myrealself

Det börjar bli riktigt riktigt kallt nu. Man vill ju inte ens vara ute. :-( och höstdeppen har kickat igång. De senaste dagarna har jag längtat tillbaka riktigt mycket till Sthlm faktiskt. Jag saknar mina vänner och min familj. När jag flyttade hit trodde jag aldrig att saknaden skulle vara såhär stor, men det är den tyvärr. Inte gjorde det saken bättre heller när man fick ett telefonsamtal av en nära vän och snackade i nästan två timmar.

Men men, det är ju mindre än en månad kvar tills jag får åka hem igen. Ser bara inte framemot att bo hos syrran. :-/ Blä för ursula 2!

 

På tal om något helt annat så kollade jag just in ett program som var väldigt lärorikt. Det handlade om pengar och hur man sparar. Det var mycket som lät väldigt vettigt i programmet, mycket visste jag redan om, om jag ska vara helt ärlig, men ibland kan det vara bra att höra från någon annan och få en liten påminnelse till sig själv. 

Jag har, enda sen jag kom tillbaka hem från resan i somras, gått back väldigt mycket med pengamässigt. Jag lånade pengar, både från syrran och från ett låneföretag (I know, bad! men jag var tvungen och jag visste att jag kunde betala tillbaka det då jag hade sommarjobbat). Det är dock inte förräns nu som jag verkligen kan börja om och spara pengar igen. Så nu ska jag bannemig gå tillbaka till mig save-game, och börja spara så som jag gjorde innan. Det är svårt när man är student men det funkar om man planerar sin ekonomi och håller sig till sin budget. Jag har sagt till mig själv att även om det inte går att spara så mycket som jag kanske hade velat någon månad, så gör jag bäst i att åtminstone spara litegrann. Bättre än ingenting liksom. 

 

På tal om ekonomi så fick jag tillbaka den där hundringen av hon grannen jag prata om tidigare (utan att jag bad om det). Det gav mig lite mer förtroende för henne men tror dock inte att jag kommer låna ut pengar till henne igen.

Hon ska förresten flytta, men det är inom samma område. Det tycker jag är bra, för jag tycker om henne och vill gärna ha henne nära, men det blir lite jobbigt när hon bor typ 2 meter ifrån. Det är skönt med lite space. 

 

Nu ska jag äta! I'm so hungry!!

 

1. MSM - Får jämnare hy och håret växer snabbare! kan tilläggas att en liten mängd behövs, räcker med ett eller två kryddmått. 

 

2. Stekt ägg - My skin loves it!

 

3. Granatäpple - Mirakelfrukt för min hy! Och dessutom är det fruktansvärt gott! Och nyttigt! Jag är besatt! Dock svårt att få tag på fräscha granatäpplen i affär.

 

4. Sötpotatis - Får jättefin lyster i hyn när jag äter detta! Gillas starkt!

 

5. Inte äta ost som pålägg så ofta. Det har hjälpt en hel del. 

 

6. Avokado och gurka som sallad till maten! Perfekt!! 

 

7. Duscha inte för länge (jag kan duscha i upp till en halvtimme om jag vill) och viktigaste av allt, duscha inte i hett vatten!! Det torkar ut huden som fan. Det har för mig varit väldigt svårt att ändra på, eftersom jag tycker det är fruktansvärt skönt att duscha i varmt, men jag försöker att hålla det till lagom varmt, typ ljummet. Det har även hjälpt att duscha med duscholja formulerad för känslig hy. 

 

8.  Linfröolja!!

 

9. Smoothies! This never disappoints me! Min hy älskar det!

 

10. Multivitamin (tar den för kvinnor då jag tror att jag lider av järnbrist). Sjukt bra inte bara för hyn utan för generell hälsa också. 

 

11. Kinesiskt té - guds gåva till mänsklighetens hälsa och hy!!!

 

12. Vatten! Vet inte hur mycket det hjälper men anar att det är bra just för att det renar kroppen från toxiner. 

 

13. Chia frön!! Att jag inte upptäckt detta tidigare! Detta innehåller 12 gånger mer omega 3 än lax och jag både ser skillnad på min hy och mitt humör när jag käkar detta. Sjukt bra!

 

 

 

Är överlycklig!! Har hittar saker som funkar för mig!! 

 

Tentan igår gick åt helvete. Jag vet med 100% säkerhet att jag kommer få behöva göra om den. Fan, det blir bara svårare och svårare känns det som :-(

 

Anyways, på tal om något annat. 

 

Jag vet inte om jag är allergisk mot ägg eller inte?! Jag tror att jag är det, men har bara en viss känslighet mot det. Jag testade att äta det idag och det gick utan problem, kliade bara på tungan lite. Men den där gången när jag va i Sthlm hos min väninna på middag för att fira hennes födelsedag så bjöd hon på kladdkada. Jag och åt den och bara efter första tuggan fick jag kväljningar. Hela natten mådde jag illa och hade diarré. Det var så jävla hemskt! Och det vägrade gå bort. Till och med dagen därpå hade jag lite av den där må illa känsla kvar. Jag åt inte ens mycket av den kladdkakan. Detsamma hände när jag åt carbonara en gång som min syrra hade lagat. Det kliade som fan runt munnen och jag ville kräkas. 

 

Det är så synd för jag vill verkligen inte vara allergisk mot ägg. Det är ju nyttigt och väldigt bra för kroppen. Dessutom är det gott. Jag minns att jag kunde äta det tidigare, typ när jag bodde med farsan och Ursula. Och då åt jag stekt ägg på macka väldigt ofta. 

 

Iaf, jag provade ju det idag en gång för alla. Stekt alltså, på macka. Och det gick väldigt bra. Så min teori är att jag får kväljningar och mår illa om ägget inte är välstekt eller välkokt. Ägg i kladdkaka och i carbonara är inte välstekt/välkokt.

 

Jag ska försöka testa med stekt ägg veckan ut, så får vi se. Jag vill att min kropp ska vänja sig vid ägg. 

 

Nu ska jag fixa mig. Ikväll är det bio på schemat!

 

P.s. Syrran fyllde år igår! Hittade en present igår när vi gick runt på stan efter tentan, som jag hoppas hon kommer gilla. Tur det, för jag har så svårt att hitta bra presenter. Men tro hon kommer gilla denna! Har skickat den med posten ;)

 

Det har varit en väldigt dyster dag idag, mycket deppig måste jag säga. Det är det oftast dagarna innan tenta om jag ska vara ärlig. Men tror också att mycket beror på höstdepp och stress.

Det märks verkligen att ribban höjts nu med plugget. Jag har kommit längre in på min utbildningen och skolarbetet är väldigt krävande nu. Det är inte alls lika "enkelt" som tidigare. Även fast man pluggar känns det så otroligt osäkert.

Jag satt hela dagen både igår och idag i sängen och pluggade. Tyvärr så har kosten fått ta stryk av det. Det är så svårt att hinna med allt. Diska, handla mat, laga mat, duscha, tvätta håret, plugga, LEVA! Finner ingen tid! I såna här stunder drömmer jag mig bort ofta. Långt bort. Där det finns sol och värme, palmer och stränder. School is killing me.

 

Men för att tala om något helt annat. Jag har ju tidigare snackat om min granne. Ikväll satt jag och reflektera lite kring henne. Jag vet inte vad det är, men någonting gör att jag får en dålig vibb av henne. Jag kan inte riktigt peka fingret på vad det är, jag kanske överanalyserar, men mycket säger mig att hon inte är någon att lita på. Å ena sidan känner jag inte henne sådär jättebra än, men ibland kan första intrycket stämma bättre än vad man tror. 

 

Jag har inte berättat det här för någon, och nu i efterhand skäms jag/ångrar jag att jag gjorde detta. Jag ska berätta varför. 

 

Det var en dag som min granne knackade på mig, typ ganska sent också, runt halv tio tiden. Detta var i början när jag precis lärt känna henne också, tror det var den där första kvällen jag hade långa djupa konversationer med henne. En sak som jag dock inte berättat här i bloggen, det är att hon den kvällen, fick låna 100kr av mig, Hon sa att det var ganska akut, att hon inte hade några pengar att leva på fram tills lönen (lönen var bara några få dagar bort) och att hon behövde pengar för mat och transport tills lönen skulle komma. Hon berättade att hon hade knackat på sina vänner som bor här, men ingen hade varit hemma. Hon berättade också att hon tagit studieuppehåll och att hon då inte får CSN, utan bara typ A-kassa, vilket inte är så mycket.

Det allra första jag tänkte på i mitt huvud var nej, nej, absolut inte, jag känner knappt dig!!! Och så försökte jag så fort i mitt huvud komma på något bra. Jag hittade på att jag var skyldig syrran pengar (vilket egentligen är sant) och att jag knappt själv hade så mycket pengar kvar (vilket egentligen också var sant) då det var sista veckan innan lönen/CSN. Hon sa att hon skämdes så mycket över att fråga över det, men att hon var tvungen. 

Jag tyckte att det lät genuint och att hon verkligen behövde hjälp. Som den goda människan jag är, valde jag att föra över 100kr till hennes bankkonto. Jag tänkte också att hon inte kunde lura mig på pengar ändå, jag menar vi bor ju typ 3 meter ifrån varandra och ser varandra typ hela tiden.

 

Iaf, några dagar efter det att jag överfört pengarna gav hon mig en blombukett som tack för att jag hade lånat henne pengar. Man ba, ja, det var ju fint, men pengarna då? Tycker det är lite weird att hon har tid och råd med att skaffa lite blommor till mig, men pengarna har hon minsann glömt bort/inte hunnit med. 

 

Nu har det nästan gått tre veckor sen jag överförde pengarna till henne och jag har fortfarande inte fått pengarna. Jag menar de jag umgås med i klassen överför pengar samma dag, alternativt dagen efter, om de lånat från mig. Och detta är även om det gäller typ 15 spänn, Och dessa har jag ändå känt i 1,5 år nu. 

Varje gång jag träffar på min granne så säger hon att hon ska ge mig pengarna men kommer på förklaringar till varför hon inte gjort det än. 

 

Alltså, jag börjar tappa förtroendet för henne lite nu. Jag vet inte om hon kanske tror att hon kan komma undan bara för att jag låtit henne göra det så länge nu, men jag funderar starkt på att ge henne mitt kontonummer nästa gång vi ses, för det börjar bli lite irriterande nu.

 

Fan, det är inte lätt att vara en go människa ibland, folk kör över en. 

 

Och ikväll sa hon att hon skulle komma förbi mig, men det gjorde hon inte. 

 

Aja, vi får se vad som händer. Det kommer säkert upp en part 3 snart!

 

Nu är det läggdags. 

 

 

 

 

 

Idag har syrran och min moster varit här och hälsat på. Jag trodde det skulle bli lite långtråkigt faktiskt om jag ska vara ärlig, men det slutade med att det blev raka motsatsen. Det var som en boost för hälsan. Vi handlade, lagade mat tillsammans och åt middag. Tiden bara sprang förbi (som det typ alltid gör när jag har besök från sthlm), 

 

Vi pratade i timmar om allt (sånt som jag älskar att göra). Vi skrattade, vi grät, vi retades, vi gick tillbaka till tiden och mindes olika händelser från barndomen, vi pratade om att resa och hade det bara riktigt kul tillsammans.

 

Åh, det blir så speciellt när man har nära och kära som hälsar på här. Det är nästan som att kärleken växer sig starkare typ. Efter denna dag har jag insett att det bara är kul med sthlm besök. Det enda jobbiga är att man måste storstäda varje gång innan de kommer lol, (lata jag). Men jag mådde så jävla bra idag. Jag älskar min familj. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och det känns som att vi nu har landat i ett stadie där "downfalls" typ tagit slut. Vet inte om jag berättat det tidigare men till och med Ursula har bett om ursäkt för det hon gjorde och vill börja om från början. Och alla i familjen accepterar syrrans homosexualitet. Vi är alla olika, men accpeterar att vi är det. Vi har kommit till ett stadie där alla mognat kan man säga. Det är så himla fint att se. 

 

När min syrra och moster hade ankommit till sthlm så ringde de och berättade tragiska nyheter. En familjebekant till oss hade dött. Han har kämpat med cancer i månader nu men idag kunde inte kroppen kämpa längre. Han dog. Jag kan inte tänka mig hur det känns för familjen just nu. De måste vara helt förkrossade. Stackars barnen och frun. Han som dog var en bra man faktiskt och han och hans fru höll ihop sen dag 1. Det är inte så vanligt att folk gör det i våran kultur. 

 

När syrran och moster var här diskuterade vi om honom. Vi kom även in på mammas död och hur det var. Det var mycket som moster berättade om mamma, som jag hade glömt eller förträngt. Det gjorde ont att höra det igen. 

Vi pratade om att det de senaste månaderna varit så många som dött. Varje år är det någon i vår närhet som dör. Det är verkligen en läskig tanke. Jag hoppas att vi som är kvar i våran familj är det tills vi blir 100. Nejmen jag vill inte ens tänka tanken att någon i familjen skulle gå bort. Det är det värsta man kan vara med om.