myrealself

Ny vecka, nya tag!

Idag gjorde jag en liten tabbe på jobbet. Blir så arg på mig själv varje gång jag gör det. Men tycker ändå inte att det var mitt fel helt. Hade ju inte fått konkret information om hur jag skulle göra. Och visst jag kunde ha frågat, men trodde att det jag gjorde var så självklart. Aja.

Ni vet killen som jag prata om i förra inlägget. Jag kallar honom från och med nu "E", så att det blir enklare att referera till honom. Han hörde aldrig av sig. Han sa att jag missade att skriva ett nummer när jag gav honom nummret. Undrar om det är sant eller om han bara hitta på? Han hörde hursomhelst av sig på facebook, vi snackade lite där men vi träffades aldrig. Vilket iofs var väldigt tur för fyfarao vad mycket vi hade att göra i helgen. Vi har börjat måla väggarna och jäklar vilken tid det tar! Vi har bara målat på ett lager i hallen och två väggar i vardagsrummet. Så vi har med andra ord inte ens kommit halvvägs. Men men, det får ta sin lilla tid. Det är en process.

Det är drama på jobbet nu. Främst för att det är ganska mycket dålig kommunikation mellan mitt bemanningsföretag och företaget jag jobbar hos. Idag kom vår personalansvariga till vår arbestsplats för att fika lite med oss och se hur vi har det. Det visar sig att vi egentligen gör saker som vi inte har skrivit papper på att vi ska göra. Men det kommer att ordna sig. På onsdag ska vi börja göra det som vi egentligen ska göra.

Det är dock inte det enda dramat som sker på mitt jobb.
Det finns en tjej som arbetar på samma avdelning som mig och E. Vi kan kalla henne "T". Jag har länge känt att denna T inte gillar mig riktigt. (I början märkte jag inte av detta, men det kom successivt). Ibland säger hon till exempel inte ens hej och ibland ger hon mig värsta bitch-blickarna, trots att jag är hur gullig som helst mot henne. (Mitt motto är ju som sagt: Kill all the haters with kindness!!)

Nu har hon upptäckt att jag och E har blivit bra vänner. Därför har denna tjej fått för sig att hon ska börja sabotera och göra mig avundsjuk genom att "ta honom ifrån mig" varje gång vi snackar. Eller åtminstonde tror hon att hon gör mig avundsjuk, men faktum är att jag egentligen inte bryr mig. Tycker bara att det är dagis-nivå liksom och så himla töntigt. Jag vet att hon inte gillar honom på riktigt, så jag fattar ju att hon avsiktligen vill göra mig avundsjuk, då hon verkar tro att jag gillar honom. Allting känns så tillgjort när hon pratar med honom så att jag dör av irritation.
Tycker verkligen synd om hennes kompisar för hon är en verkligen sådan typisk tjej som skulle kunna svika än och göra vad som helst för egen vinning.

Det finns många exempel men jag kan ge två exempel från idag:
1) Jag och E sitter ju alltid bredvid varandra och T sitter en bit längre bort. Idag ville hon helt plötsligt att E skulle sitta vid henne och hjälpa henne (nånting han aldrig gör eller gjort tidigare).

2) Jag och E sitter bredvid varandra och sedan kommer hon (verkligen från ingenstans) och säger att hon fryser och vill låna hans jacka mitt framför ögonen på mig. Sen säger hon snälla med värsta barn rösten.

Okej bara av att läsa detta så kanske man inte förstår att hon vill göra mig avundsjuk, men man märker verkligen att varje gång hon får chansen att snacka med E så kollar hon på mig. Det är så töntigt så det inte ens går att beskriva. Jag vill dock absolut inte sjunka i samma dagis-nivå som henne, och jag tänker inte "fightas" om honom, så jag låter henne få "ha" honom hur mycket hon vill, det gör mig verkligen inget, och förövrigt har ju en massa andra som jag kan prata och roa mig med.