myrealself

De senaste dagarna har jag tänkt mycket.. mycket på livet, på framtiden, på kärleken, på vännerna, på familjen. Jag är defintivt en drömmare och kan fantisera bort hur enkelt som helst.

Jag drömmer om ett turkost hav med vita stränder och ett tropiskt klimat. Jag drömmer om en partner som är perfekt för mig, som förgyller mina dagar och bombarderar mig med lycka och skratt. Jag drömmer om ett jobb jag verkligen genuint älskar och trivs med. Jag drömmer om ett hälsosamt liv fri från alla typer av sjukdomar. Jag drömmer om att resa, till alla möjliga olika länder, att upptäcka andra kulturer och lära mig nya saker. Jag drömmer om långt, tjockt hår. Jag drömmer om fin hy. 

Ja, jag drömmer om allt. 

 

De senaste dagarna har jag bara velat gå under. Statistiken tar kål på mig. Idag har jag inte pluggat ett dugg, det är lördag och den teoretiska tentan är på måndag. Och på torsdag har vi den praktiska tentan. Alltså två tentor på en och samma vecka, i statistik! Som grädden på moset har min data blivit allt segare och vägrar samarbeta!? Så typiskt att detta ska hända bara några dagar innan tentan. Jag misstänker att den kanske fått något virus så jag funderar på att formatera den.

Jag har sagt till mig själv att det är okej om jag inte klarar tentorna, för det är alldeles för mycket för en mänsklig hjärna att komma ihåg. Dock vill jag ju förstås inte hamna där eftersom det då blir kaka på kaka, men jag ska göra så gott jag kan. 

 

Jag mår inte bra överhuvudtaget just nu. Sen måste jag vara ärlig med mig själv och säga att jag inte alls mår bra längre i denna stad. Det är alldeles för lite folk. Finns inte mycket att göra. Det är jobbigt att ta sig runt.

Och detta kanske är i-landsproblem men alla ser likadana ut här, ingen är unik eller har sin egna klädstil. I sthlm kan man hitta alla möjliga typer av människor och jag älskar det, jag älskar olikheter.

Jag kom hit med helt andra förväntningar, saker och ting blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Det enda som jag rent generellt känner är skönt med att bo här är att jag kan sova utan att bli väckt, och att jag har allt för mig själv. Det blir så jobbigt att bo med syrran och Ursula, det är typ psykisk tortyr.

Självaste utbildningen är det inget fel på. Jag tror bara att jag valde fel studentstad, eller så är det bara jag som inte upptäckt staden ordentligt. 

Jag har inte heller (efter halva min studietid här) hittat någon jag verkligen klickat med, förutom en tjej då, men det är mycket hos henne också som jag ej gillar. Jag tycker att det var en sån himla skillnad när jag studerade på högskolan i sthlm, det var på något sätt enklare att "make friends" där. Man behövde inte anstränga sig lika mycket som här. Det borde ju egentligen vara tvärtom eftersom sthlmare generellt sätt är väldigt reserverade. Men icke. 

 

Jag hoppas att min studietid blir bättre snart för jag orkar inte med detta. 

 

Den 2:a april åker jag bort och får uppleva en ny stad över en weekend med några som jag träffade på min studieresa år 2012 (bästa resan jag någonsin gjort btw). Jag längtar så! Behöver en paus innan jag på riktigt blir galen.