Högskolestart

Idag är det tisdag (egentligen onsdag) och i måndags var det första dan på högskolan. Vi hade två lektioner, eller föreläsningar bör man säga nu, som mest agerade som en introduktion till ämnet vi ska studera. Jag gillar verkligen det vi får lära oss, allting är jätte jätteintressant. Allt känns bara så nytt och scary. Men antar att jag vänjer mig vid allting ganska fort. Hittils har allting iallafall gått jättebra. Jag har med tiden fått lättare att hitta runt på skolan, men ännu är det lite klurigt. Det ag hatar just nu är att jag troligtvis måste köpa alla obligatoriska böcker som står på litteraturlistan. Hade jag vetat innan att vi skulle få en lista med en massa böcker som vi måste handla/låna själva, hade jag säkerligen varit först med att få alla böcker. Olyckligtvis är jag nu sent ute. Man lär sig verkligen av sina misstag.

En annan grej som jag inte är så jätte excited över, är att vi ska skriva alla våra arbeten i grupp. Eller det ska vi iallafall göra nu i vår första skrivuppgift. I dessa grupper ska vi alltså diskutera, reflektera och analysera det vi fått till uppgift när det är tid för seminarium. Detta är inte kul för någon som mig, som oftast bär på talängslan. Och jag tror att jag kan få ännu mer talängslan nu när jag sett att majoriteten av alla som jag går med, är äldre än mig. Detta är nästan värre än det med böckerna. Hur ska jag ärligt talat klara av det här? Jag måste verkligen prepare inför varje seminarium för jag vill inte ha dåliga/dumma saker att komma med.

En annan grej är ju det här med att faktiskt läsa böckerna. Det förväntas inte att man ska läsa några sidor ur alla böcker, utan man ska läsa hela boken. Detta är något som JAG ska göra, jag som kanske läst 3 böcker under hela min livsstid. Och nu snackar vi om 11 böcker under en termin! Great, just great. Jag undrar ärligt talat om det finns någon som faktiskt hinner läsa precis allt? Jag tror helt allvarligt talat inte det, jag tror att många bara skummar igenom och försöker läsa det viktigaste i boken. För mig låter det fullkomligt omöjligt.

Sen är det ju också det här med maten. Herre min gud, jag är så mycket mer tacksam nu för allt gratis jag fick i grundskolan och gymnasiet. Gratis mat, gratis terminsskort, gratis böcker, gratis kalender.
Maten är iofs inte en jätte big deal för mig nu, jag hinner liksom hem under mina håltimmar för att äta, det tar ju trots allt ca 15-20 min att åka från högskolan till hemmet. Den största rädslan jag bär på är att sitta och diskutera i seminariegrupperna. Det finns bara en grej som är positivt med dessa seminariegrupper och det är att man troligtvis kan få lära känna lite nya vänner.

Imorgon får vi reda på vilken grupp vi hamnar i. Jag hoppas att jag hamnar med några som inte är alltför seriösa men inte alltför slappa heller. Alltför seriöst skulle kännas tråkigt, ansträngt, stressigt, misslyckat. Alltför slappigt skulle självklart kännas dåligt, därav dåliga betyg. Hoppas också att man hamnar med härliga, "down to eartyh", sociala människor så att man kan ha lätt för att prata med varann. Jag har gått och tänkt på det här med seminariegrupper sen i måndags och jag hoppas innerligt att jag, trots det faktum att jag alltid har oturen på min sida, hamnar med en bra grupp som jag kan känna mig avslappnad med. Snälla gud, om du nu finns, hör min bön!

Nu ska jag försöka slagga, föreläsning imorn kl 10! Good night blog!

BTW - jag gick till registreringen själv, det var inte så farligt som jag trodde i början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0