myrealself

Har bråkat med syrran. Denna gång var det ett sånt där riktigt bråk. Jag vet inte om vi någonsin kommer kunna prata igen som vanligt efter detta. Det kommer ta väldigt mycket tid i sånnafall. Det är en såndär enorm tension mellan oss just nu och vi pratar inte med varandra.Jag tänker inte be om ursäkt för något för jag har inte gjort något. Allting är verkligen Ursula 2s fel, vi hade inga problem innan hon kom hit. Jag blir så irriterad. Har sagt till Ursula 2 flera gånger att stänga dörren efter sig när hon lämnar rummet när jag sover, och även försöka vara tyst när hon kommer in och hämtar något. Det finns ingen respekt i att komna in till ett rum och sjunga, harkla sig högt och föra oväsen när någon sover. Syrran är helt klart på hennes sida och säger att "alla människor är olika, att hon inte gör det med flit och att det är enkelt att glömma bort". Hur svårt kan det vara att stänga en dörr efter sig och komms ihåg att göra det? Seriöst? Blir irriterad bara jag beträttar om det. Sen idag hade jag inga strumpor på mig och frös om fötterna, så jag går in i rummet och hämtar strumpor (jag gör det dock på ett lugnt sätt, hon typ stormar in). Då helt plötsligt hör man hur Ursula 2 suckar sådär med munnen för att jag kommit in. Då kommer syrran och typ drar mig samtidigt som hon puttar mig därifrån . Så med andra ord är det helt fel av mig att tyst gå in i rummet och hämta en grejmedan Ursula 2 sover, men helt okej för henne att storma in flera gånger under dagen, föra oväsen och inte stänga dörren efter sig när jag sover? Inte nog med det, ikväll bestämde sig Ursula 2 att använda datan under natten. (Något som blivit mer av en grej att jag har datan). Det har blivit hennes nya grej att irritera mig. Hon hittar alltid på något. I början när hon inte hade varit här så länge så tog hon över TV tittandet, då menar jag både under dagen och under kvällen, och det är något jag säkerligen skrivit om tidigare i bloggen. Syrran var då tvungen att fråga henne, eller typ paxa TVn i en timme, om hon ville se ett program. Jag tröttnade på detta eviga krig om TVn, och började se programmen på datorn istället. Nu när vi (eller jag rättare sagt) börjat intressera mig mer för datorn börjar hon helt plötsligt ta över datorn hon också. Jag säger ju det hon är som en svans. När hon ville ha datorn idag så frågade hon om hon kunde ta den. Hon vet att jag inte kan säga nej så självklart utnyttjar hon min snällhet. Dessutom är det syrrans data och skulle jag säga nej skulle syrran rycka in direkt och ba: ge henne datan!. Värt att nämna också är att hon varit hemma hela dagen, heela dagen, ändå vill hon ha datorn just när jag har den? Jag är så less på allting. Nu kom hon precis. Gick in till ytterdörren för att röka. Hon är verkligen definitionen av ett irritatonsobjekt. Jag klarar liksom inte ens av hennes närvaro, kan inte ens kolla på henne. Nu är det exakt en vecka kvar tills jag flyttar. Och I cant wait! Första veckan kommer vara lite jobbig då jag kommer sova på sovsäck och det i princip kommer vara helt tomt i lägenheten. Men det är helt klart värt det! Jag är lite rädd att syrran inte kommer hjälpa mig med att få dit alla grejjer, nu när bråkat. Hon avslutade smset med "du kommer få se vad som kommer hända". Hon och hennes hot. Jag hoppas verkligen att de här tre åren som jag är borta, att syrrans inser att hon förtjänar bättre. Den arga sidan av mig vill bara skrika och skälla ut henne för att hon är så blind, och typ skrika på Ursula 2 att hon är den största manipulativa, kontrollerande, respektlösa fittan jag stött på. Ursäkta språket. Men den andra, lugna och mogna sidan av mig säger att jag bara kommer förlora på det, att jag ska låta henne inse det själv utan att lägga mig i. Igår var det min sista arbetsdag. Det kändes lite bittersweet att lämna allting när det var dags att sluta. Tänk att jag aldrig mer kommer gå dit igen. Men men, det var kul så länge det varade och jag kommer def minnas allt. Nu vill jag egentligen bara spola fram tiden. Men det är en hel del som måste göras innan dess. Pray for me att allt går bra!

Nu är det mindre än två veckor kvar till min flytt. Jag längtar verkligen! Ursula 2 har börjat jobba både dagar och kvällar nu vilket är otroligt skönt kan jag lova. Väldigt märkligt dock att hon nu, helt plötsligt när jag snart ska flytta, bestämt sig för att jobba mer än vanligt. Det är så skumt allting. När jag ligger i sängen och sover så är hon i rummet också med laptopen. Sen när man vaknar och inte är i rummet längre, då strax därefter går hon upp också. Eller när jag går in på toaletten. Då kommer hon helt plötsligt, knackar på dörren och säger att hon måste in på toa. Hon är som en svans. Det händer hela tiden, senast hände det igår. Innan det i helgen också. Jag sov för att jag hade jobbat natt. Hon och syrran skulle ha fest här. Helt plötsligt bestämmer sig Ursula 2 att hon ska ta en liten tupplur innan gästerna kommer. Så hon kommer in till rummet och lägger sig medan jag sover. Jag vaknar då till och går upp. Det går kanske 5-10 minuter och Ursula 2 är uppe igen. Det är så irriterande. Som att man har en alldeles egen stalker i sitt egna hus. Längtar verkligen tills jag flyttar. Vad jag längtar mest till är att kunna bestämma saker själv. Att kunna veta vart alla mina grejer är utan att någon gått runt och flyttat på de. Att kunna bestämma själv vad som ska köpas och hur mycket som ska köpas. Att kunna laga god och nyttig mat till mig själv varje dag (detta är något spm jag framförallt ser framemot). Att inte behöva vänta på att få ha datan eller också tvn. Att själv kunna se till att det inte blir mycket disk. Att kunna se till att saker och ting hålls rent och organiserat. Det längtar jag till. När det kommer till vad jag inte längtar till är det helt klart ensamheten. Ja, jag är väl lite sällskapssjuk. Jag kan tycka att det kan vara skönt att vara ensam, men absolut inte hela tiden. Visst kommer jag ha vänner över, men det är inte alls samma sak som att ha en pappa eller ett syskon i hemmet. Aja, mina nära och kära får väl komma och hälsa på mig. Jag längtar faktiskt till att plugga. Det var sjukt längesen, så jag hoppas inte jag tappat min studieteknik. Jag är rätt trött på mitt jobb nu, jag märker att jag tröttnar på mina arbeten väldigt fort. Det längsta jag varit på ett arbete är ca 8 månader och då har det inte ens varit på heltid. Nu på söndag är det min sista arbetsdag. Ska bli riktigt skönt det! Det arbetet var faktiskt kul och givande, men alla roliga har slutat och jag har märkt genom åren hur viktigt det är med bra och roliga medarbetare. Jag har iallafall lärt mig en hel del, kommer utan tvekan att minnas detta arbete. Nu är det mesta klart inför min flytt. Har fått CSN, har skrivit på avtal till lägenheten, har betalat den första hyran till lägenheten, bokat bil och registrerat mig som student på min utbildning. Det som återstår är väl att organisera allt som ska tas med härifrån dit, att köpa saker till lägenheten och fixa studieförsäkran när jag väl börjat studera. Juste! Måste ju nämna att jag första veckan kommer att sova på madrass. Det visar sig att jag inte kan hämta ut nycklarna till lägenheten förrän på eftermiddagen på måndagen, och då jobbar både farsan och syrran. Så de får komma på helgen därpå och hjälpa mig köpa säng och allt annat nödvändigt. Moster sa igår att hon skulle hjälpa mig köpa lite grejer, väldigt snällt, då jag inte har mycket pengar till inredningen. Vi får se om hon verkligen gör det eller om hon bara säger så. Jag har redan börjar kolla mitt schema och kollat kartor och bilder på hur det ser ut på universitet. I vilka byggnader man kan hitta vad, och vad som händer under introduktionsveckan. Detta ska bli så spännande! Det sägs väldigt mycket att det är under nollningarna som de flesta hittar sina vänner. Där hittar man vänner från olika sektioner och utbildningar. Vi får väl se hur det blir. Måste bara berätta om vad vi gjorde igår. Det är nämligen så att en bekant till oss har dött. Hennes död har varit chockerande för många. Hon var verkligen en sådan människa som man inte trodde skulle dö, hur hemskt det än må låta. Hon var väldigt ung och hann inte leva sitt liv. Jag var väldigt chill under kyrkan. Det visades minnesbilder på tjejen som dött, det hölls tal och vi sjöng psalmer. När jag däremot fick höra hur en av de anhöriga grät och skrek så där hjärtskärandes när det var dags att lägga blommorna på kistan, kunde jag inte hålla in mina tårar. Tårarna bara rann och rann, det gick inte att få ett stopp på det. Finns nog inget hemskare än att se en anhörig till någon som dött. Jag kan inte föreställa mig vad de går igenom just nu. Hela stämningen både i kyrkan och och på begravningen var hemsk. Jag tänkte också mycket på min mor när vi var där. Mycket påminde mig om när hon dog. Vissa saker var väldigt likt, även om jag minns det väldigt vagt. Det gjorde mig kanske ännu mer känslig till allting. Upp till idag minns jag små detaljer som om det vore igår. Usch. Men jag vet att min underbara vackra mamma är med mig, hon ser mig och vakar över mig <3. Min flytt är ett nytt kapitel i mitt liv. Det sägs ju att man inte kan bli lycklig om man inte tar lite risker och utmanar sig själv. Kan säga att, även om jag är väldigt självständig som person, är detta helt klart en utmaning för mig. Men jag är redo för den. Så så redo!

Avslutade precis ett nattpass. Skönt! Inatt var det väldigt jobbiga kunder som ringde in, blev väldigt irriterad på vissa. Sen var det väldigt många som ringde in också, inte en ledig stund.
En rolig grej som jag tänkte på precis. Det är väldigt många kunder som reagerar på mitt namn. Väldigt kul! Många som säger att det är ett väldigt vackert namn. Förut när jag var yngre var jag inte jättenöjd med mitt namn, men nu älskar jag det. Det är fint, och det låter fint på både engelska, svenska och på hemspråket. Det är inte jättevanligt men inte heller jätteovanligt. Jag gillar det =)

Nu är det bara 3 pass kvar sen slutar jag på detta jobb för gott! =)

Kom på att jag glömde berätta hur det var när vi gick ut sist. Kan avslöja att den sista klubben vi gick till faktiskt var en gayklubb. Den där klubben överträffade mina förväntningar. Fy farao vad kul det var! Vi pratade innan på t-banan om hur det skulle vara där, i och med att vi aldrig varit på gayklubb förut, och en tjej som satt bakom oss, lyssnade tydligen på vår konversation. Sedan vände hon sig om och sa: "Gå på gayklubben, det är superkul, ni kommer inte ångra er!" Det var lite kul att hon faktiskt vände sig om och sa det och hon hade ju faktiskt rätt. Det var längesen jag varit så nöjd med en utekväll. Redan när vi stod i kön till entrén började det roliga. Vi pratade med några som stod i kön med oss om allt möjligt, vi sa till de att det var första gången vi var på gayklubb och de sa att vi inte kommer ångra oss. De var SUPER trevliga och jag undrade om jag verkligen var i Sthlm? Stockholmare brukar inte vara så trevliga och öppna som de var. En kille betalade t.o.m. inträde till en av mina kompisar, hallå?! Det behövde han ju verkligen inte göra. Det fick mig att undra om han verkligen var gay?! Kanske var han bi, vem vet. Eller så var han bara riktigt snäll. Hursomhelst, när vi väl kom in i klubben var det en massa dragqueens som uppträdde, fyfan vad roligt det var att se! Var helt förbryllad av vad jag såg! Dem var verkligen vad jag kallar: Fierce! Efter det var det dans hela kvällen och fy vad vi dansade. Det var längesen jag dansa så mycket! Jag var genomblöt av svett för att det var så varmt och för att jag verkligen använde varenda muskel i min kropp när jag dansade. Fick till och med träningsvärk dagen efter, så mycket som jag tog i den kvällen. Haha min kompis, han som fyllde år, han var helt dyngsur av svett xD På hiphop golvet var det as bra musik, men även på de andra golven. Folk joinade våran lilla crew på dansgolvet och det var så nice! Det är detta jag älskar med dans, så mycket kärlek, så mycket eufori! Dansen bringar folk tillsammans, oavsett bakgrund, hudfärg, läggning osv. Folk på gayklubben var mycket mer "down to earth" jämfört med de straighta klubbarna, inga tråkiga, stroppiga jävlar som man t.ex hittar på klubbarna i stureplan. Nej alla var trevliga, alla pratade och dansade med alla, alla var där för att ha kul och visa kärlek. När vi stod vid toaletten och väntade på vår vän, kom det upp en gaykille som sa att jag var vacker! Så himla snällt! Hur ofta händer det att man får komplimanger av en främling i Stockholm?! Inte ofta kan jag lova. När man dessutom får höra det av en gaykille, då känns det så mycket mer genuint. (Man vet att han inte bara säger det för att ligga dvs). Vissa gaykillar man såg var väldigt snygga också! Det var framförallt en kille jag la märkte till som var mörkhårig och hade typ grönblåa ögon och finaste hyn. Han såg så fräsch ut! Synd att han var gay. Det som också var rätt soft med gayklubben, det var att man slapp oroa sig över att bli raggad på av något slisk. Det var så skönt! Ibland vill tjejer bara gå ut och dansa med sina väninnor, utan att bli raggad på. Att gå på gayklubb är i det fallet, bästa lösningen. Många av mina väninnor har också pojkvänner, så det passade ju bra för de också (även om de får gå på straight klubbar av sina pojkvänner också). Nej denna utgång lär jag SENT glömma. Otroligt jävla kul! Hoppas innerligt att klubbarna där jag ska bo är detsamma. På tal om det, det är inte mycket kvar nu tills flytten. Jag längtar verkligen, samtidigt som jag är megarädd. Det är så sjukt egenligen, jag är mer rädd nu, när jag ska bo 2 timmar bort från min familj, än när jag skulle åka till andra sidan atlanten. Men det här är ju egentligen inte samma sak. Här ska jag ju bo i 3 år, det är jävligt mycket, och dessutom klara mig helt på egen hand med mat, hyra och räkningar. Här måste jag verkligen vara och känna mig hemmastadd. Jag är ändå glad över att jag fått bo med syrran innan min flytt, för jag har lärt mig mycket av det. Lärdomar som jag garanterat kommer bära med mig av när jag bor själv sen. Nu är i princip det mesta fixat. Har hyrt bil (för pappas är på lagning,) har skrivit en lång lista på allt som måste köpas, och har blivit antagen till utbildningen. Det som återstår är att få en lägenhet, att folkbokföra mig, att få CSN, köpa allt som behövs köpa, åka dit och inreda. Hoppas verkligen att allting går som det ska, so far so good iaf. Är så trött på Stockholm och på mn hemsituation. Det är dags att ta tag i plugget igen, flytta och hitta mig själv igen. Har skrivit det tidigare i bloggen, det är dags att börja om på nytt nu. Jag är trött på livet här hemma och jag vill utbilda mig. Hur konstigt det än må låta så saknar jag faktiskt att plugga. Har jobbat i två år och är less på att vara timmis. Är även less på att jobba natt, speciellt då det totalförstört min dygnsrutin. Det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv nu and I'm excited for what the future holds :-)

Har precis blivit klar med ett nattpass. Det här passet var riktigt jobbigt. Jättejobbiga kunder som går en på nerverna. Väldigt mycket att hålla koll på också eftersom det var diverse evenemang på g i stan. Räknade ner timmarna idag. Ville bara hem och sova. Och ingen skön människa som jobbade idag heller. Aja, nu är det över iaf. Och det är inte många ggr kvar nu, för snart flyttar jag :D

Igår bråkade syrran med Ursula 2. Det var inte tjafs utan riktigt bråk. Jag var döttstrött och låg på madrassen och sov så jag hörde inte riktigt vad bråket handlade om. Det ända jag minns var Ursula som kom in på rummet och sa typ "whats your problem?" Flertal ggr. När jag hade vaknat upp var syrrans ögon helt svullna, som de brukar bli när hon gråtit mycket. När jag frågade varför hennes ögon var svullna sa hon bara att hon var trött. Som att jag ska tro på det!
Jag ser att min syster inte må bra, det gör ont att jag snart ska lämna henne, men det är för det bästa, det kommer hon att inse när jag är borta.

Det ska bli så skönt att lämna Sthlm. Och igår pratade jag med en nära vän till familjen som pluggar där. Hennes ord är så comforting, hon sa att jag verkligen inte kommer ångra. Ingen jag känner har sagt något negativt om denna stad! Längtar!