myrealself

Hej igen!

 

Sist jag skrev här var väl dagen innan provet? Det har hänt bra mycket sen dess kan jag lova! Jag kan säga att jag klarade provet, men det kändes ändå som att jag hade kunnat göra det mycket bättre. Vissa frågor kändes så självklara, men ändå kunde jag inte svaret, så irriterande och så pinsamt. De hade berättat att de tyckte att de hade fått ett gott intryck av mig, att jag verkade väldigt smart. Och så ser de mitt prov? Not a good look. Men huvudsaken är iallafall att jag klarade provet. Och efter provet var det afterwork och jag tvekade till en början att hänga med, (det var sent och kände mig inte på humör riktigt då det där provet gjorde mig lite nedstämd), men efter att två personer tjatade om att jag skulle med, kunde jag inte säga nej. Det är ju trotsallt ett nytt jobb där det kan vara bra att lära känna andra i företaget så jag hänkade på och det var inte så farligt som jag trodde. Alla var supertrevliga och roliga och jag stannade t.o.m längre än vad det var planerat. Jag lyckades komma en arbetskollega väldigt nära, vi tog en promenad efter afterworken och pratade. Hon hade något att berätta för mig och det hon berättade chockade mig något enormt. Wow säger jag bara. Vill inte gå in på det speciellt mycket här i bloggen, men låt mig bara säga att det var något jag aldrig kommer att glömma. Vi hade tänkt fika nångång under vardagarna, då vi inte har samma arbetstider, och prata mer om det här. Vi får se, jag kanske berättar det i bloggen nångång, men än tycker jag det är lite för tidigt.

Jag har tänkt mycket på det här jobbet. Innan provet ville jag bara dö och säga upp mig, men nu när jag jobbat en helg så har det känts bättre och jag har tänkt att det kanske inte är så farligt ändå. Det är absolut inte enkelt, men man lär sig och kommer in i det mer och mer ju mer man jobbar. Människorna är supertrevliga, alla är unga, och timmarna bara rinner iväg när man väl arbetar. Det enda minuset är att man inte får arbetar så ofta som man kanske hade velat. Det är ju två fasta helger i månaden, sedan får man boka in sig på pass under vardagarna, om behovet finns. Detta är ju givetvis det ultimata för studenter, men för sånna som mig som inte har något annat vid sidan om, är det riktigt trist. Pengarna räcker inte till och man blir sysslolös på vardagarna. Så vi får se. Jag tänker stanna kvar ett tag till, och se hur det blir med pengarna. Alternativt att jag får hitta annat jobb som jag kan ha vid sidan om. Vi får se.

 

Måste berätta om Ursula 2. Vi skulle på förlovningsfest, jag, syrran och farsan. Innan det började Ursula 2 med sitt irriterande jag. Började håna och komma med negativa kommentarer. Jag tror inte att jag varit så irriterad som jag var den dagen, det bara kokades inom mig. Det var droppen och tänkte för mig själv att, nej jag tänker inte ta det här nå mer! Så när jag och syrran är påväg till pendeltåget berättar jag för henne att jag inte längre tänker ta nå mer skit från denna tjej. Att om hon håller på igen så Its on! Berättade för syrran om vad jag tycke om hennes negativa attityd och hennes nedvärderande kommentarer som ingen bett henne ta upp och syrran säger något i stilen med: varför tar du upp det med mig? säg det till henne istället. Och då sa jag till henne att det är din flickvän, men visst jag ska göra som du säger, och tro mig, nästa gång kommer jag inte vara snäll. Jag har varit snäll i 6 månader, ända sedan den dagen hon satte sin fot i detta hus, och hon har betett sig ohövligt. Nu tänker jag inte vara snäll längre. Tårarna bara rann, ville inte gråta för jag var inte ledsen, jag var bara arg. Allting vara bara ren vrede. Jag skällde ut syrran medan det rann ner tårar nerför min kind. Jag berättade även för syrran att jag tyckte det var respektlöst av de att snacka om sex när jag var i huset. Hur fan kan man ens tänka tanken att göra det? De har hur många tillfällen som helst att snacka om det när jag inte är hemma, ändå så håller de på när jag är där. Då sa hon att det var bra att jag sa det för nu vet hon att hon inte ska göra det något mer. Se hur envis min syrra kan vara. Jag tror hon ville ge sken av att hon inte tog åt sig så värst mycket av allt jag sa, men jag vet att hon ändå innnerst inne gjorde det. Efter det tror jag att syrran fattade att, "its gonna get ugly", och att det är bäst att hon varnar Ursula 2 och tar ett snack med henne, innan jag exploderar, och det gjorde hon minsann. För när jag träffade Ursula 2 dagen efter sa hon inte ett ord till mig haha. Och det roligaste är att hon tror kanske att det gör mig ledsen, men allvarligt talat så tvärtom, det gör mig överlycklig! Det värsta jag vet är att prata med henne eller när hon pratar med mig. Det är så jävla skönt. Som en enorm lättnad. Tvärtom tror jag mer att det svider för henne för jag vet hur mycket hon tycker om att interrogate me. Det känns bra att ha fått det sagt. Inte minst har det fått syrran att tänka till, men det har också gett mig världens lättnad. Självklart är det fortfarande jobbigt att höra hennes röst när hon snackar med syrran, men vad ska man göra, allting börjar med babysteps antar jag.

 

På söndagen där samma helg kände jag att jag förtjänade en liten present till mig själv, efter de hårda utbildningsdagarna, jobbet och det här med ursula 2. Jag köpte äntligen min efterlängtade Iphone.

Jag är mer än glad att jag köpte den! Har suttit nästan hela dagen idag och laddat ner appar och lekt med alla funktioner. Den är ju fan bättre än datan, behöver ju inte ens data längre. Den kan ju göra allt! Är ju så van vid gamla mobiler att det nu känns som jag blivit introducerad till en ny värld!

Det enda jag är rädd för är att jag ska tappa den eller att den ska bli stulen. Min trackrecord för mobiler är ju inte direkt den bästa. Men jag har lovat mig själv att vara superförsiktig så försiktig att det nästan blir löjligt. Och inte ta med den när jag går ut och festar! Hursomhelst är jag supernöjd!=)

Förutom det har ju syrran fyllt år. Tyvärr gav jag inte henne de bästa presenterna men det är bara för att jag varit superpank de senaste dagarna. Gav henne en tårta och ett presentkort. Tror jag har ca 20kr kvar på mitt konto nu som jag ska leva på tills den 25e. Måste fråga syrran om jag får låna igen. Suck!

 

Yes, tror det var allt faktiskt, iallafall det viktigaste som jag verkligen ville få dokumenterat i bloggen.