Det är mycket just nu, det är mycket.
Nästa vecka är jag fan död! Det är allt jag har att säga.
Syster :(
Nu kommer jag inte se syrran för än juni! Hängde med henne till flygplatsen iallafall. När jag tog bussen hem sen, kom en tår ner för min känd. Tänkte på allt vi gjort nu under lovet, har haft jätteskoj med henne.
Har dock hört att kärleken växer när man får längta efter varandra. Tror att det stämmer faktiskt. Men det var väl kanske ändå lika bra det, jag kan typ ändå inte plugga ordentligt när hon är här och plugget är viktigt den här terminen. Hon måste också sköta plugget borta på universitet så.
Skolan börjar imorn, (7:e januari onsdag). Suck! Livet är verkligen bajs just nu känner jag. Längtar så jävla mycket till sommaren, åh det ska bli så kul! Tiden har ju iofs gått rätt fort hittils, så vi får hoppas att det fortfarande flyter på snabbt som attan.
Det var allt för mig idag, nu ska jag diska och sedan hoppa in i min sköna säng, är skit trött!
Åh nej :(
Ångest ångest ångest! Skolan börjar om typ 4 dagar, PLEASE GOD KILL ME! Aldrig har jag hatat skolan lika mycket som nu. Anledningen är att just de kommande veckorna har jag övernaturligt mycket plugg som skall lämnas in och redovisas :'(, jag tror jag dör!
Kommer vara så lycklig när tvåan är över. Det är det jobbigaste året!
Btw, Pappa har varit på skit dåligt humör de senaste dagarna. Han är arg på mig hela tiden. Det är något som stor på tok, något som har hänt. Det som är mest irriterande är att han tar ut sin ilska på mig.
Någonting säger mig att han inte trivs i förhållandet med Ursula. De bråkar hela tiden och man märker att han inte är lycklig.
Fyfan vad jag längtar tills jag & syrran flyttar ifrån de här människorna. Jag pallar ej med dom!
Första dagen på året 2009!
Yep, det blev som jag trodde. Jag var ensam hemma på nyårsafton. Låter ganska tragiskt ju, men as a matter of fact, så var det ganska skönt . Stå där själv på balkongen, kolla på alla fyrverkirier och reflektera över nyårslöften och året som gått. Jag tror faktiskt att de kommande åren kommer bli riktigt bra. Under sommaren 2009 bär det av till Afrika och 2010 till USA :D Har inte rest på jättelänge, längtar som fan!
Nyårslöften
- Få bra betyg!
- Sätta mig själv i centrum lite mer, ta hand om mig själv, min kropp och mitt välmående
Yes det var det.
Lite om det som hänt + Nyårsafton
Julafton blev helt okej faktiskt. Jag fick två par skor, en morgonrock, ett duschkit och pengar. Pappa var snäll och sa att vi kunde äta ute på en restaurang, så det gjorde vi. Supergott var det!
Efter julafton har jag inte gjort så mycket, träffat vänner och släkt och sådär. Mina småkusiner är så otroligt söta, man vill bara äta upp dom! Love them!
Just det! Jag var på en fest också och min mobil blev snodd :( Kanske lika bra det, för den sög verkligen. Så nu har jag en ny mobil, jättesnygg, den har bluetooth, kamera, musikspelare och allt.
Jag var på en annan fest också, den spåra ut totalt! Folk hade spytt, folk hade samlag i min kompis föräldrars sovrum, golvet var förstört! Tyckte så synd om henne =/ .. Aja, sådant får man ta om man vill ha hemmafest.
Idag är det alltså Nyårsafton och jag är ledsen.
1. Polisen kommer att spärra av slussen och kontrollera att ingen har fyrverkirier med sig. Skit boring, det kommer vara helt dött där! Så dit vill man ej gå!
2. Jag vill inte vara hemma i år, men det finns ju typ INGET att göra!
3. Jag har ingen fin nyårsklänning som alla verkar ha shoppat!
4. Typ alla mina kompisar ska fira med familj & släkt!
5. Vad ska jag göra?!
Pappa och Ursula ska till någon fest i Märsta och syrran ska på någon klubb.
Sista dagen på året, 2008, sitter jag ensam hemma och firar för mig själv.
Nyårsafton
Tänk att jag sitter och tänker på nyårsafton mer än julafton. För julen kommer ju först, den är ju i överimorn. De senaste åren har julafton varit riktigt kasst, (sen Ursula kom) så det e väl anledningen till varför jag gillar nyår mer.
Men men, imorn blir det sista minuten shoppa för de sista julklapparna. Visste att det skulle bli så, jag är en riktig tidsoptimist!
God Jul på er alla! <3
Jul!
Så sköööööönt med lov! Det var verkligen efterlängtat! Kommer dock inte ha så mycket lov, det kommer bli mycket plugg. Har skit mycket till veckan vi kommer tillbaka :( .
Btw, 4 dagar till jul :D ! Har bara hunnit köpa en julklapp till syrran. Det fick bli en bok. Ska nog köpa nånting mer, boken kostade trotsallt bara 69 kr.
Det är så sjukt svårt att köpa presenter till pappor. Jag har typ köpt allt man kan köpa till en pappa. Strumpor, slips, skjorta, plånbok, halsduk, mössa, tröja, bok, parfym, morgonrock. Det finns inget mer man kan köpa än det!
Och vad fan ska man köpa till Ursula? Det får bli nån billig blus på typ H&M elr nått.
Dag 4
Syrran har kommit, woho! Hon ska vara här hela jullovet!
Ursula sover & pappa har däckat i soffan.
Natti natti!
Dag 3
Anyways, igår när jag kom hem från jobbet, klockan var cirka 22:40, blev pappa & Ursula arg på mig för att jag ej hade diskat efter mig. Allt jag ville göra när jag kom hem var bara att finish off det jag hade kvar på en hemuppgift och sedan gå och lägga mig.
Jag är inte en sådan som lämnar tallrikar efter mig och gillar heller inte när andra gör det. MEN! Om personen är i brådska, det vill säga, måste skynda sig till jobbet eller skolan, så ska man vara förstående och ta disken. Är inte det självklart? Jag gör det hela tiden när de lämnar efter sig!
Alltså jag fattar inte varför de är på mig så jävla mycket med det. Det mest irriterande är att de ALLTID ALLTID säger åt mig att göra saker, när jag inte har tid eller när jag pluggar. Kan de inte säga det när jag sitter framför tv:n och slappar eller när jag bara inte har något för mig. När jag är som mest stressigast, som mest occupied by school and work, då måste de minsann vara på mig!
Plugg!
Ursula och pappa är på fest så I got the house for myself!
Jobbet
Är inte trött iallafall som jag trodde att jag skulle vara efter skoldagen. Vi får se hur det blir framöver.
Det är så mycket i skolan just nu, its killing me! Gode gud, hjälp mig igenom detta! På sistonde har betygen gått ner och det är något jag skäms för. Det är så mycket vi får på samma gång, homework overload!
Jag är skoltrött. Jag måste ta mig samman och jobba på ordentligt nu. Vill gå ut med åtminstonde 5 mvg:n detta år, och jag ska se till att det blir accomplished. Det blev 4 förra året, så detta år får det bli 5. Spanska, Svenska eller Engelska, Mijlökunskap, Gympa och So.
Prov
Ursula har gått ut, hon äter ute ikväll på middag med några vänner. Skönt!
Imorgon är första dagen på jobbet, gud vad pirrigt!
Min älskade mamma
De senaste åren har jag börjat inse hur mycket min mamma gjorde för mig och syrran. Hur mycket hon älskade oss, hur mycket hon tog hand om oss och hur mycket hon gjorde för att vi skulle må bra, trots att hon hade cancer. Hon ville inte vara i sjukhuset alltför länge för att hon ville komma hem till sina barn. Hon som lagade mat åt oss, sittandes,pga smärtan, hon tvättade kläderna och hjälpte oss med läxorna. En riktig kämpe, det kallar jag min mamma. Och på den punkten har hon inspirerat mig som mest. Hon gjorde allt som en frisk människa skulle tåla. (Kom och tänka på Ursula när jag skrev det där, Ursula klagar alltid på att hon ej orkar laga mat, städa diska etc bara för att hon är GRAVID, asså fyfan, skrattretande säger jag bara!).
Jag var 9 år när mamma dog. Jag tror inte riktigt att jag då förstod att hon skulle vara borta förevigt. Jag tror inte att jag förstod innebörden av döden. Hennes död slog mig inte lika hårt som det gjorde hos syrran. Hon kunde ej äta och isolerade sig på sitt rum. Hon var ungefär lika gammal som jag är nu, när det inträffade. Om det hade hänt nu så vet jag inte hur jag skulle klara av det. Och ännu arg skulle jag bli om jag hade en irriterande lillesyster som inte fattade något.
Så det är nu i efterhand som jag sörjer. Brukar kolla på gamla kassettband på henne. Gud, hon är så vacker!
Det känns verkligen som att hon vakar över mig. Det kanske låter konstigt men det känns som att hon ser mig, trots att hon har är på "andra sidan".
Kommer aldrig glömma henne hon finns inristad i mitt hjärta som en tatuering. För hennes skull ska jag fortsätta sköta mig och vara den bästa människa jag kan vara.
Your love is my love - Whitney Houston.
Hon gillade denna låt.
Till er som har underbara mammor därute. Ta vara på dom, cherish every moment, every second of your mothers company.
Thank you mama for the nine years you carried me through
All the pain and suffering
Through the roughest times you maintained your count
While sheltering me from the storm
And when it was cold, you wrapped me in a towel so warm
Im gonna make u so proud
You were the one who taught me from good and bad
Im here for a purpose, this purpose is because of you
Because of you I will make your dotter dream come true
Tårögd.
De blir aldrig nöjda
Som jag nämnt tidigare så kan både Ursula och pappa aldrig bli nöjd. Klagandet tar aldrig slut. Det spelar ingen roll vad jag gör - dom blir aldrig nöjda! Även om jag skulle bli president - så skulle de inte bli nöjda. Jag kan inte ens komma ihåg när jag fick beröm sist. Jag menar inte att dom ska berömma mig hela tiden, men det vore nice om de kunde göra det nångång iallafall, när jag verkligen förtjänar det. Skrev för några dagar sen ett inlägg om att jag blev anställd på ett jobb. Inget grattis har jag fått från Ursula. Mina betyg är hyffsat bra (inget skryt) men inte heller något "bra jobbat".
Trots att jag går i skolan hjälper jag till så gott jag kan i hemmet. Städar, diskar, tvättar, lagar mat. Fortfarande tycker de inte att det är tillräckligt och vill att jag ska hjälpa till ännu mer. Satt på datan idag och gjorde ett läxförhör, då kommer pappa och säger:
"Ska inte du laga mat? Eller väntar du på att Ursula ska göra det åt dig?"
När det kommer till pappa så brukar jag käfta emot. Blir så irriterad på honom. Hur kan han säga så? Speciellt när jag sitter och gör skolarbete!
Jag brukar oftast undra vad pappa & Ursula skulle gjort om jag var ett problembarn. Om jag kom hem full varje helg, hade usla betyg, inte hjälpte till med något, riktigt tonårsfientlig. Jag undrar hur de skulle reagera då, speciellt hur pappa skulle reagera. Han tar för givet att jag ska ha bra betyg, att jag ska hjälpa till hemma och vara en så kallad "duktig flicka". Ibland så önskar jag att jag på någotvis kunde lura honom med betygen, komma hem med massa ig:n och vara sådär tonårsfientlig. Bara så att han verkligen förstår vad han har, så att han kan tänka tillbaka och säga, "vad har hänt med min dotter, hon som var en som bra och skötsam tonåring" En riktig reality-check. Då vet jag att han skulle ändrat sig.
Man inser aldrig vad man har för än man förlorat det.
Ursula är gravid
Det är lätt att påverka barn, och jag hoppas verkligen inte att det här barnet blir som dom.
:( Stackars barn!
Pappa & Alkohol
Jag tror att han har ett seriöst alkohol problem, han kan verkligen inte leva utan det. Samma sak när det gäller rökning, men bryr mig inte lika mycket om det, kanske för att det inte påverkar honom (och mig) lika mycket.
Jag har försökt prata med honom om drickandet, men det är helt meningslöst. Inget kan ändra något jag säger till min pappa. Det är som att han liksom inte lyssnar på mig. Det spelar ingen roll vad jag säger, he will not change. Det var t o m en tid då socialen var inblandad och erbjöd alkohol rehabilitering eller nån sorts terapi, kommer inte ihåg exakt,, men pappa tackade nej och så var det med det. Saken är den att ingen kan säga åt honom att få hjälp om han själv inte vill det, han måste vilja det själv för att det ska fungera.
Så nu har jag helt enkelt gett upp.
Hår
Man kan undra varför mitt hår blev så förstört?
1. Jag tog inte alls bra hand om det
2. Jag permanentade + färgade ett antal gånger.
Allt för att håret inte skulle se så livlöst ut. När mitt hår var som värst kunde jag märka att folk omkring mig kollade på det och jag skämdes som in i helvete, ville bara sjunka ner under jorden. Kommer ihåg att jag oftast brukade täcka mina bad hairdays med hårband, diadem elr luva.
Under början av sommaren 2008 kom nya tag. Jag bestämde mig för att ta tag i mitt hårprolem. Det första jag gjorde var att köpa tabletter från hälsokost affären som skulle stimulera hårväxt. Man skulle se resultat efter högst 3 månader. Dessa tabletter hjälpte inte när det kom till hår, men dock växte naglarna relativt fort och dom blev också starkare.
Det andra jag gjorde blev en mycket större succé.
Jag gick in på internet och gjorde en riktig kunskapsrik research om hår. Jag lärde mig så mycket! Hur man tar hand om det och vilka produkter som borde användas (anpassande till min hårtyp), vad man bör äta, dricka osv. Jag ändrade min kost direkt. Åt bananer, avocado, ägg och drack skit mycket vatten. Jag köpte in en massa nya produkter för torrt, skadat, livlöst hår jag köpte naturoljor, inpackningar och slutade använda any form of heat appliance. Färga och permanenta var completely out of the question! Jag bestämde mig också för att dokumentera mitt hår, alltså tag kort på det, för o kolla och se skillnaderna.
Redan efter en vecka kändes mitt hår a whole lot stronger and healthier!
Jag fortsätta med min rutin i flera veckor. Efter 3 månader var håret betydligt tjockare and all that hairloss from the sides and from the nape was now completely covered with hair!
Nu har det gått ungefär 6 månader sen jag startade denna hår rutin och den funkar utmärkt. Jag skulle säga att mitt hår växt ungefär 7cm under den tid från att jag började. För många kan 7cm inte vara mycket alls under en period som 6 månader, men considering the fact that my hair wasn't growing at all, så är det här faktiskt a major achievement! Måste dock erkänna att mitt hår fortfarande inte är så som jag vill att det ska vara.. än! Om det fortsätter som det gör nu har jag nog long healthy hair in no time! Men man måste ha tålamod. Det här är ingen grow hair over a night routine. Det tar tid. Men men, its so worth the wait!
Yay!
Idag när jag kom hem låg ett brev på min säng. Öppnade brevet och där stog det - Jag är anställd :D! Jippi! Mitt typ livsförsta jobb! Det kommer dock inte vara en dans på rosor. Efter skolan blir det raka vägen till jobbet. Inte att gå hem imellan. Det blir varje dag under kvällstid från kl. 16-22 under 6 dagar. Jag som börjar skolan sjukt tidigt också! Alla mina friends säger att jag kommer bli as trött. Och det kan jag hålla med om. Men hörrni vad gör man inte för pengar :P ? Jag kommer iallafall lungt ta igen min sömn under jullovet.
Wish me luck guys!
Ursula
Grejjen är den att jag skulle lungt tycka om henne om hon var snäll (som dom flesta "nykomlingar" brukar vara mot de nya familjemedlemmarna) men det enda hon gör är att klaga på mig. Jag lovar, det kan inte gå en endaste dag utan att hon klagar på mig eller någonting jag gör. Och min pappa -ÅH! han gör/säger INGENTING! Ibland undrar jag om han är rädd för henne. Jag tror iförsig inte att han är rädd för henne, men tror dock att han är rädd för att mista henne. Alla dessa rykten som kommer sprida sig om att förhållandet tog slut så snabbt, det är isåfall det som han är rädd för,,, dessutom att förlora det här sällskapet mellan man och kvinna. Jag tror det är något han har saknat. Min mamma dog när jag var liten. Vill inte gå in på nu, blir bara så sur och ledsen då.
Back to my dad's wife. Asså fan finns det inte något vi kan kalla henne? Något irriterande för det är precis vad hon är! URSULA! Det är inte bara fult men det låter också som en elak person.
Iaf, idag när jag kom hem från skolan märkte jag, fan, Ursula är hemma *suck* ... Jag bestämde mig för att vara snäll (som jag då alltid är (a) ) och gå in till köket och hälsa på henne. "Hej!" sa jag med ett leende på läpparna. Hon sa hej tillbaka, med ett, inte så glatt leende. Jag gick tillbaka typ två-tre steg och hon säger: "Du!" Jag säger: "Ja", snällt tillbaka. Hon säger "Jag vet inte vad jag ska göra med dig längre, du plockar inte upp alla glasen i ditt rum. Nu har jag gått in i ditt rum och plockat upp alla glasen som du lämnat kvar i rummet! Du måste lära dig, gör inte så nästa gång. Jag säger "Okej" och går därifrån.
Okej visst, man ska inte lämna kvar flera glas i sitt rum men jag gillar att dricka, jag antar att min kropp behöver mycket vätska..och jag vet att det är en dålig vana. Men vem fan är hon som GÅR IN I MITT RUM och "måste" plocka bort dom. Kunde hon inte bara sagt det till mig så att jag kunde plocka bort dom själv?
Någonting säger mig att hon bara ville gå in och snoka runt i mitt rum, tro mig, det skulle inte förvåna mig...
Anledningen till att jag bara sa okej och sedan gick därifrån är för att jag inte vill låta henne vinna. Om jag kaxar och käftar emot så kommer hon att vinna. Om jag gråter och säger förlåt kommer hon också att vinna. I båda fallen kommer jag att vara den underlägsna och jag kommer vara "the smaller person" i det hela.
Det är som att hennes mål är att liksom break me down. Mitt mål är att se till att hon inte vinner. Därför var det bra med ett "okej" för det är liksom neutralt. No crying no fighting - just an okay. Inte heller någon facial expression som gör att jag ser arg eller ledsen ut - just a straight face. Ibland brukar jag små le också. Dock inte på ett elakt sätt, men på ett vänligt sätt.
Varje gång jag gör detta känner jag mig som "the bigger person". Resultatet blir nästan att det är hon som blir underlägsen på grund av att jag inte låtit henne vinna. Det är verkligen en härlig känsla!
Jag rekommenderar detta till alla som har någon hater därute. If someone's buggin you - dont yell back, dont cry, stay strong and continue with a smile on your face,,and I'll guarantee you, you'll feel SO much better!
This is the most stressful time of my effin life
Okej, jag har precis blivit klar med 5 läxor. Fick nu precis reda på att jag har ungefär 10 till att göra klart till nästa vecka. Så snabbt man e klar, så kommer det bara nytt, det är som på ett löpande band som aldrig får ett slut - fyfan jag orkar inte mer, detta tar kål på mig seriöst! Den dagen jag tar studenten :) säger jag bara.... den dagen...
Men nog om plugg! Måste berätta en grej.. det är en kille som jag tänker på hela jävla tiden, jag vet inte om jag är kär, jag vet inte om jag gillar honom.. och jag tror inte att jag skulle kunna vara tillsammans med denne kille in real life ..grejjen är den att när jag ser honom på riktigt, så försvinner alla dessa tankar om honom och han är defenitivt inte den kille jag vill ha och den jag dagdrömmer om.. Det är sjukt! Någon därute säg mig, vad är detta för känslor som jag har?
