myrealself

Deppigt inlägg det blev igår. Det måste nog ha varit en av mina deppigaste inlägg. Men det är så jag känner, kanske inte hela tiden, men oftast. Jag var tvungen att få ut det här på bloggen, vara sann mot mig själv, för det är ju trotsallt det denna blogg handlar om, att vara mitt sanna jag, my real self , och bara skriva ner det. En dag kanske jag kan kolla tillbaka på det, se hur långt jag har kommit och hur mycket säkrare jag är på mig själv.

De senaste dagarna (igår och idag) har jag bara varit hemma. Känner mig så lat! De flesta av mina vänner jobbar och snart ska många åka utomlands. Storesyrran jobbar ju också varje dag så det är oerhört svårt att hitta på saker med henne. På tal om syrran, jag tror eller anar att hon börjar förstå att hennes tjej inte är något för henne. Storesyrran hade glömt logga ut från hennes hotmail (IGEN!! Börjar nästan tro att hon gör det med flit för att jag ska kunna se det) så självklart tog jag tillfälle i akt och kollade in hennes mail. Mappen my love var RADERAD! Faktum att hon raderat mappen, alltså precis alla mail från hennes "älskare" måste väl ändå tyda på något? This is seriously getting my hopes up! :)

Måste berätta att jag för tillfället befinner mig i ett vänskaps-dilemma. Okej, jag ska försöka förklara detta så noga som det går. Det kan bli svårt när jag inte använder mig utav riktiga namn.  

Det är så att jag och två barndomskompisar ska åka på kryssning väldigt snart. Eftersom vi måste vara 4 i en hytt (blir billigare då) bestämde vi oss för att bjuda med en annan kompis till mig (som inte känner mina barndomskompisar sådär jätteväl, men har träffat dem ett antal gånger). Vi kan kalla den här kompisen för S. Nu är det så att hennes kompis (min kompis också för den delen), vi kan kalla henne L också vill hänka på. Jag har naturligtvis inga problem med detta och skulle jättegärna velat att hon hängde med, MEN man får bara vara högst 4 i en hytt och det är vi redan, så antingen kan hon inte hänga med, eller så måste hon få ihop 3 till kompisar som hon kan dela en hytt med.

L kanske tycker det var fult av mig att bjuda S och inte henne. Men grejjen är den att S var i början mer taggad på att hänga med oss på kryssning, och därför kände jag att S förtjänade att bli förfrågad först. När vi hade pratat om att åka på kryssning tidigare (två månader sedan), när både L och S var med, hade L en negativ inställning till att åka och sa att hon hellre skulle velat göra något annat.

Nu, två månader senare, när vi helt plötsligt har spikat att vi ska åka på kryssning, säger L att hon vill hänga med.
Eller sanningen är att jag, efter att vi spikat att åka på kryssning, blev tvungen att fråga L om hon ville hänga med på kryssningen eftersom att en kompis till oss, vi kan kalla henne Y sa, när jag, L och Y satt tillsammans:  juste men ni ska ju på kryssning! ska inte du hänga med L? Och då vart jag tvungen att säga ungefär: ja, vill du hänga med? Skitdålig stil av Y att bjuda in L sådär utan att hon själv ska vara med på kryssningen. Något som jag aldrig skulle gjort, bara bjuda in folk sådär, skulle bara kept my mouth shut. Fast L hade nog ändå sagt något i stilen med: åh jag vill också hänga med, även om Y inte hade bjudit in henne.

Är det fult att säga att L inte kan hänga med pga att hon tidigare sa att hon inte ville? Jag har försökt vara snäll och hjälpt L komma på fler vänner som hon kan fråga om dem vill hänga med och dela hytt med henne. Alla verkar dock jobba eller vara utomlands. Jag vet inte vad mer jag kan göra?
Visst kan man ändra sin inställning till att åka på kryssning efter två månader, men jag vet inte, känns bara som att S förtjänar det mer eftersom hon, från day one, har varit taggad till tusen för att åka med oss.

Hade jag varit i L's sits så hade jag bara accepterat att jag inte kan åka med, och sagt att det är lungt, vi kan åka på kryssning någon annan gång, det finns många fler tillfällen, men hon krigar verkligen och säger saker som: men hur ska vi göra? ska jag betala för en hel hytt själv? Det känns som att det just för att S är med som L ser det som en självklarhet att hon också ska med. För hade det bara varit jag och mina barndomskompisar hade hon inte frågat om hon får hänka på.

Är det taskigt att åka på kryssning utan L? Jag tänker inte banga på denna kryssning bara för att hon inte kan åka med.  Jag tänker åka på kryssning vare sig hon är med eller inte, vill hon verkligen åka så får hon faktiskt dra sitt strå till stacken och bjuda några vänner. Om ingen kan så kan inte jag göra mycket åt saken.


Det var mitt lilla vänskaps-dilemma. På tal om vänner så har jag nu faktiskt insett att jag har en del falska vänner. Eller kanske inte falska, men jobbiga. Jag vet att man inte alltid kan komma överens med sina vänner, men ibland blir det bara för mycket.

Aja, nu ska jag försöka sova. Hade så svårt för det igår, har inte haft så svårt att sova på väldigt länge :/. Aja, Godnatt bloggen!