myrealself

I det förra inlägget skrev jag att min andra dag på jobbet skulle bli mildare. Allt jag har att säga är att min chef ljög! Den var mycket tuffare och jobbigare och jag tror inte ens jag vet hur många gånger jag kollade klockan under arbetstimmarna. Och dagen efter den var ännu jobbigare. Jag har redan hunnit bli less på mitt jobb och jag har bara jobbat i två veckor nu. Jag har både läst och sett på nyheterna om bemanningsföretag som lurar och uttnyttjar ungdomar, och det skulle inte förvåna mig ifall de lyckades göra det mot mig med.
Det vi gjorde idag kändes som rena rama slaveri-jobbet. Visst, man får skitbra betalt men jag vet inte ifall jag orkar mer. Är jag verkligen så desperat for money? Jag funtar på att säga upp mig. Det värsta med deras uppsägningsregler är att man måste beakta sin uppsägningstid och jobba 1 månad till efter att man sagt upp sig, man kan alltså inte sluta direkt. Jag vet inte, jag börjar tycka att allt kring mitt jobb känns en aning skumt. Ett skumt anställningsavtal och många oklarheter. Blir bara deppig när jag tänker på det.
Denna vecka har varit hemsk, hemska arbetsdagar och lingonveckan valde att kicka igång igen. Ibland är det hemskt att vara tjej.

Jag har märkt att det bara har varit en massa blogginlägg om jobb på sistonde, och det ska minsann komma att ändras. Jag vill komma tillbaka till dem där djupa inläggen, I like them, för de är så jag.

På senaste tiden har jag verkligen velat tänkt på det här med kärlek and relationships. Jag blir så avis på folk som verkligen hittat den rätte, deras "soulmates". Jag vill också ha det där. Jag tycker själv att jag är väldigt unik och annorlunda, kanske inte utseendemässigt, men personlighetsmässigt (om man nu kan säga så). Jag måste ha en kille som kan komma att digga denna personlighet och framförallt stå ut med den.
Jag undrar vart det är man träffar bra killar. Jag och mina friends har ju varit ute en hel del och man kan ju lungt konstatera att klubbar inte är the place to be om man vill hitta en bra kille. Kanske på barer men absolut inte klubbar. Där finns bara fulla, kåta killar som alla är sliskiga. Where are the good guys? Jag har fått höra att det oftast är i plugg eller jobbsammanhang som man träffar på "den rätte". Får väl se om det kan stämma nu när man ska börja studera på högskola till hösten och extra arbeta.
Jag har väldigt svårt för att släppa in killar i mitt liv. Jag har inte den blekaste aningen om vad detta kan bero på, kanske att man tidigare blivit dåligt behandlad av killar, att man träffat en massa killar som varit riktiga jerks. Dock så känner jag att fler och fler killar nu på senaste tiden blivit good guys, sådär genuint snälla. Vad det kan bero på vet jag inte heller, kanske bloggar som inspirerat dem, I dont know. Men just att jag har så svårt för att lita på killar kombinerat med my low self-esteem, gör det extra svårt för mig att ens ta kontakt med en kille sådär kärleksmässigt. Jag tycker att jag, direkt när jag träffar en ny kille, signalerar "vänskapsvibbar". Jag vet inte hur man tar det till the next step, utan att det blir "slampigt"eller ja, alltså för på. Det är liksom antingen eller som gäller för mig. Det var en kille som jag pratade med för några veckor sen i en bar. Allting i vår konversation rullade på jättebra. Han var verkligen drop dead gorgeous och pga att jag var en aning tipsy hade jag lätt för att prata med honom (hade jag varit nykter skulle det aldrig funka). Jag messade honom när jag kom hem och frågade om han ville ta en fika någon dag. Han svarade att han lätt var på. Kunde inte tro det, blev så himla glad. Jag sa att jag skulle höra av mig men gjorde det aldrig, just för att jag skulle vara så nervös, och blyg och probably helt distracted på his sexyness. Nejmen skämt åtsido. Kanske är jag rädd för att bli rejected? Om det nu är det så är det himla dåligt för så ska man absolut inte tänka. Men denna kille var för fin för mig, det skulle liksom inte gå.

Nu ska jag försöka sova. Tog en fika btw med min underbara kusin som ska flytta till usa om ca 1 vecka, det var den bästa fikan på länge. Jag behövde det verkligen. A wonderful way to end a horrible work-day!

Btw, har kollat igenom mina blogginlägg och min grammatik och stavning suger något rejält, jag vet jag vet, men jag orkar inte bry mig. Godnatt!