myrealself

Nu är det mindre än två veckor kvar till min flytt. Jag längtar verkligen! Ursula 2 har börjat jobba både dagar och kvällar nu vilket är otroligt skönt kan jag lova. Väldigt märkligt dock att hon nu, helt plötsligt när jag snart ska flytta, bestämt sig för att jobba mer än vanligt. Det är så skumt allting. När jag ligger i sängen och sover så är hon i rummet också med laptopen. Sen när man vaknar och inte är i rummet längre, då strax därefter går hon upp också. Eller när jag går in på toaletten. Då kommer hon helt plötsligt, knackar på dörren och säger att hon måste in på toa. Hon är som en svans. Det händer hela tiden, senast hände det igår. Innan det i helgen också. Jag sov för att jag hade jobbat natt. Hon och syrran skulle ha fest här. Helt plötsligt bestämmer sig Ursula 2 att hon ska ta en liten tupplur innan gästerna kommer. Så hon kommer in till rummet och lägger sig medan jag sover. Jag vaknar då till och går upp. Det går kanske 5-10 minuter och Ursula 2 är uppe igen. Det är så irriterande. Som att man har en alldeles egen stalker i sitt egna hus. Längtar verkligen tills jag flyttar. Vad jag längtar mest till är att kunna bestämma saker själv. Att kunna veta vart alla mina grejer är utan att någon gått runt och flyttat på de. Att kunna bestämma själv vad som ska köpas och hur mycket som ska köpas. Att kunna laga god och nyttig mat till mig själv varje dag (detta är något spm jag framförallt ser framemot). Att inte behöva vänta på att få ha datan eller också tvn. Att själv kunna se till att det inte blir mycket disk. Att kunna se till att saker och ting hålls rent och organiserat. Det längtar jag till. När det kommer till vad jag inte längtar till är det helt klart ensamheten. Ja, jag är väl lite sällskapssjuk. Jag kan tycka att det kan vara skönt att vara ensam, men absolut inte hela tiden. Visst kommer jag ha vänner över, men det är inte alls samma sak som att ha en pappa eller ett syskon i hemmet. Aja, mina nära och kära får väl komma och hälsa på mig. Jag längtar faktiskt till att plugga. Det var sjukt längesen, så jag hoppas inte jag tappat min studieteknik. Jag är rätt trött på mitt jobb nu, jag märker att jag tröttnar på mina arbeten väldigt fort. Det längsta jag varit på ett arbete är ca 8 månader och då har det inte ens varit på heltid. Nu på söndag är det min sista arbetsdag. Ska bli riktigt skönt det! Det arbetet var faktiskt kul och givande, men alla roliga har slutat och jag har märkt genom åren hur viktigt det är med bra och roliga medarbetare. Jag har iallafall lärt mig en hel del, kommer utan tvekan att minnas detta arbete. Nu är det mesta klart inför min flytt. Har fått CSN, har skrivit på avtal till lägenheten, har betalat den första hyran till lägenheten, bokat bil och registrerat mig som student på min utbildning. Det som återstår är väl att organisera allt som ska tas med härifrån dit, att köpa saker till lägenheten och fixa studieförsäkran när jag väl börjat studera. Juste! Måste ju nämna att jag första veckan kommer att sova på madrass. Det visar sig att jag inte kan hämta ut nycklarna till lägenheten förrän på eftermiddagen på måndagen, och då jobbar både farsan och syrran. Så de får komma på helgen därpå och hjälpa mig köpa säng och allt annat nödvändigt. Moster sa igår att hon skulle hjälpa mig köpa lite grejer, väldigt snällt, då jag inte har mycket pengar till inredningen. Vi får se om hon verkligen gör det eller om hon bara säger så. Jag har redan börjar kolla mitt schema och kollat kartor och bilder på hur det ser ut på universitet. I vilka byggnader man kan hitta vad, och vad som händer under introduktionsveckan. Detta ska bli så spännande! Det sägs väldigt mycket att det är under nollningarna som de flesta hittar sina vänner. Där hittar man vänner från olika sektioner och utbildningar. Vi får väl se hur det blir. Måste bara berätta om vad vi gjorde igår. Det är nämligen så att en bekant till oss har dött. Hennes död har varit chockerande för många. Hon var verkligen en sådan människa som man inte trodde skulle dö, hur hemskt det än må låta. Hon var väldigt ung och hann inte leva sitt liv. Jag var väldigt chill under kyrkan. Det visades minnesbilder på tjejen som dött, det hölls tal och vi sjöng psalmer. När jag däremot fick höra hur en av de anhöriga grät och skrek så där hjärtskärandes när det var dags att lägga blommorna på kistan, kunde jag inte hålla in mina tårar. Tårarna bara rann och rann, det gick inte att få ett stopp på det. Finns nog inget hemskare än att se en anhörig till någon som dött. Jag kan inte föreställa mig vad de går igenom just nu. Hela stämningen både i kyrkan och och på begravningen var hemsk. Jag tänkte också mycket på min mor när vi var där. Mycket påminde mig om när hon dog. Vissa saker var väldigt likt, även om jag minns det väldigt vagt. Det gjorde mig kanske ännu mer känslig till allting. Upp till idag minns jag små detaljer som om det vore igår. Usch. Men jag vet att min underbara vackra mamma är med mig, hon ser mig och vakar över mig <3. Min flytt är ett nytt kapitel i mitt liv. Det sägs ju att man inte kan bli lycklig om man inte tar lite risker och utmanar sig själv. Kan säga att, även om jag är väldigt självständig som person, är detta helt klart en utmaning för mig. Men jag är redo för den. Så så redo!