14 år och försvunnen
Okej, det har snart gått en vecka och jag har inte hört något från någon av mina handledare. De har i princip skitit i mig. Och jag har skitit i dom. Själv tycker jag inte jag gjort så mycket fel. Jag kontaktade de i torsdags och sa att jag var sjuk och de har inte gett mig ett svar efter det, eller kontaktat mig tillbaka. Det är dem som ska ringa mig när det finns ett nytt arbetsuppdrag att genomföra, det är inget jag kan ta reda på/veta själv. Det skulle kunna vara att jag jobbar på samma ställe denna vecka och har samma schema, men det skulle ju vara nya arbetsuppdrag varje vecka, det står ju till och med i personalhandboken. Jag kanske skickar iväg ett till mail ändå, bara för att visa att jag "bryr" mig, då har jag åtminstonde försökt.
Men nu till något annat, något viktigare, något hemskt. Igår läste jag på en blogg att en 14årig flicka är försvunnen. Hon försvann i söndags och sen dess har man inte hört av henne. Man har heller inte kunnat kontaktat henne då hennes mobil är avstängd. Enligt uppgifter sågs hon senast i måndags i Malmö (en bit från där hon bor) där hon mötte upp 2 okända män/killar. Mer än så vet man inte. Polisen vill inte hjälpa till då de påstår att det inte begåtts något brott, medierna följer polisens spår och vill inte heller samarbeta. Nu har familjen bestämt att ta "matters into their own hands" som man säger på engelska, och har försökt nå ut till människor i hela landet, med fokus på folk i malmö (där man sist såg henne). Genom lie hjälp av facebook och bloggvärlden har man redan lyckats nå ut till flera tusen människor runt om i landet.
Jag blev helt till mig när jag fick läsa och höra om detta. Jag hatar när sånt här händer, oftast brukar såna här fall inte resultera i något positivt. Men jag hoppas vekrligen att flickan kommer hem snart, oskadd. Det kan ju bara vara så att hon rymde hemifrån (familjebråk kan vara en orsak, eller kärleksproblem) för att köra nån liten tonårsrevolt. Om det nu skulle vara så så är det skumt att hon träffade dessa okända män, jag menar, rymmer man hemifrån går man väl och sover hos någon man känner. Att varken polisen eller medierna vill samarbete är ju bara förjävligt! Polisen kan jag till en viss del förstå för det är ju deras plikt att bara rycka till när ett brott begåtts och tänker man rent tekniskt, så har det egentligen inte begåtts något brott. Då är det väl lagarna man ska vara arg över och inte poliserna. Själv tycker jag iofs att något som att rymma hemifrån borde klassas som ett brott med tanke på vad det kan bli för konsekvenser.
Att medierna inte vill hjälpa till däremot, där har jag ingen förståelse alls! Det är så mycket oviktigt som skrivs i tidningarna idag och sånt går minsann att publicera, men något viktigt som detta går visst inte. Skitdåligt! Aja, jag har iaf suttit och tänkt på denna stackars tjej sen dess att jag fick höra om det. Jag är en väldigt sympatisk person och jag lider verkligen med familjen. Tänk att inte veta vart en familjemedlem tagit vägen, att personen är borta i flera dygn, jag hade varken kunnat sova eller äta. Just i denna sekund som jag skriver detta så tänker jag på en familj som hamnade i samma situation. En son i familjen försvann och var försvunnen i flera dagar. Efter ungefär 3 veckors letande fann man honom och det visa sig att han hade tagit livet av sig själv. :'( Finner inga ord, det är så hemskt!
Jag ska nu försöka ta mig ur kragen, efter denna hemska hemska händelse och maila en av mina handledare. Sedan ska jag ner och handla mat. Bye bloggen!
Men nu till något annat, något viktigare, något hemskt. Igår läste jag på en blogg att en 14årig flicka är försvunnen. Hon försvann i söndags och sen dess har man inte hört av henne. Man har heller inte kunnat kontaktat henne då hennes mobil är avstängd. Enligt uppgifter sågs hon senast i måndags i Malmö (en bit från där hon bor) där hon mötte upp 2 okända män/killar. Mer än så vet man inte. Polisen vill inte hjälpa till då de påstår att det inte begåtts något brott, medierna följer polisens spår och vill inte heller samarbeta. Nu har familjen bestämt att ta "matters into their own hands" som man säger på engelska, och har försökt nå ut till människor i hela landet, med fokus på folk i malmö (där man sist såg henne). Genom lie hjälp av facebook och bloggvärlden har man redan lyckats nå ut till flera tusen människor runt om i landet.
Jag blev helt till mig när jag fick läsa och höra om detta. Jag hatar när sånt här händer, oftast brukar såna här fall inte resultera i något positivt. Men jag hoppas vekrligen att flickan kommer hem snart, oskadd. Det kan ju bara vara så att hon rymde hemifrån (familjebråk kan vara en orsak, eller kärleksproblem) för att köra nån liten tonårsrevolt. Om det nu skulle vara så så är det skumt att hon träffade dessa okända män, jag menar, rymmer man hemifrån går man väl och sover hos någon man känner. Att varken polisen eller medierna vill samarbete är ju bara förjävligt! Polisen kan jag till en viss del förstå för det är ju deras plikt att bara rycka till när ett brott begåtts och tänker man rent tekniskt, så har det egentligen inte begåtts något brott. Då är det väl lagarna man ska vara arg över och inte poliserna. Själv tycker jag iofs att något som att rymma hemifrån borde klassas som ett brott med tanke på vad det kan bli för konsekvenser.
Att medierna inte vill hjälpa till däremot, där har jag ingen förståelse alls! Det är så mycket oviktigt som skrivs i tidningarna idag och sånt går minsann att publicera, men något viktigt som detta går visst inte. Skitdåligt! Aja, jag har iaf suttit och tänkt på denna stackars tjej sen dess att jag fick höra om det. Jag är en väldigt sympatisk person och jag lider verkligen med familjen. Tänk att inte veta vart en familjemedlem tagit vägen, att personen är borta i flera dygn, jag hade varken kunnat sova eller äta. Just i denna sekund som jag skriver detta så tänker jag på en familj som hamnade i samma situation. En son i familjen försvann och var försvunnen i flera dagar. Efter ungefär 3 veckors letande fann man honom och det visa sig att han hade tagit livet av sig själv. :'( Finner inga ord, det är så hemskt!
Jag ska nu försöka ta mig ur kragen, efter denna hemska hemska händelse och maila en av mina handledare. Sedan ska jag ner och handla mat. Bye bloggen!
Kommentarer
Trackback
