myrealself

De senaste dagarna har jag tänkt mycket.. mycket på livet, på framtiden, på kärleken, på vännerna, på familjen. Jag är defintivt en drömmare och kan fantisera bort hur enkelt som helst.

Jag drömmer om ett turkost hav med vita stränder och ett tropiskt klimat. Jag drömmer om en partner som är perfekt för mig, som förgyller mina dagar och bombarderar mig med lycka och skratt. Jag drömmer om ett jobb jag verkligen genuint älskar och trivs med. Jag drömmer om ett hälsosamt liv fri från alla typer av sjukdomar. Jag drömmer om att resa, till alla möjliga olika länder, att upptäcka andra kulturer och lära mig nya saker. Jag drömmer om långt, tjockt hår. Jag drömmer om fin hy. 

Ja, jag drömmer om allt. 

 

De senaste dagarna har jag bara velat gå under. Statistiken tar kål på mig. Idag har jag inte pluggat ett dugg, det är lördag och den teoretiska tentan är på måndag. Och på torsdag har vi den praktiska tentan. Alltså två tentor på en och samma vecka, i statistik! Som grädden på moset har min data blivit allt segare och vägrar samarbeta!? Så typiskt att detta ska hända bara några dagar innan tentan. Jag misstänker att den kanske fått något virus så jag funderar på att formatera den.

Jag har sagt till mig själv att det är okej om jag inte klarar tentorna, för det är alldeles för mycket för en mänsklig hjärna att komma ihåg. Dock vill jag ju förstås inte hamna där eftersom det då blir kaka på kaka, men jag ska göra så gott jag kan. 

 

Jag mår inte bra överhuvudtaget just nu. Sen måste jag vara ärlig med mig själv och säga att jag inte alls mår bra längre i denna stad. Det är alldeles för lite folk. Finns inte mycket att göra. Det är jobbigt att ta sig runt.

Och detta kanske är i-landsproblem men alla ser likadana ut här, ingen är unik eller har sin egna klädstil. I sthlm kan man hitta alla möjliga typer av människor och jag älskar det, jag älskar olikheter.

Jag kom hit med helt andra förväntningar, saker och ting blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Det enda som jag rent generellt känner är skönt med att bo här är att jag kan sova utan att bli väckt, och att jag har allt för mig själv. Det blir så jobbigt att bo med syrran och Ursula, det är typ psykisk tortyr.

Självaste utbildningen är det inget fel på. Jag tror bara att jag valde fel studentstad, eller så är det bara jag som inte upptäckt staden ordentligt. 

Jag har inte heller (efter halva min studietid här) hittat någon jag verkligen klickat med, förutom en tjej då, men det är mycket hos henne också som jag ej gillar. Jag tycker att det var en sån himla skillnad när jag studerade på högskolan i sthlm, det var på något sätt enklare att "make friends" där. Man behövde inte anstränga sig lika mycket som här. Det borde ju egentligen vara tvärtom eftersom sthlmare generellt sätt är väldigt reserverade. Men icke. 

 

Jag hoppas att min studietid blir bättre snart för jag orkar inte med detta. 

 

Den 2:a april åker jag bort och får uppleva en ny stad över en weekend med några som jag träffade på min studieresa år 2012 (bästa resan jag någonsin gjort btw). Jag längtar så! Behöver en paus innan jag på riktigt blir galen. 

to make us all feel stupid?

Halloj bloggen!

 

Idag hade jag världens break-down och ville bara gå under jorden. Vet att det blir mycket pluggsnack nu, men statistiken dödar verkligen mig och min livsglädje just nu. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle behöva läsa det här med tanke på att min utbildning generellt sätt inte är så matematisk. Jag har aldrig varit med om något så hemskt som statistik. Fy. Inte undra på att många studenter blir deprimerade.

 

På senare tid har jag funderat på min framtid väldigt mycket, främst i relation till min utbildning. Ibland får jag ganska så sjuka tankar, typ "har jag verkligen valt rätt utbildning?" "kommer jag verkligen få jobb efter examen och om jag kommer få det, kommer jag att trivas med mitt jobb?"

Jag tycker verkligen om det jag fått lära mig i min utbildning (förutom statistiken då, men det är ju bara en delkurs och utgör inte min utbildning om man säger så) men det finns inget som kan garantera att jag bara för det, kommer att tycka om att arbeta med det jag utbildat mig för. Det är ju liksom inte riktigt samma sak att arbeta praktiskt som teoretiskt. Dock har jag alltid haft ett starkt människo-och samhällsintresse och eftersom att min utbildning är rätt bred inom det spektrumet, så känner jag att jag valt rätt. 

 

Ibland får jag typ sjuka idéer om att flytta till något helt annat land och bara bo och jobba där ett tag, bort från Sverige. Men känner jag mig rätt vet jag att jag aldrig skulle våga mig på det. Jag är en trygghetsmänniska av rang och gillar att göra saker enligt rutin och vana. Ibland kan jag dock överraska mig själv med att vara superspontan och bara köra på något helt nytt. 

 

Jaja, det var nog om mina ambivalenta tankar. 

So long, lovely blog!

 

 p.s. Har redan märkt en signifikant skillnad i mitt hår och min hårväxt (trots studiestress). Thank u lord för min lite speciella, men otroligt älskade olja!

 

 

Idag var det då alla hjärtans dag. Så mycket som jag hatar att erkänna det så blir man ju en aning deppig som singel just på denna dag. Att man ska bli påmind om att man inte har någon, suck. Men jag ska fan inte låta mig ledsnas! Ikväll åker jag hem till en klasskompis och äter gott och kollar på film. Bättre det än att vara hemma och deppa. Innan det ska jag hinna handla lite mat, så det är nog bäst att jag gör mig i ordning nu. 

 

Ciao lovely blog!

 

 

Åh, denna lediga dag, eller "lediga" dag, har spenderats med att inte ha gjort någonting alls. Har haft ångest hela dagen, framförallt för plugget. Alltså, jag kan inte beskriva hur intensivt och hårt allting är just nu. Det är sjukt jobbigt, man vill ju bara gråta. En sak är säker och det är att jag aldrig ska bli statistiker. Vi håller för närvarande på med bearbetning och analysmetoder i inferentiell statistik samt SPSS. Sjukt jobbigt, typ så jobbigt att det blir irriterande. Längtar verkligen tills kursen är över. 

 

Förutom det så har även lysröret i mitt badrumsskåp slutat fungera helt. De som känner mig vet att teknik, elektricitet osv inte är min grej. Det är dagar som denna som man önskar att man hade en kille eller åtminstone en male friend. Lol! Eller om pappsi var här och kunde hjälpa mig.

Och jag har försökt själv men det går inte att skruva loss de där skruvarna och jag får inte bort glasskivan heller. Sjukt jobbigt oh irriterande, jag hatar när sånt här krånglar sig. Jag tänkte ringa till hyresvärden imorgon och se om de möjligtvis kan hjälpa mig. 

 

Imorgon väntar ännu en heldag av statistik. Kill me!

Idag hade vi vår första föreläsning på delkurs 2. Jag vet att jag hela tiden säger det här nu, men detta är nog det svåraste som jag någonsin kommer att gå igenom i pluggväg när det gäller min studietid på universitet. Alltså, jag mådde så dåligt när jag kom hem och ville bara gråta. Detta är första gången som jag känner att jag måste lägga ner en hel del plugg nästintill varje dag för att förstå och klara tentan i slutet av kursen. Man märker att ribban har höjts och allting är väldigt matematiskt och statistiskt, och det är inte det jag vill studera men tyvärr så ingår även statistik i sådant som är intressant. Föreläsningarna är även längre nu (och oftare), börjar vid 9 och slutar vid 3. Fy :-( Längtar SÅ tills sommaren. 

 

Anyways, på tal om något helt annat. Igår så gick jag och en klasskompis till universitets alldeles egna och ideellt drivna, nattklubb/bar. Det var torsdag och på torsdagskvällar är det mer pubhäng och mys stämning där, och olika aktiviteter såsom musik quiz. Jag tyckte det var otroligt kul! Min vän tyckte väl det var sådär. Hon tycker inte om att festa/puba, hon tycker det är jobbigt med högt ljud och hög musik. Så himla tråkigt. Men vi hade trevligt ändå, och stod och pratade om allt mellan himmel och jord. Hon beställde en öl och jag en alkoholfri cider. Till min förvåning så sa hon att hon ville dit igen nästa torsdag, när vi gått därifrån. 

Att ha gått dit igår har fått mig att inse hur mycket tid jag slösat på att inte ha gått ut något sedan jag började här. Tänk hur många människor man hade kunnat träffa? Tänk om man kanske hade träffat en och en annan kille? Lol.

Har ingen att gå ut med så det är svårt, sen är jag inte heller typen som kan gå ut med precis vem som helst, det måste klicka mellan oss, annars känns det typ awkward. Jag har testat och det är mycket roligare att gå ut med folk man tycker om och trivs med. 

Jag vet inte om det kommer att bli så mycket bättre den här terminen, jag har försökt att träffa nya människor men det har aldrig riktigt klickat så jag har typ gett upp hoppet lite och känner att jag inte orkar försöka mer. Kommer det upp saker som verkar kul och spännande så kommer jag definitivt att gå, men jag kommer inte längre aktivt försöka träffa nya människor, speciellt nu när det är väldigt mycket i plugget, utan det får komma som det kommer. 

 

Aja, vi får se vad som händer. Jag har ju trotsallt 3 terminer kvar. 

 

Idag hade vi tenta, åh jag vill inte ens prata om den, får bara grov ångest. Den var hemsk. Usch! Hoppas hoppas hoppas jag klarar det! Skulle underlätta väldigt mycket. 

 

På tal om något helt annat bokade jag idag en resa till en stad inom Europa. Jag och tjejerna som jag träffade på min språkresa ska ha en liten reunion där! Detta har vi planerat ganska länge nu, dock inget som jag tagit upp här i bloggen. Vi hade en omröstning om vilka städer vi ville åka till, alla var överens om att det skulle vara i Europa och att det skulle vara billigt. Den staden som vi nu ska åka till och som vi valde var inte direkt på min första plats, har hört ganska lite om staden generellt, men har gjort lte research och nu såhär i efterhand så tror jag att det kan bli riktigt kul om vi planerar vår resa väl och ser till att göra saker hela tiden. Jag är lite nervös över att jag kommer att gå i vilse och tappa bort mig, det är väldigt få som kan engelska där sen läste jag på en sida att det är enkelt att bli blåst på pengar där av taxichaufförer! Scary! Jag hoppas iaf att jag inte blir besviken. Betalade rätt så mycket för flygbiljetterna, hela 3500kr. Ok, lite var det faktiskt mitt fel att det blev så dyrt då jag väntade och sköt upp på det (det var mycket billigare för ca 3 veckor sedan), men men, vad gör man inte för lite avkoppling, omväxling och ny miljö. Jag älskar verkligen att resa och är man ung tycker jag man ska försöka ta varenda tillfälle man får och passa på om man har möjlighet.

Jag hade tänkt arbeta hela sommaren så detta får bli som en liten minisemester.

Det ska bli riktigt kul att träffa tjejerna också! Vi kommer att vara där över över påsken och bo i en lägenhet som vi alla kommer att dela på. Det faller rätt så bra med datumen också, rent studiemässigt så är de jobbigaste tentorna är över vid det här laget och fokusering kommer ligga på C-uppsatsskrivande. 

 

Ser framemot en paus, känner verkligen att jag behöver det. 

 

P.s. Fick idag reda på att kim kardashians låtsaspappa ska transformeras till en kvinna. blev väldigt chockad först när jag hörde det, det var inte alls något jag hade räknat med. men tycker det är fint på något sätt, det visar att även de är mänskliga och går igenom saker, trots rikedom. 

Ville bara göra en liten uppdatering angående min hy. Vet att det blir mycket inlägg om huden, men det blir så när man är eksemare. Alltså, min hy mår så jäkla bra just nu TROTS att det är vinter och svinkallt ute. Varje vinter brukar jag drabbas av allvarlig eksem, asså verkligen allvarlig eksem!! Varje vinter går jag till extrema längder för att få bukt på min eksem. Denna vinter har jag märkt att vad man stoppar i sig funkar bäst och är även mest ekonomiskt. Krokodil olja och TCM funkade jättebra, men det var alldeles för dyrt.

Min hy har nog aldrig varit så här bra på en vinter. Givetvis kliar det fortfarande, givetvis blir jag lite torr om jag väntar för länge med att smörja in mig och givetvis kan det ibland uppstå ett och ett annat sår. Men det är inte i närheten så värst som det brukar vara! Jag vet inte hur jag ska förklara, men det liksom märks att huden innehar en fuktighet nu. Jag kan klia en massa men ändå inte riva upp/förstöra huden, utan den håller sin spänst. Huden är mjuk och len och ser mer hälsosam ut. Värt att nämna att huden även håller sig relativt (med betoning på relativt) fin även de (få) gånger jag väljer att äta onyttigt, vilket i vanliga fall brukar trigga igång eksemen ännu mer. Jag kan inte säga vad som hjälper mig mest eftersom jag använder och äter mycket greje samtidigt, och därför är det svårt att urskilja vad det är som har bäst verkan. Men mina hypoteser är iaf dessa grejer eftersom förändringen skedde när jag plötsligt började med dessa saker:

 

1. Chiafrön i smoothies med banan, blåbär, hallon och spenat. (Chiafrön har ju en fuktighetsbevarande effekt, så det förvånar mig inte att det verkar så bra på min hud).

2. MSM pulver i ett glas vatten

3. Eucerin hudvårdsserien för atopisk eksem

4. Kinesiskt té

5. Multivitamin tabletter

 

Allt detta tillsammans är rena rama paradiset för min hy. Jag vill också poängtera att det verkar som att det bara funkar när jag kör allt detta samtidigt, skulle jag bara köra på till exempel MSM och skita i allt annat skulle det inte ha samma effekt. Dock antar jag att MSM:et eller multivitamin tabletterna är det som funkar bäst på mig om jag var tvungen att välja mellan alla 5. De två tillsammans verkligen läker huden inifrån och snabbt gör de det också! Om jag tar till exempel MSM i en flaska vatten på morgonen, samt en multivitamin tablett till lunch i samband med måltiden märker jag direkt skillnad på min hy efter bara några timmar.

Jag kan inte fastställa om detta skulle verka lika bra på någon annan, men på mig har det funkat sjukt bra. Kör jag även detta med hälsosamma middagar och luncher så blir huden ännu bättre. Värt att nämna också att det inte bara bra för huden, men även sjukt bra för hälsan. Eucerins hudvårdsserie (samt kortisonsalvan vid grövre eksem) funkar sjukt bra som mjukgörande i samband med detta. 

 

Pigmenteringarna i min hy är något som jag jobbar på också, det är däremot något som jag vet kräver längre tid att förbättra eftersom jag haft det nästan under hela mitt liv. Men jag tvekar inte på att även det kommer att bli bättre om jag fortsätter som jag gör samt införskaffar mig solskyddsfaktor. Det får bli nästa månad när pengarna kommer. 

 

Åh är så glad! 

 

Imorgon är det tenta, jag är så nervööös men jag ska bannemig rock that shit! 

 

Ps. Lillesyrran fyllde 6 år igår! Min lilla baby börjar bli stor <3. Hon är sjukt smart för att vara så liten som hon är, varje gång jag träffar henne överraskar hon mig med någonting som jag inte förväntar mig av en sån liten tjej. Min lilla munchkin! Love her!

Idag tänkte jag ta tillfälle i akt och prata lite om kärlek och relationer, inte minst för att det är högst aktuellt just nu. För det första är det alla hjärtans dag om typ 2 veckor och det är redan en massa reklam inför det. Den dagen gör mig alltid så deprimerad.

För det andra så är det någonting som jag fick reda på idag som verkligen fick mig att stanna upp från allt som har med plugg/youtube/omvärlden att göra (typiskt, känns som det blivit en grej nu att få reda på tråkiga saker bara dagar innan tenta). Fick iallafall ett sms från min moster om att min kusin och hennes pojkvän gjort slut. Dessa två har varit tillsammans i typ 6 år om inte mer?! Min moster skulle ringa imorn och berätta mer då hon inte kunde prata just ikväll eftersom hon jobbade. 

Min kusin har självklart varit väldigt ledsen över det här, värt och nämna också är att hon inte är av den känsliga typen. Hon har väldigt mycket skinn på näsan, säger vad hon tycker och är väldigt straight forward liksom. Jag har aldrig sätt henne känslosam eller ens i närheten av att gråta. Samtidigt kan ju det också vara en fasad, det vet man aldrig. Vem som helst kan däremot visa sig svag i såna här situationer, även de mest starka. Men hur som helst så har hon gråtit nästintill varje dag över det här. Hon ringde även min moster och behövde låna pengar och då vart hon också helt förkrossad. Vad hon behövde pengarna till är fortfarande oklart, men jag lär väl få reda på det imorgon. Det viktigaste är att hon är okej och att hon lever. Jag hoppas inte att killen har gjort något mot henne, det vore väldigt tråkigt. Jag har aldrig träffat honom, då de bor i USA, så det har varit svårt för mig att bedöma hur han är som person.

Det är när man hör sånna här historier som man blir riktig less på kärlek och förhållanden. Och jag kan säga att jag hört oändliga historier (speciellt på sistone, och jag känner att det här var fan droppen), där man hela tiden får höra om ett 6-årigt förhållande som tagit slut eftersom killen varit otrogen, eller någonting som inte har funkat. Det får en att tappa hoppet. Och jag tror också att det är lite därför jag på sistone hållt mig borta från killar.

Samtidigt så vill man så gärna ha den där sanna, äkta kärleken. 

 

Förut var jag rätt obrydd när det gällde killar. Det är ju både bra och dåligt. Bra för att jag inte brydde mig och tänkte så mycket, men dåligt för att jag då lätt kunde bli utnyttjad. Jag kunde träffa killar lite titt som tätt och brydde mig inte så mycket om att det skulle vara långvarigt. Idag är det tvärtom, kanske för att jag blivit äldre. Idag är det viktigt att killar verkligen tycker om mig för den jag är och att jag verkligen känner en "connection" med killen. Kraven har blivit mycket starkare om man säger så. Och jag ser till att analysera killen in i det minsta för att se om han till exempel bara är ute efter sex eller om han genuint gillar mig.

Det är så svårt det här med kärlek. Man kan aldrig garantera att ett förhållande kommer hålla för evigt. Det värsta som finns är att få sitt hjärta krossat, och det kan verkligen tära på en psykiskt. Jag var nära på att hamna där själv och har även många vänner som hamnat där. Jag är otroligt rädd för att hamna där själv. Att hitta en fin kille, vara tillsammans i flera år och sedan få reda på att denna man varit otrogen eller liknande, fy.. 

Ibland brukar jag tänka att det vore skönt att leva ett liv utan krav på att gifta sig och skaffa barn. Det kommer dock inte hända, då jag älskar barn och vill ha barn, (dock vettskrämd över att föda), sen drömmer jag ju givetvis om ett bröllop.

Men det hade samtidigt varit så skönt på det sättet att man inte hade behövt oroa sig över att förhållandet i slutändan kanske inte håller. Man hade således levt på att ha förhållanden utan förpliktelser och förbindelser, vilket skulle innebära mer av en befrielse för individen i fråga. Jag tror att det är just pressen på att hitta den rätte som skapar problem. 

 

Jag har många gånger tänkt att jag ska skaffa en sida på någon dejtingsajt och försöka testa min lycka där. Jag tror helt allvarligt talat att chansen att hitta den rätte där är större en om man till exempel går på krogen. Det blir liksom inte bara att man fångas av personens utseende utan man får också en bra bild av hur personen är. Jag vet inte, vi får se. Man kanske kan testa om man blir typ 30 och fortfarande inte hittat någon.