myrealself

Min seminariegrupp turned out to be really great faktiskt, kanske inte det bästa men mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Jag hamnade med tjejer som är ungefär lika gamla som mig. De var väldigt öppna och snälla så jag tror att vi kan jobba bra i grupp. Det ända jag kan vara lite rädd för är att dessa tjejer kan vara lite omotiverade, alltså inte sådär jätte pluggvilliga. Jag vet att man inte ska dömma sådär, men I can't help it. Det är ju mina betyg som står på spel liksom.

Idag hade jag bara en föreläsning (som by far var den mest intressanta föreläsningen hittils) och sedan gick jag frivilligt till en annan föreläsning som handlade om studieteknik. Mycket välbehövt må jag säga. Jag gillar verkligen alla lärare och studievägledare på min högskola. De är så hjälpsamma! Och det känns inte alls svårt att få hjälp med sina studier. Om man jämför med gymnasieskolan jag gick på, där var det bara EN yrkes och studievägledare för ca 1500 elever. Hon var ALLTID upptagen och det kändes omöjligt att få tag på henne och framförallt att boka en tid med henne, som också skulle gå ihop med både hennes och ens egna tidsschema.
På min högskola är det tvärtom, det finns en massa yrkes/studievägledare som väntar på att få ge en massa tips, hjälp och rådgivning. En annan grej jag tycker är riktigt bra är att högskolan inte känns lika tävlingsinriktat som gymnasiet. På mitt gymnasium kändes det som rena rama intellektualitetstävlingen på alla lektioner. Man skulle alltid komma på något klokt att säga och alltid skulle man uttrycka sig väl när man sa något. Det var viktigt att visa att man var smart. Denna press på att visa sig smart och duktig känner jag inte av på högskolan. Det känns jätteskönt att inte ha denna press på sig. Detta är verkligen positivt för då kan man säga och fråga precis vad man vill utan att känna sig dum. Högskolan är ju självklart också mycket roligare, du läser bara ett ämne som du också finner intressant. Allting känns också mycket mer friare och du har betydligt mer ansvar. Tar du inte dina uppgifter seriöst, alltså att du inte gör de eller skiter i några, så kommer du att faila. På gymnasiet kunde man ändå komma undan även fast man kanske missat någon/några moment i ämne. Så på högskolan krävs det enorm disciplin.

Nästa vecka är det två inlämningsuppgifter som ska in. Själva skrivandet känns inte svårt. Det svåra är läsningen!!! Jag ska under helgen försöka läsa ut en bok och det borde jag kunna, det borde inte vara särskilt svårt. Man ska i grupp skriva en kort sammanfattning av boken och vad det är författarna försöker belysa i boken, kanske ta upp lite centrala begrepp som nämns i boken, man ska således inte tycka till om boken utan mer föra någon sorts sammanlagd recension av boken utifrån det vi läst. Den andra uppgiften jag har är till på torsdag och den verkar betydligt svårare, det är dessutom en individuell skrivuppgift, så där har man ingen att bolla ideér med. Kanske kan man fråga lite med tjejerna från seminariegruppen. Det ska nog gå bra, så länge jag ser till att läsa ut böckerna i tid (undra hur det ska gå). På tal om böckerna, jag har nu slösat ca 500kr på 3 böcker :(, inte okej! Men jag har ju inget val. 

Idag träffade jag även en gammal vän till mig som började på högskolan igår. Vi åt lunch tillsammans och snackade i nästan 2 timmar. Känns väldigt härligt att känna någon annan på skolan som också kan vara lika förvirrad som en själv till allt det nya. Men som en studievägledare sa till mig idag "Känn dig lugn, du kommer snabbt komma in i rutinen på högskolan, det är omöjligt att lära sig allt på en gång". Thats so true!

Med det lilla citatet avslutar jag detta blogginlägg. Godnatt blogg!

p.s Om ca 2 veckor är det val! Och jag får äntligen rösta ;)!