myrealself

Hello bloggen! Har verkligen haft fullt upp! Är superstressad dygnet runt! Så mycket som måste göras innan jag åker bort. Träffa vänner (kommer förmodligen inte se de för än i december under julen och nyår, då jag åker direkt till min studentstad efter resan), köpa nödvändigheter, skriva ut papper, fixa lite grejer med jobb, ta fram sådant som ska ges bort, fixa naglar och hår, packa osv. Allt detta på mindre än en vecka. Ska försöka så gott jag kan med att vara produktiv och effektiv! 

 

Mitt jobb är iallafall klart nu vilket känns hur skönt som helst. Jag har dock träffat sjukt intressanta och trevliga människor, tråkigt bara att det varade under en sån kort period! Jag kommer defintivt att minnas det här jobbet kan jag lova, även om tiden bara flög förbi. Imorgon (rättare sagt idag) ska vi köra en fika innan vi alla skiljs åt. Efter det ska jag träffa en familjevän som vill att jag ska ta med mig något till resan, och efter det ska jag träffa vänner och barhänga. Alltså denna vecka är fullproppad med saker att göra. Hatar stress! Men det kommer kännas så skönt när vi väl är där och bara kan koppla av. *Längtar*

 

 

Halloj bloggen!!

 

Nu är det två veckor kvar tills vi åker!!! Cant wait! Men fortfarande massvis att göra innan dess. Och den här veckan kommer troligtvis att vara rena helvetesveckan för mig då jag kommer jobba väldigt mycket under många obekväma tider. Men men, what to do, bara hålla ut. Hittils har jobbet gått bra iallafall . Jag jobbar väldigt mycket med att träffa alla möjliga typer av människor, och ibland kan det bli lite påfrestande men det är bara att hålla huvudet högt. Den sista timmen är alltid sjukt jobbig, då är man hur trött som helst och vill bara hem. Vi får se hur det går på de resterande passen. 

 

Måste berätta en grej angående resan! En del av min släkt har redan åkt ner och är redan där. Det skedde en olycka på flygresan ner som gjorde att de var tvungna att åka in på sjukhus när de hade mellanlandat. Orkar inte gå in på detalj om vad som skedde men det var rätt allvarligt det som hände. Jag och syrran var väldigt oroliga men som tur är så mår alla bra nu och är framme. 

 

På tal om något helt annat så har vi haft småsyskonen här hemma över helgen. Tror det är första gången som de är här och sover över. Ursula och farsan skulle på någon fest så vi fick agera barnvakter jag och syrran. Men HÖR och HÄPNA! Runt kl 23 ringer Ursula och tackar för att vi tagit hand om barnen! Hon frågade hur det hade gått sen frågade hon hur skolan är och så. Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag har inte snackat med henne på två år! Och sist vi snackade så var det bara bråk och tjaffs. Jag tror att hon för barnens skull vill lägga allt bakom sig, och vill säkert att vi ska bli sams nu. Låter som att hon mognat! 

 

Jaja, måste göra mig i ordning för jobb nu. Hörs sen!

Jag tycker inte om att klaga om sånt här, men det här jobbet är hur jobbigt som helst. Man står i flera timmar på samma plats och arbetsuppgifter är så tråkiga. Tror fanemig jag dör. Ska egentligen inte klaga, jag menar ett jobb är ett jobb och jag behöver pengar. Men det här är sjukt jobbigt och så jäkla monotomt. Jag vaknar upp med världens träningsvärk och kan knappt gå. Och jag har inte ens jobbat så mycket. Imorn kommer nog bli värst, då jobbar jag från 07-14. Kommer dö! Men får bara hålla ut helt enkelt. Pray for me! 

Ok, jag måste bara få skriva ner detta eftersom det på senaste tid har varit något jag tänkt på väldigt mycket.

 

Efter att jag läst en delkurs i personlighetspsykologi så fick den kursen mig att inse att en vän till mig troligtvis lider av en narcissistisk personlighetsstörning. Ju mer jag tänker på det och analyser dem saker hon säger och gör desto mer faller bitarna på plats. Vi kan börja med lite bakgrundsfakta:

 

Jag blev vän med den här tjejen genom ett arbete som jag fick för ca 2 år sen. Jag har nog skrivit lite om henne i bloggen tidigare men då var vi inte så jättetajta. Nu träffas vi minst en gång i veckan och vi har t.o.m. rest tillsammans alldeles själva en vecka förra året.

Jag minns en specifik gång när vi inte hade träffats på kanske en månad eftersom jag hade varit utomlands. Jag längtade så mycket över att få berätta om min resa till henne och allt jag varit med om. Till min förvåning så frågade hon mig inte mycket om hur jag hade haft det och hur det var. Jag sa bara ett par meningar och resterande tid satt vi bara och pratade om henne och hennes liv. Jag minns att det var första gången det faktiskt sank i mig att hon är väldigt självcentrerad (men då kopplade jag det aldrig till narcissism). Jag hade varit borta i 3 veckor och hade så mycket att berätta och jag minns att jag tyckte det var lite tråkigt att jag inte fick prata. Och så har det varit nästan varje gång vi ses. Det är nästan bara hon som pratar om hennes liv och om hur det går för henne om saker och ting. Nu på senare tid har jag till och med testat att prata om mig själv, till exempel saker som hänt på mitt nya jobb osv. och jag märker hur hon fort byter samtalsämne till något som berör henne. 

 

Idag bestämde jag mig för att läsa på lite mer om denna personlighetsstörning och fräscha upp minnet lite om vad det egentligen innebär att vara narcisstisk. Nästan allt som stod där kunde jag koppla till henne. 

- Känner sig överlägsen andra

- Undervärderar andra i jämförelse med sig själv

- Lever för beröm från andra

- Blir oftast vän med sådana som är svaga och "opopulära" så att de inte behöver tävla med dessa för att vinna uppmärksamhet

- När de får höra om andras framgång kan de känna att de förtjänar den framgången mer än dem som nått den. 

- Avundsjuka

 

Och ja, listan kan göras lång. Men på alla punkter kan jag relatera till något hon sagt eller gjort. Vissa punkter känner jag dock att hon har mer än andra. De har jag markerat med fet stil. 

 

Det är nu som jag kan förstå varför hon inte har så mycket vänner. Jag och en annan tjej är egentligen de enda vänner hon har. Men jag tror även att den tjejen är lite trött på henne to be honest. 

 

Idag fick jag träffa hennes mamma, som jag träffat ett par gånger tidigare också. Jag kan se narcisstiska tendenser hos henne också, den här "jag är bättre än alla andra" auran. Vissa saker som hennes mamma sa fick mig också att koppla till narcissism. Det sägs ju att personlighetsstörningar kan vara genetiskt betingat så kanske har hon ärvt lite från sin mamma. 

 

Men hur som haver så tror jag deep down inside att hon faktiskt är en bra människa, men det är tyvärr störningen som gjort henne som hon är. Man kanske kan undra hur jag orkar vara med en människa som är narcissistisk? Sanningen är den att hon faktiskt är väldigt rolig och vara med och jag har aldrig träffat en människa som får mig att skratta så som hon får mig att göra. Vi har exakt samma humor och ganska mycket annat gemensamt. Hon har stått upp för mig i vått och torrt och funnits där om jag behövt hjälp. 

Jag har märkt att jag som person är väldigt tålmodig. Det krävs ganska mycket för att jag ska tappa förståndet och kanske är det därför jag orkar med hennes narcisstiska tendenser. Men vem vet, någon dag kanske det blir sista droppen för mig.  

 

Idag hade vi utbildningsdag från kl 09-17. Jag var alldeles slut när jag kom hem. Dagen var väldigt intensiv och det var mycket information att ta in. När jag sökte jobbet trodde jag att det skulle vara enklare än så här, det var mycket i annonsen som inte stod med, men detta är rätt tufft. Vissa saker har jag fortfarande riktigt svårt för att komma ihåg. I helgen börjar jag arbeta på riktigt! Scary!

 

En sak som jag dock är ganska arg över är att det stod i annonsen att tjänsten skulle vara på heltid. Det är inte förrän på avtalsskrivningen som vi fick information att det inte gällde heltid utan att det kort och gott handlar om "först till kvarn" och att man helt enkelt måste "slåss" om jobben! Det ligger bara ett begränsat antal pass ute som man måste boka in sig på för att arbeta och oftast blir dessa pass uppbokade på minuten (bokstavligen!!) när passen släpps ut. Jag tycker det är sjukt dåligt att passen inte är fördelade likadant. Vissa får ju inte ens chans att jobba bara för att de inte hann boka in sig prick på minuten liksom. Antar att det är det man får ta om man är student och jobbar för bemanningsföretag. De skiter i hur mycket du får jobba, de vill bara ha personal som kan vara tillgängliga vid behov. De utnyttjar en rejält. Men men, vad ska man göra, behöver man pengar så behöver man. 

 

 

Eftersom vi bor på bottenvåningen och har en uteplats så är det väldigt lätt för utomstående att se in i våran lägenhet och till och med komma in på vår uteplats. Detta har aldrig hänt förut men idag stod det en okänd man på uteplatsen. Jag satt i köket hela tiden och var helt inne i mina youtube-klipp, därför varken hörde jag eller såg något. Men syrran berättade allt i efterhand. Tydligen hade Ursula 2 gått ut och konfronterat mannen och frågat vad han höll på med, samtidigt som syrran ringde polisen. Mannen var väldigt lugn och pratade inte så mycket, han svarade knappt. Men polisen kom iaf och eskorterade bort mannen. 

Även om han var väldigt lugn och rätt harmlös så känns det ändå lite läskigt. Jag sover ju på soffan som ligger väldigt nära dörren till uteplatsen. Scary! Detta är verkligen nackdelen med att bo på bottenvåning. Får vi inbrott är det troligtvis mig de kommer attackera först! Hemsk tanke!

 

Anyways, för att tala om något helt annat så har jag inte gjort mycket de senaste dagarna. Har bara gått runt lite på stan och träffat vänner. Var ute i torsdas och det var kul faktiskt! Lite väl trångt dock så det var svårt att dansa, men annars vare nice. Skönt folk och nice musik! Sedan var jag på TGI Fridays och åt middag med två vänner också. Riktigt kul! Vi satt i timmar och snacka samtidigt som vi sneglade på fotbollen.

Jag har hunnit vaccinera mig också inför min resa och hunnit skriva på avtal inför mitt nya jobb! Såå nervös inför det! Hoppas verkligen att allt går bra. 

 

Ursula 2 har verkligen gått mig på nerverna idag. Tror inte ens jag orkar skriva vad hon gjort, är alldeles för trött för det. Det är rätt otroligt hur någon kan irritera en så mycket utan att man egentligen pratar med människan. Men hon är bara så kaxig, jag hatar hennes sätt. En dag lär hon sig nog att man inte kommer långt på att vara kaxig. Jag satt och tänkte för mig själv idag och kunde inte fatta hur jag egentligen pallade leva här med de så länge. Jag mår psykiskt dåligt av att bo här. Varje dag räknar jag ner dagarna tills vi ska resa.

Syrran har sagt att hon vill att jag ska bo här efter att jag tagit examen, men vet inte om jag kommer palla det. Ur ett ekonomiskt perspektiv så är det superbra, men rent hälsomässigt kommer jag typ dö. 

Aja, vi får se vad som händer. Ska sova nu. Natt natti.

Tänka sig vad livet bara kan vända ibland från ingenstans! Idag ringde de från ett jobb jag hade sökt och sa att jag hade gått vidare i ansökningsprocessen! Blev AS chockad! Jag hade verkligen räknat med att jag inte skulle få det, framförallt för att jag kände redan efter intervjun, att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Jag är så himla glad! Jag ska åka dit redan imorgon och skriva på anställningsavtal. Känns himla kul men samtidigt väldigt pirrigt. Det här är ett jobb som verkligen är nytt för mig. Jag har aldrig gjort något liknande förut. Jag hoppas att det ska bli kul och stimulerande. Jag är rädd att det kan bli långtråkigt och kanske lite väl enformigt. Men vi får se! Det som iallafall känns skönt är att det ändå inte är så långvarigt ifall det skulle bli så att jag inte trivs. Jobb i två veckor och efter det blir det äntligen den efterlängtade resan som jag/vi sett framemot så länge nu! Shit! Cant wait!! :D

Måste börja med att apologise för min dåliga stavning i det föregående inlägget. Var nog lite brådska när jag skrev det. Ibland orkar jag inte heller läsa igenom allt jag skrivit. Men men. 

 

Vi är inne på vecka två här i estocolmo och tiden bara flyger iväg. Idag gick jag iväg på ett jobb som min kompis hade fixat åt mig (har man guldvärda vänner så har man!). Det var bara ett endagsjobb men ändå väldigt bra betalt och bättre än ingenting. Jag var så jäkla utmattad när jag kom hem.

Nu har jag iallafall kommit in i systemet så vi får hoppas att jag får fler sms:a om att jobba några timmar. Jag är så jäkla pank just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 

 

På tal om något helt annat: Jag är konstant trött! Vetefan vad det är med mig. Är det vitaminbrist? Järnbrist? Jag snackade med min vän om det idag, hon har samma problem och tydligen så uppsökte hon läkare och de kom fram till att hon har en väldigt hög järnbrist. Det fick mig att undra om inte jag också har det?! Jag är verkligen dålig på det här med att uppsöka läkare. Jag vet inte, jag tror att jag har någon undermedveten rädsla för att en läkare ska säga att jag har någon allvarlig sjukdom, typ cancer. Eftersom min mamma hade det så är risken ganska stor att jag också kan utveckla det. Jag har blivit en sådan hypokondriker på senaste tid. Extremt rädd för att utveckla någon sjukdom. Och jag tvivlar till och med på läkare ibland och vad de skriver ut.

Men men, jag har lovat mig själv att ta tag i ett läkarbesök. Det är nog bäst så. Vet bara inte vad jag ska säga?! Typ "Ehm hej, jag vill bara kolla så att allt är okej med mig och så att jag inte lider av en allvarlig sjukdom?" Så kan man inte direkt säga. Men det borde ju gå att göra någon typ av hälsokontroll? Frågan är dock bara om jag ska vänta med att göra det tills jag börjar studera igen, för där kan jag få sjukvård utan att betala. Vi får se vad jag gör. 

 

 

Nu är det ungefär 1 månad kvar innan jag reser bort! Den här resan är något som jag och många i min familj sett framemot länge nu. Vi har planerat och sparat pengar i ett år! Det vankas bröllop och I cant wait!!