Årsresumé
Jag har suttit och kollat igenom en massa gamla blogginlägg här på bloggen, i synnerhet blogginlägg från år 2009. Jag måste säga att året 2010 var ett mycket bättre år än år 2009. Vid den tiden hade jag mycket problem, mycket problem med Ursula och farsan, mycket i skolan osv. År 2010 har varit lugnare på något sätt, bråken och klagandet från Ursula och farsan har inte vart lika många, och inte heller lika ofta, om man jämför med år 2009. Det har också skett mycket mer roliga händelser under år 2010 om man jämför med år 2009 och mycket mer nytt. Det var ju tänkt att jag och storesyrran skulle flytta hemifrån under 2010 men det blir år 2011 istället (längtar!!!).
Här kommer i varje fall en årsresumé av året 2010:
- Jag fyllde 18 år
- Jag tog studenten och badade i Sergel Torgs fontän
- Jag började på högskolan
- Min lillebror kom till världen
- Jag fick under en kort period jobb och arbetade hårt
- Min kusin fick uppehållstillstånd
- Mina kusiner flyttade hemifrån för att plugga utanför Stockholm/Sverige
- Storesyrran och Ursula hade det största bråket någonsin, ett bråk som jag verkligen trodde skulle förstöra och påverka min relation till mina småsyskon, men allting löste sig tillslut (som tur var).
- Jag och storesyrran började leta lägenheter och gå på lägenhetsvisningar
- Jag åkte på kryssning två ggr
- Jag och några vänner åkte upp till Uppsala för att övernatta och gå på inflyttningsfest
- Jag blev mer ekonomiskt oberoende
- Jag började klubba och festa en hel del
- Jag träffade många nya människor
- Mitt hår went back to square one
- Min hud blev förstörd
- Jag träffade på förvånansvärt många läskiga människor på bussar och tåg. (Tänker främst på två speciella människor som måste vara världens läskigaste personer, ingen kan förstå hur mitt hjärta bultade när jag fick möta dem, kan fortfarande komma ihåg hur de såg ut och betedde sig, ryser av tanken)
- Jag blev klokare!
- Det skedde en terroristattack i Stockholms City
- Sverigedemokraterna kom in i riksdagen
- Vi fick den kallaste vintern. Så kallt som det har varit i år har det inte varit sedan år 1986.
- Jag medverkade i två reklamfilmer
- Jag tappade min mobil och köpte en ny
- Jag fick en Ipod
- Vi fick en ny (plasma) TV för första gången på 18 år
- Vår data fick virus
- Jag började plugga i skolan istället för och göra det hemma
- Lillesyrran blev stor och började på dagis
- Jag började inse vilka som är mina riktiga vänner och kom allt närmare en annan vän
- Jag blev stoppad av en SL kontrollant och fick betala böter
- Jag åkte upp till Gondolen för första gången med min syster och kusin
- Jag flörtade en hel del och gick även på dejt
- Jag började äta nyttigare
Det är lite av vad som hänt under år 2010. Tror säkert att jag kan ha glömt en massa. Det här året har minst sagt varit händelserikt. Det var riktigt kul att få tänka tillbaka på året, man får en massa bilder i huvudet och en massa minnen. 2010 har faktiskt varit ett riktigt bra år, otroligt lärorikt med. Visst har jag haft mina perioder men jag tycker ändå att det goda och det roliga överväger det dåliga och tråkiga.
Snart kommer vi in på ett nytt år. Jag hoppas där med att det året blir ett bra och händelserikt år. Jag kommer återkomma med nyårslöften här i bloggen.
Hej så länge!
Här kommer i varje fall en årsresumé av året 2010:
- Jag fyllde 18 år
- Jag tog studenten och badade i Sergel Torgs fontän
- Jag började på högskolan
- Min lillebror kom till världen
- Jag fick under en kort period jobb och arbetade hårt
- Min kusin fick uppehållstillstånd
- Mina kusiner flyttade hemifrån för att plugga utanför Stockholm/Sverige
- Storesyrran och Ursula hade det största bråket någonsin, ett bråk som jag verkligen trodde skulle förstöra och påverka min relation till mina småsyskon, men allting löste sig tillslut (som tur var).
- Jag och storesyrran började leta lägenheter och gå på lägenhetsvisningar
- Jag åkte på kryssning två ggr
- Jag och några vänner åkte upp till Uppsala för att övernatta och gå på inflyttningsfest
- Jag blev mer ekonomiskt oberoende
- Jag började klubba och festa en hel del
- Jag träffade många nya människor
- Mitt hår went back to square one
- Min hud blev förstörd
- Jag träffade på förvånansvärt många läskiga människor på bussar och tåg. (Tänker främst på två speciella människor som måste vara världens läskigaste personer, ingen kan förstå hur mitt hjärta bultade när jag fick möta dem, kan fortfarande komma ihåg hur de såg ut och betedde sig, ryser av tanken)
- Jag blev klokare!
- Det skedde en terroristattack i Stockholms City
- Sverigedemokraterna kom in i riksdagen
- Vi fick den kallaste vintern. Så kallt som det har varit i år har det inte varit sedan år 1986.
- Jag medverkade i två reklamfilmer
- Jag tappade min mobil och köpte en ny
- Jag fick en Ipod
- Vi fick en ny (plasma) TV för första gången på 18 år
- Vår data fick virus
- Jag började plugga i skolan istället för och göra det hemma
- Lillesyrran blev stor och började på dagis
- Jag började inse vilka som är mina riktiga vänner och kom allt närmare en annan vän
- Jag blev stoppad av en SL kontrollant och fick betala böter
- Jag åkte upp till Gondolen för första gången med min syster och kusin
- Jag flörtade en hel del och gick även på dejt
- Jag började äta nyttigare
Det är lite av vad som hänt under år 2010. Tror säkert att jag kan ha glömt en massa. Det här året har minst sagt varit händelserikt. Det var riktigt kul att få tänka tillbaka på året, man får en massa bilder i huvudet och en massa minnen. 2010 har faktiskt varit ett riktigt bra år, otroligt lärorikt med. Visst har jag haft mina perioder men jag tycker ändå att det goda och det roliga överväger det dåliga och tråkiga.
Snart kommer vi in på ett nytt år. Jag hoppas där med att det året blir ett bra och händelserikt år. Jag kommer återkomma med nyårslöften här i bloggen.
Hej så länge!
Glömde!
Glömde nämna två saker. Jag och min kompis gick aldrig till ungdomsmottagningen, det skulle julhandlas och fikas, tillslut blev vi så trötta att vi inte orkade. Jag fick däremot träffa hennes kille en snabbis innan jag skulle hemmåt och herremingud var smart och trevlig han var! Och så enkel att prata med. Jag är så glad för hennes skull!(lite avis också!).
Det är nu kvitt mellan mig och kompisen jag tjaffsa med. Men trots att vi nu är vänner igen kan jag inte säga att jag fortfarande gillar henne. Hon är inte densamma som hon var förr. Vår vänskap bara dalar.
Jaja, det var allt. Godnatt!
Julafton 2010
Julen var som den alltid har varit de senaste åren, ganska misslyckad. Pappa var dock snäll och bjöd familjen på middag på en fin restaurang. Kanske inte den bästa stämningen när vi åt (jag och syrran prata försig och pappa ursula prata försig), men nog var maten god. Jag fick en ipod av storesyrran och WOW vad jag älskar den! den är så perfekt! Och verkligen high-tec! Trodde aldrig att jag skulle få något sånt.
Under veckan är jag ledig från skolan men jag har ändå en hel del skolrelaterat att göra. Också en massa andra viktiga saker att göra, fixa med CSN, banken, barnpensionen osv.
På fredag är det NYÅRSAFTON!!! Jag älskar verkligen nyår. Varje nyår känns som början på något nytt, a fresh new start, så himla befriande! Vad jag ska göra på denna älskvärda dag återstår att se, jag och mina vänner har diskuterat lite kring vad vi ska göra men inget är spikat än. Troligtvis blir det middag + utgång.
Mitt eksem har fortfarande inte blivit bättre. Mår skit dåligt pga det. Idag kunde jag inte ens besöka mina kusiner då jag kände att min hud behövde andas, få lite extra vård hemma. Precis nu var jag tvungen att kleta på en massa extra kräm för att min hud var torr som fan och nästan på gränsen till varig. Jag måste säga att Idomin salva har varit till stor hjälp. Tar bort all överflödig hud, all smuts och skyddar min hy även när jag råkliar så skyddar salvan min hy, så att jag inte kliar alltför in på djupet. Jag har varit duktig med att undvika sånt som innehåller alldeles för mycket socker, som läsk och godis. Har försökt äta så nyttigt det går. Allt sånt som är riktigt dåligt för huden. Det ända jag druckit är mängder med vatten. Té har jag också druckit, utan socker förstås men med en massa honung. Under veckan (kanske till och med imorn, är ganska busy under veckan) tänkte jag testa på något som kallas Infraröd bastu. Det är jättebra för torr hy, dem infraröda strålarna bidrar till cellförnyelse, which is exactly what I need.
Nu ska jag försöka sova. Godnatt blogg!
Under veckan är jag ledig från skolan men jag har ändå en hel del skolrelaterat att göra. Också en massa andra viktiga saker att göra, fixa med CSN, banken, barnpensionen osv.
På fredag är det NYÅRSAFTON!!! Jag älskar verkligen nyår. Varje nyår känns som början på något nytt, a fresh new start, så himla befriande! Vad jag ska göra på denna älskvärda dag återstår att se, jag och mina vänner har diskuterat lite kring vad vi ska göra men inget är spikat än. Troligtvis blir det middag + utgång.
Mitt eksem har fortfarande inte blivit bättre. Mår skit dåligt pga det. Idag kunde jag inte ens besöka mina kusiner då jag kände att min hud behövde andas, få lite extra vård hemma. Precis nu var jag tvungen att kleta på en massa extra kräm för att min hud var torr som fan och nästan på gränsen till varig. Jag måste säga att Idomin salva har varit till stor hjälp. Tar bort all överflödig hud, all smuts och skyddar min hy även när jag råkliar så skyddar salvan min hy, så att jag inte kliar alltför in på djupet. Jag har varit duktig med att undvika sånt som innehåller alldeles för mycket socker, som läsk och godis. Har försökt äta så nyttigt det går. Allt sånt som är riktigt dåligt för huden. Det ända jag druckit är mängder med vatten. Té har jag också druckit, utan socker förstås men med en massa honung. Under veckan (kanske till och med imorn, är ganska busy under veckan) tänkte jag testa på något som kallas Infraröd bastu. Det är jättebra för torr hy, dem infraröda strålarna bidrar till cellförnyelse, which is exactly what I need.
Nu ska jag försöka sova. Godnatt blogg!
Terroristattack i Stockholm city
För en vecka sedan skedde något minst sagt häpnadsväckande i Stockholm. Något som kom att väcka stor oro och rädsla bland stockholmsborna, samt heta debatter kring ämnet. För första gången i Sverige skedde det ett terrordåd i Stockholms innerstad. En bil exploderade först lite längre bort vid Drottninggatan, sedan sprängde en man sig till döds mitt bland alla julhandlare, på Bryggargatan alldeles intill Drottninggatan, genom att han ska ha burit på en ryggsäck med bomber i. Det sägs att mannens mål var att springa intill till Åhlens för att låta sig sprängas på en plats där det fanns mycket folk. Men oj sån TUR människorna i city hade den dagen och sån tur att bomben avlossades för tidigt. Det var ingen som dog förutom mannen själv, därför misslyckades mannen med dådet. En ängel måste heöt allvarligt talat ha vakat över staden just vid den tidpunkten.
Man har nu lyckats identifiera mannen som Taimour Abdulwahab och tidningarna överflödar med information om mannen. Orsaken till mannens handlingar handlar just om karikatyrerna av profeten Mohammed och att det finns svenska soldater i Afghanistan.
Man tänker oftast att något likt detta aldrig ska kunna ske i Sverige men oj så fel man kan ha. Sverige borde helt klart göra sig beredda inför nya terroristattacker, man vet aldrig när dem kan dyka upp igen.
Det kändes så otäckt att gå på samma gata som allt detta skedde på när jag gick ut och julhandla med syrran igår. Kan inte fatta att detta verkligen har hänt, känns så himla overkligt, som en dröm, en mardröm. En följd utav detta har självklart varit en ökad främlingsfientlighet gentemot muslimer. En del folk har verkligen svårt för att fatta att sådana här händelser inte har med själva religionen att göra (ärligt talat, vilken religion förespråkar terroristattacker egentligen) och att man sedan ska skylla allt på Islam är helt fel, bara för att man gör det "i religionens namn". Kan lova att det har begått betydligt mer massmord av oskyldiga människor i kristendomen. Det handlar inte om religionen, det som har en betydande roll är psykologiska och sociologiska faktorer hos personen. Antingen var han galen eller så levde han ett hårt liv, mådde dåligt och blev lättmanipulerad av fundamentalistiska islamiska extremister. Folk som skyller på religionen visar bara deras brist på kunskap.
Aja, jag finner ingen ork att diskutera och debattera om det som hänt. Jag vill berätta lite mer om vad jag gjort de senaste dagarna. De senaste dagarna har det varit väldigt mycket plugg, nästan ovanligt mycket. Jag undrar om det är meningen att momenten ska bli svårare ju längre in i kursen man kommer. Tror nog det. För känner nu att saker och ting börjar överskrida gränsen av vad jag brukar klara av. Och som pricken öve i:et så är detta moment väldigt mycket vetenskapligt och teoretiskt. En del saker är till och med matematiskt, (I know, helt sjukt, precis det jag ville undvika!!) och innebär problem som man ska läsa genom att räkna och utvärdera utifrån statistik. Så not my thing!!! Men men, jag ska hålla ut.
På fredag är det förresten redan julafton. Det är läskigt hur fort det här året har gått. Innan året tar slut ska jag skriva en lista här på bloggen på allt som hänt under året. Det är en hel del och det kan nog vara roligt att kolla tillbaka på. Jag har btw för första gången "bråkat" eller "tjaffsat" kanske är det rätta ord med en nära vän till mig, (inte alls lika nära som mina tre bästa) men nära var vi iaf. Hon har tyvärr en tendens att vara väldigt kontrollerande ibland, saker och ting ska oftast vara på hennes villkor, hon lyckas dessutom alltid på ett osynligt sätt "nedvärdera" eller degradera oss andra och jag tror inte själv hon förstår hur jobbigt det kan vara även fast hon ger intrycket av att hon skojar. Denna gång klarade jag inte av det något mer, speciellt eftersom att jag inte alls tyckte att saker och ting var mitt fel. Orkar inte gå in på allt i detalj men ja, vi har inte pratat sen dess. Dock har jag kommit närmre en annan vän till mig som jag verkligen diggar, vi är så olika men ändå så lika. Nuförtiden pratar vi i telefon ganska ofta (jag är inte en sån som vanligtvis brukar snacka i telefon, föredrar sms, men med henne är det härligt) och det blir nästan alltid långa långa samtal. Igår hade hon någonting extra viktigt och stort att berätta för mig. Det är så att hon har under ungefär 1 månads period nu träffat en kille som är den ultimata killen för henne. De passar så bra ihop och han är en jättebra och snäll kille, vet hur man behandlar en tjej. Iaf, nu i fredags hade de sex för första gången hos honom. Tidigare var hon som mig, oskuld och unexperienced....not anymore. Hon berättade hur allting gick till i detalj och förutom att hon tyckte det gjorde lite ont så vart hon nöjd med hur saker och ting gick till. Han lyssnade på hur hon ville ha det och det kändes som att han ville visa framfötterna liksom. Blir så avis på henne. Och kände lite när hon berätta att: "åh, jag vill också!!" Men sedan kom tankarna om min kropp, eller rättare sagt om min hy som fick mig och tänka: "dröm lagom!".
Jag är iallafall glad att hon fick göra det med någon hon tycker om och framförallt med en bra kille.
Jag har under de senaste dagarna funderat över att kontakta en psykolog. Jag vet inte alls hur man går tillväga eller så, ska kolla upp det men ibland mår jag bara så jävla dåligt. Och nu har det gått så långt så att jag nästan börjar misstänka att det är något psykist, alltså inte något allvarligt eller så, men jag tror att det är bra om man kan erkänna för sig själv att man behöver hjälp, att man behöver någon man kan prata med. På tisdag ska jag och min kompis (hon som jag precis pratade om) till en ungdomsmottagning. Hon vill ha lite råd och tips om olika p-piller. Jag tänkte då att man kanske kunde ta tillfälle i akt och fråga någon där vart man kan prata med en psykolog. De borde ju kunna veta sånt.
Min hy är fortfarande riktigt problematisk. Jag har slutat ta den kinesiska medicinen i en vecka nu, bara för att den är SJUKT äcklig, och lämnar av en äcklig andedräkt. Jag tog den bara i två veckor men såg inga resultat. Doktorn sa att jag skulle vänta ca 1-2 månader då mitt besvär inte är något som går över så fort. Men jag kan inte dricka det. Och det är inte bara smaken som gör att jag vill hålla mig borta, det är även själva proceduren att förbereda den. Det tar kanske 1 timme sammanlagt, om inte mer att förbereda medicinen enligt anvisningarna och detta ska man göra varje dag, varje kväll. Jag vet inte,.. jag kommer att återgå till det men just nu känner jag bara att jag behöver en paus.
Kollade förresten min kräm insamling idag och insåg att jag inte har någon mjukgörande kräm (och det är as viktigt nu på vintern). Så imorgon efter skolan ska jag nog bege mig till apoteket och se om jag kan hitta något.
Tänkte ta och lägga mig nu, imorgon väntar en lång och stenhård pluggdag. Har suttit och skrivit det här inlägget i nästan en timme nu. Finns mycket mer att berätta men jag säger stopp här.
Godnatt kära blogg!
Tentan + att leva utan mobil
Okej det är nu bekräftat. Mobiler är mina fiender. Antingen blir de bortappade, stulna eller innehar någon form av skada. Så irri! Så igår pkte jag ända till heron city alldeles själv för att köpa enny mobil på MediaMarkt. Det stället har ju tekniska prylar till sjukt bra priser, I just had to go there! Nu återstår bara att skaffa simkort.
I onsdags så hade jag ju som sagt min tenta. Den var mycket svårare än det första kan jag lova. Och trots att vi hade 3 timmar på oss att skriva den, stressade jag som in i bomben mot slutet. Kände mig ganska osäker på de flesta frågorna så jag vet inte alls hur det gick. Det var 2 essäfrågor och och ca 8 kortfrågor. Jag hoppas verkligen, ber och bönar att jag klarar tentan. Det skulle vara förjävligt om man fick veta att man kuggade och måste göra omtenta. Har inte tid med det! Snälla snälla SNÄLLA låt mig klara tentan!
Idag är det fredag och jag har en ganska fullspäckad dag faktiskt. Jag ska först möta två av mina närmsta vänner, vad vi ska göra återstår att se men tror det blir fika. Sedan på kvällen ska jag med några och antingen bowla eller gå på bio. Vi får se hur det blir. Allting är så jävla jobbigt utan lur, kan inte ringa någon eller något. Speciellt jobbigt är när man ska möta upp någon och man inte kan ringa eller messa vart man är. IRRI!
Aja, nu måste jag verkligen börja duscha och så. Vi hörs sen bloggen.
I onsdags så hade jag ju som sagt min tenta. Den var mycket svårare än det första kan jag lova. Och trots att vi hade 3 timmar på oss att skriva den, stressade jag som in i bomben mot slutet. Kände mig ganska osäker på de flesta frågorna så jag vet inte alls hur det gick. Det var 2 essäfrågor och och ca 8 kortfrågor. Jag hoppas verkligen, ber och bönar att jag klarar tentan. Det skulle vara förjävligt om man fick veta att man kuggade och måste göra omtenta. Har inte tid med det! Snälla snälla SNÄLLA låt mig klara tentan!
Idag är det fredag och jag har en ganska fullspäckad dag faktiskt. Jag ska först möta två av mina närmsta vänner, vad vi ska göra återstår att se men tror det blir fika. Sedan på kvällen ska jag med några och antingen bowla eller gå på bio. Vi får se hur det blir. Allting är så jävla jobbigt utan lur, kan inte ringa någon eller något. Speciellt jobbigt är när man ska möta upp någon och man inte kan ringa eller messa vart man är. IRRI!
Aja, nu måste jag verkligen börja duscha och så. Vi hörs sen bloggen.
Vintertider = jobbiga tider
Känns som att varje inlägg jag skrivit har börjat så här men nu menar jag verkligen det: det är MYCKET som hänt sedan jah sist skrev! Och jag som brukar tycka att mitt liv inte är särskilt händelserikt. Men bloggen har fått mig att inse det motsatta.
Det har varit majorbråk i familjen främst då mellan storesyrran och Ursula. Kort sgt, skrev storesyrran ett brev till en kvinna från socialtjänsten som Ursula haft kontakt med, där hon hade kritiserat Ursula för hur hon tar hand om lillesyrran. Ursula blev bokstavligt talat, FÖRBANNAD! Hon var så himlans arg att det till och med syndes på henne när hon var tyst och inte sa något. Man bara såg hur hon kokade. Jag kan förstå att man som mamma blir upprörd när någon annan kritiserar en för hur man uppfostrar sitt barn, men Ursula's reaktion var verkligen till överdrift. Dessutom så sa ju bara storesyrran sanningen (lillesyrran har mycket dåliga sovtider, dåliga kläder till exempel nu har hon inte tillräckligt med vinterkläder, hon får dålig mat osv). Hursomhelst, hon vägrade prata med oss i en hel vecka efter att hon fick reda på brevet, och berättade för pappsen att hon ville att storesyrran skulle flytta, att hon inte fick bo kvar längre. Hon diskade inte våra saker utan bara hennes (vi diskade dock hennes grejjer), och hon beslagtog vår laptop. Personligen tycker jag att det var barnsligt av henne att bete sig på det sättet. Kunde hon inte prata med oss istället som en vuxen människa. Även när storesyrran försökte prata med henne och bad om ursäkt, var hon bara knäpptyst och låtsades som att hon inte hörde oss. Men efter ca 2 veckor hade vi ett familjemöte och då kunde vi alla prata ut och be varandra om förlåtelse. Nu är allt bra igen men jag tror fortfarande att Ursula bär på lite förakt mot storesyrran. Storesyrran gör säkert det med, men vem skulle inte det egentligen? Ursula är en dålig mamma och hon har fått mig att inse hur jag ska och inte ska behandla mina barn när jag blir äldre.
Jag skrev ju ett tag sen att min hud är lider av eksem. Och fortfarande har jag samma problem, det kliar som bara den och huden är helt förstörd. För en vecka sen bestämde jag att jag behövde ta itu med problemet och denna gång skulle det inte vara på vårdcentralen. Nej, jag gick (som jag nämnde tidigare i bloggen) till en kinesisk doktor för den här TCM behandlingen. Han frågade om mina besvär, fick kolla på eksemen och gav mig örtmedicin som jag ska äta i 2 månader nu. Jag kommer bli förbannad om detta inte funkar, för jag betalade ca 3400kr för detta. Detta är mycket pengar för en fattigstudent som mig. Jag brukar tänka att; tänk om jag är allergisk mot örterna? Det finns väl inget som intygar att man inte kan vara allergisk mot det. Så ja vi får se. Hittils har jag däremot inte märkt av några förändringar i huden. Innan jag betalade fick jag skriva på ett kontrakt där det står att behandlingen inte kan intyga att det kommer funka för just alla patienter. Så detta är lite som lotteri, eller som en investering. Antingen så vinner jag på det eller så förlorar. Vi får se som sagt.
Jag och syrran har bestämt att vi nu ska flytta hemifrån. Vi tål inte att leva här och syrran har insett att det inte är lika enkelt att bo här med Ursula och farsan som hon först trodde när hon var uppe i norr. Jag vet att jag sagt att jag vill bo själv och inte med henne, men jag har krigat som en idiot för en lägenhet och alla vet vi hur svårt det är att få en lägenhet i Stockholm, speciellt när man precis börjat stå i bostadskön. Syrran har däremot stått sen flera år tillbaka så hon ligger bra till kömässigt. Så jag har bestämt att flyttar hon, så flyttar jag med! Däremot tänker jag fortsätta söka studentbostad när jag bor hos henne. Tänker inte ge upp på det. Hon har iallafall fått ett skitbra bostadserbjudande som ligger nära hennes jobb och nära vårt hem och våra släktingars hem. Den är modern, lite liten, men ligger i ett tryggt område. Så vi håller verkligen tummarna för att vi får lägenheten, det skulle vara så perfekt! Vi ligger på andra plats just nu så det är inte helt säkert att vi får den. Lets hope!!!
Denna vecka har absolut inte varit min vecka, man kan säga att jag haft en riktig helvetsvecka. För det första så började veckan med världens kyla, det sas på nyheterna att stockholm aldrig tidigare varit så kall som nu. Jag måste sätta på flera lager av kläder för att jag ska klara av kylan och jag går inte ut utan mössa. För det andra så har mitt eksem förvärrats. För det tredje så har det varit mycket plugg och no social life i och med tentan som är om 4 dagar!!! För det fjärde så GLÖMDE jag att anmäla mig till tentan så min plats är inte garanterad, I know så dum och glömsk jag är :(. Jag måste göra tentan! Men chansen är ändå rätt så stor att jag kan göra tentan ändå pratade med en huvudansvarig i skolan, och han sa det. För det femte så BLEV MIN MOBIL SNODD! :@ Mobiler verkar inte gilla mig alltså, för antingen ska dem försvinna, bli bortappade eller bli snodda, få någon skada och inte fungera ordentligt. Vet inte hur många gånger jag behövt köpa ny mobil under tiden jag drivit denna blogg. Så irri! Nu måste jag köpa en ny mobil under helgen. Känner mig handikappad utan en mobil.
Tror jag har covered det viktigaste nu. En annan viktig punkt är ju det om min nykomna kusin från hemlandet. Men det tror jag att jag tar i ett annat inlägg.
God kväll kära blogg!
Det har varit majorbråk i familjen främst då mellan storesyrran och Ursula. Kort sgt, skrev storesyrran ett brev till en kvinna från socialtjänsten som Ursula haft kontakt med, där hon hade kritiserat Ursula för hur hon tar hand om lillesyrran. Ursula blev bokstavligt talat, FÖRBANNAD! Hon var så himlans arg att det till och med syndes på henne när hon var tyst och inte sa något. Man bara såg hur hon kokade. Jag kan förstå att man som mamma blir upprörd när någon annan kritiserar en för hur man uppfostrar sitt barn, men Ursula's reaktion var verkligen till överdrift. Dessutom så sa ju bara storesyrran sanningen (lillesyrran har mycket dåliga sovtider, dåliga kläder till exempel nu har hon inte tillräckligt med vinterkläder, hon får dålig mat osv). Hursomhelst, hon vägrade prata med oss i en hel vecka efter att hon fick reda på brevet, och berättade för pappsen att hon ville att storesyrran skulle flytta, att hon inte fick bo kvar längre. Hon diskade inte våra saker utan bara hennes (vi diskade dock hennes grejjer), och hon beslagtog vår laptop. Personligen tycker jag att det var barnsligt av henne att bete sig på det sättet. Kunde hon inte prata med oss istället som en vuxen människa. Även när storesyrran försökte prata med henne och bad om ursäkt, var hon bara knäpptyst och låtsades som att hon inte hörde oss. Men efter ca 2 veckor hade vi ett familjemöte och då kunde vi alla prata ut och be varandra om förlåtelse. Nu är allt bra igen men jag tror fortfarande att Ursula bär på lite förakt mot storesyrran. Storesyrran gör säkert det med, men vem skulle inte det egentligen? Ursula är en dålig mamma och hon har fått mig att inse hur jag ska och inte ska behandla mina barn när jag blir äldre.
Jag skrev ju ett tag sen att min hud är lider av eksem. Och fortfarande har jag samma problem, det kliar som bara den och huden är helt förstörd. För en vecka sen bestämde jag att jag behövde ta itu med problemet och denna gång skulle det inte vara på vårdcentralen. Nej, jag gick (som jag nämnde tidigare i bloggen) till en kinesisk doktor för den här TCM behandlingen. Han frågade om mina besvär, fick kolla på eksemen och gav mig örtmedicin som jag ska äta i 2 månader nu. Jag kommer bli förbannad om detta inte funkar, för jag betalade ca 3400kr för detta. Detta är mycket pengar för en fattigstudent som mig. Jag brukar tänka att; tänk om jag är allergisk mot örterna? Det finns väl inget som intygar att man inte kan vara allergisk mot det. Så ja vi får se. Hittils har jag däremot inte märkt av några förändringar i huden. Innan jag betalade fick jag skriva på ett kontrakt där det står att behandlingen inte kan intyga att det kommer funka för just alla patienter. Så detta är lite som lotteri, eller som en investering. Antingen så vinner jag på det eller så förlorar. Vi får se som sagt.
Jag och syrran har bestämt att vi nu ska flytta hemifrån. Vi tål inte att leva här och syrran har insett att det inte är lika enkelt att bo här med Ursula och farsan som hon först trodde när hon var uppe i norr. Jag vet att jag sagt att jag vill bo själv och inte med henne, men jag har krigat som en idiot för en lägenhet och alla vet vi hur svårt det är att få en lägenhet i Stockholm, speciellt när man precis börjat stå i bostadskön. Syrran har däremot stått sen flera år tillbaka så hon ligger bra till kömässigt. Så jag har bestämt att flyttar hon, så flyttar jag med! Däremot tänker jag fortsätta söka studentbostad när jag bor hos henne. Tänker inte ge upp på det. Hon har iallafall fått ett skitbra bostadserbjudande som ligger nära hennes jobb och nära vårt hem och våra släktingars hem. Den är modern, lite liten, men ligger i ett tryggt område. Så vi håller verkligen tummarna för att vi får lägenheten, det skulle vara så perfekt! Vi ligger på andra plats just nu så det är inte helt säkert att vi får den. Lets hope!!!
Denna vecka har absolut inte varit min vecka, man kan säga att jag haft en riktig helvetsvecka. För det första så började veckan med världens kyla, det sas på nyheterna att stockholm aldrig tidigare varit så kall som nu. Jag måste sätta på flera lager av kläder för att jag ska klara av kylan och jag går inte ut utan mössa. För det andra så har mitt eksem förvärrats. För det tredje så har det varit mycket plugg och no social life i och med tentan som är om 4 dagar!!! För det fjärde så GLÖMDE jag att anmäla mig till tentan så min plats är inte garanterad, I know så dum och glömsk jag är :(. Jag måste göra tentan! Men chansen är ändå rätt så stor att jag kan göra tentan ändå pratade med en huvudansvarig i skolan, och han sa det. För det femte så BLEV MIN MOBIL SNODD! :@ Mobiler verkar inte gilla mig alltså, för antingen ska dem försvinna, bli bortappade eller bli snodda, få någon skada och inte fungera ordentligt. Vet inte hur många gånger jag behövt köpa ny mobil under tiden jag drivit denna blogg. Så irri! Nu måste jag köpa en ny mobil under helgen. Känner mig handikappad utan en mobil.
Tror jag har covered det viktigaste nu. En annan viktig punkt är ju det om min nykomna kusin från hemlandet. Men det tror jag att jag tar i ett annat inlägg.
God kväll kära blogg!
Fan!
Jag hade skrivit ett skitbra långt inlägg and guess what? Allt gick bort! IRRITERANDE! Skriver imorn istället.
Välkommen till Sverige kusinen min!
Satan vad det kallt det är i Stockholm nu. Man vill ju knappt vara ute! Eksemen blir inte bättre och jag blir tokig. Kan inte gå eller röra mig ordentligt, får jätteont i huden och den liksom stramar. Jag fattar inte vad det är som kan ha orsakat detta, det känns som att det är nånting som made this happen. Visst min eksem brukar förvärras vissa perioder, men not to this extent! Never in a million years. Det är så himla severe och jag kan inte minnas när min hud var såhär severely irriterad senast. Blir det inte bättre så tänker jag nog prata med sjuksköterskan på skolan - 1. För att det är gratis (unlike vårdcentralen). 2. Jag slipper bli tillskriven en massa salvor och läkemedel som inte hjälper och som jag måste slösa en massa pengar på. Jag vill prova något nytt. För jag vet att det finns andra behandlingar än just salvor som kan lindra eksem. Jag tänker inte längre slösa på en dyr tillskriven kräm när jag kan köpa en lika bra mjukgörande kräm på apoteket för ett billigare pris.
För att tala om något helt annat. Idag fick vi resultatet från tentan and guess what? I PASSED! Verkligen tummen upp för det. Jag kände i och försig på mig att jag skulle klara det, men trodde dock inte att jag skulle få så låga poäng, hade räknat med lite mer faktiskt. Men jag klarade det iallafall, so I'm happy.
Nu är det stress över nästa tenta (om ca 3 veckor) som kommer vara MYCKET svårare än den vi först hade. Pray for me! På tal om plugg och sånt, jag diggar verkligen min högskola. Den är så perfekt som den kan bli. Den är hård men ändå inte alls lika ångestframkallande som min gymnasieskola. Och alla är så trevliga och vill hjälpa en. De man lär känna är riktigt smarta och schyssta personer. Det finns fina killar (lol!). Det är bra med matutbud. Allting är fräsch och nytt. Det finns gott om plats att plugga på, det finns gott om datorer. Det finns gott om aktivititer och intressanta föreläsningar. Biblioteket är superb. Whats there not to like liksom?
Någonting jätteroligt som hänt idag (rättare sagt igår då) var att min kusin från hemlandet (rättare sagt mina föräldras land) kom till Sverige. Han fick uppehållstillstånd ganska fort och nu är han redan här. Det känns jätteoverkligt att se honom här i Sverige, vi som är vana att se honom i en helt annan miljö. Det var så kul när han berätta om saker han upplevde märkliga här i Sverige, som för oss var så uppenbara och självklara, eller som vi inte ens tänker på. Han tyckte självklart det var kallt som attan men han förvånandes också över hur fina och stora våra motorvägar är. Han berättade också om sin flygresa, mycket underhållande må jag lova.
Det ska bli så intressant att se hur han kommer ha det härborta, hur fort han kommer anpassa sig, vad för slags vänner han kommer få, jobb, utbildning osv. Spännande, spännande! Imorgon ska vi till stan med honom, för att visa honom runt och för att han inte ska behöva sitta hemma.
Spanar in med ett inlägg imorgon! Tjingeling!
För att tala om något helt annat. Idag fick vi resultatet från tentan and guess what? I PASSED! Verkligen tummen upp för det. Jag kände i och försig på mig att jag skulle klara det, men trodde dock inte att jag skulle få så låga poäng, hade räknat med lite mer faktiskt. Men jag klarade det iallafall, so I'm happy.
Nu är det stress över nästa tenta (om ca 3 veckor) som kommer vara MYCKET svårare än den vi först hade. Pray for me! På tal om plugg och sånt, jag diggar verkligen min högskola. Den är så perfekt som den kan bli. Den är hård men ändå inte alls lika ångestframkallande som min gymnasieskola. Och alla är så trevliga och vill hjälpa en. De man lär känna är riktigt smarta och schyssta personer. Det finns fina killar (lol!). Det är bra med matutbud. Allting är fräsch och nytt. Det finns gott om plats att plugga på, det finns gott om datorer. Det finns gott om aktivititer och intressanta föreläsningar. Biblioteket är superb. Whats there not to like liksom?
Någonting jätteroligt som hänt idag (rättare sagt igår då) var att min kusin från hemlandet (rättare sagt mina föräldras land) kom till Sverige. Han fick uppehållstillstånd ganska fort och nu är han redan här. Det känns jätteoverkligt att se honom här i Sverige, vi som är vana att se honom i en helt annan miljö. Det var så kul när han berätta om saker han upplevde märkliga här i Sverige, som för oss var så uppenbara och självklara, eller som vi inte ens tänker på. Han tyckte självklart det var kallt som attan men han förvånandes också över hur fina och stora våra motorvägar är. Han berättade också om sin flygresa, mycket underhållande må jag lova.
Det ska bli så intressant att se hur han kommer ha det härborta, hur fort han kommer anpassa sig, vad för slags vänner han kommer få, jobb, utbildning osv. Spännande, spännande! Imorgon ska vi till stan med honom, för att visa honom runt och för att han inte ska behöva sitta hemma.
Spanar in med ett inlägg imorgon! Tjingeling!
Den värsta hudsjukdomen någon någonsin kan få
Jag vet inte om jag berättat det tidigare här i bloggen men jag lider av en hudsjukdom som kallas Atopisk eksem, och har haft det så länge jag kan minnas, alltså ändå sen barnsben. Det finns tillfällen eller perioder då min hud är relativt felfri, sedan finns det också de perioder då min hud blir riktigt problematiskt. Under dessa perioder kan min hy bli extremt extreeemt torr, det börjar klia, huden blir röd, sedan inflammerad och varig och ibland blöder. Det går inte att få bukt på klådan. Det spelar ingen roll vilken salva man använder, det spelar ingen roll om man följer läkarnas anvisningar - eksemet kvarstår. Jag befinner mig just nu i en sådan problematisk period. Nu när det är vinter, och det är kallt, det är en stressig period, så är det med andra ord allt som kan tänka sig förvärra eksemet.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag skäms så innerligt över min hy, jag skulle inte ens kunna visa det för mina familjemedlemmar. Den är otroligt, otroligt varig och irriterad. Jag har provat allt ifrån de krämerna jag fått från läkare, till vegetabiliska oljor från hälsobutiker. Det som stör mig mest är att man, om man har atopisk eksem, inte får duscha för ofta eller för länge (detta trodde jag var någonting bra i början, tänkte att om man duschar länge så mjuknar väl också den torra huden upp mer på djupet, men så var det inte). Att inte duscha länge är skitsvårt för mig, och att inte duscha varje dag är ännu svårare. Detta är någonting jag måste göra, annars känner jag mig as äcklig. Dessutom är det rekommenderat att man duschar i kallt vatten. Man bör också äta så nyttigt som möljligt, och även försöka undvika mat som innehåller mjölk och ägg. Detta är ju rena rama helvette och fullkomligt omöjligt för mig! Man ska också försöka undvika att klia, men det är ju också omöjligt för en eksemare.
Det sägs också att man bör rengöra sig med en rengöringslotion istället för att duscha när eksemet är som värst, känns konstigt att man kan bli ren på det sättet, men jag tänker give it a try och köpa det imorgon på apoteket. Hoppas det funkar. Just nu känns det som att inget kan rädda min hud. Jag har gjort precis allting. Och när jag smörjer in huden tar jag verkligen och kletar på ordentligt med mycket kräm/eller olja så att huden inte ska bli torr, men hör och häpna, efter ca 15 min blir huden torr och inflammerad igen. Och då känns det som att alla pengar man lagt ner för att köpa alla salvor och oljor (tro det eller ej men det är riktigt dyrt) har man slösat on nothing.
Idag var min hud så dålig att jag inte ens kunna röra mig ordentligt. Det ledde till att jag sket i att gå till skolan. Mådde inte bra idag alls. Vet inte vad jag ska göra.
Jag har länge haft komplex för min hy men när det blir såhär severe blir komplexet mycket större. Vill inte gå ut och vistas bland andra, vill inte träffa killar för att jag då blir rädd att de får syn på huden, det är hemskt.
Jag måste verkligen hitta en man som kan klara av att se mig såhär och en som kan leva med att jag har eksem. En som kan leva med att min hud inte alltid är len och fin, att min hud behöver lite extra care. Att han ska kunna ligga bredvid mig när jag kliar under natten och tolerera det, att han ska kunna hjälpa mig när jag behöver smörja in kroppen med kräm. Det hade varit drömkillen det.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag skäms så innerligt över min hy, jag skulle inte ens kunna visa det för mina familjemedlemmar. Den är otroligt, otroligt varig och irriterad. Jag har provat allt ifrån de krämerna jag fått från läkare, till vegetabiliska oljor från hälsobutiker. Det som stör mig mest är att man, om man har atopisk eksem, inte får duscha för ofta eller för länge (detta trodde jag var någonting bra i början, tänkte att om man duschar länge så mjuknar väl också den torra huden upp mer på djupet, men så var det inte). Att inte duscha länge är skitsvårt för mig, och att inte duscha varje dag är ännu svårare. Detta är någonting jag måste göra, annars känner jag mig as äcklig. Dessutom är det rekommenderat att man duschar i kallt vatten. Man bör också äta så nyttigt som möljligt, och även försöka undvika mat som innehåller mjölk och ägg. Detta är ju rena rama helvette och fullkomligt omöjligt för mig! Man ska också försöka undvika att klia, men det är ju också omöjligt för en eksemare.
Det sägs också att man bör rengöra sig med en rengöringslotion istället för att duscha när eksemet är som värst, känns konstigt att man kan bli ren på det sättet, men jag tänker give it a try och köpa det imorgon på apoteket. Hoppas det funkar. Just nu känns det som att inget kan rädda min hud. Jag har gjort precis allting. Och när jag smörjer in huden tar jag verkligen och kletar på ordentligt med mycket kräm/eller olja så att huden inte ska bli torr, men hör och häpna, efter ca 15 min blir huden torr och inflammerad igen. Och då känns det som att alla pengar man lagt ner för att köpa alla salvor och oljor (tro det eller ej men det är riktigt dyrt) har man slösat on nothing.
Idag var min hud så dålig att jag inte ens kunna röra mig ordentligt. Det ledde till att jag sket i att gå till skolan. Mådde inte bra idag alls. Vet inte vad jag ska göra.
Jag har länge haft komplex för min hy men när det blir såhär severe blir komplexet mycket större. Vill inte gå ut och vistas bland andra, vill inte träffa killar för att jag då blir rädd att de får syn på huden, det är hemskt.
Jag måste verkligen hitta en man som kan klara av att se mig såhär och en som kan leva med att jag har eksem. En som kan leva med att min hud inte alltid är len och fin, att min hud behöver lite extra care. Att han ska kunna ligga bredvid mig när jag kliar under natten och tolerera det, att han ska kunna hjälpa mig när jag behöver smörja in kroppen med kräm. Det hade varit drömkillen det.
Dejten + att förlora en vän, ett syskon.
Det är mycket mycket som hänt de senaste dagarna. Bla gick jag ju på dejten och den gick ganska bra, kunde gått bättre. Det är riktigt sent nu och ska upp tidigt imorn så vet inte om jag orkar dra allt in i minsta detalj men kort och gott så var han faktiskt en genuint snäll kille. Han bjöd och betala för allting och försökte verkligen visa framfötterna. Han gav mig komplimanger för mitt hår och mina ögon och kommenterade att jag luktade gott och undrade var det var för doft. MEN. Ibland kunde han flika in med kommentarer som rent ut sagt irritera mig. Han pratade till exempel om sina ex vilket jag inte alls ville höra om. Vi pratade även om sex vilket jag tycker att det var för tidigt att snacka om. Det blev ingen kyss eller så bara en kram, men det blev ju så att vi träffade på några vänner (som vi båda kände, coincidence!) så dem var med oss för det mesta mot slutet, och därför var vi inte helt ensamma, och därför blev inte saker och ting så intimt som det kanske hade kunnat bli. Ibland konverserade vi själva och ibland med dem. Och när vi skulle till tbanan gick vi alla tillsammans dit. De ville fortsätta hem till ena kompisen och typ "efterfesta" men eftersom storesyrran fyllde år dagen efter så sa jag att jag var tvungen att dra hemmåt. Kände mig lite taskig där, typ partypooper. För när jag sa att jag inte kunde gå så blev det inte av alls, bara pga av mig liksom, de kunde ha gjort det ändå. Men de var snälla och förstod, så no hard feelings liksom. Men för att sammanfatta: han var en gullig kille, men inte någon jag skulle kunna vara med på det sättet.
Jag var skitnervös, verkligen skitnervös i början kunde inte ens prata ordentligt. Han var by the way också 45min sen!!! Men han bad om ursäkt och förklarade, men ändå, 45 minuter är ganska mycket. Det blev inte så mycket pinsamma tystnader iallafall, vi hade mycket att prata om, mycket gemensamt och musiken i bakgrunden lättade på stämningen. Han är en riktig träningsnisse också och brinner för hans sport. Han är skitsnygg och har haft en massa förhållanden. Men som sagt, jag kände inte riktigt att det klicka. Och jag hoppas verkligen inte att jag är för kräsen nu. Jag pratade med en väninna som sa att jag förtjänar bättre, att "I can do better". Jag är hursomhelst glad att jag gick på dejten, min allra första seriösa riktiga dejt. För det har gjort att jag nu vet vad jag kan förvänta mig på nästa dejt, hur jag ska vara och vilka frågor som kan vara bra att ta upp (och vilka frågor som inte kan vara värda att ta upp) för den delen. Som en liten läxa liksom.
Haha jag som skulle vara så kortfattad som möjligt i min text, aja. Orkar btw inte skriva fint och bra nu.
En annan grej värt att ta upp är att en nära vän till min vän gick bort för två dagar sen. Han tog självmord. Det sorgligaste är att den här killen var en riktig glädjespridare, han var alltid go och glad. Innerst inne bärde han dock på bekymmer och sorg som han undanhöll från resten av dem i hans omgivning. Ser mig själv lite i honom. Jag hatar att behöva vara en börda för andra, jag hatar att prata om mina personliga problem så jag håller dem inom mig istället för att berätta om dem (oftast iallafall). Framför andra vill jag helst vara felfri. Men jag skulle aldrig gå så långt som att ta livet av mig själv även fast jag förstår att tanken kan vara lockande. Man undrar verkligen var det var som tog kål på honom men jag misstänker att det kan ha varit press från familjen/skolpress, eller kärleken. Jag kände honom inte, men gud vad jag inte kan sluta tänka på honom, tänka på hur tragiskt det här är. En ung man som inte fått leva sitt liv. Det värsta var ändå idag när jag närvarade på minnestunden, och jag fick se hans syster. Jag såg flera vännerna i tårar, men det var inte förrän jag såg hans syster, som jag inte längre kunde hålla in mina tårar. Då brast det. Jag försökte sätta mig själv i hennes situation och känslan tog kål på mig. Att se henne så förkrossad. Så jävla hemskt.
Det är mycket mer som hänt, som skolsaker, saker och ting med vännerna, familjen, som jag inte har tid att ta upp nu. Det är sovdags och imorn väntar ännu en intressant skoldag.
Natti natti kära blogg.
Jag var skitnervös, verkligen skitnervös i början kunde inte ens prata ordentligt. Han var by the way också 45min sen!!! Men han bad om ursäkt och förklarade, men ändå, 45 minuter är ganska mycket. Det blev inte så mycket pinsamma tystnader iallafall, vi hade mycket att prata om, mycket gemensamt och musiken i bakgrunden lättade på stämningen. Han är en riktig träningsnisse också och brinner för hans sport. Han är skitsnygg och har haft en massa förhållanden. Men som sagt, jag kände inte riktigt att det klicka. Och jag hoppas verkligen inte att jag är för kräsen nu. Jag pratade med en väninna som sa att jag förtjänar bättre, att "I can do better". Jag är hursomhelst glad att jag gick på dejten, min allra första seriösa riktiga dejt. För det har gjort att jag nu vet vad jag kan förvänta mig på nästa dejt, hur jag ska vara och vilka frågor som kan vara bra att ta upp (och vilka frågor som inte kan vara värda att ta upp) för den delen. Som en liten läxa liksom.
Haha jag som skulle vara så kortfattad som möjligt i min text, aja. Orkar btw inte skriva fint och bra nu.
En annan grej värt att ta upp är att en nära vän till min vän gick bort för två dagar sen. Han tog självmord. Det sorgligaste är att den här killen var en riktig glädjespridare, han var alltid go och glad. Innerst inne bärde han dock på bekymmer och sorg som han undanhöll från resten av dem i hans omgivning. Ser mig själv lite i honom. Jag hatar att behöva vara en börda för andra, jag hatar att prata om mina personliga problem så jag håller dem inom mig istället för att berätta om dem (oftast iallafall). Framför andra vill jag helst vara felfri. Men jag skulle aldrig gå så långt som att ta livet av mig själv även fast jag förstår att tanken kan vara lockande. Man undrar verkligen var det var som tog kål på honom men jag misstänker att det kan ha varit press från familjen/skolpress, eller kärleken. Jag kände honom inte, men gud vad jag inte kan sluta tänka på honom, tänka på hur tragiskt det här är. En ung man som inte fått leva sitt liv. Det värsta var ändå idag när jag närvarade på minnestunden, och jag fick se hans syster. Jag såg flera vännerna i tårar, men det var inte förrän jag såg hans syster, som jag inte längre kunde hålla in mina tårar. Då brast det. Jag försökte sätta mig själv i hennes situation och känslan tog kål på mig. Att se henne så förkrossad. Så jävla hemskt.
Det är mycket mer som hänt, som skolsaker, saker och ting med vännerna, familjen, som jag inte har tid att ta upp nu. Det är sovdags och imorn väntar ännu en intressant skoldag.
Natti natti kära blogg.
Förvirrad och nervös
Längesen jag skrev här nu och det är mycket som hänt, väldigt mycket men jag orkar inte ta upp precis allting så jag tar det mest väsentliga. Vi kan börja med tentan. Den var för två dagar sen och om jag ska vara helt ärlig så tror jag nog att jag klarar det. Den var inte jätte enkel men den var enkel om man verkligen hade pluggat, kommit ihåg och förstått allt, ordentligt. Jag tror jag får G iallafall, att nå VG var för svårt. Jag och nåra tjejer från klassen satt i timmar och pluggade tillsammans i skolan och jag måste säga att det var riktigt bra och effektivt. Man lärde sig av varandra liksom. Nu är vi iallafall äntligen klara med moment 2 och på måndag börjar vi på nytt med moment 3. Det ska bli kul och börja med något nytt nu, jag är himla trött på alla teorier och sånt som man vart tvungen att lära sig. Dessutom kommer vi få nya seminariegrupper vilket känns kul faktiskt så man får träffa lite nytt folk.
En annan grej värt att nämna är att Ursula hade kontaktat socialtjänsten pga vår familjesituation. Det här upprörde mig (och syrran) inte alls. Vi tyckte bara det var bra. Så snart ska vi ha ett möte med dem och prata ut. Min fråga är bara om det verkligen kommer hjälpa, kanske hjälper i början men det lär nog rinna ut i sanden efter ett tag.
Nu till det kanske mest väsentliga som hänt mig de senaste dagarna. Jag och min kusin gick ut och festade på en klubb. För att dra en lång historia kort så började jag dansa med en kille och efter det så snackade vi, om sånt man brukar snacka om när man lär känna en person. Han var trevlig och snäll och tillslut bad han mig om mitt nummer. Jag gav det till honom sedan var det inget mer med det. En dag efter utgången messade han och frågade hur det var och återigen började vi messa en massa. Jag spanade in honom på facebook och blev lite chockad över hur snygg han var, minns inte att han var så snyTillslut frågade han mig om jag var ledig nåndag under veckan och ifall jag ville ses. Här började jag tänka till riktigt ordentligt. Jag har alltid varit den som undviker "dejter" för att jag är så rädd för att göra bort mig. Men sedan tänkte jag att jag inte kan fortsätta såhär och att jag måste ta tag i det. Om han inte gillar mig så är det bara att gå vidare tänkte jag. Har ju inget att förlora egentligen. Så jag sa att jag var ledig och vi bestämde en träff på fredan. Under tiden messade vi en hel del och han var jättegullig och frågade hur tentan gick, sen sa han att han gick på thaiboxning och sa att jag kunde få komma och prova en dag om jag ville. (Jag berättar väldigt kortfattat nu). Vid det här laget tyckte jag att den här killen verkligen riktigt snäll, sådär genuint liksom och han visade verkligen intresse och verkade bry sig.
Sedan kommer torsdagen, dagen innan vi ska träffas, dagen då mitt intryck av honom slightly förändras. Jag sitter på café med min kompis. Plötsligt ringer han och jag vågar inte svara. Han ringer igen och min kompis övertalar mig att svara. Jag svarar och detta blev konversationen ungefär:
Jag: Heeej!
Han: Tjaa, hur är det? Allt bra?
Jag: Ja, det är bara bra, själv?
Han: Det är bra här med
Jag: Härligt, vad händer imorgon då? (Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra)
Han: Jo angående det, jag kommer inte kunna imorgon, jag hade kollat fel tyvärr jag har träning imorgon. Men jag tänkte att vi kanske kan ses ikväll annars, kanske ta en öl (ta en öl! is he tryna get me drunk?) om du inte har något för dig.
(Jag tänker i mitt huvud typ WHAT!??!)
Jag: Aa okej, för jag ska vara hos min moster idag så jag vet inte. (Jag ljög)
Han: Hela dan?
Jag: Ungefär till klockan 11.
Han: Okej, kan du inte komma efter det då?
Jag: Hmm aa vi får se, jag hör av mig senare.
Han: Okej vi hörs.
Jag: Det gör vi.
Vi hade bestämt att vi skulle mötas på fredag, inte torsdag. Jag kanske har mina planer då liksom. Precis som att han inte kan på fredan så kan jag inte torsdag kväll. Men grejjen är den att fredagen var det vi bestämde. Så lite irri vart jag där. Har ju berättat om hur jag hatar planer som blir ruined i sista sekund. Men iaf, jag bestämde mig för att träffa honom trotsallt, jag var ju ledig dagen därpå. Men sedan ändrade jag mig i sista sekund jag med. Och det var nog lite taskigt, men jag bad om ursäkt och sa att jag var trött men att vi kunde ta det en annan dag. Då säger han att vi träffas idag fredag då. Så han börjar förvirra mig riktigt mycket, han kunde ju inte då?! Är detta ett bra eller dåligt tecken? Jag ska iallafall träffa honom idag bara för att ta reda på hur han är som person och för att få en så kallad closure, för går jag inte kommer jag ångra mig något otroligt. Han är riktigt snygg kan jag berätta men det måste ju också finnas något innanför pannbenet. Så ikväll gäller det, jag är skitnervös. Tänk om det finns för lite att prata om? Tänk om det bli pinsamma tystnader? Gud var med mig under denna dejt! Min första dejt dessutom.
En annan grej värt att nämna är att Ursula hade kontaktat socialtjänsten pga vår familjesituation. Det här upprörde mig (och syrran) inte alls. Vi tyckte bara det var bra. Så snart ska vi ha ett möte med dem och prata ut. Min fråga är bara om det verkligen kommer hjälpa, kanske hjälper i början men det lär nog rinna ut i sanden efter ett tag.
Nu till det kanske mest väsentliga som hänt mig de senaste dagarna. Jag och min kusin gick ut och festade på en klubb. För att dra en lång historia kort så började jag dansa med en kille och efter det så snackade vi, om sånt man brukar snacka om när man lär känna en person. Han var trevlig och snäll och tillslut bad han mig om mitt nummer. Jag gav det till honom sedan var det inget mer med det. En dag efter utgången messade han och frågade hur det var och återigen började vi messa en massa. Jag spanade in honom på facebook och blev lite chockad över hur snygg han var, minns inte att han var så snyTillslut frågade han mig om jag var ledig nåndag under veckan och ifall jag ville ses. Här började jag tänka till riktigt ordentligt. Jag har alltid varit den som undviker "dejter" för att jag är så rädd för att göra bort mig. Men sedan tänkte jag att jag inte kan fortsätta såhär och att jag måste ta tag i det. Om han inte gillar mig så är det bara att gå vidare tänkte jag. Har ju inget att förlora egentligen. Så jag sa att jag var ledig och vi bestämde en träff på fredan. Under tiden messade vi en hel del och han var jättegullig och frågade hur tentan gick, sen sa han att han gick på thaiboxning och sa att jag kunde få komma och prova en dag om jag ville. (Jag berättar väldigt kortfattat nu). Vid det här laget tyckte jag att den här killen verkligen riktigt snäll, sådär genuint liksom och han visade verkligen intresse och verkade bry sig.
Sedan kommer torsdagen, dagen innan vi ska träffas, dagen då mitt intryck av honom slightly förändras. Jag sitter på café med min kompis. Plötsligt ringer han och jag vågar inte svara. Han ringer igen och min kompis övertalar mig att svara. Jag svarar och detta blev konversationen ungefär:
Jag: Heeej!
Han: Tjaa, hur är det? Allt bra?
Jag: Ja, det är bara bra, själv?
Han: Det är bra här med
Jag: Härligt, vad händer imorgon då? (Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra)
Han: Jo angående det, jag kommer inte kunna imorgon, jag hade kollat fel tyvärr jag har träning imorgon. Men jag tänkte att vi kanske kan ses ikväll annars, kanske ta en öl (ta en öl! is he tryna get me drunk?) om du inte har något för dig.
(Jag tänker i mitt huvud typ WHAT!??!)
Jag: Aa okej, för jag ska vara hos min moster idag så jag vet inte. (Jag ljög)
Han: Hela dan?
Jag: Ungefär till klockan 11.
Han: Okej, kan du inte komma efter det då?
Jag: Hmm aa vi får se, jag hör av mig senare.
Han: Okej vi hörs.
Jag: Det gör vi.
Vi hade bestämt att vi skulle mötas på fredag, inte torsdag. Jag kanske har mina planer då liksom. Precis som att han inte kan på fredan så kan jag inte torsdag kväll. Men grejjen är den att fredagen var det vi bestämde. Så lite irri vart jag där. Har ju berättat om hur jag hatar planer som blir ruined i sista sekund. Men iaf, jag bestämde mig för att träffa honom trotsallt, jag var ju ledig dagen därpå. Men sedan ändrade jag mig i sista sekund jag med. Och det var nog lite taskigt, men jag bad om ursäkt och sa att jag var trött men att vi kunde ta det en annan dag. Då säger han att vi träffas idag fredag då. Så han börjar förvirra mig riktigt mycket, han kunde ju inte då?! Är detta ett bra eller dåligt tecken? Jag ska iallafall träffa honom idag bara för att ta reda på hur han är som person och för att få en så kallad closure, för går jag inte kommer jag ångra mig något otroligt. Han är riktigt snygg kan jag berätta men det måste ju också finnas något innanför pannbenet. Så ikväll gäller det, jag är skitnervös. Tänk om det finns för lite att prata om? Tänk om det bli pinsamma tystnader? Gud var med mig under denna dejt! Min första dejt dessutom.
Update
Jag tog reda på det här med dansen, och det visar sig att de inte har dansklasser på stället jag går på, men de har aerobics. Inte riktigt vad jag var ute efter men I'm willing to give it a shot.
Jag har varit så fruktansvärt dålig på att plugga these days, har inte alls varit på plugg humör. Snart är det tenta (ca 1 vecka och 3 dar) och det är en hel del jag måste plugga in. Det är så mycket, man vet inte riktigt vart man ska börja. Men jag ska skärpa mig, promise. Och jag ska klara tentan!
Jag har de senaste dagarna kommit närmre mina seminariegruppsvänner. Visserligen gillar jag inte att vi gör arbeten ihop, men allt vi gör tillsammans utanför skolarbeten, såsom att bara äta tillsammans och prata, det gillar jag. Igår hade vi djupa konversationer, det var riktigt kul och intressant. Jag kan se mig själv ha en "fullbordad" vänskap med tjejerna i framtiden, åtminstonde med en av de, som jag kommit närmast.
Jag har också de senaste dagarna varit otroligt sugen på att gå ut och festa. Det var längesen. Det ända som hindrar mig är vädret. Man kan nu konstatera att vintern är här. Kunde inte tro mina ögon när jag tittade ut i fönstret imorse. Snö! Already!? Känns jävligt konstigt. Sommaren gick väldigt fort.
Snart är det halloween också, kanske drar man på fest, men bara kanske. Har ju tentan så det beror på hur långt jag kommit med pluggandet.
Jag måste också bara berätta vilka snyggingar det finns på min högskola. Varje dag ser man någon riktigt het kille! Tänk er långa, fräscha killar som både har utseendet, personligheten och intelligensen på sin sida (tror jag iaf =P). Framförallt finns det jättefina killar i min klass. Dör lite inombords när vi har föreläsningar. Mycket stor skillnad från gymnasiet till det här. Då fanns ingen snygg kille man kunde kolla på, speciellt inte under 3an, då hade alla äldre snyggingar redan gått ut. Now however, I'm in paradise. Hehe, nej men skämt åtsido.
Till något mycket mer allvarligare. Beskjutningarna som pågår i Malmö nu? Helt jävla sinnesjukt. Hade jag bott där hade jag inte gått ut. Att alla skott bara har riktat sig åt folk med utländsk bakgrund är också helt insane, men samtidigt förvånar det inte mig med tanke på SD's framväxt. Har för mig att många av de röster som gick åt SD kom från Malmö. Aja, hoppas i varje fall att de tar fast gärningsmannen.
Ska läsa lite bloggar nu. Hörs snart igen!
Jag har varit så fruktansvärt dålig på att plugga these days, har inte alls varit på plugg humör. Snart är det tenta (ca 1 vecka och 3 dar) och det är en hel del jag måste plugga in. Det är så mycket, man vet inte riktigt vart man ska börja. Men jag ska skärpa mig, promise. Och jag ska klara tentan!
Jag har de senaste dagarna kommit närmre mina seminariegruppsvänner. Visserligen gillar jag inte att vi gör arbeten ihop, men allt vi gör tillsammans utanför skolarbeten, såsom att bara äta tillsammans och prata, det gillar jag. Igår hade vi djupa konversationer, det var riktigt kul och intressant. Jag kan se mig själv ha en "fullbordad" vänskap med tjejerna i framtiden, åtminstonde med en av de, som jag kommit närmast.
Jag har också de senaste dagarna varit otroligt sugen på att gå ut och festa. Det var längesen. Det ända som hindrar mig är vädret. Man kan nu konstatera att vintern är här. Kunde inte tro mina ögon när jag tittade ut i fönstret imorse. Snö! Already!? Känns jävligt konstigt. Sommaren gick väldigt fort.
Snart är det halloween också, kanske drar man på fest, men bara kanske. Har ju tentan så det beror på hur långt jag kommit med pluggandet.
Jag måste också bara berätta vilka snyggingar det finns på min högskola. Varje dag ser man någon riktigt het kille! Tänk er långa, fräscha killar som både har utseendet, personligheten och intelligensen på sin sida (tror jag iaf =P). Framförallt finns det jättefina killar i min klass. Dör lite inombords när vi har föreläsningar. Mycket stor skillnad från gymnasiet till det här. Då fanns ingen snygg kille man kunde kolla på, speciellt inte under 3an, då hade alla äldre snyggingar redan gått ut. Now however, I'm in paradise. Hehe, nej men skämt åtsido.
Till något mycket mer allvarligare. Beskjutningarna som pågår i Malmö nu? Helt jävla sinnesjukt. Hade jag bott där hade jag inte gått ut. Att alla skott bara har riktat sig åt folk med utländsk bakgrund är också helt insane, men samtidigt förvånar det inte mig med tanke på SD's framväxt. Har för mig att många av de röster som gick åt SD kom från Malmö. Aja, hoppas i varje fall att de tar fast gärningsmannen.
Ska läsa lite bloggar nu. Hörs snart igen!
Jag ska börja på dans igen
På senaste tiden har jag inte haft någon lust till att plugga. Det är inte så att det vi får läsa är ointressant, det är bara så att det är så mycket, det går inte att förklara hur mycket läsning som gäller. Grejjen är den att jag verkligen måste börja med plugget ordentligt för snart är det tenta som gäller. Jag tänker försöka plugga smart, alltså inte läsa en massa sånt som är onödigt utan jag kommer nog mest plugga in alla miljoner begrepp och teorier och försöka förstå dem. Jag tror att det kommer vara det viktigaste.
Imorgon börjar syrran på hennes nya jobb. Hon har verkligen tur som fått det här jobbet. Det är ett jättebra jobb som jag tror kommer passa henne riktigt bra.
Jag har på senaste tiden tänkt på en grej. Jag har tänkt på varför jag nu så oftast mår dåligt, varför jag konstant är trött och inte orkar med någonting. Jag tror det beror på att jag inte tränar längre. Förut när jag gick på både dans och tennis så mådde jag så mycket bättre och jag har mycket mer ork. Det märker man också när man kollar och jämför med hur jag ser ut nu med hur jag såg ut då. Mycket mer självförtroende. Det bara lyste om mig.
Så jag har bestämt att jag ska börja på dans igen till vårterminen. I början tänkte jag att jag skulle köra på styrketräning och sånt istället, men dans är ju också träning och dessutom är det roligt. Nu gäller det bara att hitta nånstans att dansa. De flesta kända dansställena som Danscenter och Marikas har världens dyraste priser, det är helt sjukt. På min tid var det så mycket billigare. Så mycket som jag gillar att dansa kan jag inte lägga ner så mycket pengar på det. Har helt enkelt inte råd. Så jag kommer nog välja något stället som är mindre känt. För jag ska dansa i vår! Jag har alltid älskat att dansa, jag mår så jävla bra av det, så nu ska jag ta mig i kragen och göra något som jag bannemig mår bra av. Jag är trött på att må dåligt och ha en usel självkänsla, jag är trött på att vara hängig och trött, jag är trött på att jag inte är lika glad och energigisk som förut, jag är trött på att vara trött! u ska det bannemig bli ändring på detta.
Vår lilla babybrother mår jättebra. Kommer dock aldrig glömma för några dagar sedan då Ursula hade lämnat honom med farsan när hon skulle duscha. Farsan var så full att han däcka på soffan medans han höll i honom. Hemsk syn! Ursula blev förbannad på farsan när hon kommit ut ur duschen och fick syn på dem. Hoppas hon lär sig att aldrig ge lillebror till farsan whilst his drunk. Där fick hon sig allt en läxa.
Imorgon börjar syrran på hennes nya jobb. Hon har verkligen tur som fått det här jobbet. Det är ett jättebra jobb som jag tror kommer passa henne riktigt bra.
Jag har på senaste tiden tänkt på en grej. Jag har tänkt på varför jag nu så oftast mår dåligt, varför jag konstant är trött och inte orkar med någonting. Jag tror det beror på att jag inte tränar längre. Förut när jag gick på både dans och tennis så mådde jag så mycket bättre och jag har mycket mer ork. Det märker man också när man kollar och jämför med hur jag ser ut nu med hur jag såg ut då. Mycket mer självförtroende. Det bara lyste om mig.
Så jag har bestämt att jag ska börja på dans igen till vårterminen. I början tänkte jag att jag skulle köra på styrketräning och sånt istället, men dans är ju också träning och dessutom är det roligt. Nu gäller det bara att hitta nånstans att dansa. De flesta kända dansställena som Danscenter och Marikas har världens dyraste priser, det är helt sjukt. På min tid var det så mycket billigare. Så mycket som jag gillar att dansa kan jag inte lägga ner så mycket pengar på det. Har helt enkelt inte råd. Så jag kommer nog välja något stället som är mindre känt. För jag ska dansa i vår! Jag har alltid älskat att dansa, jag mår så jävla bra av det, så nu ska jag ta mig i kragen och göra något som jag bannemig mår bra av. Jag är trött på att må dåligt och ha en usel självkänsla, jag är trött på att vara hängig och trött, jag är trött på att jag inte är lika glad och energigisk som förut, jag är trött på att vara trött! u ska det bannemig bli ändring på detta.
Vår lilla babybrother mår jättebra. Kommer dock aldrig glömma för några dagar sedan då Ursula hade lämnat honom med farsan när hon skulle duscha. Farsan var så full att han däcka på soffan medans han höll i honom. Hemsk syn! Ursula blev förbannad på farsan när hon kommit ut ur duschen och fick syn på dem. Hoppas hon lär sig att aldrig ge lillebror till farsan whilst his drunk. Där fick hon sig allt en läxa.
Lite av saker som hänt
Sjukt längesen jag skrev här nu och detta pga den enkla anledningen att jag inte haft tid. Vi är nu inne på moment 2 i kursen och den är en aning svårare än moment 1. Moment 2 har också en massa seminarier. Precis det jag hatar. Men jag fick idag reda på att man kan ge in en skrivuppgift om man inte har deltagit på ett seminarium, som "kompensation" för det man missat. Jag tänker lungt göra det, någon gång då jag känner att jag skulle sabba en muntlig presentation och göra en skrivuppgift av presentationen mycket bättre, jag älskar ju att skriva.
Vi fick också idag tillbaka vår individuella skrivuppgift där man skulle sammanfatta och ta upp det centrala i det en bok vii läste försökte belysa. Den boken var väldigt komplicerad och det krävdes verkligen att man fattade det som stod för att sedan kunna skriva om den. And guess what? Jag fick godkänt :D! Det var verkligen höjdpunkten idag! Jag vart så glad, och jag tror till och med att det kom att visas sig på min redovisning hur glad jag var. Det var jättemånga som hade kuggat och fått "rest". Jag känner mig så smart och duktig! Det ända som återstår att veta nu är fältstudien. Den är jag ganska så säker på att vi kommer faila, som jag skrev tidigare. Åh! Om man bara fick skriva fältstudien själv. Jag hatar gruppuppgifter. Jag vet att jag hade klarat det om jag gjort det själv.
Jag gillar inte min grupp. Men på moment 3 ska vi tydligen byta seminariegrupper, härligt!
Nu på moment 2 ska vi som examination ha en tenta. Observera att jag aldrig tidigare haft en tenta men jag antar att det bara är som ett vanligt prov liksom, där svaren ska vara relativt långa och utvecklade. Men denna tenta är lite speciell för på denna tenta får vi 3 alternativ att välja mellan och ska bara kryssa för vad som är rätt. Så det låter ju enklare, men vem vet lite tricky kommer det nog bli.
Förutom schoolstuff har det varit mycket festande och födelsedagsfirande. And there's more to come! Det är så många som fyller år nu på hösten. Det har också blivit riktigt kallt! Nu är det på med höstjacka och tjocka varma halsdukar. Jag har redan suttit och anmält mig för olika kurser inför vårterminen. Jag fick också ett brev från Posten, så kanske får jag jobba där under december-januari. Hoppas!
Lillebrorsan mår bra! Han är redan två veckor gammal nu. Han kommer att bli ganska mörk tror jag. Man brukar ju oftast vara ljus när man precis har fötts, men han är ganska mörk. Han har också två knölar på brösten, that is very scary. Ursula och farsan har pratat med läkarna om det, men det är tydligen inte något farligt och kommer att gå bort med tiden. Lillesyrran verkar vara lite avundsjuk över lillebrorsan är här, eftersom han tar upp ganska mycket uppmärksamhet. Hehe stackarn. Men jag försöker leka med henne ändå.
Nu ska jag kolla lite på tv faktiskt, sen ska jag nog försöka plugga. Hej så länge!
Vi fick också idag tillbaka vår individuella skrivuppgift där man skulle sammanfatta och ta upp det centrala i det en bok vii läste försökte belysa. Den boken var väldigt komplicerad och det krävdes verkligen att man fattade det som stod för att sedan kunna skriva om den. And guess what? Jag fick godkänt :D! Det var verkligen höjdpunkten idag! Jag vart så glad, och jag tror till och med att det kom att visas sig på min redovisning hur glad jag var. Det var jättemånga som hade kuggat och fått "rest". Jag känner mig så smart och duktig! Det ända som återstår att veta nu är fältstudien. Den är jag ganska så säker på att vi kommer faila, som jag skrev tidigare. Åh! Om man bara fick skriva fältstudien själv. Jag hatar gruppuppgifter. Jag vet att jag hade klarat det om jag gjort det själv.
Jag gillar inte min grupp. Men på moment 3 ska vi tydligen byta seminariegrupper, härligt!
Nu på moment 2 ska vi som examination ha en tenta. Observera att jag aldrig tidigare haft en tenta men jag antar att det bara är som ett vanligt prov liksom, där svaren ska vara relativt långa och utvecklade. Men denna tenta är lite speciell för på denna tenta får vi 3 alternativ att välja mellan och ska bara kryssa för vad som är rätt. Så det låter ju enklare, men vem vet lite tricky kommer det nog bli.
Förutom schoolstuff har det varit mycket festande och födelsedagsfirande. And there's more to come! Det är så många som fyller år nu på hösten. Det har också blivit riktigt kallt! Nu är det på med höstjacka och tjocka varma halsdukar. Jag har redan suttit och anmält mig för olika kurser inför vårterminen. Jag fick också ett brev från Posten, så kanske får jag jobba där under december-januari. Hoppas!
Lillebrorsan mår bra! Han är redan två veckor gammal nu. Han kommer att bli ganska mörk tror jag. Man brukar ju oftast vara ljus när man precis har fötts, men han är ganska mörk. Han har också två knölar på brösten, that is very scary. Ursula och farsan har pratat med läkarna om det, men det är tydligen inte något farligt och kommer att gå bort med tiden. Lillesyrran verkar vara lite avundsjuk över lillebrorsan är här, eftersom han tar upp ganska mycket uppmärksamhet. Hehe stackarn. Men jag försöker leka med henne ändå.
Nu ska jag kolla lite på tv faktiskt, sen ska jag nog försöka plugga. Hej så länge!
Högskolan hittils
Vill bara börja med att säga att stavningen i detta inlägg förmodligen kommer bli dålig då våra tangenter på datorn är trasiga.
Vår lila bebis till bror är här och det känns fortfarande overkligt. I cant believe it asså. Det är helt sjukt. Bebisen är jättesöt och gullig och sååå liiiten att man bara vill äta upp honom men samtidigt är man jätteförsiktig när man ska ta tag i honom, eftersom han är så fragile. Nu är han redan 1 vecka gammal, tiden går läskigt fort. Jag är fortfarande rädd över hur farsan och Ursula kommer kunna ta hand om de här två barnen. Jag tror redan nu att dagis misstänker att det är något lurt på gång hemma med uppfostran osv. Framtiden ser inte ljus ut I'm afraid.
Idag på skolan hade vi opponering. Jag har lite hatkärlek gentemot opponeringar. Jag gillar att man lär sig så otroligt mycket av det, det är så givande på något sätt och man får lära sig vad man ska och inte ska göra. Det jag hatar är att jag ALLTID som jag nämnt tidigare i bloggen, ska bli nervös när jag talar inför grupp. Det var precis det som hände idag. Och blir jag nervös så framgår det inte hur duktig jag egentligen är. Det är det som är så irriterande. I hate it :(. Funderar nästan på att börja på den där "våga-tala" kursen som finns på skolan, kanske kan det vara något.
Nu är vi hursomhelst klara med moment 1. Det som återstår att se nu är om man klarat momentet eller inte.
Nästa vecka börjar moment 2. Ska bli intressant att se vad vi gör nu härnäst. Jag har fått några vänner på skolan, men det är en tjej som jag speciellt tycker om. Vi är ganska lika, vi tänker likadant och har nästan likadana kulturella bakgrunder. Hon är också väldigt enkel att prata med och man kan prata med henne om allt. Hon är jättesnäll och generös med. Det enda som skiljer oss åt är att hon nog haft lite mer tur med kärleken och killar än vad jag haft. Vi har hursomhelst redan hunnit sitta på skolans matsal och pratat i 2-3 timmar nonstop, detta har vi hunnit göra två gånger nu. Förövrigt måste jag säga att på skolan finns det en massa hetingar. alltså jag dör lite varje gång jag går till skolan! Jag är inte alls van vid detta, på gymnasiet hade vi ingen snygg kille nästan men på högskolan kryllar det med godingar. Men som helhet diggar jag verkligen min högskola, den är så otroligt underskattad. Den är riktigt bra och jag funderar nästan på att läsa mitt program där istället för på universitet. Vi får se.
Nu ska jag faktiskt tvätta för det behövs. Sedan njuta av min långa helg! :)
Its a boy :) Välkommen till världen <3
Bara en sekund efter att jag skrev det förra inlägget så ringde farsan. Jag kände att jag ville ta detta i ett seperat inlägg. Farsan berättade att det blev en pojke! "Du har fått en bror", sa han!
Jag kan inte tro det, för mig känns det helt overkligt, precis som det gjorde när lillesyrran föddes. Vi som alltid har varit tjejer i familjen (förutom pappa då såklart) och nu får vi en liten pojke. I can't believe it.
Jag kan inte tro det, för mig känns det helt overkligt, precis som det gjorde när lillesyrran föddes. Vi som alltid har varit tjejer i familjen (förutom pappa då såklart) och nu får vi en liten pojke. I can't believe it.
Sverigedemokraterna i riksdagen - detta är historiskt!
Att alliansen vann valet och Fredrik Reinfeldt blir statsminister i 4 år till. Detta gör mig ledsen. Men något som gör mig ännu mer ledsen är det faktum att Sverigedemokraterna fick hela 5.7 procentenheter under valvakan, blev vågmästare och tog sig in i riksdagen. Detta är historiskt och detta är skrämmande people, det är skrämmande! Och ännu mer skrämmande att folk FORTFARANDE förnekar att de inte är rasister. I deras valmanifest får de det att låta att de vill ta hand om invandrare, men det blir lite motsägelsefullt när de säger att de samtidigt vill "värna om den svenska kulturen" och ta bort moskeér, modersmålsstudier, förbjuda burka osv. Det tyder på inget annat än främlingsfientlighet!
Det roliga är att Moderaterna troligtvis måste samarbeta med SD om Miljöpartiet inte vill det. Men Miljöpartiet har redan gett klartecken på att de inte vill samarbeta med Moderaterna. Trouble trouble!
Aja, jag säger som Mona Sahlin sa, det är fortfarande 94% som inte röstade på SD, vilket tyder på en liten liten del, en minoritet i Sverige som är främlingsfientliga. Det är det som ger mig hopp.
Idag är det hursomhelst måndag och igår träffade jag på två av mina bästa kompisar. Vi gick runt i stan och avslutade kvällen på en mysig asiatisk restaurang. Mycket nytt kom fram igår, mycket hemligheter, några tårar. Jag har nu verkligen insett att dessa två är bland de bästa vänner jag har. Förut tvekade jag, men nu är jag bombsäker. Jag känner mig lite falsk och taskig, för de här tjejerna berättar precis allt för mig, men själv kan jag inte vara lika öppen tillbaka och det finns en del saker som jag inte berättat för de. Jag har jättesvårt för att öppna mig sådär helt. Men jag ska göra det, någon gång, I promise. Dessa två är verkligen några som jag känner att jag vill vara vän med livet ut.
Det roliga är att Moderaterna troligtvis måste samarbeta med SD om Miljöpartiet inte vill det. Men Miljöpartiet har redan gett klartecken på att de inte vill samarbeta med Moderaterna. Trouble trouble!
Aja, jag säger som Mona Sahlin sa, det är fortfarande 94% som inte röstade på SD, vilket tyder på en liten liten del, en minoritet i Sverige som är främlingsfientliga. Det är det som ger mig hopp.
Idag är det hursomhelst måndag och igår träffade jag på två av mina bästa kompisar. Vi gick runt i stan och avslutade kvällen på en mysig asiatisk restaurang. Mycket nytt kom fram igår, mycket hemligheter, några tårar. Jag har nu verkligen insett att dessa två är bland de bästa vänner jag har. Förut tvekade jag, men nu är jag bombsäker. Jag känner mig lite falsk och taskig, för de här tjejerna berättar precis allt för mig, men själv kan jag inte vara lika öppen tillbaka och det finns en del saker som jag inte berättat för de. Jag har jättesvårt för att öppna mig sådär helt. Men jag ska göra det, någon gång, I promise. Dessa två är verkligen några som jag känner att jag vill vara vän med livet ut.
Inflyttningsfest, Reklamfilm, Fältstudie, Valet, Dagbok & The new baby
Oj det var visst ett tag sen, eller en vecka sen rättare sagt och det lär bli så denna vecka med då jag har en fältstudie som jag ska skriva och den ska vara inne redan på måndag nästa vecka.
Så vad har jag gjort sen jag skrev sist?
Jag och några kompisar åkte upp till en av sveriges bästa studentstäder för att hälsa på en kompis som studerar där. Hon skulle ha en inflyttningsfest och bjöd oss och självklart tackade vi ja. Den kvällen/natten var galen. Vet inte ens om jag vågar berätta allt men jag lovar att jag iallafall inte gjorde något dumt :). Den var i varjefall mycket minnesvärd. Utöver festen så gick vi runt lite i staden, utforskade den och åt på en mysig italiensk restaurang, maten var oemotståndlig! Vi var där från lördag till söndag. Det blev som en liten minitrip med vänner, 5 stjärnor till den kvällen!
Seminariumet gick väl bra men det är ju meningen att man ska prata, diskutera och vara muntligt aktiv under de timmarna men jag sa inte ett enda ord, även fast jag det var saker jag gärna hade velat ta upp. Det är skitirriterande att jag inte bara kan räcka upp handen och prata, men det går inte, inte när jag väl sitter där. Min mage kurrade även som fan och jag var tvungen att gå ut från rummet för att samla mig, så pinsamt.
Som en slutexamination har vi fått en uppgift att skriva en uppsats, eller fältstudie om något valfritt samhällsproblem men detta måste dock kopplas ihop med det vi lärt oss under momentet. Det vi ska skriva om är så himla dåligt tycker jag, men det tycker inte mina seminarievänner. Och detta är orsaken till varför jag hatar att jobba i grupp. Att alla har olika synesätt på vad som är bra. Det som irriterar mig mest är att de här tjejerna inte har gått i bra skolor, de vet inte hur man skriver akademiskt, och på vårt senaste arbete var det riktigt nära att vi skulle få IG. Man märkte att min lärare mer tyckte om min idé än deras, men det var det de ville skriva om och det var ju 3 mot 1 liksom, majoriteten vinner. Jag är skiträdd att vi får IG på fältstudien, skiträdd! Man kanske kan tycka att jag överdriver, men det handlar ju om mina betyg, och jag vill inte sänkas på grund av dem.
Förutom schoolstuff har jag inte gjort så mycket. Juste, jag har vart med i en reklamfilm. Det var verkligen jättespontant! Fick ett mail där de undrade om jag ville vara med (hade tidigare registrerat mig på en hemsida där producenter och regissörer letar efter statister och skådespelare till filmer och reklamer, hade helt glömt bort den sidan) och först så tvekade jag med sedan så övertalade syrran mig att vara med. Det var inget arvode som man fick så jag gjorde det mest för skojskull. Och det var riktigt kul! Reklamen kommer dock bara visas på nätet, men det gör mig inget :) Då får less people se mig skämma ut mig :P. Nejmen det var kul och inte alls svårt, i början va jag skitnervös då jag fick veta att de andra tjejerna hade tidigare erfarenhet av skådespeleri. Alla gick på teaterskolor dessutom. Nervositeten släppte dock, när vi väl var on set. Skitkul var det och regissören blev himla nöjd! Vi behövde inte ens göra om det fler gånger för att vi satte det redan efter andra omgången. Han sa t.o.m. att han gärna vill jobba med oss igen i framtiden. Så vem vet, kanske blir jag en liten reklamkändis?
Det är ju val imorgon och herremingud vad folk är inne i politiken nu. Vilket glädjer mig. Det finns folk i världen som inte får rösta, som inte får göra sin röst hörd, och här sitter vi och slänger iväg vår röst. Jag gick och röstade med syrran iförrigår. Det var första gången jag röstade och det kändes (utan att låta klyschig) faktiskt bra. Jag gillar faktiskt politik, jag tycker det kan vara sjukt intressant och se hur de olika politikerna resonerar. Jag har följt varenda debatt på TV and I love it. Sverigedemokraterna har ju fått sjukt mycket röster också, och kanske kommer de in i riksdagen. Jag förstår inte hur ett sådant främlingsfientligt parti kan vinna så många röster? Kan Sverige ha en massa "smygrasister" till invånare? Eller är det bara det att många svenskar är trötta på den dåliga invandringspolitiken? Tror att det kan vara lite av both. Att det verkligen finns människor som tror att det är vettigt med ett parti som de, det skrämmer mig. Och ja, jag har läst vad de står för, jag har läst deras hemsida och deras broschyrer och det de försöker säga does not make sense. Till exempel att de vill främja den svenska kulturen och "ta bort" all invandrarkultur. Här fattar man ju direkt att de menar muslimsk kultur och inget annat då de vill behålla all skandinavisk kultur, alltså norge, finland, danmark (som också är invandrarländer) och amerikansk kultur. Med tanke på hur amerikaniserat sverige idag är undrar jag om de verkligen vill ta bort de dansskolor som undervisar amerikanska dansstilar? Eller de TV program som kommer från amerika? Eller alla de amerikanska restaurangerna? Nej skulle inte tro det! Det är klart och tydligt hur allt de säger egentligen riktar sig mot muslimer och inget annat, som att de vore en enda stor terrorgrupp. Aja, jag orkar inte slösa tid på att skriva om dem.
Imorn gäller det iallafall, blir det de rödgröna eller blir det alliansen?
Jag hittade storesyrrans dagböcker och förlåt men jag kunde inte låta bli att läsa. En del saker som jag fick läsa chockade mig något otroligt. Jag har ju alltid sett storesyrran som en stark person och framför allt väldigt klok. Men gud, hon hade verkligen sina svaga och dumma dagar. Jag tänker inte skriva här detaljerat om vad det stod, men det handlade en hel del om kärlek, pojkvänner, vänner och situationen hemma.
Jag har ju berättat här i bloggen att Ursula ska få ett till barn. Det är beräknat att barnet kommer imorgon. Jag har återigen lite mixed feelings. Man ska inte skaffa barn om man inte kan vara en ansvarsfull förälder, vilket både farsan och Ursula påvisat att de inte är. Men vad kan jag göra åt saken liksom. Jag hoppas iallafall på att det blir en pojke denna gång eftersom vi redan bara är tjejer i familjen. Lillesyrran har förresten återgått till hennes ohälsosamma måltider och hon börjar återigen bli riktigt smal.
Det är lördag idag och jag tror inte det blir något festande, vi får se, kanske. Jag känner mig rätt trött och seg, så kanske blir det en filmys hemma med syrran. Egentligen borde jag passa på att gå ut nu, för under veckan och nästa helg är det ingenting annat än plugg som gäller för mig. Vi får se som sagt.
Ursäkta för detta långa inlägg, men jag behövde skriva av mig, hade så mycket på hjärtat. Det kunde t.o.m blivit längre men jag sätter stopp här. Goodbye lovely blog!
Så vad har jag gjort sen jag skrev sist?
Jag och några kompisar åkte upp till en av sveriges bästa studentstäder för att hälsa på en kompis som studerar där. Hon skulle ha en inflyttningsfest och bjöd oss och självklart tackade vi ja. Den kvällen/natten var galen. Vet inte ens om jag vågar berätta allt men jag lovar att jag iallafall inte gjorde något dumt :). Den var i varjefall mycket minnesvärd. Utöver festen så gick vi runt lite i staden, utforskade den och åt på en mysig italiensk restaurang, maten var oemotståndlig! Vi var där från lördag till söndag. Det blev som en liten minitrip med vänner, 5 stjärnor till den kvällen!
Seminariumet gick väl bra men det är ju meningen att man ska prata, diskutera och vara muntligt aktiv under de timmarna men jag sa inte ett enda ord, även fast jag det var saker jag gärna hade velat ta upp. Det är skitirriterande att jag inte bara kan räcka upp handen och prata, men det går inte, inte när jag väl sitter där. Min mage kurrade även som fan och jag var tvungen att gå ut från rummet för att samla mig, så pinsamt.
Som en slutexamination har vi fått en uppgift att skriva en uppsats, eller fältstudie om något valfritt samhällsproblem men detta måste dock kopplas ihop med det vi lärt oss under momentet. Det vi ska skriva om är så himla dåligt tycker jag, men det tycker inte mina seminarievänner. Och detta är orsaken till varför jag hatar att jobba i grupp. Att alla har olika synesätt på vad som är bra. Det som irriterar mig mest är att de här tjejerna inte har gått i bra skolor, de vet inte hur man skriver akademiskt, och på vårt senaste arbete var det riktigt nära att vi skulle få IG. Man märkte att min lärare mer tyckte om min idé än deras, men det var det de ville skriva om och det var ju 3 mot 1 liksom, majoriteten vinner. Jag är skiträdd att vi får IG på fältstudien, skiträdd! Man kanske kan tycka att jag överdriver, men det handlar ju om mina betyg, och jag vill inte sänkas på grund av dem.
Förutom schoolstuff har jag inte gjort så mycket. Juste, jag har vart med i en reklamfilm. Det var verkligen jättespontant! Fick ett mail där de undrade om jag ville vara med (hade tidigare registrerat mig på en hemsida där producenter och regissörer letar efter statister och skådespelare till filmer och reklamer, hade helt glömt bort den sidan) och först så tvekade jag med sedan så övertalade syrran mig att vara med. Det var inget arvode som man fick så jag gjorde det mest för skojskull. Och det var riktigt kul! Reklamen kommer dock bara visas på nätet, men det gör mig inget :) Då får less people se mig skämma ut mig :P. Nejmen det var kul och inte alls svårt, i början va jag skitnervös då jag fick veta att de andra tjejerna hade tidigare erfarenhet av skådespeleri. Alla gick på teaterskolor dessutom. Nervositeten släppte dock, när vi väl var on set. Skitkul var det och regissören blev himla nöjd! Vi behövde inte ens göra om det fler gånger för att vi satte det redan efter andra omgången. Han sa t.o.m. att han gärna vill jobba med oss igen i framtiden. Så vem vet, kanske blir jag en liten reklamkändis?
Det är ju val imorgon och herremingud vad folk är inne i politiken nu. Vilket glädjer mig. Det finns folk i världen som inte får rösta, som inte får göra sin röst hörd, och här sitter vi och slänger iväg vår röst. Jag gick och röstade med syrran iförrigår. Det var första gången jag röstade och det kändes (utan att låta klyschig) faktiskt bra. Jag gillar faktiskt politik, jag tycker det kan vara sjukt intressant och se hur de olika politikerna resonerar. Jag har följt varenda debatt på TV and I love it. Sverigedemokraterna har ju fått sjukt mycket röster också, och kanske kommer de in i riksdagen. Jag förstår inte hur ett sådant främlingsfientligt parti kan vinna så många röster? Kan Sverige ha en massa "smygrasister" till invånare? Eller är det bara det att många svenskar är trötta på den dåliga invandringspolitiken? Tror att det kan vara lite av both. Att det verkligen finns människor som tror att det är vettigt med ett parti som de, det skrämmer mig. Och ja, jag har läst vad de står för, jag har läst deras hemsida och deras broschyrer och det de försöker säga does not make sense. Till exempel att de vill främja den svenska kulturen och "ta bort" all invandrarkultur. Här fattar man ju direkt att de menar muslimsk kultur och inget annat då de vill behålla all skandinavisk kultur, alltså norge, finland, danmark (som också är invandrarländer) och amerikansk kultur. Med tanke på hur amerikaniserat sverige idag är undrar jag om de verkligen vill ta bort de dansskolor som undervisar amerikanska dansstilar? Eller de TV program som kommer från amerika? Eller alla de amerikanska restaurangerna? Nej skulle inte tro det! Det är klart och tydligt hur allt de säger egentligen riktar sig mot muslimer och inget annat, som att de vore en enda stor terrorgrupp. Aja, jag orkar inte slösa tid på att skriva om dem.
Imorn gäller det iallafall, blir det de rödgröna eller blir det alliansen?
Jag hittade storesyrrans dagböcker och förlåt men jag kunde inte låta bli att läsa. En del saker som jag fick läsa chockade mig något otroligt. Jag har ju alltid sett storesyrran som en stark person och framför allt väldigt klok. Men gud, hon hade verkligen sina svaga och dumma dagar. Jag tänker inte skriva här detaljerat om vad det stod, men det handlade en hel del om kärlek, pojkvänner, vänner och situationen hemma.
Jag har ju berättat här i bloggen att Ursula ska få ett till barn. Det är beräknat att barnet kommer imorgon. Jag har återigen lite mixed feelings. Man ska inte skaffa barn om man inte kan vara en ansvarsfull förälder, vilket både farsan och Ursula påvisat att de inte är. Men vad kan jag göra åt saken liksom. Jag hoppas iallafall på att det blir en pojke denna gång eftersom vi redan bara är tjejer i familjen. Lillesyrran har förresten återgått till hennes ohälsosamma måltider och hon börjar återigen bli riktigt smal.
Det är lördag idag och jag tror inte det blir något festande, vi får se, kanske. Jag känner mig rätt trött och seg, så kanske blir det en filmys hemma med syrran. Egentligen borde jag passa på att gå ut nu, för under veckan och nästa helg är det ingenting annat än plugg som gäller för mig. Vi får se som sagt.
Ursäkta för detta långa inlägg, men jag behövde skriva av mig, hade så mycket på hjärtat. Det kunde t.o.m blivit längre men jag sätter stopp här. Goodbye lovely blog!
Seminarium
Detta inlägg blir kort då jag har ont om tid! Snart beger jag mig iväg till skolan för att ha ett SEMINARIUM! Hjälp! Jag är skitnervös! Jag har förstås läst ut boken men jag är ändå skitnervös. Min mage kurrar redan av nervositet! Pray for me!
Killar
Jag ligger på sida 158 i min bok nu och boken har 245 sidor, så jag har kommit mer än halvvägs iallafall. Det som står i boken är faktiskt sjukt intressant och den är så hima pedagogisk, man har verkligen förståesle i det man läser. Den är så himla välskriven också, själva språket är utomordentligt. Alla formuleringar och val av ord är klockrena. Man kan verkligen konstatera att jag är en så kallad "slow reader". Det tog mig ungefär 5 timmar att läsa 85 sidor. Inte bra. Jag måste hitta en ny teknik asså, detta funkar inte. Tänk om jag får en bok på 500 sidor liksom.
Förutom pluggandet har jag inte gjort mycket faktiskt. Varit hemma och spenderat tid med syrrorna. Jag tänkte att jag skulle ta tillfälle i akt och berätta om vad som hände med mig och potential love toy, jag slutade ju helt plötsligt skriva om honom då det var så mycket annat jag var tvungen att skriva om som kom i vägen. Men nu, i brist på saker att ta upp här, tänkte jag berätta lite om vad som hände.
Jag vet inte vart jag slutade och tänker mig inte ta besvärligheten att kolla upp det heller. Men jag gissar på att sista gången jag skrev om honom var när jag berättade att jag inte träffade honom pga av alla flygplan var inställda då det var något vulkanutbrott som ska ha förorenat luften och gjort det mycket riskabelt för flygen att flyga. Iaf, så vi sågs aldrig men vi fortsätte ha en massa sms-kontakt. Och en massa till sms-kontakt, och en massa webcamchatt och kärleken växte måste jag säga. Vi planerade in en ny dag som jag kunde träffa honom och vi bestämde då att jag skulle åka upp till honom och bo där (eftersom det skulle vara fullkomligt omöjligt för honom att bo här och det förklarade jag också till honom). Han var givetvis jättesnäll och sa att jag inte behövde oroa mig över pengar och såvidare att allting skulle han och hans familj stå för. (Detta låter så misstänksamt när man skriver, I know, men tro inte att jag är blåst, jag visste vad jag gedde mig in på). Efter några dagar eller kanske t.o.m veckor insåg jag att jag inte kunde ta den risken, trots att jag visste att denna kille var normal, det är ganska enkelt att känna av ifall den man har kontakt med är en myskotyp eller en normal person. (Man kollar vänskapskretsar, bilder på personen, studienätverk, osv). Men trots detta ville jag inte åka. Jag som knappt klarar av att prata med nya killar, så att jag skulle åka och bo där, never in a million years. För att göra en lång historia kort så beslutade jag mig för att "göra slut". Över facebook. Jag skrev ett mejl där jag var brutalt ärlig och sa att det här aldrig skulle funka. Men jag sa också att jag tyckte han var en urgo kille och att jag hoppades att vi fortfarande kunde vara vänner. Och det kunde vi :) . Så han är numera ett avslutat kapitel.
Jag måste dock "emphasize" att hade han bott här så hade jag tveklöst gett det a second thought. Killen var ju perfekt. Visste exakt hur en tjej skulle behandlas. Killen gjorde och skrev många gulliga saker till mig. Men det jag nog tyckte var gulligast var när han skickade en youtube-låt till mig för att beskriva hans känslor till mig. Eller den gången då han skrev en jättelång dikt, om mig. Känns nästan som att de bra killarna bara finns utanför stockholm. Så himla surt. Det finns dock en annan kille som jag nu tänker på nästintill varje dag, eller varje dag kanske är att överdriva men ja ofta iallafall. Jag skrev ju om en kille som var otroligt snygg och som jag (tack vara två glas vin) kunde släppa loss och varje mig själv med på en bar. Vi klickade väldigt bra och jag kände mig inte alls nervös över att snacka med honom. Jag skrev ju ett sms till honom där jag undrade om vi kunde ta en fika nåndag och hans svar var så klockrent och gjorde mig så himla glad. Att en så snygg kille som honom skulle vilja ta en fika med mig, helt ärligt! Jag avslutade messet med att jag skulle höra av mig och tyvärr så gjorde jag aldrig det. Det har nu gått kanske 1 månad sen händelsen inträffade, eller lite mer typ 1 och en halv, och för några dagar sen ringde han upp mig. Såklart så vågade jag inte svara. Faktum att han ringde tillbaka, trots att det var jag som sa att jag skulle höra av mig, att han inte sket i det liksom, efter all denna tid, tyckte jag var skitgulligt. Anledningen till att jag inte vågade svara när han ringde var att jag inte tror att jag hade kunnat prata normalt med honom. Och jag vill inte ge ett dåligt intryck. Och jag vill fika med honom, men vågar inte. Mina vänner är däremot på mig och vill att jag ska träffa honom omedelbart. Men jag vill inte sumpa min chans, jag vill träffa honom när jag känner mig redo. Då kanske det redan är försent iofs, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;). Det är ju också det hela med att faktiskt ingå i ett förhållande. Eftersom jag aldrig riktigt gjort det känns det ju en aning läskigt. Jag har träffat många killar ute på klubbarna och på krogen, men jag har inte fastnat för någon av de som med denna kille. Förutom hans snygghet var det något speciellt med honom.
Nu återstår bara frågan: Ska jag ringa honom och boka in en liten "dejt" eller ska jag bara skita i det?
Förutom pluggandet har jag inte gjort mycket faktiskt. Varit hemma och spenderat tid med syrrorna. Jag tänkte att jag skulle ta tillfälle i akt och berätta om vad som hände med mig och potential love toy, jag slutade ju helt plötsligt skriva om honom då det var så mycket annat jag var tvungen att skriva om som kom i vägen. Men nu, i brist på saker att ta upp här, tänkte jag berätta lite om vad som hände.
Jag vet inte vart jag slutade och tänker mig inte ta besvärligheten att kolla upp det heller. Men jag gissar på att sista gången jag skrev om honom var när jag berättade att jag inte träffade honom pga av alla flygplan var inställda då det var något vulkanutbrott som ska ha förorenat luften och gjort det mycket riskabelt för flygen att flyga. Iaf, så vi sågs aldrig men vi fortsätte ha en massa sms-kontakt. Och en massa till sms-kontakt, och en massa webcamchatt och kärleken växte måste jag säga. Vi planerade in en ny dag som jag kunde träffa honom och vi bestämde då att jag skulle åka upp till honom och bo där (eftersom det skulle vara fullkomligt omöjligt för honom att bo här och det förklarade jag också till honom). Han var givetvis jättesnäll och sa att jag inte behövde oroa mig över pengar och såvidare att allting skulle han och hans familj stå för. (Detta låter så misstänksamt när man skriver, I know, men tro inte att jag är blåst, jag visste vad jag gedde mig in på). Efter några dagar eller kanske t.o.m veckor insåg jag att jag inte kunde ta den risken, trots att jag visste att denna kille var normal, det är ganska enkelt att känna av ifall den man har kontakt med är en myskotyp eller en normal person. (Man kollar vänskapskretsar, bilder på personen, studienätverk, osv). Men trots detta ville jag inte åka. Jag som knappt klarar av att prata med nya killar, så att jag skulle åka och bo där, never in a million years. För att göra en lång historia kort så beslutade jag mig för att "göra slut". Över facebook. Jag skrev ett mejl där jag var brutalt ärlig och sa att det här aldrig skulle funka. Men jag sa också att jag tyckte han var en urgo kille och att jag hoppades att vi fortfarande kunde vara vänner. Och det kunde vi :) . Så han är numera ett avslutat kapitel.
Jag måste dock "emphasize" att hade han bott här så hade jag tveklöst gett det a second thought. Killen var ju perfekt. Visste exakt hur en tjej skulle behandlas. Killen gjorde och skrev många gulliga saker till mig. Men det jag nog tyckte var gulligast var när han skickade en youtube-låt till mig för att beskriva hans känslor till mig. Eller den gången då han skrev en jättelång dikt, om mig. Känns nästan som att de bra killarna bara finns utanför stockholm. Så himla surt. Det finns dock en annan kille som jag nu tänker på nästintill varje dag, eller varje dag kanske är att överdriva men ja ofta iallafall. Jag skrev ju om en kille som var otroligt snygg och som jag (tack vara två glas vin) kunde släppa loss och varje mig själv med på en bar. Vi klickade väldigt bra och jag kände mig inte alls nervös över att snacka med honom. Jag skrev ju ett sms till honom där jag undrade om vi kunde ta en fika nåndag och hans svar var så klockrent och gjorde mig så himla glad. Att en så snygg kille som honom skulle vilja ta en fika med mig, helt ärligt! Jag avslutade messet med att jag skulle höra av mig och tyvärr så gjorde jag aldrig det. Det har nu gått kanske 1 månad sen händelsen inträffade, eller lite mer typ 1 och en halv, och för några dagar sen ringde han upp mig. Såklart så vågade jag inte svara. Faktum att han ringde tillbaka, trots att det var jag som sa att jag skulle höra av mig, att han inte sket i det liksom, efter all denna tid, tyckte jag var skitgulligt. Anledningen till att jag inte vågade svara när han ringde var att jag inte tror att jag hade kunnat prata normalt med honom. Och jag vill inte ge ett dåligt intryck. Och jag vill fika med honom, men vågar inte. Mina vänner är däremot på mig och vill att jag ska träffa honom omedelbart. Men jag vill inte sumpa min chans, jag vill träffa honom när jag känner mig redo. Då kanske det redan är försent iofs, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;). Det är ju också det hela med att faktiskt ingå i ett förhållande. Eftersom jag aldrig riktigt gjort det känns det ju en aning läskigt. Jag har träffat många killar ute på klubbarna och på krogen, men jag har inte fastnat för någon av de som med denna kille. Förutom hans snygghet var det något speciellt med honom.
Nu återstår bara frågan: Ska jag ringa honom och boka in en liten "dejt" eller ska jag bara skita i det?
