Första gången på två år som vi snackar

Halloj bloggen!!
 
Nu är det två veckor kvar tills vi åker!!! Cant wait! Men fortfarande massvis att göra innan dess. Och den här veckan kommer troligtvis att vara rena helvetesveckan för mig då jag kommer jobba väldigt mycket under många obekväma tider. Men men, what to do, bara hålla ut. Hittils har jobbet gått bra iallafall . Jag jobbar väldigt mycket med att träffa alla möjliga typer av människor, och ibland kan det bli lite påfrestande men det är bara att hålla huvudet högt. Den sista timmen är alltid sjukt jobbig, då är man hur trött som helst och vill bara hem. Vi får se hur det går på de resterande passen. 
 
Måste berätta en grej angående resan! En del av min släkt har redan åkt ner och är redan där. Det skedde en olycka på flygresan ner som gjorde att de var tvungna att åka in på sjukhus när de hade mellanlandat. Orkar inte gå in på detalj om vad som skedde men det var rätt allvarligt det som hände. Jag och syrran var väldigt oroliga men som tur är så mår alla bra nu och är framme. 
 
På tal om något helt annat så har vi haft småsyskonen här hemma över helgen. Tror det är första gången som de är här och sover över. Ursula och farsan skulle på någon fest så vi fick agera barnvakter jag och syrran. Men HÖR och HÄPNA! Runt kl 23 ringer Ursula och tackar för att vi tagit hand om barnen! Hon frågade hur det hade gått sen frågade hon hur skolan är och så. Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag har inte snackat med henne på två år! Och sist vi snackade så var det bara bråk och tjaffs. Jag tror att hon för barnens skull vill lägga allt bakom sig, och vill säkert att vi ska bli sams nu. Låter som att hon mognat! 
 
Jaja, måste göra mig i ordning för jobb nu. Hörs sen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0