myrealself

Vilken helg! Jag gjorde något som jag inte trodde jag skulle göra. I lördags (igår alltså) hade killen från mitt jobb en hemmafest. Jag ville egentligen inte gå för jag kände mig inte jättepepp och jag var inte heller fest fin, kände mig inte snygg alls, men jag bestämde mig att gå, trots detta. Min kompis var på och jag kände lite att "vad har jag att förlora egentligen"? Ibland måste jag face my fears, så är det bara! Så vi åkte dit, han bodde ganska långt men gav oss en bra vägbeskrivning. När vi kom fram till hållplatsen som vi skulle av på så ringde vi honom och bara typ två sekunder efter kom hans kusin och hämtade oss. Vi behövde inte alls vänta länge ute i det kalla. Tyckte det var riktigt schysst att fixa fram någon så fort. Illafall, när vi väl kommer fram till lägenheten upptäcker vi att vi är de ända som är där. Vi och två andra killar till. Snacka om en riktig flopp! Det skulle komma fler men de dök aldrig upp. Dålig stil tycker jag men jag tyckte ändå det var kul att få träffa min killkompis från jobbet, bara att få se honom i en annan miljö var kul liksom. Hans lägenhet var jättefi dessutom och stort. Efter lite snacks, dryck och prat bestämde vi oss för att gå ut. Killarna var inte så pepp på att gå till nype, det märktes ganska så tydligt trots att de inte ville vara taskiga och säga det rakt ut. Men vi var fastbeslutna att vi skulle till just Nype och de hängde med oss. På tunnelbanan bad killen från mitt jobb om ursäkt för att han hade dragit oss ända ut till hans hem och hemmafesten inte blev av. Han var så gullig, för det märktes verkligen att han var sorry about it. Killarna ville inte riktigt dansa, men killen från mitt jobb ville inte alls dissa oss. Sötis! Jag må låta ego nu, men det kändes som att han verkligen ville vara med mig den kvällen :). Jag kan ha fel, men jag litar väldigt starkt på mina instinkter. På tunnelbanan kom vi också på att Nype har gaykväll på lördagar så där rök bvår plan ganska så snabbt. Vi tog en drink på en bar vid stureplan sedan stod vi i kön på Amba innan vi bestämde oss att det inte var värt det och åkte hem.
Alltså denna kille always seem to amaze me, and its those little things he says or does. Han är väldigt gullig den här killen, han har en fin personlighet, även något som min kompis märkte av, och jag kan inte hjälpa att bli lite betuttad. Jag är så rädd för att bli kär. Det är en väldigt härlig känsla, men den innebär så många komplikationer! Speciellt med mig, som är en sån osäker tjej ibland. Jag ska jobba på min osäkerhet, I promise, I'll fake it until I make it, det brukar hjälpa.

Kvällen var iallafall inte slut där dock. Min väns vän ringer henne och frågar om vi vill på hemmafest. Detta samtal får vi påvägen hem och eftersom vi var på flippmode kunde vi inte tacka nej. Vi var där, träffade en massa nytt folk och hela kvällen slutade med att vi tittade på en serie, hans som inte alls intresserade mig om jag ska vara ärlig, i hans mysiga säng som jag tillslut somnade på. Det slutade med att vi kom hem kl 7 på morgonen helt mörbultade.
Detta var kanske hälften av vad jag vart med om i helgen. Men hinner inte skriva mer. Ursäkta dålig stavning!
Bye blogg!

Sist jag skrev var det 17 september, idag är det den 12:e oktober. Har inte haft tiden och orken helt enkelt men det är ju typ ingen som läser den här bloggen ändå, så tror inte direkt att någon blir ledsen över den sega uppdateringen. Det viktigaste för mig är att det mest väsentliga i mitt liv kommer med i bloggen.

Inte mycket som hänt de senaste veckorna, jobb jobb jobb men mest har det varit en hel del festande och födelsedagsfirande. Min kompis från högskolan fyllde ju år och jag måste säga att den kvällen blev lyckad (om man bortser från att vi var tvungna att betala 200 spänn för entrén). Det blev en hel del flirting flirting och sånt är ju alltid kul haha. Det har även varit firande av en speciell nationaldag och även en massa firande av släkt och vänner.

Igår ringde en väldigt gammal "vän" upp mig och ville att jag skulle hänga med på hemma fest nu i helgen. Vet inte om jag är så pepp på just det. Jag älskar hemmafester, men hans lägenhet är lika stort som ett sovrum och sist jag var där så var det inte kul. Så det kanske jag bangar på vi får se, annars pratade hon också om någon halloween fest som ska vara om typ två veckor, och det låter riktigt kul! Det är kul när man får klä ut sig så det kommer jag nog lätt gå på.

I helgen var jag och fika med en vän till mig. När jag kom hem insåg jag verkligen hur skönt det kan vara att fika. Att bara få sitta ner och snacka. Typ det bästa som finns. Speciellt när det är med folk man verkligen tycker om. Inte tänka på annat, utan bara sitta, chilla och snacka, ventilera. Synd bara att kan vara så otroligt dyrt att fika.

Jag måste tala om min hy. Den börjar bli cp, IGEN! Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min hy, speciellt i ansiktet är helt förstörd, jag ser ut som ett torrmongo. Huden är inflammerad, torr och flagnar. Kliar gör det också. Sen har man en massa pigmentfläckar överallt, samt några finnar som poppar upp lite här och var. Och självklart tär det på självkänslan som bara den, hur töntigt det än må låta. Jag har försökt läsa runt på internet för att se vad det är för något som orsakar mina outbreaks, och jag kan fortfarande inte hitta konkreta svar, det kan i princip vara vad som helst. Jag är generellt sett inte en sån som brukar boka tid hos läkare, men jag har nu de senaste två veckorna tänkt att boka tid hos en hudläkare/hudspecialist. Jag måste få bukt på det här. Det som tar emot är att jag verkligen inte pallar få remiss på en massa dyra krämer som funkar vid den första appliceringen men som inte alls är lika bra dagarna efter. Waste of money. Jag vill bara ha något som funkar, ska det vara så svårt?

Okej, för att tala om något helt annat. Jag har ju berättat om killen som jag klickar väldigt bra med på jobbet. Vi har exakt samma humor och exakt samma musiksmak, det är helt stört. I början var jag ju ganska så säker på att denna kille bara såg mig som en soft kompis, men nu på senare tid så känns det som att han känner mer än så. Det är vissa småsaker som han gör som verkligen, sådär tydligt också, tyder på att han kan ha känslor. Kan ta ett exempel frå idag när han hade hämtat en drös med filmer till mig som jag inte alls bett honom göra (dock har jag berättat för honom att jag gillar dessa filmer, men jag sa aldrig att han skulle ge mig de, det var hans egna initiativ). Eller som igår när han försökte styla för mig; det var några som behövde hjälp och han erbjöd att hjälpa dessa, och när han pratade så gjorde han det högt för att jag skulle höra och sedan så sneglade han lite på mig för att se om jag märkte haha. Jag måste ju erkänna ändå att man blir lite smickrad, speciellt när man ser ut som ett bombnedslag på jobbet. Iallafall, detta har gjort mig mer self-conscious varje gång jag är nära honom. Jag har lättare att umgås med killar som inte alls tycker att jag är snygg, just för att då slipper jag det här jobbiga, och man behöver inte alls tänka på vad man säger eller gör. Jag vet, det låter jättedumt, men det är så jag reagerar, jag har liksom svårt att vara mig själv när jag vet att någon till exempel kollar in mig, speciellt om det är någon som ser bra ut (något jag absolut måste försöka ändra på). Han är absolut inte ful, men kanske inte heller den första jag skulle spana in om jag såg honom inne på en klubb till exempel.
Men iallafall, tillbaka till poängen. Poängen är att jag nu inte är lika social med honom som jag var i början, jag kan inte vara mig själv och det har väl också gjort att vi inte har lika kul tillsammans som vi hade i början. Han tycker säkert att jag är alldeles för tråkig nu, vilket egentligen är okej, för det skulle ändå aldrig bli något. Men tycker ändå att det är lite synd, typ som att man förlorat en vän.


Ibland så undrar jag om jag skulle klara av att vara i ett förhållande. Jag har allvarliga problem med mitt hår, med min hy, det finns en kroppsdel som jag fullkomligt hatar och funtar på att plastikoperera (dont worry, inget stort som typ brösten eller näsan eller så, its something very minor). Och det är kroniska eller permanenta problem som är svåra att fixa. Hur sorgligt det än må låta så kommer jag nog aldrig kunna vara med en kille unless allt det förbättrar sig. Det handlar inte bara om att vara snygg, det handlar om att vilja må bra och att få känna att man har en god hälsa. Mina problem tyder ju rätt så starkt på att hälsan inte är på topp. Hårproblemet tror jag att jag kan fixa ganska så lätt, finns peruker som man kan köpa där det ser ut som ens riktiga hår. Huden och kroppsdelen får vi se hur vi gör där, only time can tell.

Godkväll kära blogg! Idag har jag bara haft en chilldag hemma. Pappsen kom med lillebrosan och lillesyrran idag så vi spenderade lite quality time med alla. Lillebrorsan känner ej igen oss och gråter varje gång pappa lämnar oss ensam med honom. Ett tecken på att vi verkligen måste träffa honom oftare, men vi försöker så gått det går att ordna upp så att vi får träffa våra bebisar :).

Nu på kvällen efter att de gick, började Miss Universe på tv. Och gissa vem som vann? Ingen mindre än Miss Angola! Blev så otroligt glad! Åh hon är så vacker också!

Jaja, nu till något helt annat. Jag har ju varit inne mycket på att jag nu vill ta en liten minipaus från plugget, jobba, resa, upptäcka världen och få lite mer erfarenheter. Nu när jag jobbar och tjänar in bra med pengar, känner jag att jag måste utnyttja detta lite. Nu har jag och en kompis planerat in en resa i december inför nyår. Jag vill inte gå in på vilket land det gäller, men det är ett ganska populärt ställe, många turister brukar vistas i landets huvudstad. Det blir min första resa utan familj, bara på egen hand med en vän och hennes vänner som jag träffat 2 gånger. Min väns vän bor där så vi behöver inte oroa oss över boende. Jag har pratat om den här vännen till mig tidigare här på bloggen (Gud vad många vän-ord det blir nu). Vi lärde känna varandra på högskolan, och jag kommer ihåg att jag skrev på bloggen att jag visste eller kände på mig redan första dagen som vi snackade, att vi skulle bli goda vänner. Och titta på oss nu! Vi ska resa tillsammans! Vi stannar i en vecka eller 10 dagar och vi planerar att boka flygbiljetter redan imorgon! Det konstiga är att jag inte är "over the top excited", men jag tror det beror på att det inte riktigt slagit mig än vad det är som jag gett mig in på. Och det tror jag inte heller det kommer att göra förrän jag är där och har landat på landets mark. Men jag hoppas verkligen att det blir kul, det sista jag vill är att bli besviken. Men jag är endå ganska så säker på att detta slår att fira nyår här hemma i Sverige. :)

Jag vet inte vad jag ska säga... har inte varit inne här på bloggen på flera veckor. Visst har det funnits stunder då man verkligen har kunnat blogga, men jag måste erkänna att jag tappat blogglusten lite. Och det är synd det för det finns en massa värdefulla saker som hänt de senaste veckorna som är värda att ta upp här. Till och börja med vill jag be om ursäkt för min skrivning ifall den är lite off, jag är ganska seg och har lite ont i huvudet just nu, har inte fått mycket sömn idag, men jag ska försöka skriva mitt bästa.

För att göra en lång historia kort så har det varit mycket jobb och mycket festande för min del. Jag har kommit närmre några arbetskollegor och det har redan hunnit bli två fester (stora och minnesbara fester) med arbetskompisarna. En fest kunde jag tyvärr inte komma på då jag fick lite förhinder (tråkigt! för det visar sig att de hade skitkul) men det kändes ändå som att man var med dom "in spirit", framförallt med tanke på hur detaljerat de berättat om kvllen. Festen som jag närvarade på var riktigt rolig, eller iallafall till en början. Sedan blev det väl kanske lite för mycket dricka för en del, och det spårade väl ur litegrann. Behöver bara nämna ett ord för att minnas den kvällen: Fyllecell!

Jag måste verkligen poängtera att jobbet och att jobba har gett mig ett helt nytt perspektiv på saker och ting. Främst har jag nu fått bättre koll på hur jag vill ha det på min arbetsplats i framtiden, hur jag praktiskt sätt vill jobba, och hur jag vill att arbetsmiljön ska vara. (Dock vet jag fortfarande inte vad jag vill jobba med).
Tänk om jag fortsatte med pluggandet? Då hade jag gått miste om en väldigt lärorik erfarenhet.
 Nu har det redan gått hälften av tiden, alltså 3 månader, om inte mer. Vi är i mitten av september och jag slutar nångång i mitten av december. Detta kommer då vara det längsta jag nånsin stannat kvar på en arbetsplats. 6 månader totalt.

Vi kan diskutera lite om mina arbetskollegor då. Givetvis är ju alla snälla men som det alltid är i sociala sammanhang så finns det alltid några som man klickar bättre med än andra (man kan inte vara bästa vän med alla, något jag måste lära mig!). Jag har ju pratat tidigare om den här killen som jag klickar väldigt bra med på jobbet och det gör vi fortfarande. Jag diggar honom verkligen, vi har samma humor, samma musik och han är sjukt rolig som person. Vem vet, kanske har jag kirrat en killkompis for once? Haha nej nu låter det som att vi är värsta nära, men det e vi ju inte, det är fortfarande "lära känna stadiet" med typ alla på jobbet, det har ju trotsallt bara gått 3 månader. Det finns även en annan tjej som jag umgås rätt mycket med. Hon är väldigt olik mig både till utseendet och till sättet, men ändå är det någonting som gör att vi klickar skitbra. Tror att det är att vi tänker ganska lika, vi har samma åsikter och även samma humor. Sen finns det ju några andra också men dessa två känner jag att jag klickar bäst med och om det skulle vara så att jag fortfarande har kontakt med folk från jobbet efter att jag slutat (vilket jag tvekar på) så kommer det nog bli de två.

Tjejen jag pratade om tidigare som ville skapa drama mellan mig, hon och den där killen genom att secretely "tävla" med mig om honom. Kan inte uttrycka i ord hur töntigt det är, men ja ni förstår. Nu har hon totalförändrats och är jättesnäll mot mig och frågar mig saker hela tiden. Hon kände väl att det inte var lönt att leka bitchig och tävla längre. Skönt!

Det har i helhet blivit tråkigare nu på jobbet då många har slutat för att plugga. En del är också på semester. Och en del är sjuka. Det har dock börjat lite nya men återigen sånna som jag inte klickar med. Jaja, vi får se.


Det har på senaste tiden varit väldigt mycket snack om mångkultur och invandring och det känns som att Sverige mer och mer börjar efterlikna USA i sitt tänkande när det kommer till integrationspolitik. Jag vet inte om det beror på att fler terroristbrott sker nu eller bara att det visas en överrepresentation av invandrare på Efterlyst, I dont know. Det känns som att vi fokuserar på fel saker för att förhindra kriminaliteten och vi går inte till botten med att ta reda på kärnan till alla dessa utlopp, nej nej här tror vi att lite poliser och handklovar kommer lösa problemen! Allting känns bara mer främlingsfientligt och spänt just nu. Jag börjar ju nästan tappa hoppet för vår värld. Så mycket hat det finns.

På tal om något helt annat, så har min hy förvärrats IGEN! Jag börjar nästan misstänka att jag har någon inneboende infektion som utlöser mina hemska eksem märken. Jag har ett stort jävla sår på handen, hela min hy ser alldeles torr och matt ut, jag har sår lite över allt på kroppen och de kliar som fan! Huden stramar i knävecken och vid armarna. Jag har provat en produkt för min hy som kallas Dermalogica. Dessa produkter är GUDS GÅVA till mig helt seriöst. Ingen kräm, och då menar jag verkligen, (inte ens de jag fått preskriberat av läkare) ingen kräm har hanterat min svåra eksemhy så bra som Dermalogica. Bara en liten klick från krämen som jag smörjer i ansiktet och huden håller sig mjuk, len och kliar inte på en hel dag. Dessutom ger den huden lyster och jag känner hur huden tackar mig efter att jag applicerar lite. Nu till nackdelen - det kostar skjortan!!!! As dyrt, men jag har börjat fundera och känner att min hy är det enda som är värt att spendera mycket pengar på. Jag har problemhy och den behöver verkligen special treatment. Ska det kosta mycket för att jag ska kunna leva normalt utan att riva sönder och totalförstöra min hy så att det tillslut inte ens ser ut som hud längre, så är jag villig att betala. Dermalogica produkter är även väldigt dryga, de håller länge och man behöver inte mycket för att det ska ge en effekt eller värka. A little goes a long way, med andra ord. Ikväll hade jag tänkt beställa lite på Ebay eftersom det är lite billigare där. Men jag vill fortfarande ta reda på ifall jag lider av någonting som jag inte vet om? För sådana här utlopp har jag inte fått förr. Så jag har bestämt att jag även ska boka tid hos en hudspecialist. Jag är i regel väldigt dålig på att gå boka tid hos läkare och gå till vårdcentraler for checkups. Men nu får det vara ett slut på detta, blir det under arbetstid så får det bli under arbetstid, jag måste börja bry mig om min hälsa och ta det i första hand. Konsultationen är gratis vilket känns superbra då man inte har något att förlora på att gå dit.

Aja, det är fredag idag och jag tänker inte gå ut eller göra något. I'm too tired! Man uppskattar fritid och sömn så mycket mer när man jobbar. Åååh va jag ska sova ut! :D Jag har gått ut varje fredag nästan, nu känner jag att jag behöver en chillkväll för mig själv. Syrran är på en intressant föreläsning i skanstull och jag skulle hängt med men är för trött så det får bli nästa vecka.

Hej bloggen! Har inte skrivit på ett långt tag! Anledningen är väl en blandning mellan att jag inte haft tid, att jag varit borta, att jag då och då tappar min blogglust och att jag måste time:a in så att jag kan skriva när syrran inte är hemma eller sover.

Vet inte om jag tog upp det tidigare i bloggen, men jag och några andra åkte till Gotland förra veckan. Vill inte gå in jättemycket på detalj, men det var hur mysigt som helst att vara där och att få ta en paus från allt jobb. Vi gjorde en massa saker, vi cyklade, grillade, spelade golf, picknickade, hade djupa diskussionssamtal på kvällarna, spelade kort, barhängde, spanade in marknader, åt på restauranger osv. Myspys! Dock måste jag säga att det var lite jobbigt med utedass och utedusch, men jag klarade mig hyfsat bra ändå. Jag vart även vädigt förvånad över hur bra jag klarade av att cykla, jag menar det var ju ett tag sen, och det var inte lite vi cyklade heller.
Under resan fick jag också lära mig ett och annat om två av mina vänner: att jag ska vara försiktig med att fullt ut lita på de. Som tur är dessa inte några av mina närmsta vänner.
Det var en skitsnygg kille som åkte med oss, han var inte från sverige men vän till min väns pojkvän. Så lite pinsamt var det ju att vakna upp helt osminkad och död till en snygging. Han var inte bara snygg, han var väldigt snäll, genuint snäll och smart, lite av en gentleman (och det kändes inte alls konstlagt) allmänbildad var han också(sånt gillar vi!). Tror faktiskt att han lätt skulle kunna få vilken tjej som helst på fall.
Efter resan blev jag tyvärr sjuk. Eller rättare sagt när jag kom hem så blev jag det. Hade tyvärr inte packat ner de bästa kläderna, trodde det skulle vara solksken varje dag, men icke sa nicke. Hursomhelst är jag evigt tacksam över att jag fick följa med på denna resa, den vidgade mina vyer helt klart.

Nu är det back to reality igen. Jobb jobb jobb!

Har inte skrivit på ett tag. Har haft fullt upp med jobb Det går jättebra på jobbet, jag gillar faktiskt det och tror att jag kommer stanna kvar länge. Mest gillar jag det pga arbetskamraterna och för att jag nu tycker att allting som man gör är väldigt simpelt. Och nu tycker jag inte ens att det är värsta jobbigt att vakna längre. Svårare är dock att gå och lägga sig. Så känner jag iallafall nu. 
Det finns verkligen konstiga men ändå roliga personer på mitt jobb. Men det kan jag ta i ett annat inlägg.  

Inte mycket annat än just jobb som händer i mitt liv just nu. Lägenheten is coming along slowly but steadily, vi har börjat måla alla väggar, snart är det klart! Det som återstår är att måla på ett till lager på en del väggar och måla med pensel på platser som är svåra att komma åt.

Nu till något helt annat. Det har hänt en fruktansvärt incident i Norge. Någonting som kommer att stå i historieböckerna kan jag lova. Har följt nyheterna varenda dag för att bli uppdaterad om händelsen. Orkar och hinner inte gå in på detalj men kortfattat väldigt kortfattat så har det skett både en bomexplosion i Oslo och skott mot oskyldiga ungdomar och vuxna på en ö som kallas Utöya i Oslo. Man har fastställt att händelserna är det värsta som skett i Norge sedan andra världskriget.
Nu förklarar jag som sagt väldigt oberört och kortfattat. Det visar sig att personen som gjort detta etniskt sätt är av norskt ursprung, blond och har ingen som helst norsk brytning. Ändå så var omvärlden snabba med att tro att det var en muslim (medias påverkan, irri!). Över 70 personer har dött under explosionen och massakern, och jag lider verkligen med de anhöriga. En skräckfilm som kom till verklighet minst sagt! Han har sagt att det var nödvändigt att utföra dåden i och med kampen mot att bekämpa multikulturalism. I samband med hans dåd skickade han ut ett manifest som innehåller information kring diversa saker som hur man tillverkar en bomb, vad man ska säga i rätten, vad man gör för att slippa bli påkommen, vilka "förrädare" som finns (såsom regeringen, NGO grupper osv) som måste bekämpas (han har delat in "förrädarna" i kategorigrupper!) etc. Helt sinnesjukt och besinningslöst. För mig, som är sociologiskt och psykologiskt insatt, har det varit intressant att läsa vidare kring personen i fråga som gjort detta. Hans motiv med det hela, hans uppväxt, hans personlighet, och bara hans sociala liv i allmänhet. Det visar sig att han har personlighetsstörningar som narcissism och paranoia, samt att han kan ha aspergers syndrom. Vilket är ganska självklart, jag menar ingen normal människa gör såhär. Jag hoppas verkligen att fler folk inte inspireras av denne man. Jag kan lätt tänka mig att det skulle finnas fler, vi lever ju tyvärr i en sjuk värld. :(

Nu blev det ändå ganska detaljerat, så typiskt! Så blir det alltid när jag säger att jag ska förklara mig kortfattat.

Aja, nu ska jag fixa mig. Det är nämligen grillparty på gång men jag ska inte stanna länge, det är ju jobb imorgon. Hoppas det blir kul, lite nya ansikten får man träffa men det är alltid trevligt! :) Imorgon är det fredag också, så skönt! Kanske blir det utgång på det också, det var längesen nu.

So long!

R.I.P till alla som omkom i Oslo och Utöya fredagen den 22 juli 2011.<3

Ny vecka, nya tag!

Idag gjorde jag en liten tabbe på jobbet. Blir så arg på mig själv varje gång jag gör det. Men tycker ändå inte att det var mitt fel helt. Hade ju inte fått konkret information om hur jag skulle göra. Och visst jag kunde ha frågat, men trodde att det jag gjorde var så självklart. Aja.

Ni vet killen som jag prata om i förra inlägget. Jag kallar honom från och med nu "E", så att det blir enklare att referera till honom. Han hörde aldrig av sig. Han sa att jag missade att skriva ett nummer när jag gav honom nummret. Undrar om det är sant eller om han bara hitta på? Han hörde hursomhelst av sig på facebook, vi snackade lite där men vi träffades aldrig. Vilket iofs var väldigt tur för fyfarao vad mycket vi hade att göra i helgen. Vi har börjat måla väggarna och jäklar vilken tid det tar! Vi har bara målat på ett lager i hallen och två väggar i vardagsrummet. Så vi har med andra ord inte ens kommit halvvägs. Men men, det får ta sin lilla tid. Det är en process.

Det är drama på jobbet nu. Främst för att det är ganska mycket dålig kommunikation mellan mitt bemanningsföretag och företaget jag jobbar hos. Idag kom vår personalansvariga till vår arbestsplats för att fika lite med oss och se hur vi har det. Det visar sig att vi egentligen gör saker som vi inte har skrivit papper på att vi ska göra. Men det kommer att ordna sig. På onsdag ska vi börja göra det som vi egentligen ska göra.

Det är dock inte det enda dramat som sker på mitt jobb.
Det finns en tjej som arbetar på samma avdelning som mig och E. Vi kan kalla henne "T". Jag har länge känt att denna T inte gillar mig riktigt. (I början märkte jag inte av detta, men det kom successivt). Ibland säger hon till exempel inte ens hej och ibland ger hon mig värsta bitch-blickarna, trots att jag är hur gullig som helst mot henne. (Mitt motto är ju som sagt: Kill all the haters with kindness!!)

Nu har hon upptäckt att jag och E har blivit bra vänner. Därför har denna tjej fått för sig att hon ska börja sabotera och göra mig avundsjuk genom att "ta honom ifrån mig" varje gång vi snackar. Eller åtminstonde tror hon att hon gör mig avundsjuk, men faktum är att jag egentligen inte bryr mig. Tycker bara att det är dagis-nivå liksom och så himla töntigt. Jag vet att hon inte gillar honom på riktigt, så jag fattar ju att hon avsiktligen vill göra mig avundsjuk, då hon verkar tro att jag gillar honom. Allting känns så tillgjort när hon pratar med honom så att jag dör av irritation.
Tycker verkligen synd om hennes kompisar för hon är en verkligen sådan typisk tjej som skulle kunna svika än och göra vad som helst för egen vinning.

Det finns många exempel men jag kan ge två exempel från idag:
1) Jag och E sitter ju alltid bredvid varandra och T sitter en bit längre bort. Idag ville hon helt plötsligt att E skulle sitta vid henne och hjälpa henne (nånting han aldrig gör eller gjort tidigare).

2) Jag och E sitter bredvid varandra och sedan kommer hon (verkligen från ingenstans) och säger att hon fryser och vill låna hans jacka mitt framför ögonen på mig. Sen säger hon snälla med värsta barn rösten.

Okej bara av att läsa detta så kanske man inte förstår att hon vill göra mig avundsjuk, men man märker verkligen att varje gång hon får chansen att snacka med E så kollar hon på mig. Det är så töntigt så det inte ens går att beskriva. Jag vill dock absolut inte sjunka i samma dagis-nivå som henne, och jag tänker inte "fightas" om honom, så jag låter henne få "ha" honom hur mycket hon vill, det gör mig verkligen inget, och förövrigt har ju en massa andra som jag kan prata och roa mig med.

Hej bloggen!

Nu har jag hunnit jobba i hela tre veckor! Jag gillar inte arbetsuppgifterna (så monotomt och tråkigt) men det som verkligen gör att jag gillar mitt jobb är arbetskamraterna. De jag har lärt känna är så härliga personer. Alla är verkligen as sköna. Vi får frukt regelbundet och tre gånger i månaden får vi även frukost. Dessutom har vi två proffsiga kaffemaskiner där de har alltifrån cappucino och caffe macchiato till té eller varmchoklad. Så jag är nöjd :).
Tjejen som jag skrev om i förra inlägget slutade dock :(. Tyvärr så anade jag det lite eftersom hon pratade om det ganska kort sista gången jag fick se henne. Det var verkligen tvärsynd, för henne klickade jag med verkligen. Sedan fick jag beskedet att en annan kille som vi var med på rasterna också hade slutat. Båda dessa besked kom som en chock. Visst saknar jag de men jag antar att det bara är att bita ihop liksom. Det finns fortfarande härliga och sköna människor som jobbar kvar.

En av de är en kille som jag gillar ganska mycket faktiskt. Inte attraktion på det sättet, men mer som en kompis. Hade jag sett honom på stan tror jag inte att jag skulle falla pladask (not to be mean). Han är inte ful dock, men ser helt okej ut, average joe liksom. I början la jag inte riktigt så mycket märke till honom, tyckte mest att det var han som sökte kontakt med mig. Det roliga är att jag är verkligen as ful på jobbet! Jag orkar inte fixa upp mig för mitt arbete. Jag vaknar kl 5 på morgonen dessutom så jag hinner ändå inte. Så mitt hår är typ kaos och mina kläder är inte jätteflashiga. Det ända som ser bra ut är väl självase ansiktet och sminket. (Han skulle bara se mig i mina bättre dar hehe) Annars är jag kaos! Och annars är jag bara konstiga, wierd-aktiga jag. Men ändå verkar denna kille vara lite bettutad. Och det är också en av anledningarna till varför jag gillar honom, han diggar mig, för mig, även i mina fula och konstiga dar.
Vi har ganska mycket gemensamt, och jag har fattat nu att jag verkar vara en tjej som han skulle vilja lära känna. Jag vill dock inte säga för mycket för så bra känner jag faktiskt inte honom (än ;)!). Killen kan sjunga också och han har verkligen talang, jag fick höra en liten videosnutt när han sjöng. :)

Jag kan ju nämna en del saker som gör att jag tror att han gillar mig (då behöver det förstås inte vara gilla mig, as in han vill bli tsm, men som kompis):

1. Han satt kvar med mig två gånger i min långa bussresa till min pendeltågstation, när jag faktiskt vet att han kan ta en annan väg som går snabbare.
2. Han hjälpte mig med pengar när jag hade glömt mitt busskort och kreditkort hemma.
3. Han tittar väldigt mycket på just mig (även när vi sitter bland andra).
4. Han håller upp dörren till mig.
5. Han väntade på mig när jag skulle på toa så vi kunde gå till bussen tillsammans (jag bad honom inte om detta).
5. Han är bara allmänt trevlig och rolig.

Och sist men inte minst, idag innan jag gick, när jag fick sluta tidigare, så frågade han mig vad jag skulle hitta på under helgen sedan frågade han om mitt nummer.

Gissa om jag blev glad? :)

Detta låter dock mer lovey dovey än vad det egentligen är dock. Jag ser honom mer som en kompis och vi är verkligen som kompisar när vi snackar. Jag vet dock inte om han gör det. Men jag blir mer än gärna kompis med honom för han får mig att må super. Han är skitrolig och härlig att vara med. Jag är bara förvånad över att han verkar gilla mig trots att jag inte riktigt visar samma intresse tillbaka. Iallafall när vi jobbar, för då måste jag vara lite dissig och osocial, mitt arbete kräver verkligen koncentration.

Får se om han hör av sig. Och tro mig när jag säger att det verkligen inte gör något om han inte gör det.

I övrigt vill jag bara säga att det här med jobba verkligen var ett bra beslut. Jag har fått prova något nytt, jag äter bättre och jag mår bättre samtidigt som jag tjänar pengar. (Minus är bara att vakna på morgonen) Men annars -I'm lovin life right now :)

Hej bloggen! Har inte kikat in här på 4 dagar ser jag. You know why? För att jag har jobbat som en dåre. Jag har ingen fritid. Jag spenderar mer tid på mitt jobb än hemma. 

Men jag klagar faktiskt inte. Ibland kan det bli lite tråkigt och en del stunder under dagen kan vara riktigt stressiga och påfrestande. Men som helhet tycker jag att arbetet är helt okej. Mycket mycket bättre än att sitta hemma också. Det glädjer mig även att jag tjänar pengar nu. :) 

I början tyckte jag inte alls om arbetsuppgifterna och allting gick åt helvete . Det är för att jag kände mig så ny och dålig. Jag var så förvirrad i början och blev sur på mig själv. Men så är det alltid med mig, jag ska liksom kunna allt direkt, annars går det utför. Nu har jag hunnit jobba i hela 5 dagar och jag måste säga att allting känns mycket mycket bättre nu. Jag känner att jag har mer koll och jag känner att jag kan vara mer självgående nu, utan att behöva fråga. Det är väldigt mycket som man måste hålla reda på, det kommer alltid upp nya saker så även de som har jobbat där i flera månader kan vara osäkra ibland. Men allt som allt, gillar jag faktiskt mitt jobb. 8 timmar är väldigt länge, trots detta känns det alltid som att man är där i kanske 5 timmar eller mindre. Det vi håller på med är verkligen tidsfördriv, så tiden går så fasansfullt snabbt när man väl är där. Idag hann jag även lära känna en arbetskamrat på ett lite mer djupare plan. Alla som jobbar på företaget är verkligen jättetrevliga, men ibland så räcker det inte till med att bara vara trevlig, man måste ju klicka också, och det gjorde jag med denna tjej. Vi pratade om så mycket under rasterna och under tiden vi jobbade, som till exempel vart vi jobbat, vad vi gör på fritiden, vart vi brukar gå ut, våra löner, plugg och studier, kultur, resor, vänner, familj osv. Nästa vecka är hon borta hela veckan, tråkigt :(.

Jag tycker det är väldigt lustigt dock att jag inte blir trött på jobbet. Jag är alltid helt död på vägen dit (vaknar ju vid kl 5), men när jag väl är där och sätter igång så blir jag typ pigg. Och tröttheten kickar inte tillbaka när man kommer hem heller. Så skumt! Från att ha sovit 12 timmar i streck och bara varit hemma hela dagarna, till att nu sova 5 timmar och jobba 8 timmar per dag. Jag är förvånad över hur bra min kropp hanterar det här. Man har ju hört att kroppen gillar rutiner, och kanske ligger det något i det.

Imorn är det sista arbetsdagen på veckan, fredag, yay! Förhoppningsvis blir det utgång på kvällen. :) Bye blogg!

Sist jag skrev berättade jag ju om mina två arbetsintervjuer som jag hade inbokade. Jag fick jobbet!! :D På den första arbetsintervjun som jag gick på också! Allting gick så fort, jag kände inte riktigt att jag fick ut allt som jag ville ha sagt men det verkade som att hon gillade mig ändå. Sedan tror jag också att de var i ett ganska desperat behov av folk som kunde jobba, så det var kanske därför allt gick så snabbt och enkelt.

Första arbetsdagen kom och jag vart ivrig som fan! (Inte lika ivrig över att jag skulle börja tiidigt tiidigt på morgonen men men). Möter min arbetskollega på arbetsplatsen och vi sitter och väntar på att någon ska ta emot oss. Vi väntar och väntar och ingen kommer. Tillslut bestämmer vi oss för att gå in och leta efter någon och hittar sedan den vi söker. Lite dåligt tycker jag att det inte var så mycket koll i början på att vi skulle komma, men men. Vi fick oss en liten introduktion och sedan satte vi igång och jobbade. Arbetsuppgifterna var relativt enkla så det kändes bra, men de var också väldigt monotoma och tråkiga, men jag måste ändå medge att tiden gick rätt fort. Alla som jobbade där var dessutom jättetrevliga och sociala så det kändes inte jobbigt att lära känna några. Dessutom träffade jag på en tjej som gick på samma gymnasium som jag och vi hann snacka lite under lunchrasten.

Det finns både för- och nackdelar med det här jobbet. Fördelarna är att arbetsuppgifterna är relativt enkla, det är inte så fysiskt krävande heller, och man trivs med medarbetarna. Det är även månadslön som gäller och jag diggar verkligen det, då slipper jag vänta så länge på min lön (jag e pank nu!). Nackdelarna är att arbetet börjar så fruktansvärt tidigt att det tar emot att gå till jobbet och jobba. När jag jobbade i torsdags gjorde det as ont i huvudet på mig. Jag ville bara hem och sova. Jag tror inte alls att detta kommer bli bra för min hälsa :(. Dessutom ligger arbetet superlångt från mitt hem, och självaste promenaden till arbetsplatsen är inte heller rolig att gå på.
Om jag bara kunde ändra på arbetstiderna skulle jag varit nöjd med mitt arbete. Jag är ingen morgonmänniska och det spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig, det slutar ändå upp med att jag sover kl 2 på natten.

Förövrigt så har det varit midsommar! Jag har aldrig riktigt vetat varför man firar midsommar, men på jobbet berättade de för mig vad midsommarfirandet faktiskt innebär och vad midsommarstången representerar. Haha! Men tyvärr så blev det inget midsommarfirande för mig i år, men jag och min kompis och hennes kusin åkte till gröna lund. Det var verkligen jättekul och jättespontant. Fick tillbaka lite childhood memories när jag var där. Måste verkligen medge att mitt barnsliga jag kom fram när jag var där haha, men det var kul!

Nu ska jag försöka få lite sömn. Imorn ska jag iväg och köpa en present (en billig present!) till en vän som fyller år på måndag. Hon ska ha en tjejmiddag. Då jag jobbar på måndag hoppas jag att man inte blir helt död på middan.

Tjingeling!

Det är verkligen sjukt hur saker och ting i livet kan skifta, från en as dålig dag till en toppendag. Igår var jag as deprimerad och hade världens ångest för att jag fortfarande inte nappat på ett jobb. Jag grät till och med i min ensamhet. Det blev inte heller bättre av att syrran tjatade på mig och sa att jag var lat och inte kämpade tillräckligt. Ursäkta mig, jag söker minst ett jobb varje dag!! Det finns inte enda dag som går utan att jag tänker på ett jobb.

Anyways idag så blev jag uppringd av två arbetsgivare. Inte bara en men två!!! Det första samtalet gick bättre än det andra. Kanske främst för att jag tyckte att den första kvinnan jag pratade lät trevliga och var lite mer social. Vi bokade in en intervju och jag ska dit redan imorgon!! Imorgon kl 14! När den andra ringde mig vart jag lite chockad, just för att jag verkligen inte var beredd på det, jag menar två arbetsgivare i rad! Iallafall, hon började ställa frågor till mig och det var lite obehagligt eller inte obehagligt men jag kände mig så oförberedd för att, jag menar, det var sånna frågor som man ställer på en arbetsintervju, så jag hann inte ens förbereda mig! Jag satt ju och åt innan hon ringde liksom! Först började hon med att introducera företaget, sedan ställde hon frågor som: vad är viktigast tror du med telefonförsäljning? eller, varför passar du för ett jobb inom telefonförsäljning? Sedan sa hon, är du studerande eller arbetande? Jag tyckte att jag svarade rätt dåligt på frågorna, bättre kunde jag faktiskt gjort, men ändå så ville hon boka in mig på en intervju! Det komiska var att hon föreslog exakt samma dag och tid som kvinnan som ringde mig innan. Men sedan sa jag att det skulle passa bättre dagen därpå samma tid. Och så blev det! Så nu har jag två arbetsintervjuer på g. :D

Det första arbetet är ett heltidsjobb, och det vill jag hellre ha än det andra arbetet. Just av den anledningen att jag tror att det första arbetet skulle passa mig mycket bättre, och jag tror att jag skulle trivas med det mycket mer. Det andra arbetat kan ju avslöja, det är telefonförsäljning, och vi vet ju alla vad jag tycker om det. Jobbigt och påträngande! Jag sökte det för att jag var desperat! Får jag heltidsarbetet så kommer jag tacka nej till telefonförsälningen och inte gå på arbetsintervjun där. Så med det sagt var det ju jäkligt tur att heltidsarbetet ringde före telefonförsäljningen! :D

Nu ska jag gå och försöka förbereda mig lite inför intervjun. See you latör!

Okej får lite ångest nu och man kan ju undra varför egentligen, jag menar det är sommar, jag är fri från skolarbete, jag kan festa varje dag, jag kan ha kul, jag kan chilla, jag kan göra precis vad fan jag vill, men ändå så har jag ångest?

Ångesten beror på min oroväckande ekonomisituation. Som jag sagt tidigare här i bloggen så har jag inte varit så fattig som jag är nu på väldigt länge. Har man inte pengar kan man ju heller inte leva riktigt. Man måste leva restriktivt och tacka nej till festligheter. Nu är jag redan skyldig syrran för att ha inte betalat in hyran för två månader. :(
Jag vågar inte ens klicka mig in på mitt nordeakonto på internet för att se hur mycket pengar jag har kvar.

Igår tog jag tillfälle i akt och ringde upp alla företag som jag hade sökt jobb hos. Fick inte napp på en endaste! Två av ungefär 10 sa att de skulle ringa upp och återkomma. De andra sa antingen att tjänsten är tillsatt eller att de fortfarande håller på med ansökningsförhandlingarna. Men shit, hur länge ska man vänta egentligen?

Jag har inte tid att vänta. Jag måste börja jobba nu! Annars kanske jag inte få in en inkomst i juli. Så desto tidigare desto bättre! Och ja jag vet att det är lite mitt fel också, jag skulle sökt tidigare men jag tycker ändå inte att jag varit så sent ute.

Nu ska jag söka fler jobb. Jobb där man kan börja arbeta omgående!

Tjarå!

Nu är det sommarlov för mig officiellt! Kursen avslutades i fredags med en tenta. En tenta som jag hoppas hoppas hoppas att jag klarar. Jag tror att det gick bra, men man kan aldrig veta till hundra procent. Ibland kan det kännas bra trots att man slutar upp med ett dåligt resultat. Vi får se.
Juste! Jag såg till att få one last good look at killen jag dör för "M". Denna gång satte han sig också väldigt nära mig. Kommer inte ihåg hur mycket platser det var kvar men är ganska så säker på att det fanns många platser kvar när han letade. Han är verkligen drop dead gorgeous, hade jag haft honom hade jag aldrig släppt honom, aldrig!!! men nu är det väl dags att glömma honom. :(

Efter tentan som slutade kl 13, åkte jag till stan för att handla lite välbehövliga saker. Det var jätteskönt att få tillbaka skatteåterbäringen även om det för min del inte var så mycket. Det har fått mig att inse hur viktigt det är att jobba på sommaren. Imorgon ska jag ta tag i det här med jobb ordentligt. Jag har ju sökt en massa jobb men inte fått svar så jag tänkte ringa upp några som jag e sugen på.
Efter att jag varit i stan åkte jag hem för att sova (var as trött, vaknade kl halv 6 så att jag skulle hinna till tentan) och sedan fixa mig. Det var en stor studentmottagning som höll på ända till klockan 2 på natten. Det var sjukt trevligt och ALLA var där! Vi åt, snackade, dansade och sa var det tal. Det var himla kul att se folk som man inte sett på år! När jag fick syn på vår lille nyblivne student fick jag massa flashbacks från när jag tog studenten förra året. Åh vad det var en dag att minnas. Tiden går så himla fort.

Nu tänker jag njuta av friheten. Det känns så himla konstigt att vi inte har skola nu, jag har inte riktigt fattat det än. Fortfarande känns det som att det finns läxor och läsningar kvar att göra.

Idag har jag hursomhelst varit i stan och käkat sushi med två nära vänner till mig. Sushi har förresten blivit min nya grej nu, bara denna vecka har jag ätit det nästintill varje dag. Det är beroendeframkallande helt klart. Jag och mina vänner satt bara och snackade. Åh, de är så fina mina vänner. Äkta vänner är vad de är och det har jag verkligen insett nu. Kan prata med dem om precis allting och de hjälper mig alltid och finns alltid där. De är smarta, de är roliga, de är lojala, vad mer kan man begära? Jag hoppas att vi aldrig tappar kontakten. Snart åker en av de iväg och pluggar. :( Kommer sakna henne så mycket!!! :(

Lingonveckan har kickat igång och så min mage dödar mig just nu. Kan inte koncentrera mig riktigt. Måste gå och vila mig nu. Hörs senare bloggen <3

Gud vad jag känner mig skoltrött, det är helt sjukt. Plugglusten är inte på topp kan jag lova och jag tror att det kan vara det fina vädret som gör att jag tappar lusten helt. Jag försöker hela tiden intala mig själv att det bara är en vecka kvar, sedan kan jag pusta ut och göra precis vafan jag vill. Men en sålänge är det plugg som gäller trots att det tar emot jävligt mycket!

Jag och min kompis från högskolan och hennes andra tre kompisar gick ut i helgen. Fan vad roligt det va! Jag måste erkänna att jag inte alls var på humör för utgång, men det blev skitkul ändå! En utgång med henne blir alltid kul! Vi har planer på att resa till göteborg över en helg, men det tror jag helt allvarligt talat inte att det blir av eftersom alla verkar så passiva till det (vi hade tänkt åka ett helg gäng). Vi har även planer på att åka på kryssning och det är jag lite mer optimistisk till, främst för att det inte alls är lika krångligt att boka men också för att det är betydligt billigare. Vi får se vad som händer.

Idag hade jag en jävligt sjuk dröm. Jag drömde att jag och M, hans kompis och min kompis från högskolan (och även min syrra om jag minns rätt) var och käka tillsammans. Vi var typ som vänner allihoppa och vi satt och snacka om allt och inget. If only I could turn a dream into reality hehe. På fredag blir det sista gången man ser honom! :(

Jag och syrran har planer på att vi inte ska anlita en målare, utan måla våra väggar själva. Kanske jobbigare men mycket bättre economically speaking. Så det ska vi ta tag i nu under sommarn. Det är mycket i lägenheten som ska fixas, we have a long way to go!

Förövrigt söker jag och syrran jobb som galningar. Vi båda är deprimerade som fan över att vi inte lyckats fixa jobb. Men vi kämpar på! Never give up!

Nu ska jag sova. So long blog!

Hej bloggen!

Oj jag vet inte vart jag ska börja. Har gjort ganska mycket sen jag skrev sist. Först måste jag ta upp hur mycket unga det är som har dött på sistone. Varje vecka är det en ny ung man som blivit misshandlad till döds, påkörd eller knivhuggen. Förstår inte varför våldet ökat så markant de senaste veckorna. Det är obegripligt och det gör mig så jävla ledsen. Ser jag en till löpsedel om någon som dött eller "RIP ****" grupp på facebook kommer jag verkligen bli galen.

Till någonting helt annat då. I måndags var jag ju på intervjun hos den där hamburgerrestaurangen och fyfan vad dåligt det gick!!! Jag var as nervös. Har aldrig varit på en intervju där jag känt så mycket press!!! och känt mig så spänd!!! Kunde verkligen inte slappna av. De två männen som intervjuade mig var klädda i kostym och hade superseriösa ansiktsminer. Ska jag vara helt ärlig så jag var inte alls beredd på det, tyckte det kändes lite väl ansträngt för en hambugerrestaurang liksom. Man ba: chilla, ni ska inte intervjua någon läkare?! Haha nejmen deras frågor var ändå ganska simpla "Vem är du?" "Vad är viktigast i ett jobb som denna?" etc. Jag är ganska så säker på att jag inte får jobbet.
En sak som störde mig ganska rejält är att de ljög i annonsen också!! I annonsen stod det att tjänsten skulle tillsättas den 15 juni men när jag kom dit berättade de att tjänsten skulle tillsättas i slutet av juli och att de ville ha folk som kunde arbeta i höst. Man ba what? De gjorde tydligen så för att fler skulle söka. Dåligt tycker jag!
Jag har iallafall försökt söka andra jobb nu. Jag måste ha jobb i sommar!! Får jag inget blir telefonförsäljning mitt sista hopp.

I helgen fick jag och storesyrran träffa på lillebrorsan förresten. Han har blivit så stor!! Och han känner inte igen oss :(! Önskar att han kunde bo här. Bara tanken av hur mina småsyskon har det gör mig arg som fan!

Men nu till saker som är mindre upprörande. Vi har haft rätt så nice väder på sistonde. Kanske det enda som gjort mig extra glad. Jag har haft många picknickar och grillningar i det fina solvädret, and there is more to come! Nu i veckan har det varit en massa studentflak i stan. Blir så glad när jag ser studenterna idag, tänker på min egen student och fy vilken dag det var. Det går inte ens att beskriva med ord. Jag hade så himla kul! Att se alla studenter får mig att vilja återuppleva den dagen.

I fredags var jag en kompis från skolan (hon som e som mig, som jag klickar så bra med) och en annan kompis från mitt gymnasium, ute och klubbade. Vad vi trodde skulle vara en vanlig night out, kom att bli mycket mer spontan. Vi träffade några killkompisar till min kompis och var med de hela kvällen efter att vi dansat. Eller rättare sagt hela morgonen. De var supertrevliga och roliga! Ska man ha killkompisar ska de vara som de var.

Vi är inne på vår sista delkurs nu och det är utan tvekan den svåraste delkursen (efter den första delkursen förstås). Nu är det bara en vecka kvar tills både tentan och kursen är över. Bittersweet feeling måste jag säga. Kursen har varit intressant men väldigt svår. Jag fick ett IG (som jag sedan klarade på omtentan) i den första delkursen då det var ett stort bråk med Ursula dagen innan tentan. Jag mådde as dåligt på tentadagen, grät på bussen, grät hemma, grät i skolan. Det var hemskt! Så glad att vi flyttade! Jag är ändå stolt över mig att jag bara var 3 poäng ifrån G, det var helt klart den svåraste delkursen också (bara en massa naturvetenskap - neuroner och hjärnsystem, hemskt jobbigt). 

På tal om skolan. Tänkte ta tillfälle i akt och skriva lite om M. Kan inte fatta att jag nog aldrig mer kommer se honom igen efter fredag nästa vecka. Kursen tar slut which means, no more M. Tråkigt! Men det kanske e lika bra det jag menar han har ju flickvän. Han är bara ögongodis för mig, helt klart sveriges finaste man. För några dagar sen gick jag in på hans fb profil och då hade han lagt upp en låt som var som jääääääkla braaa! Storesyrran älskade låten också. Den var på repeat när vi städade här hemma. Det har skett fler sammanträffanden men jag orkar helt ärligt inte skriva ner de. Vad jag kan skriva ner dock är att han fortfarande ger mig de där blickarna. Det behöver absolut inte vara "jag är intresserad av dig"-blickar men någonting är det som de där blickarna säger, frågan e bara vad.
Han är smart, han är snygg, han är snäll, han har bra musiksmak, vad mer kan man begära? His girlfriend is one lucky girl!

Nu tror jag att jag fått med det viktigaste faktiskt. Sorry om allt är hackigt och att allt inte flyter på som det ska bara. Jag bara började med nya ämnen på måfå.
Nu ska jag laga mat!

Sayonara bloggen min!

Idag är det onsdag och vi började extra tidigt idag. Jag vaknade klockan sex och var till en början väldigt pigg men sedan blev jag bara mer och mer trött. Vi hade seminarium där vi skulle göra experiment och testa på andra i vår grupp. Det var faktiskt superkul. När det var min tur att testa så fick jag gå in till M och hans kompis rum (ännu ett sammaträffande förresten!!). Jag var as nervös men behöll mitt lugn (jag är ganska så bra på det). Som tur var gjorde jag inte bort mig alltför mycket.
Han är så jävla snygg, det är helt sjukt. Tror faktiskt inte att jag sett en snyggare kille i sverige. Det går inte att beskriva i ord hur snygg han är. Den killen kan inte ha en endaste ful dag! Idag hade han en grå och sliten tjocktröja på sig, men ändå var han superhet. Och igår var han också supersnygg. Men jag tänker ge upp med att försöka prata med honom och så. Det är inte lönt. Han har ju en flickvän. Jag är rätt säker på att inget kommer hända, men jag måste ändå få skriva ut om honom. Det är så svårt att inte låta sig distraheras när han går omkring i korridorerna eller när han sitter och pratar med hans kompis på rasterna. Jag har verkligen fastnat för honom och jag tror att det beror på det faktum att jag verkligen tror att vi två skulle klicka. Vi är lika på så många olika sätt. Och det jag gillar extramycket är att han inte verkar sådär kaxig eller självgod. Han verkar vara supersnäll<3 Som jag har sagt tidigare i bloggen så är jag en ganska bra människokännare. De flesta killar som ser bra ut är oftast väldigt självgoda, men nej inte han. Och bara småsaker som han gör, som den gången han, på ett så artigt sätt räckte ut handen och presenterade sig för mig, så himla fint gjort! Eller som alla saker han skriver på facebook, bara av meningarna kan man lista ut hur han är som person.
Idag också, när vi hade våra testillfällen så testade de mig 2 ggr, och jag var as dålig på första men blev bättre på den andra. Och då sa han någonting i stilen med "det var ju jättebra ju, och den andra gången blev ju ännu bättre". Vet inte om han var tvungen att säga hur det gick till alla som han testade, men kan säga att det inte kändes som det. Inte nog med att han är väldigt snäll, han har samma musiksmak som mig. Det är verkligen något som är viktigt för mig. Åh, jag skulle kunna go on forever, men jag stoppar här.

Anyways,  idag ska jag iväg och träffa en vän. Vi har inte setts på länge så det är på tiden faktiskt. Vi ska bara fika. Så nu ska jag ta en liten nap och sedan bege mig in till stan. So long blog!

p.s. läste precis igenom inlägget och shit, om M skulle se detta skulle han bannemig tro att jag är värsta stalkern! haha

Jag måste ha jobb i sommar och jag kommer kämpa som fan tills jag får det. Jag tror att jag nämnt tidigare här i bloggen att jag söker jobb nästan varje dag. Varje gång jag är ledig och får tid över från plugg eller annat viktigt, så söker jag jobb. Jag har gång på gång fått besked om att jag inte fått tjänsten jag sökt men nu på senaste tiden verkar det intensiva jobbsökande äntligen ha gett resultat.

Förra veckan så ringde någon och ville boka intervju med mig angående ett extrajobb. Detta jobb hade jag faktiskt sökt förlängesen, typ i slutet av mars (nu är vi i slutet av maj). Jag kom på att jag inte längre ville ha jobbet då det bara var ett extrajobb som jag hade tänkt jobba med under studietiden. Men nu när plugget tar slut om ca 2 veckor så känns det lite väl sent och lite onödigt. Nu vill jag ha ett sommarjobb inte ett extrajobb.
Inte bara det men vi har väldigt mycket nu innan kursen avslutar, så jag tror inte att jag hade hunnit med både och. Det var väldigt synd att erbjudandet kom in så sent, annars hade jag utan tvekan tackat ja.

Igår sökte jag dock ett annat jobb och till min förvåning ringde arbetsgivaren upp mig redan idag för att boka in en arbetsintervju. Det här jobbet är inte världens bästa jobb, det är slitit och det är stressigt och man får kanske inte den bästa lönen, men med tanke på hur pass desperat jag är för ett jobb just nu så är jag villig att ta nästan vad som helst. Trots att det finns nackdelar med detta arbete, finns det även fördelar, exempelvis att det är en väldigt bra merit och kommer ge mig en bra kickstart in på arbetsmarknaden. Kan avslöja att det är arbete på en hamburgerkedja, men vill inte berätta vilken hamburgerkedja det handlar om.
Jag snackar typ som att jag redan fått jobbet! Det är ju inte ens säkert att jag får det. Men jag ska iallafall på arbetsintervju på måndag. Och jag är redan nervös, så typiskt mig. Nervös till ett jobb som inte ens är värsta all that haha. Jaja vi får se hur det går. Jag har länge velat arbeta på posten i sommar där jag skulle få besked i slutet av maj, så det väntar jag också på.
Då är frågan om man ska ta något som inte direkt kommer ge mig någon ny erfarenhet och är ganska monotomt och tråkigt, men som kommer ge mig mycket mycket bättre lön, eller något som är helt nytt, som kommer ta kål på mig och ge mig sämre lön, men som är roligare, utmanande, händelserikt och ger mig en ny erfarenhet och merit?

Hmm....only time can tell....