myrealself

Avslutade precis ett nattpass. Skönt! Inatt var det väldigt jobbiga kunder som ringde in, blev väldigt irriterad på vissa. Sen var det väldigt många som ringde in också, inte en ledig stund.
En rolig grej som jag tänkte på precis. Det är väldigt många kunder som reagerar på mitt namn. Väldigt kul! Många som säger att det är ett väldigt vackert namn. Förut när jag var yngre var jag inte jättenöjd med mitt namn, men nu älskar jag det. Det är fint, och det låter fint på både engelska, svenska och på hemspråket. Det är inte jättevanligt men inte heller jätteovanligt. Jag gillar det =)

Nu är det bara 3 pass kvar sen slutar jag på detta jobb för gott! =)

Har precis blivit klar med ett nattpass. Det här passet var riktigt jobbigt. Jättejobbiga kunder som går en på nerverna. Väldigt mycket att hålla koll på också eftersom det var diverse evenemang på g i stan. Räknade ner timmarna idag. Ville bara hem och sova. Och ingen skön människa som jobbade idag heller. Aja, nu är det över iaf. Och det är inte många ggr kvar nu, för snart flyttar jag :D

Igår bråkade syrran med Ursula 2. Det var inte tjafs utan riktigt bråk. Jag var döttstrött och låg på madrassen och sov så jag hörde inte riktigt vad bråket handlade om. Det ända jag minns var Ursula som kom in på rummet och sa typ "whats your problem?" Flertal ggr. När jag hade vaknat upp var syrrans ögon helt svullna, som de brukar bli när hon gråtit mycket. När jag frågade varför hennes ögon var svullna sa hon bara att hon var trött. Som att jag ska tro på det!
Jag ser att min syster inte må bra, det gör ont att jag snart ska lämna henne, men det är för det bästa, det kommer hon att inse när jag är borta.

Det ska bli så skönt att lämna Sthlm. Och igår pratade jag med en nära vän till familjen som pluggar där. Hennes ord är så comforting, hon sa att jag verkligen inte kommer ångra. Ingen jag känner har sagt något negativt om denna stad! Längtar!

Lyckan som uppstår när man får mer i lön än vad man först räknat med! Tummen upp!

Idag har jag sovit 1,5 halvtimme. Det är helt sjukt. Ändå så är jag inte sådär fruktansvärt trött. Jag var uppe hela natten och sen på morgonen gick det inte att sova. Vid 11 tiden skulle jag upp för att möta några vänner. (Jag vet, inte så hälsosamt, men jag var tvungen). Vi skulle till en inspelning av ett program och agera publik/statister där. Det var bindande så vi var tvungns att gå och jag ville ju självklart inte göra mina väninnor besvikna. Hela inspelningen i sig var en upplevelse minst sagt! Dock får jag inte säga så mycket mer om det. Men det ska bli kul att se sig själv på tv!
Nu ska jag bege mig av till sängs. Förhoppningsvis vaknar jag upp utvilad och tidigt så att jag får mer tid på dygnet. Det är helt sinnes hur mycket kroppen faktiskt klarar av!
Natti natti!

Ååh är så glad, mitt hår har växt! För ca 4-5 månader sen hade jag massvis med eksem i hårbotten och jättemycket kala fläckar. Nu har det mesta växt igen, det är fortfarande väldigt tunt på mina sidor, men generellt sätt har det växt otroligt mycket! Mitt hår växer egentligen sjukt långsamt, även när jag tar hand om det, men jag är bara så glad att det växt, även om det för någon annan är väldigt lite. Jag ska göra allt nu för att inte förstöra detta, mitt hår mår rikigt bra nu och det ska jag vekrligen försöka vidhålla.

På tal om något helt annat så åker jag om mindre än en vecka! Så om en vecka är jag där med andra ord! Det känns helt sjukt och nu börjar faktiskt nervositeten stiga. Jag är så sjukt nervös men det kommer nog gå bra, känner mig ganska trygg i och med att jag har planerat saker och ting väl. Ser verkligen framemot denna resa och med det sagt är nog detta mitt sista inlägg innan jag åker. Kommer inte hinna blogga under veckan, jobbar heltid och har lite små saker att fixa innan jag åker och lite vänner att träffa.

Så med det säger jag, So long kära blogg, vi ses när jag är tillbaka!! :D

Kom på att det finns så mycket jag vill ta upp här i bloggen men det är svårt att blogga nu när man typ aldrig är ensam hemma och dessutom är det sommar, då vill man hellre vara ute. Så med det sagt så tror jag inte det blir så mycket blogginlägg framöver med tanke på att jag jobbar nästa vecka och sedan åker jag iväg. Men jag ska försöka göra mitt bästa för det är vissa saker som jag verkligen vill få ner i bloggen. Förhoppningsvis glömmer jag inte bort allt jag vill skriva ner.

Förlåt bloggen, har övergivit dig helt. Förlåt. Har varit så himla busy. Det är så mycket som händer i mitt liv just nu, kan inte få ner allt på bloggen känns det som. Jävlar vad mycket jag har berätta, vet inte ens vart jag ska börja. Kan ju börja med syrrans tjej som nu har kommit och som nu har varit här i kanske 3-4 månader nu. Jag vet inte om jag sa det tidigare i bloggen att jag skulle ge denna tjej en chans, och det gjorde jag också, men faktum är att tjejen inte har ändrats ett dugg, hon är precis lika kaxig. Ibland kan hon dock vara snäll, men vi är så olika så det inte är sant. Och hennes humor går typ ut på att vara taskig. Inte min grej. Vi skrattar nästan aldrig åt samma saker. Och hon hjälper inte till hemma så mycket heller. Efter att jag klagat på min syrra om detta så har syrran pratat med henne och efter det så har hon ändrat sig lite. Men ibland kan hon bara dyka upp från ingenstans med en elak kommentar. Kan gå in mer i detalj på vad hon kan säga senare. Hon har tur hon att jag är snäll som människa och inte bråkar, för shit vad jobbigt hon skulle ha om jag var en riktig kaxig typ. Ibland kan jag bara inte fatta vad min syrra ser i henne och jag tycker mig inte heller se att hon verkar lycklig. Ibland kan jag till och med känna att hon inte ens riktigt kan vara sig själv med henne till fullo, och det är jätteviktigt när man e tillsammans. Jag har kommit in på hennes facebook ett par gånger (hon loggar aldrig ut från facebook alltså aldrig, det är nästan som att hon vill att man ska gå in där och titta, hon har till och med gjort så att hon inte behöver knappa in hennes mail och lösenord utan bara klicka på logga in, helt sjukt) och tittat lite i hennes mail (obs: jag skulle aldrig gjort detta om jag tyckte om henne eller om jag inte så var så misstänksam mot henne) men hittade ett par grejjer som hon hade skrivit till sina syskon och vänner som stärker min misstänksamhet mot henne ännu mer. Shit. Blir så arg när jag tänker på det. Blir så arg om det blir så arg om det blir så att hon bara utnyttjat henne för att komma hit. All den tid, alla pengar och all effort min syrra lagt ner på henne. Fyfan.

Nu till något heeelt annat och något otroligt. Jag ska nämligen om exakt en månad nu RESA!:D Äntligen!!!! Jag ville ju så gärna göra denna resa förra året, tyvärr så räckte inte pengarna till, men nu när jag jobbat heltid i 6 månader plus lite nu i maj och juni månad så har jag lyckats samla ihop så det räcker gott och väl. Det blir inte bara en semester resa utan jag ska plugga också, så det blir mer som en språkres. Det blir första gången jag reser själv, så långt också. Känslan är obeskrivlig och nästan orealistisk! Att jag ska resa till dena fantastiska stad!? Unbelievable! Är en aning rädd att åka på egen hand men det ska nog gå bra. Det är en hel del pappersarbete som måste fixas nu innan jag åker men det hinner jag fixa, har så mycket fritid nu när jag inte jobbar. Just jobbet också, det var nästan värre än mitt förra. Berättar varför i ett annat inlägg.

Måste sova nu!

Btw Idag åkte mina kära släktingar till"vårt" hemland. Hoppas de landade väl!

Natti natti bloggen!

Shit jag har inte skrivit här på jättelänge. En månad typ. Har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Min födelsedag blev precis som jag ville att den skulle bli. Fick många samtal av vänner och familj på morgonen och jättemånga gratulationer på facebook. Eftersom jag fyllde år på en måndag gjorde jag inget den dagen men på helgen åt jag middag med de närmsta. Precis som jag ville ha det. Nothing big.

Som jag tidigare sagt är jag arbetslös nu och söker jobb som bara den. Blir så jävla arg, nappar ju inte på något! Och jag var ju på intervju för ett tag sen men fick samtal om att de hade gått vidare med andra sökande. Jag var så himla less den dagen, ville bara gå under. Imorgon ska jag iallafall gå på Rekryteringsträff på Arbetsförmedlingen. Det känns bra, man får träffa arbetsgivarna direkt och ha en liten kort intervju med de. Jag hoppas hoppas att det går bra. Inte mycket pengar kvar nu på kontot. Det som jag har kvar ska egentligen sparas till min USA resa och på tal om den!!!! Det är nu spikat att jag åker! Jag har betalat anmälningsavgiften! Så i juli far jag iväg :D Det skabli så otroligt kul! Har aldrig rest ensam så det känns lite läskigt men jag påminner mig om att alla andra som åker är i samma sits som mig själv. Längtar så mycket! Men innan jag åker måste jag jobba som sagt, det är mycket pengar och de kommer inte växa på träd!

Iallafall, på tal om något helt annat. Syrrans flickvän kommer om mindre än en vecka. Tiden har bara flugit förbi. Det kommer kännas så konstigt att hon är här. Jag hatar att blotta mig framför folk utan smink och sånt, och även på morgonen när mitt eksem brukar blossa upp. Nu blir ja tvungen att visa the naked truth. Jag hoppas att allt går bra. Vi får se hur det blir. Det är iallafall tur att pappa accepterar min syrra och hennes läggning, trots att han blivit uppvuxen i ett land där man har svårt för det. Vad Ursula tycker om det hela kan vi skita i att ta upp, hon är ändå inte värd någonting i mina ögon.

Juste förresten, killen som jag tycker om. Han har rest! Jag vet inte hur länge han blir borta men han messade mig innan han skulle åka. Och det konstigaste är att han tog bort eller deaktiverade sin facebook samma dag som han åkte. Var han tvungen att göra det!?! Haha. Jag fattar inte vad det är med mig, kan inte sluta tänka på honom. Det är hemskt! Vill inte bli kär. Jag pratade i telefon med min andra arbetskollega. Vi kom in på den här killen, hur snäll och skön är som person, och tillslut frågade hon om jag kände något mer för den här killen, mer än bara vänskap alltså. Inombords fick jag panik! Varför frågade hon det? Misstänkte hon att jag gillar honom? Har det synts på mig? Eller har han sagt till henne att han gillar mig? Eller har han sagt till henne att han tror att jag gillar honom? Många frågor blossade upp i huvudet på mig. Men jag försökte "keep calm" och inte spela alltför dramatisk. Jag sa att "självklart inte", skrattade och spelade förvånad. Det var hemskt! Hoppas verkligen inte att han tror något:/

På tal om ingenting så har det varit påsk och vi har firat det hos en nära familjen vän till oss. Det var supermys, mycket snack och rikigt god mat. Jag och storesyrran fick träffa lillebror och lillesyrran, de är så söta att man bara vill äta upp dem! Och smarta är de också. Det känns skönt att de är så bekväma med oss och vet vilka vi är trots att vi inte syns varje dag. Älskar de! Bara så synd att Ursula inte ger de tillräckligt med mat. Lillesyrran har blivit så smal att man blir rädd för att ta i henne. Man känner hennes ben, det ör hemskt. Fattar inte att pappa inte gör något åt det! Blir så arg!


Aja, tror jag avrundar här. Jag har berättat allt väldigt kortfattat nu, det finns mycket mer man kan säga men jag är jättehungrig och ska värma mat i micron.

So long lovey blog!

Åh det finns så mycket att berätta, vet inte vart jag ska börja, detta inlägg lär bli en bok.

Shit vad det är deprimerande att vara hemma hela tiden, inget jobb att gå till, ingen skola heller. Håller på att dö. Blir galen. Jag söker jobb så gott det går men det är inte ofta jag nappar på något. Har även skrivit in mig på Arbetsföremedlingen så nu ska det fan hittas jobb. I torsdags gick jag däremot på arbetsintervju och jag måste nog säga att detta må ha varit min första riktiga arbetsintervju. Frågorna var verkligen skickligt ställda och man märkte att de verkligen analyserade mig. De inledde intervjun med att prata om företaget och om tjänsten, som en presentation. På slutet frågade de även efter en referensperson vilket jag aldrig behövt ha tidigare. Självaste företaget är väldigt proffessionellt också, tänk typ Ericsson. Väldigt business-orienterat och när jag gick därifrån tänkte jag att detta jobb kanske är "way out of my league". Det var verkligen hög-standard känsla och jag tänkte för mig själv att oj, kommer jag verkligen klara av detta? Det lät som något jobb som man kanske skulle ta efter en avlsutad examen eller någon vuxen som har mycket yrkeserfarenhet. Men jag vet inte riktigt, jag kanske överdriver, jag menar som min syrra sa, de skulle nog inte kallat in mig på intervju om de kände att jag inte kvalificerade för tjänsten. Jag trodde när jag sökte tjänsten, att arbetsuppgifterna skulle vara lite enklare, men det verkar tufft! Det är dessutom utbildning på två veckor. Två veckor! Då känns det verkligen seriöst. Men självklart kommer jag inte tacka nej om jag får jobbet, de skulle höra av sig senast den 23:e mars så vi får se. Men jävlar vad svårt det var att hitta dit. Jag kom ungefär 10 min innan självaste intervjun skulle börja, hade det inte varit så jävla långt hade jag kommit tidigare. Det var som ett bilområde, så självaste företaget låg ganska långt ifrån tunnelbanestationen. Fanns inte några busstationer i närheten. Men nu när jag vet vart det ligger lär det inte ta så långt tid att gå dit. 
Jag hoppas verkligen att de hör av sig. Vill verkligen jobba innan april månad.  Vi får se, håller tummarna.


Och nu till något helt annat som jag inte pratat om på länge här i bloggen. Nämligen syrran och hennes tjej. Min syrra har ju i månader nu kämpat med att få hit hennes tjej. Kollar man i mina tidigare inlägg så märker man ganska så starkt att jag varit emot detta pga diverse saker som skedde när jag fick träffa henne utomlands. Nu måste jag dock säga att det verkar som hon har förändrats så jag ska inte vara alltför judging. Men iallafall, det visa sig nu att denna tjej har fått uppehållstillstånd och kan komma till Sverige. Hon flyger hit redan i mitten av april och jag vet inte vad jag ska tycka. Om hon är en bra tjej blir jag jätteglad, om hon är dum blir jag skitarg och ledsen. Men av det syrran berättat så verkar hon som en schysst tjej och om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska skönt att det är en tjej och inte en kille eftersom jag har enklare att klicka med tjejer. Skulle en kille komma och bo här skulle jag känna mig väldigt uncomfortable. Dessutom tycker jag även att det ska bli riktigt kul att se hennes utveckling och alla kulturkrockar som hon kommer gå igenom här. Detta är min syrras val och jag står vid henne vad hon än gör, jag ska inte vara barnslig längre och säga att "syrran får välja mellan mig och henne", för det är bara töntigt. När jag skrev det så skrev jag det i vrede, tänkte inte på vad jag skrev med andra ord och var kanske i grund och botten arg på något annat. Men sårar hon henne så kommer jag självklart att bli förbannad. Jag bryr mig om min syrra och så mycket min syrra har kämpat och lagt ner pengar på deras förhållande. Men det faktum att tjejen är villig att lämna allting för att resa hit och betala biljetten själv ser jag som något positivt, hoppas då bara inte att det är i syfte att få leva i västvärlden och sedan dumpa henne. Men som sagt, jag ska försöka att inte vara alltför judging. Syrran har iaf varit väldigt snäll mot mig, sagt att vi ska få allting att funka så att alla blir glada och hon vill självklart inte att jag flyttar ut. Hon frågade till och med om jag vill hänga med och hämta tjejen på flygplatsen vilket jag tyckte var snällt av henne. Hade det varit mig hade jag inte velat att syrran skulle med!!  Ursäkta men har jag inte sett min älskling på flera månader, klart som fan att jag vill vara själv med honom när vi inte setts på ett tag. Haha. Syrran har iallafall börjat förbereda sig ordentligt, vill sola solarium, har gått till en hudterapeut, äter mycket för attgå upp i vikt, tar extra bra hand om håret, huden och kroppen. Idag målade hon till och med tånaglarna. Allt för att hon ska se perfekt ut innan tjejen kommer. Haha. Det kommer bli riktigt intressant det här.


När vi ändå är inne på kärlek så tänkte jag ta upp den här killen från mitt förra jobb, han som jag klickade så bra med. Sist jag träffade honom var ju efter min resa och jag gick hem till honom. Trodde att det skulle vara väldigt avslappnat men det kändes mest awkward. Tror det kan ha varit för att alla hans killkompisar var där och jag var den enda tjejen, men jag försökte så gått som jag kunde ha kul och skratta bort det. Men iallafall, vi har inte hörts av sedan den träffen, någon enstaka gång per sms just efter det att jag gick dit, men annars ingenting. Detta hände för ca 3-4 veckor sedan och sedan den gången har jag bara tänkt att jag ska glömma honom, och det har gått riktigt bra...tills igår då han ringde mig. Jag var tvungen att kolla mobilen två gånger för att se om det verkligen var han som ringde. Det var han. Fick panik och vågade ej svara. Nu känner jag att jag måste ringa tillbaka och troligtvis dra någon vit lögn till varför jag inte svarade. Jag fattar inte vad mitt problem är. Varför kunde jag inte bara svara som en normal människa? Jag vill inte vara tillsammans med någon just nu, jag är inte redo och jag måste jobba på mig själv först. Men han gör det jävligt svårt för mig. Varför gör han det svårt för mig? Jo för att jag aldrig träffat en kille som honom förut, alla gulliga saker han gjort och sagt, det blir mycket svårare att dissa. Det hade varit så mycket enklare om han inte hörde av sig, då hade jag haft enklare att glömma honom. Men jag ska vara ärlig med att säga att jag tänker på den här killen ofta, han är verkligen unik och tror inte jag kommer glömma honom helt. Tänkte rabbla upp lite gulliga memorable saker han gjort och sagt både under tiden då vi jobbade ihop och efter (en del saker har jag nog tidigare tagit upp i bloggen):

1. När han åkte hela vägen med mig när han egentligen tar en annan väg.
2. När han väntade på mig efter att jag varit på toa så att vi kunde åka hem tillsammans.
3. När han hämtade en drös med filmer till mig utan att jag bad honom om det.
4. Sättet han tittade på mig när vi jobbade.
5. När han sneglade på mig för att se om jag kollade på honom när han hjälpte någon.
6. När han kom närmre mig när vi jobbade bara för att vara nära eller säga något random.
7. När jag hade glömt mitt SL kort hemma och han gav mig pengar så att jag kunde åka och sa sedan att jag inte behövde betala tillbaka.
8. När han sa att han kunde hålla i en påse som jag höll som var tung.
9. När han messade mig under min resa på nyårsafton.
10. När han hörde av sig när jag kom tillbaka från min resa.
11. När alla hade ätit klart på jobbet under lunchen men inte jag, och han väntade med mig tills jag hade ätit klart, trots att jag inte bad honom om det, och trots att lunchtiden var slut.
12. Alla youtube-klipp han skickat till mig på facebook.
13. Alla gånger då han velat gå ut med mig, alltså typ bar eller klubb.
14. Alla de gånger då jag varit sjuk under arbetstid och han messat mig om hur jag mår.
15. Alla de gånger då han hört av sig då jag inte hört av mig till honom.
16. Alla de gånger då jag varit konstig, kall och inte visat intresse tillbaka, så har han ändå hört av sig.
17. När jag köpt hem lite gott till honom innan jag skulle dit så insisterade med att ge mig pengar till allt, och kunde inte sluta tjata om att jag skulle ta hundringen.

Ja, listan kan göras lång. Det är någonting med den här killen, något speciellt som gör att jag blir lite kär, och som gör att han inte känns som alla andra killar, men blir så himla distanserad när jag träffar honom. Läste en dikt för ett bra tag sedan som jag tycker var väldigt intressant. Dikten handlade om personer som är kalla och distanserade när de träffar en ny. Anledningen är att dessa personer antingen blivit sårade tidigare i sina liv och därför har trust issues och har svårt att binda sig. En annan anledning var personer som varit med om mycket i deras liv, mycket trauma och tråkigheter och som har behövt vara starka, att de har väldigt svårt att ingå i en kärleksrelation, de känner sig osäkra då kärleken inte varit så mycket del av deras liv. Dikten avslutades med attman ska tänka på detta när man träffar någon som är kall eller distanserad, att man inte nödvändigtvis är elak men att det kan ligga något bakom beteendet. Får jag en kille måste han verkligen vara förstående och empatisk.

Det värsta är att ringer jag inte tillbaka till denna kille kommer ju han tro att jag dissar honom. Men jag ska ringa honom, både för att jag måste face my fear men även för att man fortfarande kan vara vänner. Frågan är bara om det kommer gå, så som han håller på. Aja, vi får se.


För att fortsätta på denna kärlekstråd vill jag bara ta mig tiden att gratulera Kronprinssan Victoria och hennes Prins Daniel för att de fått en liten prinsessa i veckan. Namnet blev Estelle. Underbart namn tycker jag, inte något tråkigt som typ bernadotte. Fisk som stjärntecken är hon dessutom. Precis som mig, me like!


Jaja, tror jag avrundar här. Himla skönt att få skriva av sig måste jag säga.
So long lovely blog!

Jag vill ta mig an tiden att ägna detta inlägg till två personer som dött nyligen. Första personen dog för ca 3 dagar sedan. Honom kände jag inte särskilt väl men jag såg honom ofta på entréer till fester som vakt, och även som vakt på scen. Vi pratade aldrig men vi brukade hälsa på varandra. Han kände även min pappa och min moster. Ingen vet säkert vad det var som denna person dog av men det spekuleras i att han kan ha dött av för mycket intag av träningspulver då han var väldigt mycket inne i träning och bodybuilding. Det känns så sjukt att han är borta, alla bara dör. Alla som kände honom är rasande och djupt förkrossade. Igår hölls det även en memorial i hans namn som min moster och pappa gick på.

Det läskiga är att jag satt på bussen igår på väg till en kompis som hade några vänner hos sig. På bussen tänke jag för mig själv: Gud det är så många som dör, denna onda cirkeln verkar ju aldrig ta slut, vem vet vem det blir härnäst?

Det fick jag svar på natten till idag. I natt dog en av de finaste och bästaste legenderna någonsin. Hennes musik har berört miljoner människor världen över, med en röst som ger gåshud! Whitney Houston. Kan inte tro det. Hon var en riktig artist, det är många artister idag som saknar det Whitney Houston hade, ingen fokus på riktig, raw, soul-röst från hjärtat, nej idag är det justerade auto-tune röster som gäller. Tillsammans med Michael Jackson som också förövrigt dog för ca två år sedan, växte jag upp hennes musik. Vad som känns ännu mer känsloladdat är det faktum att min mamma verkligen gillade henne. Om jag minns rätt la jag och syrran ett Whitney Houston album vid hennes säng när hon lämnade oss. Jag lovar och svär att jag ska låta mina barn lyssna på Whitney's låtar. För mig är hon en ikon, en legend, en idol, en bra mamma, en trogen fru, allt i ett. Visst var det synd att hon under en lång period valde droger, men folk glömmer bort att det inte är enkelt att vara känd, speciellt så känd som hon var. Inget privatliv, konstant mediapress. Det är då lätt att man hamnar i destruktiva situationer. Droger var kanske inte det bästa valet att få hjälp på, men nu var det det hon valde tyvärr, hon är också människa och alla människor gör misstag i sina liv. Drogerna var kanske det enda hon kände att hon mådde bra av, och tillslut blev det ett beroende. Många förstår inte att man fortfarande kan vara olycklig trots att man är miljonär. Det är verkligen synd att folk dömmer henne pga hennes drogproblem. Hela dagen idag har jag suttit och kollat på youtube-videos av Whitney, alltifrån intervjuer musik, och live-uppträdanden, till olika filmklipp och nyhetsreportage. Whitney Houston, I Will Always Love You!<3

Det är 5:e februari idag, FEMTE! Helt sjukt, tiden går så jävla fort, den bara flyger iväg! I veckan måste jag verkligen sätta igång med jobbsökandet, har varit jättelat på den fronten alltså. Det är också olagligt kallt ute, alltså olagligt! Många går inte ens ut, de sitter hemma och chillar istället. Igår var jag ute i kanske 5 minuter och jag kunde känna att mitt ansikte frös till så mycket så att det tillslut gjorde ont. Och jag har inte ens en vinterjacka. Egentligen är kappan jag använder ganska varm och hittils har jag klarat mig rätt så bra i den, men vi får se, det som gör att jag tvekar är att vinterjackor är så förbannat dyrt, går aldrig att hitta något fint i rimlig prisklass.

Lingonveckan har dessvärre kickat igång och just nu gör det riktigt ont i magen på mig. Jag fattar inte varför jag alltid ska få oregelbunden mens, tänk om det är något farligt? Måste kolla upp det.

Anyways, det är söndag idag och helst skulle jag bara vilja vara hemma och chilla men idag ska jag hem till en kompis som jag inte varit med på flera...år? Alltså det är helt sjukt hur vi bara tappade kontakten sådär, för vi umgicks nästan varje dag när vi var yngre. Hoppas att det inte blir awkward eller så, men jag tror nästan inte det, den här tjejen är väldigt enkel att umgås med, väldigt down to earth osv. Ska bli spännande att träffa henne.

Har nog inte så mycket mer än det att säga nu så jag avslutar här. So long lovely blog!

Oj oj oj, vet inte vart ska jag börja. Sist jag skrev här var den 10 december, idag är det den 29 januari, det vill säga mer än en månad har gått sen jag sist skrev här. Det är helt sjukt, och anledningen är väl som den alltid har varit, har haft varken lusten, orken, tiden osv. Har dessutom REST vilket har varit underbart, så otroligt underbart att få komma bort. Jag fick chansen att reflektera ganska mycket också under min resa, kring livet, vad jag vill göra, vad jag vill åstadkomma, mina vänner, kärleksrelationer etc. Det var mycket som hände under resan ...asså gud jag kan inte skriva ordentligt just nu, min syrra har minifest här hemma och jag distraheras ganska så grovt av vad som sägs. Det är sex-snack på gång och de verkar verkligen inte skämmas över det de säger, och verkar inte bry sig om att jag är här. Och det är verkligen grova grejer som diskuteras, allt ifrån om det kan komma ut bajs när man har analsex till vad man gör med sperma om man får det i munnen. Vet inte om det är alkoholen som är boven i det hela. Det är riktigt obehagligt att höra.

Aja, jag ska försöka att inte låta mig distraheras av deras snack, även fast det är väldigt svårt, de pratar jävligt högt. Aja, iallafall, resan. Om jag kunde spola tillbaks tiden så önskar jag på något sätt att jag inte bestämde mig för att resa. Alltså, själva resan i sig, var underbar, att få se staden, att få lära känna kulturen, språket, maten, sevärdgiheterna, shopping, festandet osv var awesome, det som förstörde var självaste sällskapet. Och vi alla vet ju hur viktigt det är med ett bra sällskap när man reser, speciellt när man är borta så länge. Tänker speciellt på en av dem som vi var med, som alltid skulle förstöra stämningen och uppträda som ett barn och ville alltid ha sin egen vilja igenom. Reser man i grupp får man väl se till så att allas behov och önskningar blir tillgodosedda? Även min vän som jag reste dit med, hon ska jag inte vara alltför hård mot, hon var ju gullig mestadels, men ibland kände jag att hon frös ut mig, bara för att hon visste att hon kunde göra det hur enkelt som helst, genom att prata ett annat språk med de andra, som jag då givetvis inte förstod. Och visst de andra kunde inte prata svenska, men de kunde förstå det någorlunda och de kunde även prata engelska. Jag sa till min vän att hon skulle prata på engelska så att både jag och de andra kunde förstå och då gjorde hon det, men sen helt plötsligt bytte hon tillbaka till det andra språket. Det var skit irriterande och jag kände mig mest förbannad, så förbannad att jag tillslut inte pallade säga till henne nå mer. Hade det varit tvärtom hade jag snackat engelska hela tiden för min väns skull. Jag antar väl att jag är väldig loyal mot mina vänner, och vad får jag tillbaks? Skit!
Jag har märkt att den här vännen är hur härlig som helst när man är själv med henne, till exempel när bara vi två fikar, då kommer hennes genuina personlighet fram, men så fort vi är med andra, antingen hennes kompisar eller mina, så måste hon överdriva och vara kaxig. Visst är hon min vän, men hon är verkligen en sån vän som jag håller ett öga på. Förutom alla språkincidenter, så var resan helt wonderful. Vi åkte till en väldigt populär turist stad och staden har verkligen dess charm. Däremot kan det vara lite svårt att ta sig runt och hitta saker i staden, speciellt om man inte har vart där tidigare eller om man inte kan språket, då många inte vill/kan engelska. Jag hade ju turen att åka med folk som kunde språket, vilket underlättade vår vardag när vi skulle ta oss till olika platser. Men all in all, var det en mycket minnesvärd (och prisvärd!) resa, det var så mycket som vi upplevde och så mycket som hände där, men orkar inte gå igenom det för det skulle bli en enda stor bok. Men det hände verkligen saker varenda dag därnere, våra dagar var alltid fullspäckade och 11 dagar kändes som 5. Det gick superfort! Vi firade ju nyår därnere, men som jag misstänkte blev vi sena och kom inte fram vid tolvslaget, så vi fick fira allt inne på en tunnelbanestationen. Och om jag ska vara ärlig så var det rätt kul, det var fullpackat, alla människor hoppade av glädje och skrek! Det var en riktigt rolig upplevelse och det irriterar mig som fan att jag glömde kameran hemma den kvällen, för jag hade verkligen velat filma allting. Men men, det var bara en upplevelse utav många många fler!

Nu till något helt annat nämligen jobb. Jag har sagt upp mig på mitt jobb. I did it! Även om det var en väldigt bra erfarenhet och en bra merit så kände jag att jag inte längre orkade ta del av den förfärliga abetsmiljön som förssiggick på det där företaget. Jag har ju trotsallt jobbat där i 5 månader och två veckor nu (nästan 6 månader), och jag känner att jag vill lägga det där bakom mig och prova någonting nytt. Jag hade kunnat stanna kvar, men det är för mycket som händer där som jag bara känner att jag inte längre vill ta del av. Dock har jag lärt mig väldigt mycket av att ha jobbat där och jag är väldigt tacksam över att jag fick just det jobbet, för jag fick en massa olika perspektiv på saker och ting, både negativa och positiva.
Så just nu är jag arbetslös och letar jobb. Men med denna merit i bagaget känner jag mig mycket säkrare i mitt jobbsökande. Jag kommer även få ett arbetsintyg som jag vet kommer låta bra då jag talat med min personalansvarige som är så nöjd med mig =). Så därför känns inte det här med att jag är arbetslös för tillfälligt så himla jobbigt nu. En sak som gjorde mig ännu mer happier, är lönen jag fick nu den 25:e. Jag klickade mig in på nordea och fick se att det stod 16700kr i lön. WTF tänkte jag först, de måste ha gjort något fel. Sen frågade jag syrran och det hon sa made sense, det var nämligen semesterersättning! Gissa om jag blev glad? Så nu har jag mycket pengar i mitt sparkonto, trots att jag reste. Tänk att ha gått från noll, eller inte ens noll, från MINUS, till det som jag har nu, helt underbart. Så mycket som jag kämpade för att få jobb, och så fick jag det tillslut, visar bara på att saker och ting går, om man bara försöker och kämpar för det och inte ger upp. Man kan inte förvänta sig att allt i livet ska serveras på silverfat, det funkar inte så, kämpar du däremot så kommer du nå ditt mål.

Shit det har sammanlagt tagit mig ungefär 2 timmar och en kvart att skriva det här. Det har varit en massa disruptions medan jag skrivit, folk som kommit in till köket och velat prata med mig. Shit, tror de kommer stanna hela natten. Det är nog bäst att jag går och lägger mig. Frågan är bara om man ska säga godnatt eller gå och lägga sig direkt? Det här är ändå syrrans närmsta vänner så på något sätt känns det fel att bara sova utan att säga något. Samtidigt känns det så awkward att gå dit och ba: Godnatt allihopp, trevligt att träffas! Haha. Aja, vi får se hur jag gör. Känner mig riktigt trött nu.

Godnatt fina blogg!

Nu är syrran och fikar med en vän så nu sitter jag här hemma alldelesför mig själv, men tänkte dra ut och kolla på jackor. Vinterjacka to be exact. Vintern är ju typ här nu och snön kommer falla närsomhelst. Det är så himla kallt ute att det inte är sant. Och min hy gillar verkligen inte det! På tal om min hy (som envisas med att inte bli bättre) så har jag nu äntligen kommit fram till vilka saker som är boven i det hela och som förvärrar min eksem-torra hy:

1. Stress - När jag var hemma från jobbet i en vecka blev min hy nästintill felfri, varför? För att jag inte stressade, tog det lugnt och sov ut.
2. För lite sömn - Har märkt att huden reparerar sig bättre när jag får sova ut. Därför ska jag nu till år 2012 försöka satsa på jobb där jag får stiga upp senare.
3. Kaffedrickande - Detta märkte jag också när jag varit hemma från jobbet och undvek kaffet. Man ska inte dricka kaffe om man har torr hy.
4. Alkohol - Det är ganska obvious så tänker inte förklara mig.
5. Att inte smöra in sig ordentligt efter kontakt med vatten - Det är också obvious.

Den där veckan då min hy hade blivit nästintill felfri var inte bara för att jag inte stressade. Det var också tack vare krämerna Mildison, Elocon och Karbamid. Jag vet att jag har sagt tidigare att sådana hydrokortisonkrämer inte hjälper, men faktum är att de faktiskt gör det, iallafall kortsiktigt. Slutar man med krämerna är chansen stor att eksemen dyker upp igen, som det gjorde för mig. De här krämerna är anpassade för torr eksem-hy och jag tror egentligen inte det finns någon annan kräm som kan hantera eksem bättre än just hydrkortisonkrämer. Nu när jag provat nästan allt ifrån TCM, till Dermalogica till en massa olika oljor kan jag äntligen se vad som ger bäst resultat, fortast, effektivast (om man nu kan säga så) och billigast (fortfarande dyrt men ändå billigast om man jämför med allt annat jag provat). De här krämerna har hjälpt mig väldigt mycket även som barn så jag är glad att jag nu har återgått till de. Bara så synd att de ska vara så dyra och man måste smörja på rikligt med kräm så de tar slut väldigt fort. Men vill bara understryka och förtydliga att min hy blev nästintill perfekt. Och en annan viktig punkt är att jag åt väldigt bra under den veckan, åt avocado nästan varje dag och katrinplommon som är väldigt bra för huden. Jag är så glad att jag äntligen kan lägga alla kort på kartan och tydligt kan se vad för saker jag behöver för min hy och vilka saker jag behöver mindre av. Det gör det så mycket enklare för mig att nå mitt mål. För egentligen så har jag en relativt fin hy, det är bara när eksemen uppstår som allt förstörs.


Men nog om min hy. De senaste dagarna har jag jobbat som en tok, och vi vet ju alla vad det betyder, good money ;). Det bara två veckor kvar nu av mitt jobb sen är min resa på detta företaget över för gott! Två veckor kvar bara! Sedan får jag äntligen åka iväg på min miniresa som jag planerat med en vän! Det kommer bli så kul!

Jag har lärt mig så mycket av att jobba på detta företag, tro mig, det har gett mig väldigt många lärdomar och perspektiv på saker och ting. Men jag är glad att det snart är över för nu på senare tid har det varit väldigt jobbigt. I torsdas hade förresten företaget en julfest och chefen bjöd mig! Bemanningsanställda fick egentligen inte gå men chefen var snäll och sa att han kunde fixa satt jag kunde gå, talk about känna sig special! Men samtidigt var det många av ordinare personal som inte kunde gå så jag fick väl ersätta deras plats, då kände jag mig inte lika special haha. Det var hursomhelst väldigt trevligt och kul att se alla chefer och personal berusade haha. Tyvärr ångrade jag mig dagen därpå att jag gick, fick för lite sömn så jag var helt död på jobbet dagen efter. På tal om jobbet så har det blivit väldigt mycket drama mellan några arbetskollegor till mig och jag försöker göra mitt bästa för att inte dras med i det, eftersom det egentligen inte angår mig, men det är väldigt svårt ändå. Det är många hemligheter som har lukrats upp som gjort en och en annan förbannad. Det är verkligen läskigt hur bra folk kan spela och leka oskyldiga. De kommer till jobbet och sätter på sig en fasad men bakom stängda dörrar är de helt annorlunda. Drama drama!


Men men, nu måste jag göra mig i ordning och dra och titta på en jacka och möjligtvis vinterskor också. Förhoppningsvis hittar jag något snyggt, vill inte ha en alltför dyr jacka men den måste vara varm och snygg.
Bye lovely blog!

Wow, jag vet inte vart jag ska börja, mycket har hänt sist jag skrev. Tre personer från jobbet fick sparken (en av dem var killen som jag tycker om :(), helt utan anledning, eller deras anledningen (som jag ser som en ursäkt) var att de inte var produktiva. De här människorna jobbade på jättebra och skötte verkligen sitt jobb, visst de pratade mycket och var väldigt sociala, men tro mig, det finns många på jobbet som pratar högt och flamsar och som inte sköter sitt jobb alls. Beskedet kom som en chock för oss alla och jag kunde inte tro mina ögon när jag fick ett sms om det. Tyvärr var jag sjuk dagen som detta inträffade men jag fick höra att många i personalen gjorde uppror och prosterade. Just också sättet som de blev avskedade på kändes så förnedrande och jag känner verkligen att saker och ting kunde skötts på ett bättre sätt. Ingen förvarning fick de heller. Nej usch, jag börja ogilla det här företaget mer och mer för varje dag som går.De behandlar alla anställda som skit, speciellt alla unga då de tror att vi är unga och dumma, att vi inte fattar någonting, att vi inte är lika mycket värda och att de kan styra och ställa över oss hur mycket de vill. "Nej ni får inte ha passerkort" "Nej ni får bara ta en (medans alla andra får ta två)" "Nej ni får inte komma på julfesten för ni är bemanning". Alla dessa restriktioner och särbehandlingar. Det spelar ingen roll om du är 20 år äldre än mig, precis som du är jag också anställd på företaget, och ska därför också bli behandlad som en anställd, inte som ett barn eller som en typ terrorist. Jag trodde att dagisperioden var över men herregud så fel jag hade, den möts jag även av på min arbetsplats. Alla snackar skit om alla bakom deras ryggar, för att inte själv verka som boven i det hela. Jag är inte den som vill dras med i sådant. Det som skrämmer mig mest med det här företaget är att utåtsätt så verkar allting helt perfekt, frid och fröjd, men bakom stänga dörrar förissigår dagislek, maktmissbruk, förvirring, ovisshet och i viss mån diskriminering. De verkar helt perfekta och säkra när det kommer dit inspektörer, men inspektörerna får aldrig se verkligheten. Allting känns så himla falskt.

I samband med mina arbetskollegors avslutande, har det varit ännu tråkigare på jobbet också, ibland äter jag även ensam. Känns ju som att fler och fler slutar, till och med chefen skall sluta då han blivit erbjuden annat jobb. Känns ju som att ingen egentligen tycker om att arbeta där. Arbetsmiljön är hur dålig som helst, så fort man kommer in känner man av deppen.

Just nu vill jag bara sluta. Jag orkar inte vara kvar. De har märkt att jag är duktig och att jag verkligen är en tillgång till deras arbete, men som en liten "in your face, ni får klara er själva-type of thing" så kommer jag sluta. De måste inse att, vill de ha bra och duktiga medarbetare kvar, så får de också vara trevliga mot oss, inte utnyttja oss eller behandla oss som skit. Det skapar en otroligt dålig stämning. Om inte jag går kommer de troligen inte fatta. Så i januari blir dem en tillgång fattigare vilket är rätt åt dem.
I torsdas sa en kvinna som jobbar till vänster om mig att jag absolut måste vara kvar efter nyår, att jag absolut inte får sluta och att jag absolut måste prata med min personalansvariga om det så fort som möjligt. Ehm, tror du ja? Aldrig i livet tänkte jag och skrattade för mig själv haha.

Nu kanske det låter som att precis alla anställda på företaget är såhär, och så är det givetvis inte. Det finns en hel del som är supersnälla och gör sitt bästa för att vi ska känna oss välkomna och "en av dem". Men vissa är precis det motsatta och det tolerar inte jag. Det är enkelt att säga att man inte ska bry sig om det, men det är väldigt svårt att undvika kan jag lova och för mig känns det väldigt orättvist.  


Men men, nog om det, blir bara arg och deppig när jag pratar om det. Igår var jag och en annan arbetskollega bjuden hem till killen jag tycker om. Det var superkul, vi pratade, lyssnade på musik och dansade, drack och pratade ännu mer. Hans kompisar kom och en av de hade ett DJ system med sig så musiken var ju verkligen on point. Vi blev rätt lulliga senare mot kvällen, (vi hade inte ätit ordentligt heller) så vi fick ligga och vila i hans säng som var superskön! Vi var uppe hela kvällen och snackade. Det tog ungefär 5 timmar att komma hem sen, bara för att han bor så långt och att nattbussarna går himla sällan från där han bor och vi missade det sista tåget. Aja, det var iallafall himla trevlans och jag kände att jag kom närmre dem. Tyvärr är jag fortfarande så att jag inte kan prata med honom normalt bara för att jag gillar honom, men jag är ganska bra på att dölja min nervositet och jag blev också mindre nervös när min arbetskollega var med. Varje gång jag träffar honom blir jag bara mer och mer övertygad om att denna kille har ett hjärta av guld. Han är så rolig, snäll, omtänksam, han kan anpassa sig till alla sorts människor, han är enkel att umgås med och han bryr sig verkligen om andra.

Nu ska jag försöka göra i ordning lite mat till mig själv och sedan sova, har inte fått mycket sömn på sistonde, behöver sova ut. Det finns mer att berätta men känner inte riktigt att jag orkar, men det här företaget, det känner jag ändå var viktigast att ta upp. Men men, until next time lovely blog!