myrealself

Jag tror jag exploderar. Jag trodde aldrig i mitt liv efter att vi flyttat hemifrån att jag skulle behöva leva med en till Ursula, men tyvärr blev så fallet. Ni vet ordet irritationsobjekt? Det är precis vad hon är. Klagar på allting och har en åsikt om allting. Blir aldrig nöjd eller tacksam. Dessutom så ska hennes åsikt alltid vara den rätta. Men det värsta är egentligen inte hennes personlighet. Det värsta är att jag hittat bevis på att denna tjej bedrar och vänstrar. Det som är ännu mer oroväckande är att syrran inte alls fattar något, utan går på hennes ständiga manipulering. Dock tycker jag mig ändå märka att syrran bär på någon sorts ångerfullhet, någon känsla säger mig att hon inte är nöjd med förhållandet. Det är bara en magkänsla, men mina intuitioner brukar visa sig stämma. Only time can tell I guess. Men syrran verkar alltid ha ett behov av att visa att allting i deras förhållande är perfekt, hon måste typ hävda sitt förhållande på något sätt för mig, och det är det som gör att allting känns så fake och konstlagt, jag menar hade allt varit så bra som hon påstår hade hon ju inte behövt hävda eller bevisa något. Sen är det bara små allmänna grejjer som jag lagt märkte till, vissa handlingar som syrran gör, som får mig att tänka att hon inte är lycklig. Kanske är hon rädd för att göra slut? Eller så vill hon kanske inte ge upp på förhållandet så fort utan att något riktigt konkret hemskt händer..... Jag vet inte, det är många frågor som ränner runt i huvudet på mig angående detta. Ibland önskar man bara att man kunde öppna upp hennes huvud och läsa hennes tankar. Aja.. only time can tell som sagt.