myrealself

Mitt förra blogginlägg var verkligen väldigt jobbig att skriva, jag bara grät och grät medans jag skrev. Det där med att jag kommer bryta kontakten med min syrra helt, jag vet ej om det kommer funka. Det är så svårt, så tajta som vi är. Vi har inte snackat sen hon åkte, och det var liksom igår, och redan känner jag att jag vill prata med henne, se hur hon har det, vad hon gör och hur hon mår.  Men jag ska hålla mig, jag måste!

Igår var jag i stan och fikade med några vänner. Jag vet att jag har sagt förut i bloggen att jag inte har några riktiga vänner. Men nu har jag insett att jag åtminstonde har två styckna som verkligen är guldvärda. Kanske en lite mer än den andra. De ger mig i varje fall aldrig skuldkänslor, de lyssnar på mig, de bryr sig, de är smart och ger bra råd, jag kan prata med de om allt, jag behöver inte träffa de på flera månader men ändå så har vi lika kul varje vi ses. De är helt enkelt bäst! Jag har en tredje vän som är likadan men på sistonde har jag känt att vi har glidit ifrån varann, vi träffas inte lika ofta och jag tror inte att vår vänskap kommer hålla i längden, om man jämför med de andra två.

Men nog om vänner och vänskap! För idag är det faktiskt NYÅRSAFTON :D! Vill helst inte gå in på detalj om vad jag ska göra, men jag kan ju berätta lite kort att vi har bokat bord på en väldigt bra restaurang och sedan när klockan börjar närma sig midnatt hade vi tänkt åka till en speciell plats för att skåla och se på alla fyrverkirier! Jag tror det blir toppen! Anything is better than celebrating här hemma med Ursula och farsan.

Åh, nu börjar jag få lite smått panik nu. Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Eller jag bestämde mig för något igår, men idag så tvekar jag lite pga några fåtal anledningar som jag inte orkar gå in på. Men nu måste jag ta och tvätta håret. Nästa gång jag skriver här så blir det nästa år :D dvs ÅR 2010 :D!

Jag vet inte vad jag ska börja. Allt jag kan säga är att jag sitter och skriver detta gråtandes. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Den senaste timmen har jag haft självmordstankar. Ok, inte direkt självmordstankar men jag har suttit och ifrågasatt mitt liv, att det nog vore bäst ifall jag bara dog. Jag ser verkligen ingen mening med livet. Allting är på grund av vad min storasyster sa till mig idag. Jag och hon pratade om Ursula och farsan och jag nämnde någonting om att det ska bli så skönt när vi flyttar härifrån efter sommaren. Då brast hon ut någonting i stilen: "Ah, fast, vet inte riktigt ifall jag vill bo med dig längre.. jag menar, du är ju inte direkt liten.. nu är du ju stor och sjävständig och ta hand om dig själv." Sedan la hon till: "Dessutom vet inte jag ifall du kan bo med mig och **** (hennes flickväns namn).. tror inte du vill det." Då svarade jag tillbaka någonting i stilen: "Men du vet hur länge jag har velat gå bort härifrån, jag är inte redo att flytta hemifrån på egen hand, jag vill inte kastas in i vuxenlivet sådär, jag känner mig inte redo, jag känner mig fortfarande som ett barn". Hon svarade tillbaka: "Mm..ja, vi får se. Jag ska tänka på saken"

Dessa ord krossade mitt hjärta som bara den. Först och främst har jag i två år nu gått och tänkt hur skönt det ska bli att komma bort från farsan och Ursula, och jag har längtat tills vi flyttar hemifrån som in i helvete, det har jag också nämnt många gånger i min blogg. Att hon nu säger att hon inte vill att jag ska flytta med för att jag har blivit vuxen och ta hand om mig själv tror jag är ren bullshit! Jag tror att hon bara säger det men vad hon egentligen menar är att hon vill vara själv med hennes flickvän i lägenheten. Hon vill helt enkelt inte att jag ska vara med. Jag fattar inte ... hade jag varit hon så skulle jag lungt låtit mig få flytta in också, speciellt med tanke på omständigheterna. JAg skulle själv aldrig ta min partner före min syster. Om min partner älskar mig så måste han älska min syster också, annars funkar det inte. Det är som man brukar säga, att blod är tjockare än vatten.
Jag fattar verkligen ingenting. Det här är inte min syster. Den storesyrran jag känner tog alltid mig i första hand och brydde sig om mig. Alldrrrig trodde jag att hon skulle ta hennes partner före sin egna syster. En partner som hon inte alls är värd för den delen... Hade hon varit en bra flickvän hade jag varit glad för syrran skull, men med tanke på hur hon beter sig så kan jag ej det. Och det som är ännu sjukt är att storesyrran själv inte verkar må bra när hon är med henne. Jag ser verkligen inget "gulligt" i förhållandet.

Det kanske låter töntigt att man inte vill leva pga det jag nämnt ovan, men om man är mig och om man lever ett liv som jag gör så är det inte konstigt. Det är väldigt komplicerat att förklara men min syster var den enda i mitt liv som jag kunde snacka med om allt, den enda som var min riktiga vän, den enda som jag kunde vända mig till när Ursula och farsan höll på. Efter att jag förlorat min mamma så var hon den enda som var kvar. Visst hade jag min moster också som har hjälpt mig jättemycket, men det är ju mer speciellt med sin egna syster. Min moster ser jag inte och pratar inte med varje dag så därför blir det ju inte ett lika starkt band mellan oss,  och dessutom har hon en egen familj att ta hand om. Jag och storesyrran har vart med om så mycket, hon har varit en förebild för mig, hon har varit så stark, hon har lärt mig jättemycket och gjort mig till en smart liten flicka. Men nu känner jag att hon inte är densamma. Hon är inte som hon var förr. 

På sistone har jag känt en enorm press. Press på min framtid i och med att studenten närmar sig. Det gör heller inte saken bättre när man får höra från syrran att jag behöver bli sjävständig och kastas in i vuxenlivet. Om jag ska vara helt ärlig så skrämmer tanken mig. Jag är helt enkelt inte redo. Jag vet att den dagen någon gång kommer att komma, men jag vill inte att den ska komma nu. Jag vet heller inte vad jag vill bli eller göra i framtiden (och jag vet att det är normalt att tänka så i min ålder) men jag har verkligen inte en blekaste aning, och jag tror inte ens att jag kan bli någonting eftersom att inget intresserar mig. Vad har jag i världen att göra om jag inte gör något med mig själv? Om jag inte blir något? Vad har jag då kvar att leva för?

För att man ska kunna leva och må bra så måste man ha goda människor runt omkring sig, goda människor att komma hem till, att spendera tid med, att vara med, man måste känna sig älskad av någon/några, man ska ha riktiga vänner, man ska inte heller behöva leva i destruktiva situationer, man ska inte behöva må dåligt, fysiskt som psykist.
Jag känner igen mig i detta. Fruktansvärd hemsituation, vänner som man inte riktigt kan kalla riktiga vänner, mår uselt och gråter oftast om nätterna. För några år sedan var detta verkligen inte fallet.

Vad gör jag nu när jag inte har min syster kvar? Visst, jag kan ju prata med henne men jag vet att hon inte kommer ändra sig eller något. Hon är väldigt envis. Vad kan jag göra egentligen? Säga att hon ska lämna hennes flickvän? Not in a million years att det kommer hända säger jag bara.

Jag har tänkt på en grej, jag har tänkt på att jag måste vara stark! Precis som mamma var. Om det här fortsätter, så tänker jag säger stopp. Jag tänker skriva ett mejl till syrran, ett stort jävla mejl där jag skriver allt vad jag känner. Om hon då väljer att inte bry sig, så tänker jag bryta kontakten med henne - helt. Jag kan inte klänga på henne hela tiden, om hon nu vill vara ensam med hennes flickvän så ska hon få vara det, men då ska hon veta att jag inte vill vara a part of it. Jag står inte ut med hennes flickvän. Om hon nu vill vara med henne så får hon bryta kontakten med mig helt. Det kanske låter harsh men ingen har en aning om hur den här tjejen är och jag orkar inte gå in i detalj på det heller. Jag har ingen lust att behöva "tävla" om syrran med henne. Hon får mer än gärna kontakta mig när de har gjort slut, för jag vet att förhållandet inte kommer hålla länge.

Det tär verkligen på mig att jag kanske måste behöva göra det här. Ett liv utan syrran? För mig låter det helt ofattbart. Jag älskar min syrra för den hon är, jag jag vill inte bryta kontakten med henne, men jag kan inte fortsätta vara med henne om flickvännen är med, det skulle bara göra mig arg och irriterad. 2010 ska handla om att komma bort från ursula och pappa och allt det onda i mitt liv. Då är dags att börja om på nytt. Jag ska hitta nya vänner, jag ska njuta av livet, jag ska vända mig till de som faktiskt bryr sig och jag ska må bra!
(Jag försöker verkligen intala mig detta).

Imorgon åker syrran bort för att fira nyår utomlands med sina vänner. Hon åker på morgonen och just nu har jag ingen lust att säga hejdå till henne innan hon åker.
Jag har sagt detta förut i bloggen men det är värt att säga en gång till; Love is blind. Finns nog inget citat som stämmer in så läskigt mycket på det verkliga som denna.

Detta inlägg blev riktigt långt och jag skulle faktiskt lungt kunna skriva mer, men klockan närmar sig 3 och jag tror jag går och lägger mig nu. Jag avslutar detta inlägg med att säga att jag hoppas att år 2010 blir ett bättre år för mig.

Julafton var hur tråkig som helst. Den var verkligen skit tråkig, vi gjorde ingenting på hela dagen förutom att öppna presenter i vardagsrummet vid julgranen.
Jag vill inte låta som värsta bortskämda barnet nu men jag måste bara förklara vilka usla presenter jag fick! Den enda braiga presenten var från storesyrran, presentkort på h&m på 250kr. Av ursula fick jag en skit ful väska, asså verkligen as ful, det går inte ens att förklara. Och av pappa fick jag inte något fult men något jävligt tråkigt och casual. Jag fick en såndär vanlig cardigan, som man kan ha över ett linne typ, en sån ljusrosa, som inte går längre än midjan. Man skulle kunna tro att han köpt den för typ 79kr på h&m. Asså det är inget fel med den, men en liten fjuttig cardigan liksom? Är det julafton förväntar man sig ändå någonting utöver det vanliga.
Pappa var dock snäll och ville bjuda oss på restaurang men alla restauranger som vi ringde runt till var stängda och inte ville vi åka för långt. Så vi stannade kvar hemma.
Dagen därpå gick jag pappa och storesyrran på julmiddag hos min moster. Det var däremot mycket trevligare med as god mat och musik och en massa som vi kände. Det blev inga presenter från henne i år (vi bestämde det med henne pga ekonomiska skäl) men det är lungan för hon bjöd ju oss trotsallt på god mat och härlig julstämning. :)

Ja, det var min jul år 2009. Nu ser jag fram emot nyårsafton! Förra året var jag ju hemma all by myself och firade för mig själv, (vilket egentligen var förvånansvärt kul och skönt!) men i år ska jag och 7 pers faktiskt gå ut och fira. Vi hade tänkt käka ute någon timme innan det smäller och sedan vet jag inte riktigt vad vi gör...kanske tar vi med våra vinglas och skålar nånstans. Finns ju inte mycket man kan göra om man är 17 år =( . Men det ska bli kul kul, måste fan ta och hitta nån fin topp för kvällen!

Jag har tänkt på en grej, år 2009 har varit ett riktigt skit år! Asså jag försöker minnas något bra med året men kan verkligen inte komma på något. Lr jo, bara två saker, beyoncé konserten och resan i somras. Förutom det har verkligen allt gått dåligt, på alla fronter, både på det sociala och på det privata. Skolan, kärleken, hemsituationen, hälsan både fysiskt och psykiskt. Ja typ allt.

Må år 2010 bli ett mycket bättre år!

Imorgon är det juuulaafton! Egentligen är det inget jag riktigt ser fram emot men jag måste erkänna att det är lite mysigt, bara själva julkänslan, så mysig :). Idag hann jag köpa en sista-minuten julklapp åt syrran. Jag vet att hon kommer bli glad för hon har tjatat om att få detta. Till min förvåning var det sjukt mycket folk i stan idag, verkligen ovanligt mycket! Det var visst inte bara jag som behövde sista-minuten shoppa inför jul.
Till Ursula och pappa köpte jag inte något speciellt, till pappa en parfym på 50 kronor från H&M och till Ursula lite billiga smycken, yes, to them I could so care less! Till lillesyrran köpte jag och storesyrran en söt liten klänning med matchande skor till. Den var ganska festlig, tror inte hon har så mycket festliga kläder så det passade perfekt. Tillsammans blev det kanske 250kr, babykläder är dyra!
Idag hann jag också leka lite med lillesyrran. Hon är så rolig, hon gör så roliga grejjer. Tänka sig att en bebis kan vara så rolig haha. 

Jaja, nu hade jag tänkt bläddra igenom min blogg till ett år tillbaka och se hur förra julen var, för om jag ska vara ärlig så kommer jag inte riktigt ihåg. :/

Peacee, checkar in imorn igen på julafton ;D <3

Idag (igår) åt jag och några vänner på asiatisk restaurang, vi skulle ha en liten avkseds middaf för en vän som skulle åka bort till thailand. La comida era muy delicioso! Vet ej om det blev rätt där :P . Det var hursomhelst jätte trevligt och vi snackade om allt mellan himmel och jord, men mest om kärlek. Känns som att alla är lite kärleksfulla nu, men det känns ju ändå ganska rimligt, i den kalla, mörka, deprimerande period, då man helst vill ha någon att mysa eller flörta med ;). Tror också mycket beror på att det är lov, för när man har plugg så har man typ inte lika mycket tid att tänka på det. Allt som vi snackade om fick mig lite smått love-sugen. Hur mysigt skulle inte det vara att ha någon som man får gulliga sms av under dan, någon som man är lite smått pirrig och nervös över, ja you know, bara den där känslan. Jag vill ha den. :)

Vi pratade också om att många hittar sina partners när de går ut, alltså typ pubbar eller klubbar. Det är ju typ den perfekta platsen för att prata med någon helt randomly. Det måste vara miljön som gör så att allt blir mycket mer socialt och vågat. Synd att man inte är 18 =/. 3 och en halv månad kvar, sen kan jag börja gå ut och ragga haha !

Det är lite kul att vi snackade om allt detta under kvällen, för sen på tunnelbanan när jag var påväg hem träffade jag en kille. Det var en kille som jag en gång träffat och dansat med förut på en fest. Jag visste inte om jag skulle säga hej eller något, för trodde inte att han skulle komma ihåg mig. Men han tog första steget och satte sig mittemot mig. Sen kommer jag inte ihåg exakt hur det började, men vi började prata och jag tyckte att det kändes bra. Jag brukar ju vara så nervös när det kommer till att prata med killar, även sånna som jag ej tycker om, men med honom flöt det på så bra och jag kände mig inte alls nervös (kanske i början när han kom och satte sig mittemot mig men sedan lossnade det). Han var en riktig skoj kille, han skojade med mig jättemycket och han fick mig att skratta. Det kanske var det som också gjorde att det inte var så stelt, och som gjorde att jag kunde slappna av. Jag fick lära känna honom lite mer och sen när han gick av tåget kom jag på att jag hade frågat honom allt, förutom det viktigaste, nämligen..... HANS NAMN! Haha hur kan man glömma bort det egentligen, namnet liksom?! Jag fick hursomhelst reda på att han bor nära mig, så hoppas man träffar på honom lite mer nu ;)

Gud vilken bra dag det har varit idag! Nu ska jag fan slaggish. Puss <3

Jag brukar oftast skriva här i bloggen om storesyrran, hur glad jag är att hon är här, hur vi klickar så bra, hur hon får mig att må bättre trots pappa och Ursula. Allt detta stämmer, men jag måste också betona att detta inte alltid är fallet. Vi bråkar JÄMT och leder till att jag hatar henne! Hon brukar oftast vara pappas sida. Hon brukar inte försvara mig när jag hamnar i bråk med Ursula eller pappa. På sistonde gör hon något mycket irriterande och jag förstår inte den bakomliggande faktoren i varför hon beter sig som hon gör. Hon brukar påpeka en massa misslyckanden eller felaktigheter som jag har. Det är skitjobbigt, men jag försöker att inte visa att det gör mig något. Till exempel, felaktigheter med mitt hår (har ju problem med det, medans hennes är helt felfritt). Hon har också på sistonde varit väldigt otrevlig och typ kaxig mot mig.  
Vad är det som händer med min storesyster? Det kan inte gå en endaste dag utan att hon är oförskämd och måste bråka.Det är inte så här hon brukar vara eller är. Varför detta uppförande? Kan det vara att hon bär på något som är jobbigt och tar ut det på mig? Jag förstår ingenting. Känns nästan som att jag har förlorat henne. Jag känner mig helt lost och ensam. Hon är typ den enda som jag har kvar här i världen känns det som. Hon är den enda som bryr sig. Men nu är hon inte likadan. Inte ens mina närmsta vänner når eller nådde upp till hennes nivå. Tänk om hennes tjej kommer hit, då kommer jag verkligen att vara ensam.


Men men, on a more happier note, så är det skolavslutning imorgon och sedan jullov! Gud vad härligt. Men vädret här är hemsk! Snöstorn 24/7! Man vill ju inte ens lämna huset. Läskigt kallt och läskigt jobbigt att gå i snön. Jag tror också att jag har blivit sjuk. De gör ont i halsen när jag sväljer =( Måste dricka té! Imorn får vi också betygen, måste betona preliminära betyg, men aa, det ska bli intressant och se, jag ska inte alls ha för höga förhoppningar, har inte skött mig så där jättebra som jag kanske hade velat in the begínnnig. Men aa, imorn loggar jag in med ett nytt inlägg och då får vi se vad för betyg jag fått. Tjingeling!

Provet gick åt helvete, det var skitsvårt! Det kommer bli Godkänt och inge mer. Fan jag som pluggade som e dåre. Vill inte ens prata om det, blir bara nere,

Det börjar dock kännas lite skönare nu, pluggmässigt. Jag har bara två grejjer kvar. En stor grej d.v.s redovisning som jag är skit nervös för, och en liten grej, labbrapport. Terminen börjar verkligen leda mot sitt slut. Om mindre än en vecka är det jullov :D Jag ser fett fram emot det, så otroligt efterlängtat! Jag ser fram emot nästa helg också, den kommer vara fullspäckad, och det blir party både lördan och söndan. Och då kan man verkligen festa på söndan för då är det ingen skola nästa dag, härligt!!
Så man kan säga att mitt jullov börjar officially på onsdan, för efter onsdan är all skolarbete slut. Jag har dock lite plugg som jag måste göra under lovet =/ suck. Jaja, jag ska ändå njuta och ta vara på den tiden och sedan komma tillbaks till skolan med nya tag! Sista terminen, jag måste göra bra ifrån mig, jag har egentligen inte gjort dåligt ifrån mig denna termin, har faktiskt lyckas få två mvgn så det är väl något. Mitt mål är ju 5 mvgn, minst! =P Men jag ska göra ännu bättre ifrån mig, det lovar jag! Det blir ett nytt år med nya upplevelser, år 2010. Jag och mina friends har redan börjat planera vad vi ska göra på nyår =D. Nej, denna nyår ska jag fan inte sitta hemma!

Åh, kan inte onsdan bara vara här så att allt e över! Snart är det ju julafton också, men det längtar jag inte värsta mycket till, alla julafton som vi har haft här med Ursula blir ändå alltid misslyckade.

Btw, religions provet, gissa vad jag fick? ... Jag var ett poäng ifrån MVG. ETT jävla poäng! Detta ska alltid hända mig!

Denna dag måste också skrivas ner på bloggen. Inte dagen i sig, men mer vad jag fått utav dagen, vad den har givit mig. Något helt otroligt och något som bör tackas pga av min fina vän.
Ni vet hur jag alltid har varit så tveksam över framtiden, inte veta vad jag ska göra efter studenten, plugga? jobba? om plugga, isånnafall vad? om jobba, isånnafall vart? Jag vet inte vad jag vill bli, hence i do not know what to study, hence if I dont study I dont get any money. Och så jobb, det är ootroligt svårt att få jobb i Sverige, hence i could go unemployed och det vill vi ju inte. Ett liv utan pengar = liv på gatan som hemlös.

Men idag sa mn vän någonting, någonting mycket intressant, någonting som skulle ge mig både mycket pengar och erfarenhet, någonting som är skit enkelt att få jobb på, någonting som skulle vara en skitbra upplevelse och ge merit. Mer än så säger jag inte. Men jag att meddela att jag verkligen skulle tänka mig att göra detta, det är inte det enklaste att "få" om man säger så, men brinner för att det ska gå och funka så kommer det att gå without a doubt. Jag tror att jag vill göra detta. Jag behöver bara lite input av syster min och mina vänner. Se vad dom har för syn på det hela. Jag är lite ny till allting så jag måste surfa lite till på internet, det är mycket som krävs men ändå inte. Jag klarar det, jag vet att jag kan, bara jag vill! :D

Nej asså jag dör! Jag är verkligen tvungen att blogga om vad som hände nyss!
Jag går in till min syrras rum för att se vad hon har för sig, eftersom att hon vart där inne rätt så länge. (Hon brukar bara vara inne på sitt rum länge om hon ska städa, plugga eller sova förstås). Så jag gick in i rummet och hon sitter på sitt rum och håller i en pärm. På hennes säng ligger det också en massa papper. Jag frågar henne: "Vad göru för nått?" Hon säger tillbaka "Titta på det här" och visar mig ett papper. Pappret visade ett brev från Migrationsverket angående uppehållstillståndet för Ursula. Jag bestämde mig för att sitta bredvid syrran och läsa mer. Vi gick igenom alla papper i pärmen och alla handlade om uppehållstillstånds-processen, alla förhandlngar och blanketter som skulle fyllas in, samt mejl från både pappa och Ursula, samt en massa western union papper där pappa hade skickat en massa pengar till Ursula och samt en massa kärleksbrev. Det var också en massa papper om en annan kvinna som pappa hade planerat ta hit till Sverige från hemlandet (innan Ursula), men förhållandet mellan dem upphörde snabbt, när pappa fick reda på att hon var HIV smittad, så uppehållstillståndet gick därför ej igenom.
Det var så mycket fiffleri i det hela. Pappa hade skrivit en hela A4 om vad Ursula och den andra kvinnan skulle säga och skriva till ambassaden om deras relation. Ingenting var gulligt eller romantiskt över det hela. Allt var stelt och konstigt, förberett och planerat och deras argument för att hon skulle få uppehållstillstånd var så himla dåliga.

Men iallafall, back to the point! Jag satt och undrade när vi läste igenom allting varför just syrran var så himla intresserad över allting. Hon la en bunt med papper på sängen som hon sa att hon kunde ha användning för. Då började jag fatta.  Jag frågade henne om hon kollade igenom detta för att veta hur hon skulle ta hit hennes tjej. Hon svarade ja. (Jag har inte berättat det förut i bloggen men min syrra har planer på att ta hit hennes tjej som jag inte har speciellt mycket samtycke för. Jag gillar henne inte med andra ord. Inte efter det jag såg under resan, sättet hon betedde sig och sättet hon behandlade syrran. Fortfarande är syrran inställd på att ta hit henne. Och snabbt vill hon att det ska gå också! När vi läste att det tar ca 1år tills partnern får komma till Sverige, så sa hon att hon tyckte det var jättemycket och att hon inte pallar vänta så länge. Varför sån brådska undrar jag?
Syrran har sagt att, när hennes tjej kommer, så ska hon bo med oss när flyttar till en egen lägenhet.
Jag som trodde att jag skulle vara lycklig när jag och syrran flyttar härifrån.

Asså gud, jag vet inte vart jag ska börja. Idag är det lördag och den kommande veckan kommer att döda mig. Jag vet att jag flera gånger har sagt att jag har haft helvetesveckor, men inget slår nästa vecka, asså literally. Det är sista jobbiga veckan, sen en till vecka då vi inte har så mycket och sedan jullov. Så alla lärarna har proppat in alla grejjer på en och samma vecka. Det värsta är NO provet. Naturkunskap B, som jag egentligen inte förstår varför jag måste läsa i och med att jag går sam. Det är så äckligt svårt, jag fattar verkligen noll, det spelar ingen roll hur mycket någon försöker förklara för mig. Jag funderar på att fråga farsan, det är min enda utväg. Han är faktiskt bra på sånt. Han måste förklara tills jag förstår. Det är så mycket matte i det här, man kan nästan säga att det är matte, det enda som inte är matte i det hela är atomerna som man ska ha med. Men det är en massa ekvationer och sånt. Sånt som jag helt enkelt suger på.
Alla prov som jag har hittils har gått dåligt, alltså inte mer än VG =(
Utöver detta har jag nu en massa annat, som uppsatsprov (sitta i klassrummet och skriva en uppsats) i företagsekonomi under två lektioner. Utöver det en filosofi uppsats och en historia läxa. Allt detta på 5 dagar. Jag har också en massa annat utanför skolarbete =(. Jag kommer vara så glad när den veckan är över!
Det enda som har gått bra är första utkastet av projektarbetet som är det första skolarbetet på länge som jag faktiskt tycker är intressant och älskar att plugga på. Jag lämnade in det igår vid kl 20:00. Första gången på länge som jag inte behövde kriga för att få in det innan midnatt.

Min enda motivation just nu är studenten. Den dagen kommer jag dö av lycka.

Provet igår kunde ha gått mycket bättre än vad den gjorde. Åh usch, vill inte ens tänka på det. Jag var verkligen i depressionsmode igår. Provet gick skit, och jag fattade noll på NO lektionen. Snart har vi prov i NO, det kommer vara ett skitsvårt prov och väldigt avgörande också och faktum att jag inte fattar någonting gör inte saker bättre =( Jag ska be om att få hjälp från mina vänner som verkar fatta allt. Det känns som att alla typ är i depressionsmode just nu. 2 personer som jag känner grät i skolan idag, helt sjukt.
Men jag har iaf mått lite bättre idag. Gympan gick bra och engelskan med. Vi får se hur det går de kommande veckorna. Och det där ämnet som jag nämnde om förut, som jag tänkt skita i och bara få godkänt på kommer att uppfyllas. Asså man är inte mänsklig om man klarar av att få mvg i allt som jag har nu. Jag måste uppoffra något för att göra bättre i något annat, det går inte annars, jag hinner inte!
På torsdag och fredag är det någon grej i älvsjömässan om universitet och livet efter gymnasiet. Det låter verkligen som något jag borde gå på. Tror jag går på torsdan för fredan är det inlämnings av projektarbetet. =/