Norge :(
Har inte skrivit på ett tag. Har haft fullt upp med jobb Det går jättebra på jobbet, jag gillar faktiskt det och tror att jag kommer stanna kvar länge. Mest gillar jag det pga arbetskamraterna och för att jag nu tycker att allting som man gör är väldigt simpelt. Och nu tycker jag inte ens att det är värsta jobbigt att vakna längre. Svårare är dock att gå och lägga sig. Så känner jag iallafall nu.
Det finns verkligen konstiga men ändå roliga personer på mitt jobb. Men det kan jag ta i ett annat inlägg.
Inte mycket annat än just jobb som händer i mitt liv just nu. Lägenheten is coming along slowly but steadily, vi har börjat måla alla väggar, snart är det klart! Det som återstår är att måla på ett till lager på en del väggar och måla med pensel på platser som är svåra att komma åt.
Nu till något helt annat. Det har hänt en fruktansvärt incident i Norge. Någonting som kommer att stå i historieböckerna kan jag lova. Har följt nyheterna varenda dag för att bli uppdaterad om händelsen. Orkar och hinner inte gå in på detalj men kortfattat väldigt kortfattat så har det skett både en bomexplosion i Oslo och skott mot oskyldiga ungdomar och vuxna på en ö som kallas Utöya i Oslo. Man har fastställt att händelserna är det värsta som skett i Norge sedan andra världskriget.
Nu förklarar jag som sagt väldigt oberört och kortfattat. Det visar sig att personen som gjort detta etniskt sätt är av norskt ursprung, blond och har ingen som helst norsk brytning. Ändå så var omvärlden snabba med att tro att det var en muslim (medias påverkan, irri!). Över 70 personer har dött under explosionen och massakern, och jag lider verkligen med de anhöriga. En skräckfilm som kom till verklighet minst sagt! Han har sagt att det var nödvändigt att utföra dåden i och med kampen mot att bekämpa multikulturalism. I samband med hans dåd skickade han ut ett manifest som innehåller information kring diversa saker som hur man tillverkar en bomb, vad man ska säga i rätten, vad man gör för att slippa bli påkommen, vilka "förrädare" som finns (såsom regeringen, NGO grupper osv) som måste bekämpas (han har delat in "förrädarna" i kategorigrupper!) etc. Helt sinnesjukt och besinningslöst. För mig, som är sociologiskt och psykologiskt insatt, har det varit intressant att läsa vidare kring personen i fråga som gjort detta. Hans motiv med det hela, hans uppväxt, hans personlighet, och bara hans sociala liv i allmänhet. Det visar sig att han har personlighetsstörningar som narcissism och paranoia, samt att han kan ha aspergers syndrom. Vilket är ganska självklart, jag menar ingen normal människa gör såhär. Jag hoppas verkligen att fler folk inte inspireras av denne man. Jag kan lätt tänka mig att det skulle finnas fler, vi lever ju tyvärr i en sjuk värld. :(
Nu blev det ändå ganska detaljerat, så typiskt! Så blir det alltid när jag säger att jag ska förklara mig kortfattat.
Aja, nu ska jag fixa mig. Det är nämligen grillparty på gång men jag ska inte stanna länge, det är ju jobb imorgon. Hoppas det blir kul, lite nya ansikten får man träffa men det är alltid trevligt! :) Imorgon är det fredag också, så skönt! Kanske blir det utgång på det också, det var längesen nu.
So long!
R.I.P till alla som omkom i Oslo och Utöya fredagen den 22 juli 2011.<3
Det finns verkligen konstiga men ändå roliga personer på mitt jobb. Men det kan jag ta i ett annat inlägg.
Inte mycket annat än just jobb som händer i mitt liv just nu. Lägenheten is coming along slowly but steadily, vi har börjat måla alla väggar, snart är det klart! Det som återstår är att måla på ett till lager på en del väggar och måla med pensel på platser som är svåra att komma åt.
Nu till något helt annat. Det har hänt en fruktansvärt incident i Norge. Någonting som kommer att stå i historieböckerna kan jag lova. Har följt nyheterna varenda dag för att bli uppdaterad om händelsen. Orkar och hinner inte gå in på detalj men kortfattat väldigt kortfattat så har det skett både en bomexplosion i Oslo och skott mot oskyldiga ungdomar och vuxna på en ö som kallas Utöya i Oslo. Man har fastställt att händelserna är det värsta som skett i Norge sedan andra världskriget.
Nu förklarar jag som sagt väldigt oberört och kortfattat. Det visar sig att personen som gjort detta etniskt sätt är av norskt ursprung, blond och har ingen som helst norsk brytning. Ändå så var omvärlden snabba med att tro att det var en muslim (medias påverkan, irri!). Över 70 personer har dött under explosionen och massakern, och jag lider verkligen med de anhöriga. En skräckfilm som kom till verklighet minst sagt! Han har sagt att det var nödvändigt att utföra dåden i och med kampen mot att bekämpa multikulturalism. I samband med hans dåd skickade han ut ett manifest som innehåller information kring diversa saker som hur man tillverkar en bomb, vad man ska säga i rätten, vad man gör för att slippa bli påkommen, vilka "förrädare" som finns (såsom regeringen, NGO grupper osv) som måste bekämpas (han har delat in "förrädarna" i kategorigrupper!) etc. Helt sinnesjukt och besinningslöst. För mig, som är sociologiskt och psykologiskt insatt, har det varit intressant att läsa vidare kring personen i fråga som gjort detta. Hans motiv med det hela, hans uppväxt, hans personlighet, och bara hans sociala liv i allmänhet. Det visar sig att han har personlighetsstörningar som narcissism och paranoia, samt att han kan ha aspergers syndrom. Vilket är ganska självklart, jag menar ingen normal människa gör såhär. Jag hoppas verkligen att fler folk inte inspireras av denne man. Jag kan lätt tänka mig att det skulle finnas fler, vi lever ju tyvärr i en sjuk värld. :(
Nu blev det ändå ganska detaljerat, så typiskt! Så blir det alltid när jag säger att jag ska förklara mig kortfattat.
Aja, nu ska jag fixa mig. Det är nämligen grillparty på gång men jag ska inte stanna länge, det är ju jobb imorgon. Hoppas det blir kul, lite nya ansikten får man träffa men det är alltid trevligt! :) Imorgon är det fredag också, så skönt! Kanske blir det utgång på det också, det var längesen nu.
So long!
R.I.P till alla som omkom i Oslo och Utöya fredagen den 22 juli 2011.<3
Glöm nu inte att värna om de nära och kära
Tja tja bloggen! =)
Idag gick det väldigt väldigt fort på jobbet, men det gör det typ alltid. Imorgon ska vi få lära oss något nytt, ska bli riktigt spännande. Tjejen, "T", var inte lika bitchig idag. Hon var faktiskt rätt så snäll mot mig. Förstår inte vad hennes problem är, she's giving me mixed signals. Ena sekunden är hon snäll, nästa sekund ger hon mig bitchblickar.
Förövrigt var jag skittrött på jobbet idag, och det syndes verkligen. Jag brukar inte vara trött på jobbet faktiskt (believe it or not) men idag var jag jävligt trött. Kanske för att jag inte fick tillräckligt med sömn inatt.
Aja.
Från ett ämne till något helt annat. Har inte skrivit mycket om detta i bloggen i och med att jobbet har tagit upp all min tid på sistonde. Men detta är något som jag gått och läst om och tänkt på mycket de senaste veckorna. Det handlar om hur många ungdomar det är som dött i sommar. Det är helt ofattbart sjukt!! Bara den här veckan har två unga tjejer gått bort. Jag känner inte dessa tjejer men jag känner dessa tjejers kompisar. Det är verkligen jättejobbigt att man varje vecka får höra någon ny som dör. Och ja jag vet, det för folk hela tiden i andra länder, men det blir ju så mycket mer påtagligt när det gäller unga i sverige, men också framförallt folk som är bekanta. Förra veckan var det en ung kille på 18 år som knivmördades på en fotbollsplan i Hässelby Gård. Och innan den veckan var det en flicka i 13-årsåldern som blev påkörd i Rinkeby. Och veckan innan det var det en ung kille som blev nerputtad på spåret när ett tåg kom. Ja ni ser, varje vecka är det någon ny som dör. Detta har skrämt mig väldigt mycket och har fått mig att inse att vartenda minut, vartenda sekund med mina nära och kära är dyrbar för man vet aldrig när ett liv får sitt slut.
Och det får bli mina slutord.
So long!
Drama på jobbet!
Ny vecka, nya tag!
Idag gjorde jag en liten tabbe på jobbet. Blir så arg på mig själv varje gång jag gör det. Men tycker ändå inte att det var mitt fel helt. Hade ju inte fått konkret information om hur jag skulle göra. Och visst jag kunde ha frågat, men trodde att det jag gjorde var så självklart. Aja.
Ni vet killen som jag prata om i förra inlägget. Jag kallar honom från och med nu "E", så att det blir enklare att referera till honom. Han hörde aldrig av sig. Han sa att jag missade att skriva ett nummer när jag gav honom nummret. Undrar om det är sant eller om han bara hitta på? Han hörde hursomhelst av sig på facebook, vi snackade lite där men vi träffades aldrig. Vilket iofs var väldigt tur för fyfarao vad mycket vi hade att göra i helgen. Vi har börjat måla väggarna och jäklar vilken tid det tar! Vi har bara målat på ett lager i hallen och två väggar i vardagsrummet. Så vi har med andra ord inte ens kommit halvvägs. Men men, det får ta sin lilla tid. Det är en process.
Det är drama på jobbet nu. Främst för att det är ganska mycket dålig kommunikation mellan mitt bemanningsföretag och företaget jag jobbar hos. Idag kom vår personalansvariga till vår arbestsplats för att fika lite med oss och se hur vi har det. Det visar sig att vi egentligen gör saker som vi inte har skrivit papper på att vi ska göra. Men det kommer att ordna sig. På onsdag ska vi börja göra det som vi egentligen ska göra.
Det är dock inte det enda dramat som sker på mitt jobb.
Det finns en tjej som arbetar på samma avdelning som mig och E. Vi kan kalla henne "T". Jag har länge känt att denna T inte gillar mig riktigt. (I början märkte jag inte av detta, men det kom successivt). Ibland säger hon till exempel inte ens hej och ibland ger hon mig värsta bitch-blickarna, trots att jag är hur gullig som helst mot henne. (Mitt motto är ju som sagt: Kill all the haters with kindness!!)
Nu har hon upptäckt att jag och E har blivit bra vänner. Därför har denna tjej fått för sig att hon ska börja sabotera och göra mig avundsjuk genom att "ta honom ifrån mig" varje gång vi snackar. Eller åtminstonde tror hon att hon gör mig avundsjuk, men faktum är att jag egentligen inte bryr mig. Tycker bara att det är dagis-nivå liksom och så himla töntigt. Jag vet att hon inte gillar honom på riktigt, så jag fattar ju att hon avsiktligen vill göra mig avundsjuk, då hon verkar tro att jag gillar honom. Allting känns så tillgjort när hon pratar med honom så att jag dör av irritation.
Tycker verkligen synd om hennes kompisar för hon är en verkligen sådan typisk tjej som skulle kunna svika än och göra vad som helst för egen vinning.
Det finns många exempel men jag kan ge två exempel från idag:
1) Jag och E sitter ju alltid bredvid varandra och T sitter en bit längre bort. Idag ville hon helt plötsligt att E skulle sitta vid henne och hjälpa henne (nånting han aldrig gör eller gjort tidigare).
2) Jag och E sitter bredvid varandra och sedan kommer hon (verkligen från ingenstans) och säger att hon fryser och vill låna hans jacka mitt framför ögonen på mig. Sen säger hon snälla med värsta barn rösten.
Okej bara av att läsa detta så kanske man inte förstår att hon vill göra mig avundsjuk, men man märker verkligen att varje gång hon får chansen att snacka med E så kollar hon på mig. Det är så töntigt så det inte ens går att beskriva. Jag vill dock absolut inte sjunka i samma dagis-nivå som henne, och jag tänker inte "fightas" om honom, så jag låter henne få "ha" honom hur mycket hon vill, det gör mig verkligen inget, och förövrigt har ju en massa andra som jag kan prata och roa mig med.
Idag gjorde jag en liten tabbe på jobbet. Blir så arg på mig själv varje gång jag gör det. Men tycker ändå inte att det var mitt fel helt. Hade ju inte fått konkret information om hur jag skulle göra. Och visst jag kunde ha frågat, men trodde att det jag gjorde var så självklart. Aja.
Ni vet killen som jag prata om i förra inlägget. Jag kallar honom från och med nu "E", så att det blir enklare att referera till honom. Han hörde aldrig av sig. Han sa att jag missade att skriva ett nummer när jag gav honom nummret. Undrar om det är sant eller om han bara hitta på? Han hörde hursomhelst av sig på facebook, vi snackade lite där men vi träffades aldrig. Vilket iofs var väldigt tur för fyfarao vad mycket vi hade att göra i helgen. Vi har börjat måla väggarna och jäklar vilken tid det tar! Vi har bara målat på ett lager i hallen och två väggar i vardagsrummet. Så vi har med andra ord inte ens kommit halvvägs. Men men, det får ta sin lilla tid. Det är en process.
Det är drama på jobbet nu. Främst för att det är ganska mycket dålig kommunikation mellan mitt bemanningsföretag och företaget jag jobbar hos. Idag kom vår personalansvariga till vår arbestsplats för att fika lite med oss och se hur vi har det. Det visar sig att vi egentligen gör saker som vi inte har skrivit papper på att vi ska göra. Men det kommer att ordna sig. På onsdag ska vi börja göra det som vi egentligen ska göra.
Det är dock inte det enda dramat som sker på mitt jobb.
Det finns en tjej som arbetar på samma avdelning som mig och E. Vi kan kalla henne "T". Jag har länge känt att denna T inte gillar mig riktigt. (I början märkte jag inte av detta, men det kom successivt). Ibland säger hon till exempel inte ens hej och ibland ger hon mig värsta bitch-blickarna, trots att jag är hur gullig som helst mot henne. (Mitt motto är ju som sagt: Kill all the haters with kindness!!)
Nu har hon upptäckt att jag och E har blivit bra vänner. Därför har denna tjej fått för sig att hon ska börja sabotera och göra mig avundsjuk genom att "ta honom ifrån mig" varje gång vi snackar. Eller åtminstonde tror hon att hon gör mig avundsjuk, men faktum är att jag egentligen inte bryr mig. Tycker bara att det är dagis-nivå liksom och så himla töntigt. Jag vet att hon inte gillar honom på riktigt, så jag fattar ju att hon avsiktligen vill göra mig avundsjuk, då hon verkar tro att jag gillar honom. Allting känns så tillgjort när hon pratar med honom så att jag dör av irritation.
Tycker verkligen synd om hennes kompisar för hon är en verkligen sådan typisk tjej som skulle kunna svika än och göra vad som helst för egen vinning.
Det finns många exempel men jag kan ge två exempel från idag:
1) Jag och E sitter ju alltid bredvid varandra och T sitter en bit längre bort. Idag ville hon helt plötsligt att E skulle sitta vid henne och hjälpa henne (nånting han aldrig gör eller gjort tidigare).
2) Jag och E sitter bredvid varandra och sedan kommer hon (verkligen från ingenstans) och säger att hon fryser och vill låna hans jacka mitt framför ögonen på mig. Sen säger hon snälla med värsta barn rösten.
Okej bara av att läsa detta så kanske man inte förstår att hon vill göra mig avundsjuk, men man märker verkligen att varje gång hon får chansen att snacka med E så kollar hon på mig. Det är så töntigt så det inte ens går att beskriva. Jag vill dock absolut inte sjunka i samma dagis-nivå som henne, och jag tänker inte "fightas" om honom, så jag låter henne få "ha" honom hur mycket hon vill, det gör mig verkligen inget, och förövrigt har ju en massa andra som jag kan prata och roa mig med.
3 veckor har gått :)
Hej bloggen!
Nu har jag hunnit jobba i hela tre veckor! Jag gillar inte arbetsuppgifterna (så monotomt och tråkigt) men det som verkligen gör att jag gillar mitt jobb är arbetskamraterna. De jag har lärt känna är så härliga personer. Alla är verkligen as sköna. Vi får frukt regelbundet och tre gånger i månaden får vi även frukost. Dessutom har vi två proffsiga kaffemaskiner där de har alltifrån cappucino och caffe macchiato till té eller varmchoklad. Så jag är nöjd :).
Tjejen som jag skrev om i förra inlägget slutade dock :(. Tyvärr så anade jag det lite eftersom hon pratade om det ganska kort sista gången jag fick se henne. Det var verkligen tvärsynd, för henne klickade jag med verkligen. Sedan fick jag beskedet att en annan kille som vi var med på rasterna också hade slutat. Båda dessa besked kom som en chock. Visst saknar jag de men jag antar att det bara är att bita ihop liksom. Det finns fortfarande härliga och sköna människor som jobbar kvar.
En av de är en kille som jag gillar ganska mycket faktiskt. Inte attraktion på det sättet, men mer som en kompis. Hade jag sett honom på stan tror jag inte att jag skulle falla pladask (not to be mean). Han är inte ful dock, men ser helt okej ut, average joe liksom. I början la jag inte riktigt så mycket märke till honom, tyckte mest att det var han som sökte kontakt med mig. Det roliga är att jag är verkligen as ful på jobbet! Jag orkar inte fixa upp mig för mitt arbete. Jag vaknar kl 5 på morgonen dessutom så jag hinner ändå inte. Så mitt hår är typ kaos och mina kläder är inte jätteflashiga. Det ända som ser bra ut är väl självase ansiktet och sminket. (Han skulle bara se mig i mina bättre dar hehe) Annars är jag kaos! Och annars är jag bara konstiga, wierd-aktiga jag. Men ändå verkar denna kille vara lite bettutad. Och det är också en av anledningarna till varför jag gillar honom, han diggar mig, för mig, även i mina fula och konstiga dar.
Vi har ganska mycket gemensamt, och jag har fattat nu att jag verkar vara en tjej som han skulle vilja lära känna. Jag vill dock inte säga för mycket för så bra känner jag faktiskt inte honom (än ;)!). Killen kan sjunga också och han har verkligen talang, jag fick höra en liten videosnutt när han sjöng. :)
Jag kan ju nämna en del saker som gör att jag tror att han gillar mig (då behöver det förstås inte vara gilla mig, as in han vill bli tsm, men som kompis):
1. Han satt kvar med mig två gånger i min långa bussresa till min pendeltågstation, när jag faktiskt vet att han kan ta en annan väg som går snabbare.
2. Han hjälpte mig med pengar när jag hade glömt mitt busskort och kreditkort hemma.
3. Han tittar väldigt mycket på just mig (även när vi sitter bland andra).
4. Han håller upp dörren till mig.
5. Han väntade på mig när jag skulle på toa så vi kunde gå till bussen tillsammans (jag bad honom inte om detta).
5. Han är bara allmänt trevlig och rolig.
Och sist men inte minst, idag innan jag gick, när jag fick sluta tidigare, så frågade han mig vad jag skulle hitta på under helgen sedan frågade han om mitt nummer.
Gissa om jag blev glad? :)
Detta låter dock mer lovey dovey än vad det egentligen är dock. Jag ser honom mer som en kompis och vi är verkligen som kompisar när vi snackar. Jag vet dock inte om han gör det. Men jag blir mer än gärna kompis med honom för han får mig att må super. Han är skitrolig och härlig att vara med. Jag är bara förvånad över att han verkar gilla mig trots att jag inte riktigt visar samma intresse tillbaka. Iallafall när vi jobbar, för då måste jag vara lite dissig och osocial, mitt arbete kräver verkligen koncentration.
Får se om han hör av sig. Och tro mig när jag säger att det verkligen inte gör något om han inte gör det.
I övrigt vill jag bara säga att det här med jobba verkligen var ett bra beslut. Jag har fått prova något nytt, jag äter bättre och jag mår bättre samtidigt som jag tjänar pengar. (Minus är bara att vakna på morgonen) Men annars -I'm lovin life right now :)
Nu har jag hunnit jobba i hela tre veckor! Jag gillar inte arbetsuppgifterna (så monotomt och tråkigt) men det som verkligen gör att jag gillar mitt jobb är arbetskamraterna. De jag har lärt känna är så härliga personer. Alla är verkligen as sköna. Vi får frukt regelbundet och tre gånger i månaden får vi även frukost. Dessutom har vi två proffsiga kaffemaskiner där de har alltifrån cappucino och caffe macchiato till té eller varmchoklad. Så jag är nöjd :).
Tjejen som jag skrev om i förra inlägget slutade dock :(. Tyvärr så anade jag det lite eftersom hon pratade om det ganska kort sista gången jag fick se henne. Det var verkligen tvärsynd, för henne klickade jag med verkligen. Sedan fick jag beskedet att en annan kille som vi var med på rasterna också hade slutat. Båda dessa besked kom som en chock. Visst saknar jag de men jag antar att det bara är att bita ihop liksom. Det finns fortfarande härliga och sköna människor som jobbar kvar.
En av de är en kille som jag gillar ganska mycket faktiskt. Inte attraktion på det sättet, men mer som en kompis. Hade jag sett honom på stan tror jag inte att jag skulle falla pladask (not to be mean). Han är inte ful dock, men ser helt okej ut, average joe liksom. I början la jag inte riktigt så mycket märke till honom, tyckte mest att det var han som sökte kontakt med mig. Det roliga är att jag är verkligen as ful på jobbet! Jag orkar inte fixa upp mig för mitt arbete. Jag vaknar kl 5 på morgonen dessutom så jag hinner ändå inte. Så mitt hår är typ kaos och mina kläder är inte jätteflashiga. Det ända som ser bra ut är väl självase ansiktet och sminket. (Han skulle bara se mig i mina bättre dar hehe) Annars är jag kaos! Och annars är jag bara konstiga, wierd-aktiga jag. Men ändå verkar denna kille vara lite bettutad. Och det är också en av anledningarna till varför jag gillar honom, han diggar mig, för mig, även i mina fula och konstiga dar.
Vi har ganska mycket gemensamt, och jag har fattat nu att jag verkar vara en tjej som han skulle vilja lära känna. Jag vill dock inte säga för mycket för så bra känner jag faktiskt inte honom (än ;)!). Killen kan sjunga också och han har verkligen talang, jag fick höra en liten videosnutt när han sjöng. :)
Jag kan ju nämna en del saker som gör att jag tror att han gillar mig (då behöver det förstås inte vara gilla mig, as in han vill bli tsm, men som kompis):
1. Han satt kvar med mig två gånger i min långa bussresa till min pendeltågstation, när jag faktiskt vet att han kan ta en annan väg som går snabbare.
2. Han hjälpte mig med pengar när jag hade glömt mitt busskort och kreditkort hemma.
3. Han tittar väldigt mycket på just mig (även när vi sitter bland andra).
4. Han håller upp dörren till mig.
5. Han väntade på mig när jag skulle på toa så vi kunde gå till bussen tillsammans (jag bad honom inte om detta).
5. Han är bara allmänt trevlig och rolig.
Och sist men inte minst, idag innan jag gick, när jag fick sluta tidigare, så frågade han mig vad jag skulle hitta på under helgen sedan frågade han om mitt nummer.
Gissa om jag blev glad? :)
Detta låter dock mer lovey dovey än vad det egentligen är dock. Jag ser honom mer som en kompis och vi är verkligen som kompisar när vi snackar. Jag vet dock inte om han gör det. Men jag blir mer än gärna kompis med honom för han får mig att må super. Han är skitrolig och härlig att vara med. Jag är bara förvånad över att han verkar gilla mig trots att jag inte riktigt visar samma intresse tillbaka. Iallafall när vi jobbar, för då måste jag vara lite dissig och osocial, mitt arbete kräver verkligen koncentration.
Får se om han hör av sig. Och tro mig när jag säger att det verkligen inte gör något om han inte gör det.
I övrigt vill jag bara säga att det här med jobba verkligen var ett bra beslut. Jag har fått prova något nytt, jag äter bättre och jag mår bättre samtidigt som jag tjänar pengar. (Minus är bara att vakna på morgonen) Men annars -I'm lovin life right now :)
