myrealself

Prov imorgon jag kommer dö, är så gott som körd. Vill inte ha det här jobbet, det är hemskt. Komplicerat, otydligt, lulligt, stressigt, omfattande, prestationspress, många bollar i luften - pallar inte och kan inte. Från och med imorgon ska jag söka nytt jobb. 82 sidor dataskrivet ska jag kunna tills imorn plus lite andra saker. Kommer dö. Imorgon vid den här tiden är provet över. Åh längtar.

Idag kändes saker och ting lite bättre, fast fortfarande väldigt mycket och komplicerat. Vi hade fått en ny utbildningslärare och jag tycker om honom mycket mer. Den andra vi hade var givetvis jättesnäll men han var inte lika konkret i det han lärde ut, allt kändes väldigt luddigt med honom. Han vi har nu är mer rak på sak vilket gör att man inte blir lika förvirrad. Men jag är så jäkla nervös. På onsdag redan, alltså dag 7, har vi prov. Och det provet avgör ju typ allt så det är väldigt viktigt att man får bra resultat. Personligen så känns det som att jag skulle behöva ha ett par dagar till att verkligen få in allting. En del saker vägrar etsa sig fast i huvudet på mig så jag måste läsa om det flera gånger. Jag är så rädd att allt ska gå dåligt. Fatta vad pinsamt om man får dåligt på provet och på allt det andra praktiska. Jag har aldrig i mitt liv haft ett så svårt jobb som det här. Det känns verkligen som ett riktigt jobb, som man tar efter examen.

Imorgon ska vi få arbeta själva, förut har vi alltid fått sitta två och två, och det har hjälpt enormt mycket. Men nu ska vi arbeta själva. Så jävla läskigt. Ser inte framemot det kan jag lova. Och imorgon ska vi fotograferas för att fixa såndär rastkort. Kul! Vi får se hur det går imorgon, men jag ser iaf inte framemot det förstnämnda.

 

Fick laga mat idag igen förresten när jag kom hem. Känns som att det börjat bli lite standard nu. Antar att det bara är att gilla läget. Vad kan man göra liksom. Förövrigt har det varit jävligt skönt att ha utbildning under dessa tider. Jag slipper se Ursula 2 sådär ofta vilket är riktigt skönt. Det är väl det enda tråkiga med att det inte blir någon utbildning nå mer efter denna vecka.

 

Nu ska jag göra mig i ordning för lite sömn. Wish me luck tomorrow, I need it.

 

p.s. Fan vad kallt det blivit nu. Hatar detta väder. Och i torsdas fick vi ju snö! Helt sjukt att det snöar i oktober redan! Det var ju sommar för typ 2 månader sen. Så fort pengarna rullar in ska jag köpa lite grejjer som håller mig varm denna vinter, det behövs!

 

 

Orkade aldrig skriva i torsdas när jag kom hem. Men dag 4 var minst lika jobbig och denna gång fick vi testa våra kunskaper på ett praktiskt sätt och jag var supernervös. De senaste dagarna har jag bara tänkt: tänk om man kunde spola tillbaka tiden? Men antar att det bara är att gilla läget and suck it up. Idag åkte jag till bibblan för att plugga lite på det jag lärt mig. Det bara måste sitta, jag har inget annat val.

 

Idag gick jag även själv, och träffade ett medium, och måste säga att jag vart sisådär nöjd denna gång, jag brukar gå därifrån och känna mig typ frälst och jätte tillfredställd, men denna gång var jag inte lika nöjd även om hon tog upp saker som stämde, men också en hel del som inte stämde. Det som gjorde det ännu mer surt var att hon hade höjt priset, det var skyhögt. Hade jag vetat det innan jag skrev upp mig hade ja definitvt gått till ett annat medium för billigare pris. Och det värsta är att jag är superpank just nu. Funderar nästan på att låna från syrran. Men jag var tvungen att göra detta med tanke på att det var så mycket som hänt sist jag var där. Det var dock en grej som mediumet tog upp som gjorde mig riktigt glad. Hoppas bara att det stämmer. Jag frågade mediumet om ursula 2 (men berättade aldrig vem hon var, jag sa bara "en person") (och hon fick fram att det var en "inneboende" och inte en familjär person, alltså inte släkt, vilket stämmer bra),och vad mammsen tyckte om henne. Hon sa att hon fick en dålig känsla, att mammsen gjorde en upprörd min, att det inte fungerade bra hemma och att hon har på känn att det inte kommer att hålla (alltså att hon kommer att flytta ut). När hon sa det höll jag nästan på att svimma av lycka. Jag hoppas verkligen att detta stämmer. Och att det händer fort, innan jag åker och pluggar.

Mediumet tog även upp min nya tjänst, att hon var väldigt stolt över att jag fått den. Det kändes också bra, att hon hade sett det, och att man fick lite uppskattning, vilket man annars aldrig får. Dock tog hon aldrig upp det här med mina resor, främst den första resan, vilket kändes konstigt i och med att den resan var en väldigt stor och viktig del av mitt liv, jag menar jag åkte hela vägen till andra sidan atlanten, helt själv, och jag var borta i hela 3 veckor och det hände ju massor med grejjer därborta. Men kanske nästa gång. Det är inte mycket man hinner klämma in på 15 minuter. Det var mer saker hon tog upp men jag väljer att skriva ner det som för mig var viktigast. 

 

Både idag och igår var det Ursula 2's tur att laga mat men det gjorde hon varken igår eller idag. Hade det varit jag hade jag fått laga mat två dagar i rad för att kompensera typ, men hon kommer inte få behöva göra det. Det är så irriterande när man kommer hem döhungrig och så ser man att det inte finns någon lagad mat i köket, inte ens bröd som man kan göra mackor av. Jag skulle inte klaga om det var min tur att laga men det var ju hennes, och nu har hon skippat det två gånger. Så nu har jag behövt stå i köket och laga mat när jag kommer hem vid 23. Maten tar ju slut mycket fortare nu när vi är 3 också. Hade jag pengarna skulle ja gått och handlat oftare men jag är somsagt pank.

 

Jag blir typ galen. Hela tiden går jag runt och tänker hur det kommer bli den dagen vi konfronterar syrran och visar henne bevisen på att hon flirtar med andra och vänstrar. Men jag försöker att inte tänka så mycket på just nu när jag snart har prov och sånt som måste tas i första hand. Tackade till och med nej till att gå på halloween fest idag för att jag var tvungen att plugga. Jag hoppas verkligen att det går allt bra, håller tummarna. Imorgon ska jag iväg till bibblan igen för att plugga lite till.

 

Vi hörs kära blogg

 

 

 

Troligtvis den värsta dagen hittils. Idag kom jag hem gråtandes. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag har gått i en skola där det har krävts väldigt mycket av eleverna, men detta är inte samma sak. Jag vill bara gråta. Om jag kunde spola tillbaka tiden skulle jag aldrig sökt det här jobbet. Det är bara för mycket för mig och det är sån jävla press på att saker och ting ska bli rätt. Det känns som rena rama häxjakten om man gör fel. Det här är ju också ett väldigt stort och känt företag så jag förstår ju att de vill att allt ska gå bra. Men det har bara gått 3 dagar och det känns som man hade behövt en vecka för det vi lärt oss på 3 dagar. Det är så mycket information och så mycket små detaljer man måste komma ihåg att allt blir så överväldigande, och därför blir de här smådetaljerna sjukt svåra att komma ihåg.

 

Jag kan inte göra annat än att be och böna att saker och ting blir bättre. Har mått så dåligt över det här. Imorn blir det säkert ännu jobbigare (främst för att vi då för första gången ska, sätta oss in i det vi lärt oss, i praktiken) och tanken gör mig bara ännu mer deppig. Det ändå positiva är väl arbetskamraterna.

 

Gud, om du nu finns, lät det gå bra för mig imorn =(.

Idag tyckte jag att det gick sämre för mig i utbildningen. När jag kom hem blev jag typ deppig och ville gråta. Återigen dessa frågor: kommer jag verkligen klara av detta? är det här för överkurs för mig? vad har jag gett mig in på?

Idag var det så mycket information, ännu mer än vad det var igår och det kändes som att ribban höjdes ännu mer. Jag tycker man kan ta det lite lungt, det är ju bara dag 2 liksom, men jag antar att de vill att det ska gå fort liksom det handlar ju om tid och pengar. Även om han upprepade gånger sa att det inte förväntades att vi skulle kunna allt kände man ändå av pressen. Men jag mådde så fruktansvärt dåligt, all denna information? Inte ens den smartaste personen i världen skulle kunna komma ihåg all den information som vi fått lära oss. Och idag när vi körde rollspel kände jag mig extra nervös i och med att saker och ting blev mer komplicerade. Men jag tror också att en del i problemet ligger hos vår handledare också. Han är givetvis jättesnäll och så, men han är inte så jättebra på det här pedagogiska. Och jag kan märka att många blir förvirrade och förväxlar saker. Vet inte hur jag ska förklara, självklart fattar man att han kan allting och är trygg i det han förmedlar, men han har inte den där pedagogiska förmågan. Det är till exempel som att jag helt plötsligt skulle stå där och utbilda. Men om man tänker efter, vilken handledare har egentligen en utbildning i pedagogik? Inte direkt så vanligt förekommande. 

 

Aja, ska sova nu. Hoppas på en bättre dag imorgon. Godnatt!

Jag måste säga att so far so good! Är supernöjd hittils. Jag vill inte hoppas på för mycket men jag tror nog att detta kommer bli ett av de roligaste jobben någonsin. Så stimulerande och kul! Jag är otroligt tacksam att jag fick det här jobbet, det är inte många ungdomar i min ålder som kan skryta om att de har ett så bra jobb som jag har.

Idag fick vi väldigt väldigt mycket information. Jag trodde att det skulle bli en mjukstart men så var verkligen inte fallet. Jag var supernervös i början och tänkte för mig själv: vad i helvete har jag gett mig in på? och kommer jag verkligen klara av detta? Men det tror jag är någonting som alla känner i början. Det är ju trotsallt bara första dagen, och man kan inte vara superproffs i början. (Någonting som jag verkligen måste ta till mig!) Jag kände faktiskt att jag kom in i det mer och mer ju mer tiden gick. Handledaren var jättesnäll och rolig och det kändes kul att det var många unga som jobbade där. Man har ju vant sig vid att arbeta med föräldrar och sånna som snart ska gå i pension, så det var kul med lite folkomväxling. Vid lunchen var det lite stelt, lite pinsam tystnad och det var lite ansträngt. Men sen lossnade det rätt mycket och vi alla tog tillfälle i akt att lära känna varandra. Vi gjorde alltifrån teoretiska saker som att gå igenom saker på papper till praktiska saker som rollspel. Det var väldigt lärorikt. När jag kom hem och berättade allt för syrran sa hon till mig att det verkligen märktes att jag hade tagit till mig och lärt mig mycket. Och kommer det från syrran vet man att hon menar det! Men detta var som sagt bara första dagen och nu är det 7 dagar kvar. Jag vill inte ens veta hur mycket mer det finns kvar att lära sig. Och på onsdag nästa vecka så har vi prov! Läskigt! Ska plugga som in i helvete för det!

 

Det här med att komma hem sent har verkligen ställt om min vardagsrutin. Men men, vad gör man inte för lite cash? Lol. Förutom nervositeten har jag mått superbra idag! Tror det är för att jag har fått komma bort från hemmet och som jag skrev tidigare haft annat att sysselsätta mig i än att vara hemma med Ursula 2. Har knappt sett henne idag vilket känns himla skönt.

 

Måste också bara berätta om mitt hår. Det har växt! Syrran sa det med, att det hade växt mycket! Är superglad över det! Men har fortfarande a long way to go. Det gäller bara att stay persistent och ta hand om det bra.

Shit vad irriterad jag var när jag skrev inlägget sist. Det värsta var att de blev vänner igen nästa dag som att inget hänt.

 

Jag har på sistonde varit väldigt rädd att syrran ska komma åt min blogg. Speciellt nu när hon själv har börjat blogga.

 

Iallafall, på tal om något helt annat. Idag är det nämligen första dagen för utbildningsstart på mitt nya jobb. Jag är så jävla nervös. Vill ju att allting ska gå bra. Det här arbetet verkar riktigt seriöst och det känns som att det kan klassas som mitt första riktiga jobb. Det jag hoppas mest är att jag kommer trivas både med arbetet och med arbetskamraterna. Utbildningen är på kvällstid i 6 timmar så jag kommer komma hem runt halv elva kvart i elva varje dag i två veckor, sen börjar arbetet på riktigt. Så min vardag kommer ju definitivt ställas om nu. Till exempel måste jag tänka om när det gäller att laga mat och diska och så, kan ju direkt inte göra det när jag kommer hem, så det får väl bli innan jag drar. Och middag äter jag där numera. Det känns skönt att jag får börja nu, delvis på grund av pengarna (är så jävla pank!) och delvis på grund av det här med Ursula 2. Det ska bli så skönt att få komma bort från hemmet och ha annat att tänka på. Få nya rutiner och kanske till och med få nya vänner. Vi får se. Är så rädd för att bli besviken och därför vågar jag inte förvänta mig för mycket.

 

Anyways, berättar mer när jag kommer hem ikväll. Nu ska jag försöka sova igen, har sovit jättedåligt inatt och det är inte bra för vill vara pigg och alert nu när det är första dagen.

 

We'll see how it goes! Puss!

Oj oj oj måste bara få ner det som hände idag på bloggen.

 

Först börjar det med att Ursula 2 sätter på världens högsta volym på musiken medans jag sover. Sen när jag väl har vaknat och sätter mig i vardagsrummet har hon självklart ockuperat både TVn och datan så att jag inte kan använda något.

 

Sen senare, när min syrra kommit hem från jobbet och allt, försöker hon sätta igång någon snyfthistoria och berätta om hur det känns att förlora någon och berättar om någon som dött som stod henne väldigt nära, sen fäller hon en tår. Jag tror att hon ville att jag skulle tycka synd om henne eller någonting men allting kändes bara så fake och konslagt. Bara några minuter efter hennes snyfthistoria återgår hon till hennes sanna, kaxiga, irriterande jag, som till och med syrran kom att irritera sig på denna gång. Och detta är första gången jag sätt min syrra så irriterad på henne.

 

Syrran hade hursomhelt bestämt att dem skulle gå på restaurang ikväll. Självklart ska hon vara otacksam istället för att vara glad och säga ja vad kul! Iallafall, kanske en timme innan de ska gå, säger Ursula 2 att hon är hungrig, så hon beslutar sig för att äta det enda klarlagade som finns kvar i kylskåpet, nämligen tacos. Ursula 2 har  mage att äta upp det sista som finns kvar i kylen, när hon ändå ska gå på restaurang med syrran en timme senare? Hon hade ingen tanke att lämna kvar till mig, trots att hon skulle på restaurang. Om hon nu var så hungrig, varför åt hon inte en frukt eller en macka innan? Hon skulle ju ändå äta senare på restaurangen medan jag skulle vara hemma. Och okej visst, det fanns annan mat i kylen men inte sånt som var klart. Det var inte heller min tur att laga mat, det är hennes, men självklart är det lungt ifall hon inte följer vårt schema. Iallafall, jag tror att detta verkligen gick min syrra på nerverna. Det och en massa annat, som att hon nöp och allmänt irritera min syrra som att hon vore ett barn, trots att syrran upprepade gånger sa sluta, gjorde att irritationsnivån hos syrran steg. När hon sedan försökte gosa med syrran så märkte hon att syrran var arg och irriterad så då sa hon något i stilen med: vad är problemet? eller vad är ditt problem? och då sa syrran tillbaka: du! (dvs du är mitt problem). Då sa hon nånting i stilen med: När ska vi till restaurangen? och då sa syrran: Nu har jag ingen lust att gå längre, jag är inte på humör för det. Då sa Ursula nr 2; vad har jag gjort? Då sa syrran: jag berättar sen (eftersom jag satt där). Då reste hon på sig och gick in i rummet. Så nu tror jag syrran kommer ta ett rejält snack med henne. Hon har legat på rummet hela kvällen sedan klockan halv sju och nu är klockan 23.

 

Det som kändes skönt var att syrran för första gången blev sur på henne, och sur på riktigt. Och det kändes också som att hon tyckte det var löjligt att hon åt upp det sista som fanns kvar i kylskåpet med tanke på att de ändå skulle gå på restaurang. Det kändes skönt att hon brydde sig om mig. Och efter syrrans upprördhet så kändes det inte alls lika irriterande längre att hon åt upp sista maten, jag blev istället glad, varför? jo för att hon fick en utskällning på köpet.

När de tjaffsar så blir jag glad för då tänker jag att det är ett steg närmare till att syrran ska förstå hur dum hon är.

 

Iallafall, nu till något kul! Imorgon hade jag syrran och farsan tänkt åka till mediamarkt och kolla på mobiler. Farsan vill ha en Android och jag funderar starkt på att köpa en Iphone. Detta är något jag tänkt på länge faktiskt, så det är inte något jag kommit på nu bara för att farsan vill köpa en. Jag har länge pratat med både vänner och min syrra om vad för abonnemang som är bäst, vad man ska tänka på, vilken färg man ska köpa, osv. Har även googlat det. Och efter flera månaders om och men har jag äntligen bestämt mig. Det får bli en present till mig själv för det tycker jag att jag förtjänar. Jag har haft mina gamla modeller till mobiler i år nu och jag känner att det är dags för en förändring. Jag vet att jag tappar mobiler ofta men med hjälp av appar och en massa annat kan man idag spåra var sin telefon är, och det går alltid att spärra. Alla foton och all musik går också att få tillbaka med hjälp av en app. Och tro det eller ej, men det är faktiskt billigare med en Iphone än med en gammal model. Att betala med kontaktkort hela tiden blir dyrare (och det värsta är att man inte ens tänker på det utan man bara köper och köper så fort det tar slut), men med abonnemang har man ett fast pris som inte överskrider det jag betalar med kontaktkort. Dessutom betalar för något som är mer värt än att jag bara kan messa och ringa. Jag får ju appar, kamera, och internet på köpet. Ni ser, jag har tänkt igenom detta ordentligt! Det känns somsagt som att det finns stora fördelar med att ha just en Iphone. Så fort jag får den ska jag ladda ner alla dessa braiga appar=). Så imorrn hoppas jag att jag kommer hem med en Iphone! =)

Denna dag har inte varit den bästa kan jag lova. Har känt mig allmänt deppig och rastlös. Och inte gör det saken bättre heller att man har Ursula nr 2 hemma. Det får bli hennes namn framöver. Ursula nr 2. Det finns inga ord som beskriver hur mycket hon irriterar mig. Jag är inte en person som irriterar mig på mycket eller blir arg lätt. Jag har lätt för att vara med alla sorters människor, så länge det finns en respekt. Men hon är speciell. Jag kan inte ens vara nära henne, bara hennes närhet gör att jag vill bort. Jag gör vad som helst för att undvika eller slippa vara i samma rum som henne. Som till exempel idag när hon kom hem kl 10, (när hon egentligen slutar kl 12), och var hemma hela dagen och satt i vardagsrummet och kolla på TV. Då gick jag medvetet och sov, satt jag slapp henne och jag sov ända fram till kl 15. Innan jag gick och la mig tänkte jag på vad jag kunde göra efter kl 15 för att ytterligare undkomma hennes närhet och fördriva tiden, och då tänkte jag; gå ut med sopporna, diska, laga mat och duscha. Allt det gjorde jag också, vilket fick tiden att gå snabbare, utan att behöva vara i närheten av henne. Om man bortser från musiken från min mp3, är nätterna nog min bästavän. Enda gången jag kan pusta ut och leva utan irritation. Det är så otroligt skönt.

 

Det är så svårt att förklara hur hon är om man inte bor med henne. Man måste liksom bo här för att förstå. Hon har en sån attityd som går mig på nerverna. Kaxig och tror att hon kan säga och göra precis vad hon vill. Ett miniexempel idag: Hon går in i köket och frågar varför jag inte ätit (hon tror att jag lider av ätstörningar bara för att jag är smal, hon fattar inte att det är genetiskt och att jag älskar mat), när jag säger att jag inte är hungrig (för att jag redan hade ätit frukost) hånskrattar hon lite och säger: ungdomar!. Vad är hennes problem?

 

Ett annat exempel från idag: Hon lånar min mp3. När jag får tillbaka den ser jag att hörlurarna samt låtarna på mp3n inte är detsamma. Med andra ord har hon rört om och ändrat på med MIN mp3 utan att ens fråga! Hon missuppfattade en grej på min mp3 som hon sedan tyckte att hon hade rätten att fixa utan att prata med mig om det först. Hon tog upp det EFTER att hon hade ändrat den. Hade hon bara kommit till mig innan hade jag kunnat visa henne hur man gör. Irritationsnivån var på max och det sista jag ville var att se hennes ansikte. Musik betyder allting för mig, det är som min drog, jag värderar min mp3 väldigt högt, även fast den är billig och skruttig. På tal om det, så misstänker jag även att hon kan ha stulit min förra mp3, min älskade Ipod Nano. En dag när jag skulle formatera om den, för att den hade fastnat eller frusit, så stod det att jag måste döpa om Ipoden innan jag formaterar den. När jag sedan tittar närmare på döpfliken ser jag att det står hennes namn där och inte mitt. *****'s Ipod, stod det. Varför hade hon gjort det? Varför hade hon döpt om min Ipod och skrivit att den var hennes? Det säger ganska mycket och jag tycker det är ett starkt bevis. Vipps en dag så var min älskade Ipod borta! Bara sådär. Och det var en riktig jävla bra mp3. Jag har aldrig i mitt liv tappat bort mina mp3n. Mobiler däremot kan jag erkänna att jag tappar bort flitigt hela tiden, men jag har aldrig aldrig tappat en mp3. Det ända som glädjer mig lite är iallafall att det inte var jag som betalade för den, men ändå, det var en present, en present som jag hade fått, som nu var borta.

Men hursomhelst, åter till min nuvarande mp3. Hur kan en person, som bara känt mig i ett par månader, ha mage att vrida och vända på MIN mp3? Även om man tror att det är till det bättre, frågar man inte först? Jag hade till exempel aldrig kunnat göra det på en kompis, även om vi känt varandra i flera år, det är inte mitt, och då har jag heller inte rätten att ändra den, definitivt inte om jag inte frågar först. Hela grejjen gör mig så arg. Men vad kan jag göra? Min syrra är ju som sagt kär och det spelar ingen roll vad jag säger, hon ska alltid försvara henne.

 

Det finns så många exempel och jag har lovat mig själv att skriva ner så mycket som möjligt av det här, för mitt minne är inte det bästa och jag vet att jag ett år framöver inte kommer komma ihåg allt lika bra. Och allt denna irritation får man vara med om varje dag. Kom på ett till exempel nu när vi ändå snackar om värdefulla prylar. Jo, en gång så stod Ursula nr 2's garderob öppen. Och gissa vad som låg där på ett av hennes hyllor? Jo MIN klocka. Min fina stora silverklocka låg på hennes hylla. Visst plocka undan den om du tycker att den "skräpar" ner, men låt fan inte den ligga på din hylla i din garderob! Inte ens min syrra skulle göra det. Av alla platser som man kan lägga undan den, lägger hon den i hennes garderob.Tänk om hon planerade att sno den med? Om nu inte vitsen var att sno den, varför la hon den där??

Har även ett minne av att hon en gång burit ett plagg som varit mitt. Visst det är ett plagg som jag knappt använder, men ändå, man frågar. Inser nu att hon nog har problem med att fråga om lov. Även problem med manners.

 

Jag kan fortfarande inte fatta vad syrran ser i henne, visst ibland har hon en snäll och soft sida, men jag tycker det dåliga överväger det bra. Jag är en rätt bra människokännare och redan från första dagen när jag såg henne tyckte jag att hon var lite underlig. Kommer ihåg till exempel att hon bar på nånting som jag aldrig hade kunnat bära första gången jag träffar min partners familj. Bara sånna småsaker som visade att hon kanske inte var denna bästa tjejen.

 

Jag kan inte fatta att jag ska bo här i ett år till. När jag bodde hemma längtade jag som fan till att flytta hemifrån med syrran. Nu bor jag med syrran och Ursula 2 och längtar som fan tills det är dags att börja plugga och bo i studentkorridor. Åh, allt var så bra innan hon kom! Nu har man samma ångest som man hade hemma. Varje gång man hade varit ute, vart på skolan eller på jobbet, så tänkte men "nej juste, hon är ju hemma", så gjorde man allt i sin makt att hitta på saker bara för att komma hem senare. Min moster har hela tiden sagt till mig att flytta men jag bor nog hellre kvar än att flytta tillbaka hem av många olika anledningar. Det skulle vara as jobbigt att bo med Ursula igen, det är tryggare här vart vi bor nu och jag känner mig inte lika rädd att gå hem på nätterna efter en utgång, så mycket som jag älskar mina småsyskon kan det bli lite halvjobbigt med barn som hoppar och springer runt och ville pilla på allting, farsans gnäll, den usla maten, ja listan kan göras lång. Jag tror också att det är rätt bra att jag bor kvar här då jag kan samla på mig mer bevis, mer konkreta bevis, som jag kan visa syrran. Det är mitt mål. Hon förtjänar så mycket bättre. 

 

 

Jag tror jag exploderar. Jag trodde aldrig i mitt liv efter att vi flyttat hemifrån att jag skulle behöva leva med en till Ursula, men tyvärr blev så fallet. Ni vet ordet irritationsobjekt? Det är precis vad hon är. Klagar på allting och har en åsikt om allting. Blir aldrig nöjd eller tacksam. Dessutom så ska hennes åsikt alltid vara den rätta. Men det värsta är egentligen inte hennes personlighet. Det värsta är att jag hittat bevis på att denna tjej bedrar och vänstrar. Det som är ännu mer oroväckande är att syrran inte alls fattar något, utan går på hennes ständiga manipulering. Dock tycker jag mig ändå märka att syrran bär på någon sorts ångerfullhet, någon känsla säger mig att hon inte är nöjd med förhållandet. Det är bara en magkänsla, men mina intuitioner brukar visa sig stämma. Only time can tell I guess. Men syrran verkar alltid ha ett behov av att visa att allting i deras förhållande är perfekt, hon måste typ hävda sitt förhållande på något sätt för mig, och det är det som gör att allting känns så fake och konstlagt, jag menar hade allt varit så bra som hon påstår hade hon ju inte behövt hävda eller bevisa något. Sen är det bara små allmänna grejjer som jag lagt märkte till, vissa handlingar som syrran gör, som får mig att tänka att hon inte är lycklig. Kanske är hon rädd för att göra slut? Eller så vill hon kanske inte ge upp på förhållandet så fort utan att något riktigt konkret hemskt händer..... Jag vet inte, det är många frågor som ränner runt i huvudet på mig angående detta. Ibland önskar man bara att man kunde öppna upp hennes huvud och läsa hennes tankar. Aja.. only time can tell som sagt.

Såg precis att jag den 28:e september hade en besökare! Haha. Undrar vem det måste ha varit och hur personen hittade till min blogg. Har ju inte haft någon statistik på min blogg på hur länge som helst. Gör ju ingen reklam whatsoever till min blogg, och kommenterar heller aldrig på andras bloggar. Coolt!

Oj oj oj, sist jag skrev var den 22 juli! Har haft en riktig lång bloggpaus, ber så hemskt mycket om ursäkt för detta. Men det är faktiskt så att jag har varit borta en hel del med resor framförallt. Sedan har det också varit svårt att finna tid då både syrran och tjejen inte är hemma, eller sover, vill ju inte att de ska upptäcka min blogg. Kan ju börja med att berätta lite om resan som jag äntligen gjorde, som jag väntat ett år på att få göra! Det finns helt allvarligt talat inga ord för hur kul jag hade på denna resa. Det har vart bland det bästa jag gjort någonsin i mitt liv. Jag visste att jag skulle ha kul, men jag visste absolut inte att jag skulle ha så kul som jag hade. Denna resa var verkligen över förväntan. Det finns så mycket att berätta om denna resa, allt som jag fick uppleva, alla människor som jag fick träffa som kom från olika länder, allt festande, att få vara självständig i ett främmände land, lektionerna, att få njuta av det varma härliga vädret, att få shoppa, att få lära sig nya saker, att inte stressa, att bara vara.. ja, listan kan göras lång! När jag kom hem till sverige igen och berättade för familj och vänner om resan babblade jag på, nonstop, i timmar. Som sagt finns det så mycket att berätta om resan, roliga saker, läskiga saker, etc men jag vet att när jag väl börjar berätta så kommer jag inte kunna sluta och dessutom så vill jag nog inte gå in för mycket på detalj, därför berättar jag bara övergripande om hur det var. Men jag kan säga att jag hade så kul att jag redan nu diskuterar med de andra om att åka tillbaka nästa sommar. Något som jag verkligen hoppas blir av! Helt klart den bästa resan ever och jag kommer aldrig glömma bort den. Aldrig!

Utöver denna fantastiska och oförglömliga resa har jag gjort två weekendresor till. De kan inte jämföras med min första resa som jag nyss berättade om men det var ändå kul och det var skönt att få komma bort. Dock så märker man verkligen när man reser med sina vänner, deras true colors, något som jag kommer att take into consideration nästa gång jag reser med någon av dessa vänner igen. Ibland kan jag reflektera över mina vänner och tänka att de inte direkt är de bästa vännerna. Som tur är har jag 2-3 styckna nära vänner som är guldvärda (det var inte de jag reste med) och som jag vet att de alltid kommer att finnas där i vått och torrt.
Men som sagt, det har varit mycket resande på sistonde, och vad har det resulterat i tro? Jo, mindre pengar! Har ungefär 700kr att leva på nu i en månad innan jag får lite små pengar den 25:e från ett event jag arbetade på innan jag åkte på weekendresorna. Så jag är verkligen pank just nu. Men som tur är har jag fått anställning som jag är riktig glad över (:D :D) och ska skriva på kontrakt den 15 oktober. Dock är det bara en deltidstjänst så jag ska försöka hitta ett annat jobb som jag kan ha samtidigt. Pengarna räcker inte till annars och jag blir galen och rastlös om jag är hemma om vardagarna och inte gör något.

Iallafall, tror jag sätter punkt här. Det var otroligt skönt att få skriva av sig måste jag säga, har saknat detta litegrann. Men nu är jag på hugget igen och nu ska det tamejfan bloggas.

So long kära blogg!