myrealself

Åh det finns så mycket att berätta, vet inte vart jag ska börja, detta inlägg lär bli en bok.

Shit vad det är deprimerande att vara hemma hela tiden, inget jobb att gå till, ingen skola heller. Håller på att dö. Blir galen. Jag söker jobb så gott det går men det är inte ofta jag nappar på något. Har även skrivit in mig på Arbetsföremedlingen så nu ska det fan hittas jobb. I torsdags gick jag däremot på arbetsintervju och jag måste nog säga att detta må ha varit min första riktiga arbetsintervju. Frågorna var verkligen skickligt ställda och man märkte att de verkligen analyserade mig. De inledde intervjun med att prata om företaget och om tjänsten, som en presentation. På slutet frågade de även efter en referensperson vilket jag aldrig behövt ha tidigare. Självaste företaget är väldigt proffessionellt också, tänk typ Ericsson. Väldigt business-orienterat och när jag gick därifrån tänkte jag att detta jobb kanske är "way out of my league". Det var verkligen hög-standard känsla och jag tänkte för mig själv att oj, kommer jag verkligen klara av detta? Det lät som något jobb som man kanske skulle ta efter en avlsutad examen eller någon vuxen som har mycket yrkeserfarenhet. Men jag vet inte riktigt, jag kanske överdriver, jag menar som min syrra sa, de skulle nog inte kallat in mig på intervju om de kände att jag inte kvalificerade för tjänsten. Jag trodde när jag sökte tjänsten, att arbetsuppgifterna skulle vara lite enklare, men det verkar tufft! Det är dessutom utbildning på två veckor. Två veckor! Då känns det verkligen seriöst. Men självklart kommer jag inte tacka nej om jag får jobbet, de skulle höra av sig senast den 23:e mars så vi får se. Men jävlar vad svårt det var att hitta dit. Jag kom ungefär 10 min innan självaste intervjun skulle börja, hade det inte varit så jävla långt hade jag kommit tidigare. Det var som ett bilområde, så självaste företaget låg ganska långt ifrån tunnelbanestationen. Fanns inte några busstationer i närheten. Men nu när jag vet vart det ligger lär det inte ta så långt tid att gå dit. 
Jag hoppas verkligen att de hör av sig. Vill verkligen jobba innan april månad.  Vi får se, håller tummarna.


Och nu till något helt annat som jag inte pratat om på länge här i bloggen. Nämligen syrran och hennes tjej. Min syrra har ju i månader nu kämpat med att få hit hennes tjej. Kollar man i mina tidigare inlägg så märker man ganska så starkt att jag varit emot detta pga diverse saker som skedde när jag fick träffa henne utomlands. Nu måste jag dock säga att det verkar som hon har förändrats så jag ska inte vara alltför judging. Men iallafall, det visa sig nu att denna tjej har fått uppehållstillstånd och kan komma till Sverige. Hon flyger hit redan i mitten av april och jag vet inte vad jag ska tycka. Om hon är en bra tjej blir jag jätteglad, om hon är dum blir jag skitarg och ledsen. Men av det syrran berättat så verkar hon som en schysst tjej och om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska skönt att det är en tjej och inte en kille eftersom jag har enklare att klicka med tjejer. Skulle en kille komma och bo här skulle jag känna mig väldigt uncomfortable. Dessutom tycker jag även att det ska bli riktigt kul att se hennes utveckling och alla kulturkrockar som hon kommer gå igenom här. Detta är min syrras val och jag står vid henne vad hon än gör, jag ska inte vara barnslig längre och säga att "syrran får välja mellan mig och henne", för det är bara töntigt. När jag skrev det så skrev jag det i vrede, tänkte inte på vad jag skrev med andra ord och var kanske i grund och botten arg på något annat. Men sårar hon henne så kommer jag självklart att bli förbannad. Jag bryr mig om min syrra och så mycket min syrra har kämpat och lagt ner pengar på deras förhållande. Men det faktum att tjejen är villig att lämna allting för att resa hit och betala biljetten själv ser jag som något positivt, hoppas då bara inte att det är i syfte att få leva i västvärlden och sedan dumpa henne. Men som sagt, jag ska försöka att inte vara alltför judging. Syrran har iaf varit väldigt snäll mot mig, sagt att vi ska få allting att funka så att alla blir glada och hon vill självklart inte att jag flyttar ut. Hon frågade till och med om jag vill hänga med och hämta tjejen på flygplatsen vilket jag tyckte var snällt av henne. Hade det varit mig hade jag inte velat att syrran skulle med!!  Ursäkta men har jag inte sett min älskling på flera månader, klart som fan att jag vill vara själv med honom när vi inte setts på ett tag. Haha. Syrran har iallafall börjat förbereda sig ordentligt, vill sola solarium, har gått till en hudterapeut, äter mycket för attgå upp i vikt, tar extra bra hand om håret, huden och kroppen. Idag målade hon till och med tånaglarna. Allt för att hon ska se perfekt ut innan tjejen kommer. Haha. Det kommer bli riktigt intressant det här.


När vi ändå är inne på kärlek så tänkte jag ta upp den här killen från mitt förra jobb, han som jag klickade så bra med. Sist jag träffade honom var ju efter min resa och jag gick hem till honom. Trodde att det skulle vara väldigt avslappnat men det kändes mest awkward. Tror det kan ha varit för att alla hans killkompisar var där och jag var den enda tjejen, men jag försökte så gått som jag kunde ha kul och skratta bort det. Men iallafall, vi har inte hörts av sedan den träffen, någon enstaka gång per sms just efter det att jag gick dit, men annars ingenting. Detta hände för ca 3-4 veckor sedan och sedan den gången har jag bara tänkt att jag ska glömma honom, och det har gått riktigt bra...tills igår då han ringde mig. Jag var tvungen att kolla mobilen två gånger för att se om det verkligen var han som ringde. Det var han. Fick panik och vågade ej svara. Nu känner jag att jag måste ringa tillbaka och troligtvis dra någon vit lögn till varför jag inte svarade. Jag fattar inte vad mitt problem är. Varför kunde jag inte bara svara som en normal människa? Jag vill inte vara tillsammans med någon just nu, jag är inte redo och jag måste jobba på mig själv först. Men han gör det jävligt svårt för mig. Varför gör han det svårt för mig? Jo för att jag aldrig träffat en kille som honom förut, alla gulliga saker han gjort och sagt, det blir mycket svårare att dissa. Det hade varit så mycket enklare om han inte hörde av sig, då hade jag haft enklare att glömma honom. Men jag ska vara ärlig med att säga att jag tänker på den här killen ofta, han är verkligen unik och tror inte jag kommer glömma honom helt. Tänkte rabbla upp lite gulliga memorable saker han gjort och sagt både under tiden då vi jobbade ihop och efter (en del saker har jag nog tidigare tagit upp i bloggen):

1. När han åkte hela vägen med mig när han egentligen tar en annan väg.
2. När han väntade på mig efter att jag varit på toa så att vi kunde åka hem tillsammans.
3. När han hämtade en drös med filmer till mig utan att jag bad honom om det.
4. Sättet han tittade på mig när vi jobbade.
5. När han sneglade på mig för att se om jag kollade på honom när han hjälpte någon.
6. När han kom närmre mig när vi jobbade bara för att vara nära eller säga något random.
7. När jag hade glömt mitt SL kort hemma och han gav mig pengar så att jag kunde åka och sa sedan att jag inte behövde betala tillbaka.
8. När han sa att han kunde hålla i en påse som jag höll som var tung.
9. När han messade mig under min resa på nyårsafton.
10. När han hörde av sig när jag kom tillbaka från min resa.
11. När alla hade ätit klart på jobbet under lunchen men inte jag, och han väntade med mig tills jag hade ätit klart, trots att jag inte bad honom om det, och trots att lunchtiden var slut.
12. Alla youtube-klipp han skickat till mig på facebook.
13. Alla gånger då han velat gå ut med mig, alltså typ bar eller klubb.
14. Alla de gånger då jag varit sjuk under arbetstid och han messat mig om hur jag mår.
15. Alla de gånger då han hört av sig då jag inte hört av mig till honom.
16. Alla de gånger då jag varit konstig, kall och inte visat intresse tillbaka, så har han ändå hört av sig.
17. När jag köpt hem lite gott till honom innan jag skulle dit så insisterade med att ge mig pengar till allt, och kunde inte sluta tjata om att jag skulle ta hundringen.

Ja, listan kan göras lång. Det är någonting med den här killen, något speciellt som gör att jag blir lite kär, och som gör att han inte känns som alla andra killar, men blir så himla distanserad när jag träffar honom. Läste en dikt för ett bra tag sedan som jag tycker var väldigt intressant. Dikten handlade om personer som är kalla och distanserade när de träffar en ny. Anledningen är att dessa personer antingen blivit sårade tidigare i sina liv och därför har trust issues och har svårt att binda sig. En annan anledning var personer som varit med om mycket i deras liv, mycket trauma och tråkigheter och som har behövt vara starka, att de har väldigt svårt att ingå i en kärleksrelation, de känner sig osäkra då kärleken inte varit så mycket del av deras liv. Dikten avslutades med attman ska tänka på detta när man träffar någon som är kall eller distanserad, att man inte nödvändigtvis är elak men att det kan ligga något bakom beteendet. Får jag en kille måste han verkligen vara förstående och empatisk.

Det värsta är att ringer jag inte tillbaka till denna kille kommer ju han tro att jag dissar honom. Men jag ska ringa honom, både för att jag måste face my fear men även för att man fortfarande kan vara vänner. Frågan är bara om det kommer gå, så som han håller på. Aja, vi får se.


För att fortsätta på denna kärlekstråd vill jag bara ta mig tiden att gratulera Kronprinssan Victoria och hennes Prins Daniel för att de fått en liten prinsessa i veckan. Namnet blev Estelle. Underbart namn tycker jag, inte något tråkigt som typ bernadotte. Fisk som stjärntecken är hon dessutom. Precis som mig, me like!


Jaja, tror jag avrundar här. Himla skönt att få skriva av sig måste jag säga.
So long lovely blog!