myrealself

Åh blir så irriterad. Snackar med syrran i telefon och sen så kommer Ursula 2 in och ska avbryta mitt i våran konversation. Hon gör såhär varje gång vi pratar och det vet jag att hon gör med flit. För varje gång när syrran exempelvis pratar med farsan i telefon, då är hon knäpptyst. Eller det behöver inte ens vara med farsan, varje gång syrran snackar med hennes vänner i telefon så avrbryter Ursula 2 aldrig. 

Jag borde göra som en regel att inte snacka med syrran på söndagar och måndagar, för det är de dagarna som Ursula 2 är ledig. Det känns även som att syrran förändras när Ursula 2 är hemma och vi snackar. Hon pratar inte med mig på samma sätt, hon är inte lika engagerad i att prata. Igår pratade vi i en timme (då det var lördag). Idag (söndag) i kanske 10 minuter. Det känns som att hon inte riktigt kan slappna av och vara sig själv och då blir hon inte alls lika rolig att prata med. Så jag föredrar hellre att prata med henne när Ursula 2 inte är hemma, det är bara det att jag glömmer bort att hon är hemma på söndagar och måndagar. 

Men nu måste jag komma ihåg, för det här var droppen. Blev skitirriterad. Ringer syrran mig igen när hon är hemma kommer jag att säga att jag måste laga mat eller något för att avbryta konversationen. Det är liksom ingen idé att snacka, det ger mig ingenting, och jag blir bara irriterad. 

Som grädden på moset måste jag träffa denna irritationsobjekt nästa helg. Vår kusin kommer till sverige och det vore väldigt dumt att inte träffa henne. Hon bor ju inte här, och vi har inte setts på år och vi lär inte ses på år efter denna träff heller. Därför känner jag att jag måste tillbax. Men det blir bara 2 nätter och en dag som jag stannar, vill inte vara i Sthlm längre än så. Efter det är det bara plugg som gäller, har tenta på fredagen därpå. 

 

Förutom det har jag haft feber och halsfluss. Men febern har lagt sig som tur är. Det är bara halsflussen som inte vill ge med sig. Superont gör det att svälja. Men det är iallafall bättre nu än vad det var iförrigår. 

 

Tänkte ordna fram lite mat nu. 

 

So long käre blogg!

 

Råkade spilla té på tangentborden på datan igår när jag plugga hos en vän :-(

Nu går det segt att trycka på vissa knappar. SUCK! Stackars min fina Mac. 

Idag har jag lagat mig en riktig god middag! Och dessutom en middag som hållt mig mätt länge. Kommer defenitivt göra om detta!

 

En kompis från Sthlm ringde till mig idag. Hon berättade att en vän till oss är inlagd på psyken. Vi vet inte varför men har en aning om vad det kan bero på. Det som är så sjukt är att man ändå inte skulle tro att hon mådde så dåligt som hon faktiskt gjorde. Man känner sig så hjälplös i sådana situationer. Man vill ju vara där för sina vänner och man vill att de ska må båst. Dessvärre är vi inte psykologer så det blir så himla svårt. 

 

Pratade även med en annan vän från Sthlm idag. Gud vad jag saknar de alla ändå. Inte Sthlm, utan dem! Om de var här hade det varit perfekt. 

 

Jag har insett att det är svårt att leva själv. Att studera på heltid och samtidigtt sköta alla hushållssysslor, det är som ett heltidsjobb! Om inte värre! Jag tror att jag måste hitta en bättre rutin och struktur. Just nu behöver golvet dammsugas och moppas men känner ingen ork. Behöver också verkligen plugga. Tänker jag på alla måsten gör jag det precis motsatta. Latar mig, går in på youtube och kollar på TV.

 

Imorgon kommer i varje fall min säng (som jag har längtat!) och då kanske saker och ting ser bättre ut här hemma i lägenheten. Jag vill dock dammsuga och tvätta lägenheten imorgon, innan jag börjar montera upp allting. Vill börja om på nytt, fresh new start liksom! 

 

 

Det är ju löning imorgon också vilket är perfekt! Hade bokstavligen 37 kr kvar på kontot idag! Det ska bli skönt, då jag verkligen behöver köpa lite nya saker, främst till lägenheten ( typ duschdraperi och papperskorg, sånt som man ej tänker på) men även mat! Det blir fler saker som måste betalas också, då menar jag med räkningar och så (TVn, datan, hyran osv)

 

Syrran ringer mig varje dag! Det glädjer mig till exempel att hon ringer så fort hon slutat jobbet, hon gjorde aldrig det förut när jag bodde hemma. Eller ringer och berättar om något som hänt på jobbet, eller något som hänt hennes vänner. Det var sällan hon gjorde det när jag var hemma. Hemma var det mestadels bara prat om att diska, tvätta, städa och laga mat. Det var sällan vi pratade om annat, och när vi gjorde det så var det oftast väldigt kortfattat eller också ifall vi hade gjort någonting, typ hängt med farsan och småttingarna eller med moster. Jag minns hur jag kunde sitta inne i köket vid laptopen i flera timmar och bara isolera mig själv från de. Mår dåligt bara jag tänker det. Syrran tyckte det var mitt eget fel att jag inte ville socialisera mig med de. Hon hade ingen omtänksamhet och hon vägrade se saker från mitt håll. Hon förstod inte.

Nej det är så skönt nu, såsom vi har det jag och syrran. Bara tråkigt egentligen att man ska behöva flytta för att få tillbaks henne. (Även om jag inte bara gjorde detta för hennes skull). Jag är livrädd för att saker och ting kommer bli detsamma den dagen jag flyttar tillbaka. Men usch, sånt ska jag inte tänka på nu! Det är ju trotsallt 3 år kvar!

 

Jag vill prata lite om festerna som var i helgen. Jag tog mig som sagt tillfälle i akt och bestämde mig för att gå på de två allra sista nollningsfesterna. Saker och ting blev som jag trodde men ändå inte. Den första kvällen hade jag faktiskt roligare än vad jag trodde jag skulle ha. Musiken var på topp och nattklubben var nice. Jag dansade i timmar med folk i vanligtvis aldrig skulle hänga med. Men vi dansade iallafall, och det räckte för mig och min själ! Den andra natten var det väldigt mycket fokus på förfest. Vi förfestade i kanske 3 timmar innan vi bärde oss av till nattklubben. Här var det faktiskt roligare på förfesten! Visst folk drack som galningar men jag hade kul ändå! Vissa undrade varför jag inte drack men det var ingen som dömde mig, alla var supertrevliga. Det är otroligt kul att träffar människor från olika delar av Sverige och höra deras dialekter. Det känns som att man är med i någon svensk film som utspelar sig någon annanstans än i Sthlm typ. Är inte van vid det, men det är otroligt kul! Vi hade det som sagt supertrevligt och jag lärde känna lite fler personer. Det tråkiga med aktiviteter som det här, det är ju att det blir sån fokus på alkohol, att det sen kan bli stelt och lite awkward när man sen träffas nykter eller till vardags i skolan. 

 

Nattklubben denna natt var däremot inte lika kul. Dels för att folk var för fulla och dels för att musiken sög. Musiken är otroligt viktig i en nattklubb! Annars är det ingen idé att gå dit känner jag. Den natten avslutades med ett stopp förbi Mc Donalds och sedan nattbuss hem. 

 

Nu ska jag iväg till sängs, är supertrött. So long lovely blog!

 

 

 

Jag har bestämt mig för att bli mer naturlig vad gäller min kost men även de produkter jag använder för hud och hår. Egentligen har jag redan varit det ett bra tag, det är inget nytt! Men jag ska nu ta detta till en helt ny nivå - Det är dags att bli mer hälsosam, få vackert hår och vacker hy. Har gjort mega-research på saker jag bör äta och saker jag bör smörja in huden med (eksemet tar kål på mig!). Det finns så mycket skit i det vi använder, i schampoon och tvålar, i tvättmedel och diskmedel, inte undra på att de i Afrika har så fin och felfri hy. Allt de äter är naturligt och innehåller inga konserveringsmedel och/eller färgämnen. Tror aldrig jag ens hört om en Afrikan som har eksem? 

 

Krämerna som man får på recept från läkare här i Sverige för att få bukt på eksemet är FARLIGA! Inte bara är de tillfälliga lösningar på hudproblemen, men det kan också orsaka problem inbördes i kroppen på olika kroppsorgan. Det kan t.o.m vara cancerframkallande om man använder det för mycket. Huden blir dessutom VÄLDIGT tunn och gråaktig (vilket stämmer bra in på min hy).

 

Nej, jag är trött på det här! Så fort lönen kommer blir det rejäla förändringar i min livsstil.

 

NATURAL all the way!

 

Jag har mycket att berätta bloggen, men det kommer! Denna vecka är rätt intensiv och jag har massor med plugg dessutom! But I'll be back before you know it ;-)!

Idag tänkte jag ta tillfälle i akt och socialisera mig lite mer! 

 

Jag har redan varit på en nollningsaktivitet idag och nu ikväll ska det tydligen festas på en nattklubb. Jag är jätterädd att jag inte kommer klicka med tjejen som jag tar sällskap med. Vi har precis lärt känna varandra, men vi har inte hängt utanför skolan. Den andra tjejen som jag klickar med ville inte hänga med. Det är det som är tråkigt med henne, hon vill inte vara med på nollingsaktiviterna. Hon har berättat att hon inte gillar det för att allt handlar om alkohol. Och jag kan förstå att det kan vara tröttsamt om man inte själv dricker så mycket, men man kan ändå vara med även fast man inte dricker själv. Visst vissa dricker för mycket och spyr, men synd för de! Varför ska man låta det påverka en själv? Jag tror hon tycker det är jobbigt att vara social med personer som är fulla, men hon borde inte låta det påverka henne. Det var inte förrän nu som jag insåg allt det här. Så fort det blev förfest ville hon dra hem. Ibland undrar jag om det bottnar i något annat, att hon har svårt att vara social i sådana sammanhang? Jag vet inte. 

 

Ikväll är det dags att dansa. Jag har så längtat efter att få gå ut. Jag är medveten om att folk kommer bli för fulla, men om jag ska vara ärlig så stör det inte mig, det får mig snarare att må bättre. Jag hoppas bara att hon jag ska gå med inte blir för full, för då måste jag ta hand om henne, och då blir det jobbigt. Men hon ska cykla hem så förhoppningsvis dricker hon inte för mycket.

 

Nu ska jag äta lite innan jag beger mig dit! 

I måndags ringde syrran mig under kvällstid. Hon hade varit på någon kurs efter jobbet och berättade för mig att hon mådde dåligt. Innan jag fortsätter att berätta är det viktigt att poängtera att min syrra är en sådan som sällan blir allvarligt sjuk. Därför tänkte jag i början att det inte var så farligt, kanske någon förkylning eller så. Men sedan berättade hon vidare att hon känt sig illamående och svimfärdig flera gånger under kursens gång och att hon även hade problem med sin andning. Hon berättar vidare att hon inte kommer kunna sova eftersom andningen kommer försvåra hennes försök till att somna. Jag kunde inte ha en normal konversation med henne eftersom hon hela tiden påpekade hur hon kände. Jag började sakta men säkert märka att något inte stod rätt till. Jag sa först åt henne att hon, dagen därpå på morgonen, inte får gå till jobbet utan att besöka vårdcentralen först. Men sedan kom jag fram till att det nog var bäst att inte vänta, och att hon skulle åka in till akuten direkt. Speciellt med tanke på att såna här inträffanden aldrig händer henne. Och också speciellt eftersom att hon också grät och lät väldigt ledsen. Klockan var ungefär vid 9-10 tiden när vi pratade så det var sent. Syrran ringde farsan och han hämta upp henne och Ursula 2, sedan åkte de tillsammans med bil till akuten. Självklart var ju farsan full när han hämtade de. Men men, vad ska man göra. Numera är man van. 

 

Doktorn kollade henne och tog blodprover. De bestämde sig för att hon skulle sova över på sjukhuset, de ville inte släppa henne riktigt än förrän de utforskat ordentligt vad som hänt henne. Detta gjorde mig väldigt nervös. Jag som hade gått och trott att hon kanske skulle få någon medicin och sedan få åka hem, men nej!

När klockan hade hunnit bli kvart i två hade de fortfarande inte ett svar på vad som orsakat syrrans tillstånd. Jag var kontinuerligt på telefon och sms med både syrran och farsan under kvällen, jag kände att jag inte kunde sova förrän jag visste. Men syrran sa tillslut åt mig att det inte var någon idé att vänta (sega läkare), och att jag skulle gå och lägga mig, så jag gjorde det. Dagen därpå bestämde läkaren att syrran skulle röntgas. Detta gjorde mig ännu mer nervös, jag menar, är det inte sånt man gör när något allvarligt drabbat en?, tänkte jag. Men det visade sig att allting i hennes kropp såg bra och normalt ut. Slutligen vid 4-5 tiden, kunde syrran skrivas ut. Hon hade små lindriga rubbningar i hjärtetillståndet. Det visar sig att det inte är något farligt. (Om det inte eskalerar dvs och rubbingarna blir större och kraftigare). Syrran ska däremot gå till en specialistläkare för att dubbelkolla detta och vara på den säkra sidan. 

 

 

Med tanke på att vi på senaste tiden haft mycket tråkiga nyheter med människor som dött och åkt in på sjukhus,var det här extra känsligt för mig. Jag satt och grät under kvällen och ännu mer under dagen. Jag hade tänkt plugga den dagen men det gick inte. Hela den kvällen och den dagen satt jag och tänkte på syrran. Jag bad till och med till Gud att allt skulle gå bra och att hon skulle vara frisk. Bara tanken av att syrran skulle lämna denna värld, den tanken tar så hårt på mig att det inte går att beskriva i ord.

Det är inte förrän händelser som dessa, som man inser hur mycket man älskar sina nära och kära. Jag vet helt ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan henne och jag vill inte ens tänka på det heller. Nu försöker jag påminna henne att äta hälsosamt, och försöka träna. Träningen är hon bättre på medans jag är bättre på att äta hälsosamt. Men vi peppar varandra. Vår relation är verkligen bäst nu. Precis så som den var innan Ursula 2 kom, dvs perfekt. Vi är jättenära nu, pratar flera gånger om dagen, vi bråkar inte, utan skrattar och skämtar. 

 

Hon är så bra min syrra, hon är så bäst. Det är synd att det finns ett irritationsobjekt som förstör precis allting. Men oavsett vad som händer, och oavsett vad min syrra gör för val, kommer jag alltid att älska henne. <3

Hej där bloggen!

 

Tänkte ta och blogga lite ikväll. 

 

Igår var jag, och tjejen i min klass som jag kommer så bra överens med, på ett ställe och storhandlade. Jag behövde köpa en dammsugare och ett strykjärn, och även lite mat. Det som är så bra är att den här tjejen har bil! Det underlättar en hel del i en stad där bussarna inte kommer enligt tidtabellen. Det underlättade även med att bära allt, då vi köpte en hel del och det tillslut blev tungt. Efter att vi hade hunnit med en runda på Media Markt, Elgiganten, IKEA och lite klädaffärer i gallerian, åkte vi först hem till mig för att lämna det jag hade köpt, och sedan gick vi vidare hem till henne och lagade mat. Det var supermysigt och gott! Det blev långa konversationer den kvällen kan jag lova. Vi hamnade i världens deep talk! Jag berättade om min mor och hon berättade om hennes familj och hennes liv. 

Det jag lärde mig den kvällen, det är att det finns så mycket som vi människor inte vet om andra, och att många går runt och bär på sådant som man kanske aldrig skulle ana själv.

 

Samma kväll fick jag förresten höra en väldigt tråkig nyhet angående min vänninas pappa hemma i Stockholm. Blev lite ställd faktiskt av det jag fick läsa. Men jag har hopp om att saker och ting kommer gå bra. 

 

Återigen till den nyfunne vännen. Det kändes väldigt bekvämt att prata med henne. Jag brukar ju exempelvis inte ta upp det här med min mamma dött till vem som helst, och speciellt inte så fort in på att lära känna en ny person. Men hon är en sådan person som man egentligen kan berätta vad som helst till, utan att egentligen skämmas eller må dåligt. Sådana personer är guldvärda. 

 

Jag har insett att hon är supertrevlig som person, otroligt smart och generös. Det enda tråkiga med henne är ju det här med att hon kanske inte är den typen som går ut och dansar. Det är något jag verkligen vill göra här! Speciellt nu på sistone har jag fått det suget! Det kanske är Stockholmaren i mig som vill ut och dansa, som säger till mig att det var längesen och att det nu är dags!

Jag hoppas verkligen jag får lär känna fler snart som har ett dansintresse som mig. 

 

Det har ju varit en massa nollningsfester de senaste dagarna. Det är fester nästintill varje dag här. Jag har ju bara gått på en men jag vet inte, det är mycket jag inte trivs med, musiken, människorna i den gruppen som man hamnat med, väldigt mycket alkohol inblandat etc. Jag känner dock ingen press på att vara med på nollningarna, jag har ju ändå testat på det, jag vill helst bara fokusera på att lära känna min klass just nu. 

 

 

På tal om ingenting måste jag bara skriva om mina misslyckade försök till att plugga dessa dagar! Jag fattar inte vad det är för fel på mig?! Varför kan jag bara inte ta upp boken och börja läsa?! Varje gång jag tänker på plugg kommer jag på någon ursäkt till att inte plugga. Jag tror nog det har att göra med att det vi läser nu, inte är sådär jätteintressant. Då tappar man lusten. Men ikväll ska jag försöka läsa litegrann iallafall. Jag har ju trotsallt tenta om ca 3 veckor. 

 

Det var väl allt för mig. Ska försöka plugga nu. Wish me luck!

 

 

Det är så skönt. Nu kan jag blogga utan att oroa mig över att utomstående ser att jag bloggar. 

 

Hursomhelst, i helgen var syrran och farsan här. Vi hann inte göra så mycket som jag hade velat. Tiden bara flög iväg!! Dessutom kom de en aning senare än vad jag hade väntat med. Men det var skönt att ha de här. Vi åkte till IKEA  och köpte saker till lägenheten. Vi hann dock inte montera upp något. Och sängen fanns inte ens i lager, så den kommer med leverens om ett par dagar. Vi hann köpa en TV också. Ett måste för mig!

De ska komma igen om ca 2-3 veckor. Det var väldigt tråkigt att säga hejdå till de. Blev nästan gråtfärdig. Och det är väl det enda negativa med att de kommer hit. Blir ledsen när jag måste säga hejdå till de. 

Syrran och jag är cool nu. Det blev precis som jag trodde, vår relation skulle bli så mycket bättre om jag flyttade ut. Och det har den blivit!!! Det glädjer mig att vi pratar varje dag på telefon, och ibland även flera gånger om dagen. Blev också väldigt glad över att hon är så otroligt engagerad över att hjälpa mig med lägenheten. Trodde inte alls jag skulle stöta på ett sånt stort engagemang och en sån stor hjälpsamhet från henne. Det är som att våra bråk, från den tiden jag bodde hemma, aldrig existerade. Supernöjd med just detta. Om jag ska vara ärlig så tror jag nog att hon saknar mig lite :-) Vilket känns bra. 

 

Saker och ting har fortfarande inte ändrats kring det sociala. Jag försöker verkligen tro mig! Jag har varit på en fest och två nollningsaktiviteter. Men jag känner bara att ingen är som mig. Det är bara en tjej som jag gillar väldigt mycket, som jag känner att jag kan vara mig själv med, det ända tråkiga med henne är att hon inte är den som kanske går ut och dansar. Men hon är supersnäll och vi tänker rätt lika. Hon har även erbjudit att hjälpa mig med sängen, att montera upp den.

Det andra tråkiga är att nollingsaktiviteterna inte är centrerade kring just den klassen man går i, utan man blandas med alla möjliga olika klasser. Vilket iofs kan vara bra, men man vill ju lära känna sin klass!

 

Jag vill poängtera att jag inte behöver ha miljontals vänner, det räcker med en eller två som jag verkligen klickar med. Men det känns som att det är antingen eller här, med folk. Antingen så är de party animals, eller så är de seriösa pluggisar. Finns  inget mellanting typ. Eller också så finns det, men bara att jag inte hittat de än.

 

Jag hoppas att saker och ting blir bättre, det har ju trotsallt bara gått en vecka. Men jag tycker ändå att jag hunnit med väldigt mycket och att det har varit väldigt många händelser under veckan, både skolmässigt men även utanför skolan. Hunnit t.ex fika, hunnit festa, hunnit ha redovisning, hunnit gå på utomhusbio, hunnit fixa med lägenheten osv. Måste också bara nämna att en kille i min klass faktiskt känner en utav mina närmsta vänner. Hur liten är inte världen?

 

Hursomhelst, det låter kanske som jag är väldigt onöjd med min situation här och då måste jag bara berätta att det är jag inte. (Isånnafall är det bara det sociala). Jag börjar komma in i det mer och mer att bo här. Jag älskar människorna i staden, jag älskar staden som helhet, jag älskar min utbildning, jag älskar min lägenhet och jag älskar friheten. Och jag ångrar absolut ingenting! Tänker jag tillbaka på hur jag hade det får jag bara ångest - jag vill INTE tillbax! Jag är otroligt tacksam ändå. 

Ser verkligen framemot de kommande tre åren! 

Nu är jag här, i min nya stad! Det känns väldigt konstigt faktiskt. Allt är så nytt. Nya rutiner, nya människor, nya sätt och leva på. Jag försöker vänja mig och komma in i min nya levnadssätt. Men jag är super tacksam över allt som gått att fixa. Lägenheten är ju bara för snygg! Nyrenoverad och perfekt storlek! Lite ostädad men det går att fixa. Perfekt läge in till universitet. Det ända som är lite tråkigt är väl att bussarna går varje halvtimme. Som Stockholmare är det rena rama besvikelsen kan jag lova, speciellt eftersom bussarna här är det ända kollektiva transportmedlet som finns. Många människor cyklar, vilket iofs är rätt smart, men det är inte något jag orkar ta itu med nu. Jag känner att jag vill komma in i allt först, jag har ju trotsallt bara varit här i 4 dagar. Det är så typiskt mig att hinna med så mycket som möjligt på sådan kort tid.

 

Jag var så otroligt nervös första dagen, på morgonen, då jag lämnade Stockholm C för att resa mot min nya stad. Jag gillar dock den här staden på det sättet att människorna verkar gladare, mindre stressade, hjälpsamma, och mer öppna, jämfört med människorna i Stockholm. Jag gillar också att det inte är sådan jättestor press på hur man ser ut, som det är i Stockholm.

En sak som jag dock gillar mindre är att det inte finns så många här med invandrarbakgrund. Eller de finns, men svenskarna är helt klart överrepresenterade. Inte för att det gör något, men generellt sett klickar jag bäst med folk som har invandrarbakgrund. Men jag ska inte vara så dömande, och ge folk en chans.

Jag har heller inte varit så social som jag hade kunnat vara. Det är det enda som oroar mig just nu. Tänk om jag inte hittar några vänner? Och då menar vänner som jag verkar klickar med, inte sådana som man bara hänger med bara för att de är trevliga. Det har varit en massa nollningsaktiviteter och jag har inte varit med på en enda hittils. Men jag måste erkänna att jag haft mycket att göra också, fixa saker till den tomma lägenheten, fixa internet, ringa bovärden om frågor, köpa mat, fixat med busskort som krånglat sig, pluggat (yes har redan fått plugg), försökt fixa kurslitteratur, studentkonto osv. Tro det eller ej men sådana saker tar tid, speciellt i en stad där bussarna går varje halvtimme. Och oftast kommer de inte ens exakt i tid heller, som de gör i Stockholm, utan de tiderna som är angivna är ungefärliga. Det som hjälpt mig en hel del dock är deras app-motsvarighet till SL-appen, som vi har i Stockholm. Den har hjälpt mig något otroligt, använder den flitigt, flera gånger om dagen.

 

Jag är också så himla nöjd över min utbildning. Det är precis det som intresserar mig. Det var nära att jag inte skulle få gå den denna termin då jag var reserv. Jag hade världens tur att jag fick den, även syrran sa att den passar mig bättre än den utbildningen jag först blev antagen till.

 

Det har inte riktigt sjunkit in i mig än att jag faktiskt ska vara här i 3 år. Jag hoppas att alla mina "worries" kommer gå bort snart. Jag hatar att känna mig orolig.

 

Så skönt att behöva slippa Ursula 2 också, hemmet i Stockholm är något jag verkligen inte saknar. Det känns skönt att börja plugga igen. Det är ju nästan skönare än att jobba. Det är kul med utbildning, man lär sig väldigt mycket. 

 

Måste också bara poängtera att min hy verkar tycka om den här miljön. Min hy och mitt hår. Jag kliar inte lika mycket och mitt hår verkar må bra trots att jag den här veckan slarvat med att ta hand om det. Tro det finns mindre luftföroreningar här. Lägenheten är också varm, vilket jag ÄLSKAR! Kan ha linne utan att frysa och gå runt barfota. Det var ett big no no, hemma i Stockholm.

 

Imorgon tänker jag försöka vara mer social och gå på ett av nollningsfesterna. Problemet är bara att jag typ inte känner någon som ska gå. Men aja, vi får se, man måste ju våga! 

 

Om två dagar kommer syrran och farsan hit också! De ska hjälpa mig med att köpa allting, montera upp allt och inreda. Ser verkligen framemot det. Kommer nog bli lite tårögd när de lämnar mig. Men samtidigt kommer det kännas som en lättnad. 

 

Nu ska jag titta på ett Kardashian avsnitt och sedan sova. Natti Natti så länge!