myrealself

Längesen jag skrev här nu och det är mycket som hänt, väldigt mycket men jag orkar inte ta upp precis allting så jag tar det mest väsentliga. Vi kan börja med tentan. Den var för två dagar sen och om jag ska vara helt ärlig så tror jag nog att jag klarar det. Den var inte jätte enkel men den var enkel om man verkligen hade pluggat, kommit ihåg och förstått allt, ordentligt. Jag tror jag får G iallafall, att nå VG var för svårt. Jag och nåra tjejer från klassen satt i timmar och pluggade tillsammans i skolan och jag måste säga att det var riktigt bra och effektivt. Man lärde sig av varandra liksom. Nu är vi iallafall äntligen klara med moment 2 och på måndag börjar vi på nytt med moment 3. Det ska bli kul och börja med något nytt nu, jag är himla trött på alla teorier och sånt som man vart tvungen att lära sig. Dessutom kommer vi få nya seminariegrupper vilket känns kul faktiskt så man får träffa lite nytt folk.

En annan grej värt att nämna är att Ursula hade kontaktat socialtjänsten pga vår familjesituation. Det här upprörde mig (och syrran) inte alls. Vi tyckte bara det var bra. Så snart ska vi ha ett möte med dem och prata ut. Min fråga är bara om det verkligen kommer hjälpa, kanske hjälper i början men det lär nog rinna ut i sanden efter ett tag.

Nu till det kanske mest väsentliga som hänt mig de senaste dagarna. Jag och min kusin gick ut och festade på en klubb. För att dra en lång historia kort så började jag dansa med en kille och efter det så snackade vi, om sånt man brukar snacka om när man lär känna en person. Han var trevlig och snäll och tillslut bad han mig om mitt nummer. Jag gav det till honom sedan var det inget mer med det. En dag efter utgången messade han och frågade hur det var och återigen började vi messa en massa. Jag spanade in honom på facebook och blev lite chockad över hur snygg han var, minns inte att han var så snyTillslut frågade han mig om jag var ledig nåndag under veckan och ifall jag ville ses. Här började jag tänka till riktigt ordentligt. Jag har alltid varit den som undviker "dejter" för att jag är så rädd för att göra bort mig. Men sedan tänkte jag att jag inte kan fortsätta såhär och att jag måste ta tag i det. Om han inte gillar mig så är det bara att gå vidare tänkte jag. Har ju inget att förlora egentligen. Så jag sa att jag var ledig och vi bestämde en träff på fredan. Under tiden messade vi en hel del och han var jättegullig och frågade hur tentan gick, sen sa han att han gick på thaiboxning och sa att jag kunde få komma och prova en dag om jag ville. (Jag berättar väldigt kortfattat nu). Vid det här laget tyckte jag att den här killen verkligen riktigt snäll, sådär genuint liksom och han visade verkligen intresse och verkade bry sig.

Sedan kommer torsdagen, dagen innan vi ska träffas, dagen då mitt intryck av honom slightly förändras. Jag sitter på café med min kompis. Plötsligt ringer han och jag vågar inte svara. Han ringer igen och min kompis övertalar mig att svara. Jag svarar och detta blev konversationen ungefär:

Jag: Heeej!
Han: Tjaa, hur är det? Allt bra?
Jag: Ja, det är bara bra, själv?
Han: Det är bra här med
Jag: Härligt, vad händer imorgon då? (Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra)
Han: Jo angående det, jag kommer inte kunna imorgon, jag hade kollat fel tyvärr jag har träning imorgon. Men jag tänkte att vi kanske kan ses ikväll annars, kanske ta en öl (ta en öl! is he tryna get me drunk?) om du inte har något för dig.
(Jag tänker i mitt huvud typ WHAT!??!)
Jag: Aa okej, för jag ska vara hos min moster idag så jag vet inte. (Jag ljög)
Han: Hela dan?
Jag: Ungefär till klockan 11.  
Han: Okej, kan du inte komma efter det då?
Jag: Hmm aa vi får se, jag hör av mig senare.
Han: Okej vi hörs.
Jag: Det gör vi.

Vi hade bestämt att vi skulle mötas på fredag, inte torsdag. Jag kanske har mina planer då liksom. Precis som att han inte kan på fredan så kan jag inte torsdag kväll. Men grejjen är den att fredagen var det vi bestämde. Så lite irri vart jag där. Har ju berättat om hur jag hatar planer som blir ruined i sista sekund. Men iaf, jag bestämde mig för att träffa honom trotsallt, jag var ju ledig dagen därpå. Men sedan ändrade jag mig i sista sekund jag med. Och det var nog lite taskigt, men jag bad om ursäkt och sa att jag var trött men att vi kunde ta det en annan dag. Då säger han att vi träffas idag fredag då. Så han börjar förvirra mig riktigt mycket, han kunde ju inte då?! Är detta ett bra eller dåligt tecken? Jag ska iallafall träffa honom idag bara för att ta reda på hur han är som person och för att få en så kallad closure, för går jag inte kommer jag ångra mig något otroligt. Han är riktigt snygg kan jag berätta men det måste ju också finnas något innanför pannbenet. Så ikväll gäller det, jag är skitnervös. Tänk om det finns för lite att prata om? Tänk om  det bli pinsamma tystnader? Gud var med mig under denna dejt! Min första dejt dessutom.