myrealself

Igår berättade syrran fruktansvärda nyheter till mig. En mycket nära vän till min moster har gått bort. Hon blev mördad. Det gör så ont i mig att skriva det här. Man får som en klump i halsen när man skriver om det. Hon var så otrolig snäll och skulle aldrig göra en fluga förnär. Jag kunde inte tro det när jag fick höra det. 

 

Faktum är att det redan har varit rätt så tufft för min moster det här året. I juli till exempel förlorade vi en släkting till oss, som också framförallt stod min moster väldigt nära. Vi fick aldrig chansen att träffa henne en sista gång innan hennes bortgång. 

Min moster brukar väldigt sällan gråta. Hon är ganska "hård" av sig, om man säger så. Men idag fick jag höra att hon grät och grät, (vilket ju självklart är förståeligt men ändå ovanligt då hon som sagt är stenhård). Det här var en av hennes närmsta vänner. Att något sånt här skulle hända henne är det sista man skulle tro. Det som gör det hela ännu mer tragiskt är att hon hade ett barn. Stackars lilla barn. Pappan till barnet sitter häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet men han nekar till brott. Om ca 2 veckor kommer åtal att väckas. Vi får se hur det går. 

 

Det gör så ont i mig att det här hände. Tänk att jag för ca en månad sen var med denna kvinna och min moster i stan. Och nu, en månad senare så är hon inte vid liv. Och tänk att hon hade kunnat vara vid liv nu om hon hängde med oss på vår resa.

Jag vill inte ens veta vad hennes familj går igenom just nu. Det hela är så ofattbart. Jag är fortfarande helt mållös och i chocktillstånd. Jag vet inte vad jag ska säga till min moster heller, hon befinner sig fortfarande utomlands men kommer till Sverige imorgon. Det känns som att inget man säger egentligen kan hjälpa.

Men jag har bett min syrra försöka göra något imorgon inför för att min moster kommer hem, typ laga mat, tvätta eller så. 

 

Jag vill också göra någonting men jag vet inte hur jag ska hjälpa till. På något sätt känns det så jävla fel att vara i här i min studentstad och typ festa med alla nya studenter när något sånt här har skett. Det känns respektlöst. Samtidigt är jag för fattig för att åka tillbaka till Sthlm. Men jag ska utan tvekan vara med på begravningen, och även eventuellt på rättegången. 

 

Ikväll var första fadderdagen. Jag hade hoppats på att den skulle vara rolig men icke. Det var bara stundtals när jag och en annan fadder satt och snacka med några kineser. De var faktiskt jättetrevliga och snälla och vi pratade sjukt mycket om hur det är i Kina kontra Sverige. Det var riktigt intressant att prata med dem. Träffade också en tjej från USA som var hur trevlig som helst! Alltid kul med multikultur! Nice att det rimmade också :D

Kvällen slutade hursomhelst tidigt för mig och två andra. Imorgon är dock en ny dag.

 

Jag ska försöka tvätta imorgon och efter det blir det ännu en fadderaktivitet och tillsist utgång. Vi får hoppas att det blir bättre de kommande dagarna!

Nu är jag tillbaka från vår underbara resa. Jag har verkligen haft det superskönt och superroligt. Jag känner att jag har laddat om batterierna ordentligt nu och är redo för plugg.

 

Men tillbaka till resan! Det jag såg framemot mest innan jag reste var självaste bröllopet. Nu i efterhand kan jag säga att det egentligen var det minst roliga på hela resan. Att träffa och umgås med alla släktingar och att få lära känna landet man har sina rötter i på ett djupare plan, det slår allt. Den kärleken som jag varit med om de senaste veckorna är helt obeskrivlig. De bär på så mycket värme, gästvänlighet och givmildhet trots deras låga levnadsstandard. 

De lever i ett u-land men det känns som att människorna är lyckligare därborta än här. Här i Sverige är alla som robotar jämfört med där. Det är så mycket liv i det landet, så mycket musik och så mycket folk. Just how I like it! Inte undra på att självmorden är högre i i-länder. En sak som jag också verkligen tyckte om var att alla människor var så hjälpsamma. Så fort någon random främling hade fått problem med något så rusande folk fram till denna person för att hjälpa till. Det kallar jag medmänsklighet. 

 

Vi gjorde så mycket därborta! Vi gick ut på barer och på nattklubbar, vi gjorde en road trip på tre dagar, vi spenderade tid med våra släktingar, vi shoppade och vi å!!t (vi passade verkligen på att äta, jag menar färsk mat utan bekämpningsmedel, rena drömmen!). Vi fick också bevittna en bilkrasch! Det var riktigt scary och troligtvis något jag aldrig kommer glömma. 

 

Vi hade något att göra i princip hela tiden, det fanns ingen tid att slösa, vi såg verkligen till så att vi inte kastade bort någon tid. Men trots detta hann vi inte ens göra allt vi ville göra. Men vi kommer definitvt åka tillbaka, när vet jag dock inte, men jag och syrran har lovat varandra att vi måste tillbaka. Sen så vare ju bröllop också! Det blev inte riktigt som min moster hade tänkt sig, mycket av det som var planerat blev inte av eller så gjordes det inte på det sättet som de hade överenskommit. En del saker blev också snodda, tråkigt nog. Men i helhet var det ändå lyckat! 

Vi besökte också mammas grav och det blev väldigt emotionellt. Jag var inte beredd på att det skulle bli så men tårarna bara rann. Det är alltid lika känslosamt när man går tillbaka dit. 

 

Den här resan har verkligen gjort mig mer humble och mer jordnära. Det är helt sjukt hur vi människor kan leva så olika liv. Sån jäkla kontrast alltså. Finns mycket att säga om resan men jag är trött och behöver sova! 

Jag är tillbaka i min studenstad. Stannade i sthlm i typ 2 dagar sedan bokade jag biljett och åkte tåg hit. 

Imorgon (rättare sagt idag) börjar min första "fadder" dag. Håller tummarna för att allting går bra. *nervös*

 

Det här blir troligtvis det sista inlägget på typ två-tre veckor. Jag kommer inte ha så mycket tillgång till internet och jag kommer definitivt inte ha tid till att blogga. Jag ska verkligen försöka njuta av min tid när jag är där och verkligen utnyttja den, eftersom vi bara kommer vara där i två veckor. 

Jag har lite småsaker som jag behöver köpa innan jag kan packa, typ tandkräm, deo, ballerinaskor etc. Så jag ska iväg nu innan de stänger i gallerian och köpa det sista. Sen ska jag tvätta det sista som behöver tvättas, stryka kläder, och fixa håret. Behöver även duscha, raka benen och måla tånaglarna. 

 

Jag börjar faktiskt bli slightly nervös inför den här resan. Jag vet att det kommer vara kul men det känns ändå pirrigt att träffa alla igen efter alla dessa år.

Sen vankas det ju bröllop också och det ska bli såå kul! Lite less är jag dock över att jag kommer ha klänning och mina eksem på armarna kommer synas. Men men, what to do, finns inte mycket jag kan göra åt saken. Jag kommer troligtvis behöva gå runt med bara armar mycket där eftersom det är riktigt varmt därborta. 

 

Egentligen vill jag bara åka nu, nu, nu, alltså jag har räknat ner dagarna i en vecka nu. När man är i Sthlm så bara rinner pengarna, det är helt otroligt. Jag vill bara åka så att jag slipper spendera här och så att jag har mer att spendera där.

Dessutom så är det så jäkla jobbigt att bo här med Ursula 2. Hon måste alltid göra något som irriterar mig. Även de gångerna då man försöker bli sams och vara trevlig så ska hon alltid göra något som gör att man hatar henne igen. Och jag och syrran bråkar som fan när vi bor tillsammans. Vår relation är bättre känner jag nästan när vi bor separat, då finns det inte mycket att bråka om. 

 

Anywayss, imorgon gäller det!! *superexcited* 12 timmars flygresa med mellanlandning! På flyget tänkte jag gå igenom alla bilder på min kamera och på mobilen för att radera det mesta, så jag har mer utrymme. Ett bra sätt att fördriva tiden på! :-)

 

Pappsen gav oss pengar förresten, 500kr var. Jag och syrran blev SÅ chockade, var det verkligen pappa det där?? Han som alltid har varit snål med pengar. 

 

Jaja bloggen, så ska lilla jag iväg för att handla. Nästa gång jag skriver här har jag kommit tillbaka från resan! Spännande!!