Rädd för att bli kär

Vilken helg! Jag gjorde något som jag inte trodde jag skulle göra. I lördags (igår alltså) hade killen från mitt jobb en hemmafest. Jag ville egentligen inte gå för jag kände mig inte jättepepp och jag var inte heller fest fin, kände mig inte snygg alls, men jag bestämde mig att gå, trots detta. Min kompis var på och jag kände lite att "vad har jag att förlora egentligen"? Ibland måste jag face my fears, så är det bara! Så vi åkte dit, han bodde ganska långt men gav oss en bra vägbeskrivning. När vi kom fram till hållplatsen som vi skulle av på så ringde vi honom och bara typ två sekunder efter kom hans kusin och hämtade oss. Vi behövde inte alls vänta länge ute i det kalla. Tyckte det var riktigt schysst att fixa fram någon så fort. Illafall, när vi väl kommer fram till lägenheten upptäcker vi att vi är de ända som är där. Vi och två andra killar till. Snacka om en riktig flopp! Det skulle komma fler men de dök aldrig upp. Dålig stil tycker jag men jag tyckte ändå det var kul att få träffa min killkompis från jobbet, bara att få se honom i en annan miljö var kul liksom. Hans lägenhet var jättefi dessutom och stort. Efter lite snacks, dryck och prat bestämde vi oss för att gå ut. Killarna var inte så pepp på att gå till nype, det märktes ganska så tydligt trots att de inte ville vara taskiga och säga det rakt ut. Men vi var fastbeslutna att vi skulle till just Nype och de hängde med oss. På tunnelbanan bad killen från mitt jobb om ursäkt för att han hade dragit oss ända ut till hans hem och hemmafesten inte blev av. Han var så gullig, för det märktes verkligen att han var sorry about it. Killarna ville inte riktigt dansa, men killen från mitt jobb ville inte alls dissa oss. Sötis! Jag må låta ego nu, men det kändes som att han verkligen ville vara med mig den kvällen :). Jag kan ha fel, men jag litar väldigt starkt på mina instinkter. På tunnelbanan kom vi också på att Nype har gaykväll på lördagar så där rök bvår plan ganska så snabbt. Vi tog en drink på en bar vid stureplan sedan stod vi i kön på Amba innan vi bestämde oss att det inte var värt det och åkte hem.
Alltså denna kille always seem to amaze me, and its those little things he says or does. Han är väldigt gullig den här killen, han har en fin personlighet, även något som min kompis märkte av, och jag kan inte hjälpa att bli lite betuttad. Jag är så rädd för att bli kär. Det är en väldigt härlig känsla, men den innebär så många komplikationer! Speciellt med mig, som är en sån osäker tjej ibland. Jag ska jobba på min osäkerhet, I promise, I'll fake it until I make it, det brukar hjälpa.

Kvällen var iallafall inte slut där dock. Min väns vän ringer henne och frågar om vi vill på hemmafest. Detta samtal får vi påvägen hem och eftersom vi var på flippmode kunde vi inte tacka nej. Vi var där, träffade en massa nytt folk och hela kvällen slutade med att vi tittade på en serie, hans som inte alls intresserade mig om jag ska vara ärlig, i hans mysiga säng som jag tillslut somnade på. Det slutade med att vi kom hem kl 7 på morgonen helt mörbultade.
Detta var kanske hälften av vad jag vart med om i helgen. Men hinner inte skriva mer. Ursäkta dålig stavning!
Bye blogg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0