myrealself

Gick ju på arbetsintervju tisdags, det gick bra men sedan när jag lämnade platsen kom jag på att jag inte hade några referenser. Vart sen också med att maila referenserna och de har inte hört av sig. Med andra ord har jag med ganska stor säkerhet inte fått jobbet. Jag är glad iallafall, har fått jobb på Posten, visst är det tillfälligt, men det är ändå bättre än ingenting. Måste fortsätta söka jobb dock, hatar mitt nuvarande.

 

Måste berätta en grej! Syrran har bokat en resa och ska vara borta en vecka i mars (när jag fyller år) med Ursula 2. Jag tycker absolut att hon förtjänar semester, men det jag hatar är att Ursula 2 ska med. 1. Ursula 2 glider på räkmacka för att syrran betalar allt, medans Ursula 2 utnyttjar henne. Vad får hon på köpet? En resa. Och hon betalar inte en enda krona. 2. Syrran kommer ångra detta som fan. 3. Jag känner att jag måste säga ifrån på något sätt, annars kommer det backfire on me den dagen då syrran har gjort slut med henne och konfronterar mig om att jag borde sagt något. Det ska jag tamejfan göra, skicka ett sms av något slag.

 

 

På tal om något helt annat så har jag på senaste tiden känt att det skulle vara så mysigt om man hade pojkvän. Har många gånger njutit av singellivet men ibland kan jag inte bara rå för att tänka att det skulle vara så härligt med någon som man har, som man kan mysa med, men även någon som man kan vara vän och dela sina intressen med. Givetis kan man ju också få kärlek av vänner men med en partner är det ju en annan typ av kärlek, mer intimt, men ändå vänskapligt. Det saknar jag.

Har tänkt mycket att, shit tänk om jag lever celibat hela mitt liv, tänk om ja aldrig hittar någon? Ibland drömmer jag om att ha något som är perfekt för mig. Asså verkligen den perfekta mannen för mig. Jag längtar verkligen tills den dagen kommer. Men tänk, jag har inte kysst någon på år? Kan nästan inte ens minnas sist det hände. Jag vet att jag är ung och inte ska känna press och låta allt få komma utan att stressa fram det, men ibland kan det bara vara så svårt att avstå helt. Man är ju människa, alla har väl begär liksom. Det är inte så att man direkt kan ligga i soffan och krama om sig själv liksom. Det är ju skönare när någon annan gör det. Jag tror att mycket har med att göra att många av mina vänner har skaffat pojkvänner nu, eller dejtar och har "soon to be boyfriends" och man nu kan kalla det så. Undrar om det är därför jag känner som jag gör? Nej jag hade nog känt så ändå faktiskt nu när jag tänker efter. Det är så svårt, för man vill ju inte plocka på sig vem som helst, första bästa liksom, samtidigt vill man inte vara för petnoga och kräsen. Ja det är svårt det här med kärlek :-/.

 

Men men, det är väl bedtime nu. Imorn är det helvetesjobb igen, kill me.