myrealself

Det är så skönt. Nu kan jag blogga utan att oroa mig över att utomstående ser att jag bloggar. 

 

Hursomhelst, i helgen var syrran och farsan här. Vi hann inte göra så mycket som jag hade velat. Tiden bara flög iväg!! Dessutom kom de en aning senare än vad jag hade väntat med. Men det var skönt att ha de här. Vi åkte till IKEA  och köpte saker till lägenheten. Vi hann dock inte montera upp något. Och sängen fanns inte ens i lager, så den kommer med leverens om ett par dagar. Vi hann köpa en TV också. Ett måste för mig!

De ska komma igen om ca 2-3 veckor. Det var väldigt tråkigt att säga hejdå till de. Blev nästan gråtfärdig. Och det är väl det enda negativa med att de kommer hit. Blir ledsen när jag måste säga hejdå till de. 

Syrran och jag är cool nu. Det blev precis som jag trodde, vår relation skulle bli så mycket bättre om jag flyttade ut. Och det har den blivit!!! Det glädjer mig att vi pratar varje dag på telefon, och ibland även flera gånger om dagen. Blev också väldigt glad över att hon är så otroligt engagerad över att hjälpa mig med lägenheten. Trodde inte alls jag skulle stöta på ett sånt stort engagemang och en sån stor hjälpsamhet från henne. Det är som att våra bråk, från den tiden jag bodde hemma, aldrig existerade. Supernöjd med just detta. Om jag ska vara ärlig så tror jag nog att hon saknar mig lite :-) Vilket känns bra. 

 

Saker och ting har fortfarande inte ändrats kring det sociala. Jag försöker verkligen tro mig! Jag har varit på en fest och två nollningsaktiviteter. Men jag känner bara att ingen är som mig. Det är bara en tjej som jag gillar väldigt mycket, som jag känner att jag kan vara mig själv med, det ända tråkiga med henne är att hon inte är den som kanske går ut och dansar. Men hon är supersnäll och vi tänker rätt lika. Hon har även erbjudit att hjälpa mig med sängen, att montera upp den.

Det andra tråkiga är att nollingsaktiviteterna inte är centrerade kring just den klassen man går i, utan man blandas med alla möjliga olika klasser. Vilket iofs kan vara bra, men man vill ju lära känna sin klass!

 

Jag vill poängtera att jag inte behöver ha miljontals vänner, det räcker med en eller två som jag verkligen klickar med. Men det känns som att det är antingen eller här, med folk. Antingen så är de party animals, eller så är de seriösa pluggisar. Finns  inget mellanting typ. Eller också så finns det, men bara att jag inte hittat de än.

 

Jag hoppas att saker och ting blir bättre, det har ju trotsallt bara gått en vecka. Men jag tycker ändå att jag hunnit med väldigt mycket och att det har varit väldigt många händelser under veckan, både skolmässigt men även utanför skolan. Hunnit t.ex fika, hunnit festa, hunnit ha redovisning, hunnit gå på utomhusbio, hunnit fixa med lägenheten osv. Måste också bara nämna att en kille i min klass faktiskt känner en utav mina närmsta vänner. Hur liten är inte världen?

 

Hursomhelst, det låter kanske som jag är väldigt onöjd med min situation här och då måste jag bara berätta att det är jag inte. (Isånnafall är det bara det sociala). Jag börjar komma in i det mer och mer att bo här. Jag älskar människorna i staden, jag älskar staden som helhet, jag älskar min utbildning, jag älskar min lägenhet och jag älskar friheten. Och jag ångrar absolut ingenting! Tänker jag tillbaka på hur jag hade det får jag bara ångest - jag vill INTE tillbax! Jag är otroligt tacksam ändå. 

Ser verkligen framemot de kommande tre åren!