms! Jag vill göra det men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har så himla mycket i mitt rum, det är helt otroligt. Det är så mycket som egentligen borde rensas och kastas. Jag har två byråar i mitt rum och på dem står det en massa grejjer, likaså på mitt skrivbord. På min säng och på golvet ligger det kläder överallt. Mattan behöver dammsugas och golvet behöver moppas. Jag ska försöka ta tag i det. Snart börjar man ju på högskolan och det vore bra att få komma hem och sitta och plugga till ett snyggt och rent skrivbord.

På tal om det! Redan på fredag är på registering på högskolan som gäller, alltså om 3 dar! Jag är så sjukt nervös. Jag har läst lite om skolan och allt verkar så himla stort och nytt. Alltså, call me a baby, men jag skulle helst vilja gå dit med syrran eller kanske en kompis. Det verkar lite scary att gå dit helt själv.
Ska jag vara feg och gå med någon eller ska jag vara independent och gå dit själv? Det är frågan.

Goda nyheter! Flickan som försvann är nu funnen. Man vet inte varför flickan försvann från familjen, familjen vill inte uttala sig om det. Vilket är förståeligt. Men jag är glad att hon är tillbaka till sin familj iaf :)

Det är fredag och jag är så glaad, yay :D! Ikväll blir det utgång med tjejerna, det ska bli kul, hoppas jag! Den här klubben faller mig inte riktigt i smaken... tror jag iallafall, har ju aldrig festat där, men har gått förbi ett par gånger och musiken är inte riktigt my style. Men det är ju olika djs varje helg så vi får se. Man har ju hört mycket om denna klubb, väldigt omtalad, så nu är det upp till bevis.

Idag ringde en av mina handledare mig och frågade om jag var intresserad av ett arbetsuppdrag nu på måndag. Det är ett nytt jobb thank god! Men det är bara en dag så det känns ju lite surt. Aja. På onsdag får man iaf lönen :) Jag har ju jobbat 5 dagar under juli månad bara, så det blir väl kanske 2000kr om ens det. :/ 

Nu ska jag duscha och försöka tagga till inför kvällen. Kl 8 möter jag upp tjejerna. I know lite tidigt, men det är gratis inträde innan 21.

Hörs sen bloggen!

Okej, det har snart gått en vecka och jag har inte hört något från någon av mina handledare. De har i princip skitit i mig. Och jag har skitit i dom. Själv tycker jag inte jag gjort så mycket fel. Jag kontaktade de i torsdags och sa att jag var sjuk och de har inte gett mig ett svar efter det, eller kontaktat mig tillbaka. Det är dem som ska ringa mig när det finns ett nytt arbetsuppdrag att genomföra, det är inget jag kan ta reda på/veta själv. Det skulle kunna vara att jag jobbar på samma ställe denna vecka och har samma schema, men det skulle ju vara nya arbetsuppdrag varje vecka, det står ju till och med i personalhandboken. Jag kanske skickar iväg ett till mail ändå, bara för att visa att jag "bryr" mig, då har jag åtminstonde försökt.

Men nu till något annat, något viktigare, något hemskt. Igår läste jag på en blogg att en 14årig flicka är försvunnen. Hon försvann i söndags och sen dess har man inte hört av henne. Man har heller inte kunnat kontaktat henne då hennes mobil är avstängd. Enligt uppgifter sågs hon senast i måndags i Malmö (en bit från där hon bor) där hon mötte upp 2 okända män/killar. Mer än så vet man inte. Polisen vill inte hjälpa till då de påstår att det inte begåtts något brott, medierna följer polisens spår och vill inte heller samarbeta. Nu har familjen bestämt att ta "matters into their own hands" som man säger på engelska, och har försökt nå ut till människor i hela landet, med fokus på folk i malmö (där man sist såg henne). Genom lie hjälp av facebook och bloggvärlden har man redan lyckats nå ut till flera tusen människor runt om i landet.

Jag blev helt till mig när jag fick läsa och höra om detta. Jag hatar när sånt här händer, oftast brukar såna här fall inte resultera i något positivt. Men jag hoppas vekrligen att flickan kommer hem snart, oskadd. Det kan ju bara vara så att hon rymde hemifrån (familjebråk kan vara en orsak, eller kärleksproblem) för att köra nån liten tonårsrevolt. Om det nu skulle vara så så är det skumt att hon träffade dessa okända män, jag menar, rymmer man hemifrån går man väl och sover hos någon man känner. Att varken polisen eller medierna vill samarbete är ju bara förjävligt! Polisen kan jag till en viss del förstå för det är ju deras plikt att bara rycka till när ett brott begåtts och tänker man rent tekniskt, så har det egentligen inte begåtts något brott. Då är det väl lagarna man ska vara arg över och inte poliserna. Själv tycker jag iofs att något som att rymma hemifrån borde klassas som ett brott med tanke på vad det kan bli för konsekvenser. 
Att medierna inte vill hjälpa till däremot, där har jag ingen förståelse alls! Det är så mycket oviktigt som skrivs i tidningarna idag och sånt går minsann att publicera, men något viktigt som detta går visst inte. Skitdåligt! Aja, jag har iaf suttit och tänkt på denna stackars tjej sen dess att jag fick höra om det. Jag är en väldigt sympatisk person och jag lider verkligen med familjen. Tänk att inte veta vart en familjemedlem tagit vägen, att personen är borta i flera dygn, jag hade varken kunnat sova eller äta. Just i denna sekund som jag skriver detta så tänker jag på en familj som hamnade i samma situation. En son i familjen försvann och var försvunnen i flera dagar. Efter ungefär 3 veckors letande fann man honom och det visa sig att han hade tagit livet av sig själv. :'( Finner inga ord, det är så hemskt!

Jag ska nu försöka ta mig ur kragen, efter denna hemska hemska händelse och maila en av mina handledare. Sedan ska jag ner och handla mat. Bye bloggen!

Jag får återigen ångest när jag tänker på mitt jobb. Mina handledare har inte ringt mig och jag är helt ärligt talat förvirrad. Jag ska ju få ett nytt arbetsuppdrag varje vecka. Ringer dem inte imorgon ska jag nog försöka kontakta dem men en liten del av mig vill helst bara skita i det. Det är så tråkigt det här jobbet :'( Aja, det här är ju sista veckan på jobbet så jag borde ju kunna ge gärnet nu in i det sista.

Anyways, idag har jag bara chillat hemma med la familia. Jag kan inte fatta att skolan börjar nästa vecka. Det är helt sjukt. I cannot believe it. Känns som att jag tog studenten för en månad sen typ. Allt går så himla fort. Och sommaren är typ snart över. Det har redan gått mer än ett halvår på år 2010, det är helt ofattbart. Mina kusiner åkte också iväg idag, ena till en annan del av sverige och ena till usa. Hon som åkte till usa träffade jag en sista gång igen i fredags. Vi spenderade tid tillsammans hemmos vår moster. Nu är hon redan framme i usa! Lord knows what she's doing!

Det här året har nog varit en av dem mest händelserika på vääldigt länge kan jag lova. Så mycket som hänt! Detta år kommer utan tvekan att vara ihågkommen.

Skolan börjar ju snart och jag funderar på att nästa helg köra en liten skol-shopping runda. Ny kalender, nya block, pennor etc. Tror att det kan vara bra att inhandla lite nya matlådor också, nu när man inte mer kommer få någon skollunch.

Min pappa har nu också planer på att fixa vår bil. Vi har inte använt den på nästan 3 år tror jag. Han avställde bilen för att den saknar en massa bildelar som enligt farsan kostar en förmegenhet att köpa och laga. Nu verkar det dock som att han är villig att få den fixad, despite the costs. Vi får se, farsan snackar väldigt mycket, men det är inte alltid som det han säger görs.

Nu ska jag försöka få mig lite sömn. Jag kunde verkligen inte sova igår, det var hemskt. Det resultera självklart i att jag vaknade så sent som kl 3 på dan. Sick!

Jag har begått ett stort stort stort misstag. Det är så likt mig. Jag kan vara så dum ibland, tänker inte efter. Det är angående mitt jobb. Det märks att jag kan väldigt lite om det och känner mig osäker kring det. Eftersom det var uppehåll denna vecka fram tills tisdag trodde jag att jag skulle bli uppringd om när jag skulle onsdag, torsdag och fredag. Eftersom ingen av mina handledare ringde tänkte jag att det fortfarande var uppehåll. Dum som jag är var så inte fallet. Jag var ju på festen igår, (som jag kommer berätta mer om senare), där jag träffa på en kille från jobbet. Han frågade mig direkt "Vart har du varit?" och jag svarade någonting i stilen med att jag inte blivit uppringd om att arbeta. Kommer inte ihåg vad han svarade tillbaka. Men i efterhand fick han svar mig att tänka. F*ck, vad FAN hade jag gjort :'(?!, tänkte jag. 
Jag har alltså de senaste dagarna gått och trott att vi har haft uppehåll fastän vi inte har haft det, och har därför inte jobbat när jag egentligen skulle jobba!! I am so ashamed to say this. Det var det största misstaget ever. Misstag eller missförstånd, I dont know, men det är väl a little bit of both. För att undvika att låta dum till en av mina handledare bestämde jag mig för att dra en vit lögn. Jag sa att jag har varit sjuk och inte har kunnat kontakta varken henne eller företaget om detta då min mobil har knasat sig. Jag kom med ursäkten att jag hade fått matförgiftning. Ja, jag ville att det skulle låta trovärdigt. Inte sjuk som i lite hosta, utan sjuk, på riktigt. Matförgiftning är något man också kan få sådär plötsligt med och det rekommenderas att man stannar hemma när man har det. Jag känner mig dum som ljög men jag vill inte riskera att få sparken.
Jag har kommer nu att ha varit "sjuk" i 3 arbetsdagar och jag måste erkänna att det har varit skönt som fan. Jag behövde en paus från det där skitjobbet. Det som känns bra är att man fortfarande får lön om man är sjuk, det låter as bra i mina öron. På måndag kommer jag gå tillbaka med nya tag men jag hoppas innerligt att jag får ett nytt arbetsuppdrag nästa vecka.

Till festen då: Det var ju tänkt att jag skulle åka till festen med en av mina kusiner. And guess what? Hon skickar sms och ditchar mig i SISTA sekund. Jag tror att jag har nämnt det tidigare i bloggen hur jag hatar folk som bangar i sista sekund när man bestämt något, speciellt när det inte finns någon legit excuse. I det här fallet fanns det en legit ecxuse men kunde hon inte ha sagt det tidigare, då hade jag inte haft behövt fråga folk om de vill gå på fest i sista sekund. Ingen förstår hur arg, ledsen jag var, denna fest ville jag inte missa och jag ville inte gå dit helt själv. Jag hann messa runt till olika människor för att se om de ville hänga med och det blev ett par nej tills jag tillslut hittade en som ville gå med mig. Vi möttes upp ungefär vid 11 för att dra till festen. Festen var faktiskt nice, inte så jättekul som jag hade trott i början, men det var helt okej. Musiken var skitbra och det var as kul att dansa. Tyvärr hittade man ingen kille man fastna för. Jag ångrar lite också att jag inte hade på mig en finare outfit, men men. All in all var festen kul. Träffade på några som man kände och pratade med dem. Jag kan inte fatta jag inte kommer se min kusse på ett långt tag nu. På söndag (om 3 dagar) she's off to the US.
Efter festen åkte vi till donken för att ta oss en varsin cheeseburgare, hungriga som vi var. Sen var man hemma och in bed by 6!

Nu är det läggdags!
p.s. Fick en rejäl utskällning av syrran idag. Förstår inte vad det är med henne. Jag tycker bara att utskällningen var lite väl överdriven. En sån utskällning kan jag få om jag typ skulle slå henne (vilket I never do) men jag gjorde inget annat än att svara lite argt på något som hon sa som irritera mig. Jag tyckte hon blew the situation way out of proportion, lite som att något annat triggar henne och hon tar ut hennes anger på mig. Aja.

Det är onsdag och idag är jag ledig igen! Till min förvåning, och kanske blir ledig imorn med. Hade det varit för en vecka sen hade jag varit mad pissed, men nu är jag bara glad. Jag orkar inte med det jobbet. Det känns jättebra att man får lite paus från det. Igår var storesyrran ledig as well och vi kollade på Why did I get married 2 som också var skitbra och rolig men jag gillade på något sätt ettan mer. Jag tror det kommer en trea också och då ska jag def se den.

Senare ikväll blir det faktiskt party. I en lokal, alltså lokalfest. Det är 3 tjejer som håller i festen. Alla dem ska inom kort åka till usa och plugga vidare. En av de tre tjejerna är min kusin. Festen blir alltså som en stor avskedsfest. Snart åker min kusin, I can't believe it. Och en massa andra som jag känner. :( Då blir jag kvar här, all alone. :(
Nejmen den här festen ska bli intressant. Jag har lite hatkärlek till lokalfester. Hat för att jag, sist jag var på en lokalfest, blev bestulen på mitt SL kort och mina pengar som jag hade i jackfickan. Ikväll ska jag dock se till att jag har allting på mig (ja, till och med jackan om det så behövs, eller så lägger jag bara jackan i väskan) och ska inte lämna mina saker utom räckhåll, thats for sure.
Kärlek för att jag gillar lokaler. Lokaler = stort utrymme vilket betyder stor yta att dansa på. Det ska bli lite konstigt att festa helt plötsligt när man har haft jobb och en massa annat viktigt att tänka på (CSN, barnpension, högskolestart etc). Men jag tror att det kan bli riktigt kul ikväll, jag hoppas att det kommer mycket människor, the more the merrier liksom. Nu återstår bara att hitta en fin outfit för ikväll. Ungefär vid klockan 22 ska jag möta upp min "kusin" (rent biologiskt är vi inte kusiner men jag kallar henne och hennes syrra för mina kusiner för jag känt de så pass länge och de är dessutom barn till min mosters man). Sedan åker vi tillsammans till festen.

En konstig grej är att ingen har kommit hem ännu. Ursula och lillesyrran brukar alltid komma hem vid 3 tiden, senast kl 4 och nu är klockan halv 6. Wonder what they're up to ..

Juste vill bara avlsuta med en väldigt härlig och positiv grej. Jag skrev ju för några dagar sen om lillesyrrans matvanor, att hon inte äter en bra nyttig kost. Smal som en pinne var vad hon var, man vågade knappt bära henne utan att vara rädd för att bryta ett ben. Jag och storesyrran kämpade ju som sagt med detta och gav henne en massa bra mat. Och guess what, hon har gått upp i vikt och hon är healthy! Hon är mycket mer på topp nu än vad hon var förut. Mission accomplished :)

Sitter här på min säng och har låten Love the way you lie av Eminen ft Rihanna på repeat. En ny låt som snabbt blivit populär runt om i världen. Detta är inte en låt som jag egentligen brukar go for men den är riktigt bra tycker jag, riktigt djup, och själva låten förmedlar så mycket, smärta, kärlek, hat, så mycket emotions på en och samma gång. Love it!

Snart är där jobbdags igen, och jag får major ångest när jag tänker på det :'(. Om jag fick välja skulle jag sluta redan idag, men det går ju inte :'(. Jag har kommit fram till att det här jobbet inte är något för mig. Det här jobbet har också bevisat för mig att pengar verkligen inte är allt. Man tjänar hur mycket som helst, men jag mår inte bra av att jobba där. Men nu är det ca tcå veckor kvar sen kan jag sluta. Ångest :(.

På senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på min framtid. Fler och fler vänner till mig ska nu åka bort och studera. Jag har kanske 3 vänner som kommer vara kvar här under de 3 kommande åren. De andra åker till usa och england, skottland och andra ställen för att ta sina examen. Jag är glad för deras skull samtidigt som jag är väldigt avundsjuk. Man önskar ju att man också kunde veta exakt vad man ville plugga och exakt vad man vill bli. Då hade allting varit så mycket enklare. Nu under höst tänker jag bara läsa en kurs, just för att jag inte vågar hoppa på något yrkesledande. Hatar att inte veta vad jag vill.

Har spenderat mycket tid med storesyrran på sistonde då både hon och jag varit lediga från jobbet. Idag kollade vi på film. Why did I get married hette den. Mycket bra och rolig film, en sådan som får en att tänka. Det finns tydligen en Why did I get married 2 som jag bara måste se. Kanske tar och ser den imorn.

Nu ska jag sova, försöka iallafall. Man kan ju nästan tro att jag lider av insomnia, helt sjukt vad jag sovproblem. Det regnar ute så det kanske får en att sova lättare. Undrar om hösten redan är här? Sommaren varade i kanske 1 månad högst! Aja nu ska jag lägga mig och sluta babbla. Bye, kära blogg!

p.s. Mitt hår har växt ca 3-4cm sen jag tappat en massa. Det var väl under februari månad som mitt hår var som värst. Det är fortfarande ojämnt, men det växer måste jag säga och det verkar må bra nu. My hair is getting healthy again :)!

I det förra inlägget skrev jag att min andra dag på jobbet skulle bli mildare. Allt jag har att säga är att min chef ljög! Den var mycket tuffare och jobbigare och jag tror inte ens jag vet hur många gånger jag kollade klockan under arbetstimmarna. Och dagen efter den var ännu jobbigare. Jag har redan hunnit bli less på mitt jobb och jag har bara jobbat i två veckor nu. Jag har både läst och sett på nyheterna om bemanningsföretag som lurar och uttnyttjar ungdomar, och det skulle inte förvåna mig ifall de lyckades göra det mot mig med.
Det vi gjorde idag kändes som rena rama slaveri-jobbet. Visst, man får skitbra betalt men jag vet inte ifall jag orkar mer. Är jag verkligen så desperat for money? Jag funtar på att säga upp mig. Det värsta med deras uppsägningsregler är att man måste beakta sin uppsägningstid och jobba 1 månad till efter att man sagt upp sig, man kan alltså inte sluta direkt. Jag vet inte, jag börjar tycka att allt kring mitt jobb känns en aning skumt. Ett skumt anställningsavtal och många oklarheter. Blir bara deppig när jag tänker på det.
Denna vecka har varit hemsk, hemska arbetsdagar och lingonveckan valde att kicka igång igen. Ibland är det hemskt att vara tjej.

Jag har märkt att det bara har varit en massa blogginlägg om jobb på sistonde, och det ska minsann komma att ändras. Jag vill komma tillbaka till dem där djupa inläggen, I like them, för de är så jag.

På senaste tiden har jag verkligen velat tänkt på det här med kärlek and relationships. Jag blir så avis på folk som verkligen hittat den rätte, deras "soulmates". Jag vill också ha det där. Jag tycker själv att jag är väldigt unik och annorlunda, kanske inte utseendemässigt, men personlighetsmässigt (om man nu kan säga så). Jag måste ha en kille som kan komma att digga denna personlighet och framförallt stå ut med den.
Jag undrar vart det är man träffar bra killar. Jag och mina friends har ju varit ute en hel del och man kan ju lungt konstatera att klubbar inte är the place to be om man vill hitta en bra kille. Kanske på barer men absolut inte klubbar. Där finns bara fulla, kåta killar som alla är sliskiga. Where are the good guys? Jag har fått höra att det oftast är i plugg eller jobbsammanhang som man träffar på "den rätte". Får väl se om det kan stämma nu när man ska börja studera på högskola till hösten och extra arbeta.
Jag har väldigt svårt för att släppa in killar i mitt liv. Jag har inte den blekaste aningen om vad detta kan bero på, kanske att man tidigare blivit dåligt behandlad av killar, att man träffat en massa killar som varit riktiga jerks. Dock så känner jag att fler och fler killar nu på senaste tiden blivit good guys, sådär genuint snälla. Vad det kan bero på vet jag inte heller, kanske bloggar som inspirerat dem, I dont know. Men just att jag har så svårt för att lita på killar kombinerat med my low self-esteem, gör det extra svårt för mig att ens ta kontakt med en kille sådär kärleksmässigt. Jag tycker att jag, direkt när jag träffar en ny kille, signalerar "vänskapsvibbar". Jag vet inte hur man tar det till the next step, utan att det blir "slampigt"eller ja, alltså för på. Det är liksom antingen eller som gäller för mig. Det var en kille som jag pratade med för några veckor sen i en bar. Allting i vår konversation rullade på jättebra. Han var verkligen drop dead gorgeous och pga att jag var en aning tipsy hade jag lätt för att prata med honom (hade jag varit nykter skulle det aldrig funka). Jag messade honom när jag kom hem och frågade om han ville ta en fika någon dag. Han svarade att han lätt var på. Kunde inte tro det, blev så himla glad. Jag sa att jag skulle höra av mig men gjorde det aldrig, just för att jag skulle vara så nervös, och blyg och probably helt distracted på his sexyness. Nejmen skämt åtsido. Kanske är jag rädd för att bli rejected? Om det nu är det så är det himla dåligt för så ska man absolut inte tänka. Men denna kille var för fin för mig, det skulle liksom inte gå.

Nu ska jag försöka sova. Tog en fika btw med min underbara kusin som ska flytta till usa om ca 1 vecka, det var den bästa fikan på länge. Jag behövde det verkligen. A wonderful way to end a horrible work-day!

Btw, har kollat igenom mina blogginlägg och min grammatik och stavning suger något rejält, jag vet jag vet, men jag orkar inte bry mig. Godnatt! 

Igår (tisdag) började jag som sagt med mitt nya arbetssuppdrag. Det var också tråkigt, men inte lika tråkigt som det förra jobbet. Det här jobbet var också en aning enklare än det förra. Det är enkelt det gillar jag, man måste också vara noggrann och det gillar jag med. Det var inte svårt att komma in i det. Efter ca 1 timme så kunde jag get a hang of it. Det enda jag inte gillar med det här jobbet är 1. Det ligger så LÅNGT!
2. Vi har för många raster! Känns som att man har rast varje timme typ. Jag gillar inte det för då hinner man inte göra klart det man har påbörjat. En bra grej är att det finns fler som jobbar där, vi är många och framförallt så är vi fler unga, om man jämför med det förra jobbet. MEN självklart ska det bara vara killar där. Bara en kvinna som typ är chefen. Det är som att "gud" vet att jag har problem med detta och har därför satt mig i den situationen så att jag "lär" mig att handskas med dem. Så alla dessa raster spenderades med dem förutom den sista. Den sista var jag inne på toaletten och fräscha upp mig. Det som var bra var att killarna var jättesnälla och roliga så det var inget jätteproblem att prata med dem. De fick mig att skratta ett antal gånger och just det gjorde att situationen inte blev så stel. En kille kände jag till och med sen innan (fick en chock när jag såg honom där, hade inte förväntat det), så honom var det inte svårt att prata med.

Idag blir det samma grej som gäller. Det är så synd att min mobil har dött, för på jobbet får man faktiskt ha på musik medan man jobbar. Det skulle vara så bra, då skulle tiden gå fortare också. Nästan alla på jobbet har det.
Men men, efter idag så är det tydligen uppehåll ända fram tills onsdag nästa vecka, om jag minns rätt. Jag ska höra med min handledare. Igår sa chefen att det inte inte skulle bli lika hårt utan lite mer mildare på jobbet, nice! Snart ska jag börja göra mig i ordning. Vi hörs kära blogg!

I fredags var det sista arbetsdagen på jobbet. Jag kunde inte tro det själv, att sista dagen gick så fort. De första timmarna gick självklart jättesegt, men efter halva tiden så flög tiden förbi fort som satan. När det var ungefär 3 minuter kvar innan jag skulle avsluta mådde jag SÅ jäkla bra, hade ett leende på läpparna och tänkte "Soon, I'm a free woman!". Den där känslan att ha klarat av något som kanske verkar enkelt, men som egentligen är jobbigt som fan för en sån liten tjej som mig, var otrolig. Jag mådde så bra den dagen, känslan går ej att beskriva. Jag till och med log när jag skulle säga hejdå till alla som jobbade där. Jag gick hem och kände frihet.

Under helgen hade jag inte blivit kontaktad av min handledare. Jag började bli en aning orolig för att jag tänkte att om jag ska börja jobba igen på måndag (idag alltså) måste jag hinna prata med mina handledare i förväg om mitt nästa arbetsuppdrag. Jag ringde henne och hon sa att hon hade kontaktat mig tidigare men att jag inte hade svarat på telefonen. Men inte kunde hon testa igen och ringa nästa dag?! Irri! Aja, det visa sig att jag nog hade missförstått lite av vad det här jobbet innebär. Det innebär att handledaren endast kontaktar den anställde vid behov. Det är alltså någon form utav behovsanställning som jag är anskriven på. Det betyder att det inte nödväntigvis behöver betyda att jag jobbar varje vecka måndag-fredag. Detta gjorde mig självklart en aning less. Jag känner att jag vill hinna jobba så mycket som möjligt nu in i det sista, innan jag börjar studera igen (vilket är om ca 3 veckor, tiden går fort!).

Men idag ringde min handledare igen och sa att hon faktiskt hade ett uppdrag till mig som jag skulle komma att börja utföra redan imorgon. Det här uppdraget låter mycket bättre även fast det är längre timmar och mindre rast. Det här uppdraget har mycket högre lön än det förra (129 i timmen, förra var 96), dessutom blir det OB tillägg och semesterersättning. Jag har räknat ut att det blir mycket! Det här uppdraget börjar också senare, vilket betyder att det blir sovmorgon för mig! Men tyvärr kommer jag hem riktigt sent. Jag slutar 23.30. Det här stället ligger ca 1 timme och 5 minuter bort från mig och på kvällen må bussarna och pendeltågen gå mycket mer sällan. Så jag kommer väl vara hemma sisådär vid kl 1. En riktigt riktigt bra grej dock, som överväger allt det negativa, är att det kommer finnas mycket fler arbetare på denna plats än om man jämför med den förra arbetsplatsen, där vi bara var 4 (alla betydligt äldre än mig dessutom). Det jag kommer få göra nu tror jag kommer bli mycket roligare också. Ja vi får se hur det går, lite nervös är jag faktiskt.

I det förra inlägget skrev jag att jag skulle passa på att träffa några vänner under helgen. Det gjorde jag minsann. Vi var i stan, fikade, gick runt, satt på en gräsmatta och snacka och gick även till Pride festivalen som var igång nu i lördags. Då vi märkte att det kostade 400kr för inträde bestämde vi oss för att gå. Det var verkligen jättesynd, vi ville verkligen gå in till festivalen och se på allt, allting verkade så roligt. Men istället gick vi därifrån och käkade middag istället, det blev asiatisk mat. I söndags, igår alltså gjorde jag ingenting, men idag bestämde jag mig för att gå till stan. Dels för att kolla mobiltelefoner (står inte ut med den här, folk messar mig och jag kan inte svara :() och dels för att köpa en present till min kusin som både fyllt år och som ska flytta till Usa om 2 veckor för att studera. Det är helt sjukt och jag kan inte fatta att hon snart är gone. Visst kommer hon tillbaka på sommar och jul loven, men ändå, nu är det där hon ska bo liksom. Vem vet om hon kommer tillbaka efter de 3 åren som hon ska studera där. Jag hoppas att jag kan hälsa på henne därborta någongång. Det jag köpte till henne var två par nagellack, en kjol och ett par skor. Allting gick på runt 260. Kjolen var på rea och kostade 50kr, skorna var jättebilliga och kostade 99kr och nagellacken kostade väl runt 40kr styck plus att jag köpte ett kort till henne också på 25kr. Nagellacken och kjolen är i färgglada färger, just how she likes it. Skorna är lite udda men coola och jag tror hon kommer gilla det. Hon har en såndär cool, färgglad, retro stil och jag tror def att allt kommer passa henne, dock är jag lite orolig för storleken på skorna. Passar dem inte är det kört, de skorna är nästan helt slutsålda. De är i storlek 37, fanns inte en enda 38 kvar. Jag och hon bestämde att vi skulle träffas på onsdag efter att hon jobbat, men jag vet nu inte helt säkert om jag kan då eftersom jag nu har fått det här nya arbetsuppdraget. Men eftersom det inte är helt säkert att jag jobbar på onsdag så avvaktar jag lite.

Nu ska jag kolla SL och se när jag ska gå härifrån imorgon. Imorgon ska jag bannemig komma i tid! Wish me luck! :)