myrealself

Jag har suttit i några timmar och läst gamla inlägg från bloggen. Det är så sjukt hur mycket jag varit med om på 6 år. Vänskapsrelationer som gått upp och ner, kärleksrelationser som också gått upp och ner, familjerelationer som bara gått ner, dödsfall, jobb, resor, fest och studier. Det är så mycket som jag skrivit om som jag nästan glömt, men som, när jag läser igen, minns. Vissa saker läser man med en klump i halsen, andra med ett leende på läpparna. Till exempel har jag nästan glömt hur elak farsan var mot mig och syrran. Hur jobbigt det var att bo hemma, speciellt när man pluggade, och hur mycket jag bad och böna att vi skulle få en lägenhet. Det kom ju så lägligt att vi fick lägenheten efter det där stora bråket med Ursula. Och hur farsan prioriterade annat före mat, och hur dålig mat lillesyrran fick. Jag kan inte annat än att hoppas att saker och ting blivit bättre för de nu. Jag bor ju inte där längre så jag vet inte. Farsan dricker ju fortfarande, men av det jag har sett av honom så har han gjort enorma framsteg och blivit bättre. Däremot kan man aldrig veta vad som händer bakom stängda dörrar. 

 

Det har dock varit fruktansvärt kul att läsa om alla ragg och flörtar. Haha! Ibland vill man ju ta fram skämskudden typ. Kunde inte sluta le när jag pratade om killen på min högskola som jag bokstavligen dog för (vilket är helt förståeligt, efter 3 år kan jag säga samma sak om honom) och hade så många sammanträffanden med. Jag kan ju avslöja att jag (up until this day!) fortfarande spanar in honom. Haha! Och han har nu fått barn med den där flickvännen som jag tyckte var så kaxig, men som nu verkar har mognat (för hon var verkligen kaxig, det var ingen överdrift). Det är intressant att se deras liv, inte bara för att han e snygg (lol!) men för att de är unga föräldrar och det är något jag alltid fascinerats av (även om jag själv aldrig skulle vilja bli det). Han e dock fortfarande lika snygg, däremot ser han lite mer "pappig" ut idag än vad han gjorde då när vi gick på samma kurs. Han har typ en annan stil, och längre hår osv.

 

Och sedan måste jag få prata om potential love toy! Haha! Så hemskt att kalla honom så. Han var ju verkligen dödskär i mig och det kändes verkligen som att han var det mer än jag. Tänk att vi t.o.m planerade att ses på Arlanda. Haha sjutk! Men han har jag faktiskt fortfarande kontakt med. Eller kontakt och kontakt, vi brukar spela Wordfeud med varandra haha. Vi följer varandra på insta och det har blivit lite av en tradition att vi grattar varandra på facebook när vi fyller år också haha (teknologi och sociala medier tar över!). Men det kommer inte att bli något, det vet både han och jag. Dessutom så tror jag inte att vi hade klickat, våra personligheter går inte riktigt ihop. Och jag tror att han har fattat det nu. 

 

En annan kille som jag tyckte det var kul att läsa om var killen från mitt jobb under sommaren 2011 (eller 2010, minns inte riktigt, men någon av de). Att han faktiskt hade känslor för mig och allt han gjorde för mig för att impa. Haha lite kul! Men tur att det inte blev något, alltså han är snäll och så men han har megaproblem (droger, skulder osv) och jag orkar inte med sånt. Dessutom ju mer tiden gick fick jag se sidor av honom som jag personligen aldrig skulle vilja ha hos en pojkvän. Han hamnade dessutom i en liten dispyt med min andra arbetskollega (som jag fortfarande är vän med) som jag inte tyckte om. Dock hade jag kunnat ha honom som vän. Vi hade mycket gemensamt när det kom till musiksmak och kultur. Man kan dra rätt många likheter mellan honom och killen som tog min oskuld. Killar är duktiga på att charma tjejer, de kan det där, de vet hur de ska göra eller vad de ska säga, och tyvärr är jag en sån tjej som faller för det enkelt. Men jag har blivit bättre på det nu. 

 

Det är ju ändå rätt många killar som jag träffat under de åren jag har bloggat. Vissa glömmer man ju verkligen bort. Och vissa önskar man att man åtminståne hade gett en chans till. Tyvärr var jag väldigt rädd för killar den tiden (vilket jag ibland fortfarande kan vara, men inte alls på den nivån som det var då) vilket har hindrat mig från att träffa guldkorn. Jag tänker främst på två killar som jag ändå kunde ha gett en chans till, och försökt lära känna innan jag dissa de liksom. Då hade jag kanske inte varit där jag är idag?! Lol, skämt åtsido. 

 

Nej, nu ska jag läsa vidare!