Skitföretag
Wow, jag vet inte vart jag ska börja, mycket har hänt sist jag skrev. Tre personer från jobbet fick sparken (en av dem var killen som jag tycker om :(), helt utan anledning, eller deras anledningen (som jag ser som en ursäkt) var att de inte var produktiva. De här människorna jobbade på jättebra och skötte verkligen sitt jobb, visst de pratade mycket och var väldigt sociala, men tro mig, det finns många på jobbet som pratar högt och flamsar och som inte sköter sitt jobb alls. Beskedet kom som en chock för oss alla och jag kunde inte tro mina ögon när jag fick ett sms om det. Tyvärr var jag sjuk dagen som detta inträffade men jag fick höra att många i personalen gjorde uppror och prosterade. Just också sättet som de blev avskedade på kändes så förnedrande och jag känner verkligen att saker och ting kunde skötts på ett bättre sätt. Ingen förvarning fick de heller. Nej usch, jag börja ogilla det här företaget mer och mer för varje dag som går.De behandlar alla anställda som skit, speciellt alla unga då de tror att vi är unga och dumma, att vi inte fattar någonting, att vi inte är lika mycket värda och att de kan styra och ställa över oss hur mycket de vill. "Nej ni får inte ha passerkort" "Nej ni får bara ta en (medans alla andra får ta två)" "Nej ni får inte komma på julfesten för ni är bemanning". Alla dessa restriktioner och särbehandlingar. Det spelar ingen roll om du är 20 år äldre än mig, precis som du är jag också anställd på företaget, och ska därför också bli behandlad som en anställd, inte som ett barn eller som en typ terrorist. Jag trodde att dagisperioden var över men herregud så fel jag hade, den möts jag även av på min arbetsplats. Alla snackar skit om alla bakom deras ryggar, för att inte själv verka som boven i det hela. Jag är inte den som vill dras med i sådant. Det som skrämmer mig mest med det här företaget är att utåtsätt så verkar allting helt perfekt, frid och fröjd, men bakom stänga dörrar förissigår dagislek, maktmissbruk, förvirring, ovisshet och i viss mån diskriminering. De verkar helt perfekta och säkra när det kommer dit inspektörer, men inspektörerna får aldrig se verkligheten. Allting känns så himla falskt.
I samband med mina arbetskollegors avslutande, har det varit ännu tråkigare på jobbet också, ibland äter jag även ensam. Känns ju som att fler och fler slutar, till och med chefen skall sluta då han blivit erbjuden annat jobb. Känns ju som att ingen egentligen tycker om att arbeta där. Arbetsmiljön är hur dålig som helst, så fort man kommer in känner man av deppen.
Just nu vill jag bara sluta. Jag orkar inte vara kvar. De har märkt att jag är duktig och att jag verkligen är en tillgång till deras arbete, men som en liten "in your face, ni får klara er själva-type of thing" så kommer jag sluta. De måste inse att, vill de ha bra och duktiga medarbetare kvar, så får de också vara trevliga mot oss, inte utnyttja oss eller behandla oss som skit. Det skapar en otroligt dålig stämning. Om inte jag går kommer de troligen inte fatta. Så i januari blir dem en tillgång fattigare vilket är rätt åt dem.
I torsdas sa en kvinna som jobbar till vänster om mig att jag absolut måste vara kvar efter nyår, att jag absolut inte får sluta och att jag absolut måste prata med min personalansvariga om det så fort som möjligt. Ehm, tror du ja? Aldrig i livet tänkte jag och skrattade för mig själv haha.
Nu kanske det låter som att precis alla anställda på företaget är såhär, och så är det givetvis inte. Det finns en hel del som är supersnälla och gör sitt bästa för att vi ska känna oss välkomna och "en av dem". Men vissa är precis det motsatta och det tolerar inte jag. Det är enkelt att säga att man inte ska bry sig om det, men det är väldigt svårt att undvika kan jag lova och för mig känns det väldigt orättvist.
Men men, nog om det, blir bara arg och deppig när jag pratar om det. Igår var jag och en annan arbetskollega bjuden hem till killen jag tycker om. Det var superkul, vi pratade, lyssnade på musik och dansade, drack och pratade ännu mer. Hans kompisar kom och en av de hade ett DJ system med sig så musiken var ju verkligen on point. Vi blev rätt lulliga senare mot kvällen, (vi hade inte ätit ordentligt heller) så vi fick ligga och vila i hans säng som var superskön! Vi var uppe hela kvällen och snackade. Det tog ungefär 5 timmar att komma hem sen, bara för att han bor så långt och att nattbussarna går himla sällan från där han bor och vi missade det sista tåget. Aja, det var iallafall himla trevlans och jag kände att jag kom närmre dem. Tyvärr är jag fortfarande så att jag inte kan prata med honom normalt bara för att jag gillar honom, men jag är ganska bra på att dölja min nervositet och jag blev också mindre nervös när min arbetskollega var med. Varje gång jag träffar honom blir jag bara mer och mer övertygad om att denna kille har ett hjärta av guld. Han är så rolig, snäll, omtänksam, han kan anpassa sig till alla sorts människor, han är enkel att umgås med och han bryr sig verkligen om andra.
Nu ska jag försöka göra i ordning lite mat till mig själv och sedan sova, har inte fått mycket sömn på sistonde, behöver sova ut. Det finns mer att berätta men känner inte riktigt att jag orkar, men det här företaget, det känner jag ändå var viktigast att ta upp. Men men, until next time lovely blog!
I samband med mina arbetskollegors avslutande, har det varit ännu tråkigare på jobbet också, ibland äter jag även ensam. Känns ju som att fler och fler slutar, till och med chefen skall sluta då han blivit erbjuden annat jobb. Känns ju som att ingen egentligen tycker om att arbeta där. Arbetsmiljön är hur dålig som helst, så fort man kommer in känner man av deppen.
Just nu vill jag bara sluta. Jag orkar inte vara kvar. De har märkt att jag är duktig och att jag verkligen är en tillgång till deras arbete, men som en liten "in your face, ni får klara er själva-type of thing" så kommer jag sluta. De måste inse att, vill de ha bra och duktiga medarbetare kvar, så får de också vara trevliga mot oss, inte utnyttja oss eller behandla oss som skit. Det skapar en otroligt dålig stämning. Om inte jag går kommer de troligen inte fatta. Så i januari blir dem en tillgång fattigare vilket är rätt åt dem.
I torsdas sa en kvinna som jobbar till vänster om mig att jag absolut måste vara kvar efter nyår, att jag absolut inte får sluta och att jag absolut måste prata med min personalansvariga om det så fort som möjligt. Ehm, tror du ja? Aldrig i livet tänkte jag och skrattade för mig själv haha.
Nu kanske det låter som att precis alla anställda på företaget är såhär, och så är det givetvis inte. Det finns en hel del som är supersnälla och gör sitt bästa för att vi ska känna oss välkomna och "en av dem". Men vissa är precis det motsatta och det tolerar inte jag. Det är enkelt att säga att man inte ska bry sig om det, men det är väldigt svårt att undvika kan jag lova och för mig känns det väldigt orättvist.
Men men, nog om det, blir bara arg och deppig när jag pratar om det. Igår var jag och en annan arbetskollega bjuden hem till killen jag tycker om. Det var superkul, vi pratade, lyssnade på musik och dansade, drack och pratade ännu mer. Hans kompisar kom och en av de hade ett DJ system med sig så musiken var ju verkligen on point. Vi blev rätt lulliga senare mot kvällen, (vi hade inte ätit ordentligt heller) så vi fick ligga och vila i hans säng som var superskön! Vi var uppe hela kvällen och snackade. Det tog ungefär 5 timmar att komma hem sen, bara för att han bor så långt och att nattbussarna går himla sällan från där han bor och vi missade det sista tåget. Aja, det var iallafall himla trevlans och jag kände att jag kom närmre dem. Tyvärr är jag fortfarande så att jag inte kan prata med honom normalt bara för att jag gillar honom, men jag är ganska bra på att dölja min nervositet och jag blev också mindre nervös när min arbetskollega var med. Varje gång jag träffar honom blir jag bara mer och mer övertygad om att denna kille har ett hjärta av guld. Han är så rolig, snäll, omtänksam, han kan anpassa sig till alla sorts människor, han är enkel att umgås med och han bryr sig verkligen om andra.
Nu ska jag försöka göra i ordning lite mat till mig själv och sedan sova, har inte fått mycket sömn på sistonde, behöver sova ut. Det finns mer att berätta men känner inte riktigt att jag orkar, men det här företaget, det känner jag ändå var viktigast att ta upp. Men men, until next time lovely blog!
Kommentarer
Trackback
