myrealself

Nu är jag tillbaka från vår underbara resa. Jag har verkligen haft det superskönt och superroligt. Jag känner att jag har laddat om batterierna ordentligt nu och är redo för plugg.

 

Men tillbaka till resan! Det jag såg framemot mest innan jag reste var självaste bröllopet. Nu i efterhand kan jag säga att det egentligen var det minst roliga på hela resan. Att träffa och umgås med alla släktingar och att få lära känna landet man har sina rötter i på ett djupare plan, det slår allt. Den kärleken som jag varit med om de senaste veckorna är helt obeskrivlig. De bär på så mycket värme, gästvänlighet och givmildhet trots deras låga levnadsstandard. 

De lever i ett u-land men det känns som att människorna är lyckligare därborta än här. Här i Sverige är alla som robotar jämfört med där. Det är så mycket liv i det landet, så mycket musik och så mycket folk. Just how I like it! Inte undra på att självmorden är högre i i-länder. En sak som jag också verkligen tyckte om var att alla människor var så hjälpsamma. Så fort någon random främling hade fått problem med något så rusande folk fram till denna person för att hjälpa till. Det kallar jag medmänsklighet. 

 

Vi gjorde så mycket därborta! Vi gick ut på barer och på nattklubbar, vi gjorde en road trip på tre dagar, vi spenderade tid med våra släktingar, vi shoppade och vi å!!t (vi passade verkligen på att äta, jag menar färsk mat utan bekämpningsmedel, rena drömmen!). Vi fick också bevittna en bilkrasch! Det var riktigt scary och troligtvis något jag aldrig kommer glömma. 

 

Vi hade något att göra i princip hela tiden, det fanns ingen tid att slösa, vi såg verkligen till så att vi inte kastade bort någon tid. Men trots detta hann vi inte ens göra allt vi ville göra. Men vi kommer definitvt åka tillbaka, när vet jag dock inte, men jag och syrran har lovat varandra att vi måste tillbaka. Sen så vare ju bröllop också! Det blev inte riktigt som min moster hade tänkt sig, mycket av det som var planerat blev inte av eller så gjordes det inte på det sättet som de hade överenskommit. En del saker blev också snodda, tråkigt nog. Men i helhet var det ändå lyckat! 

Vi besökte också mammas grav och det blev väldigt emotionellt. Jag var inte beredd på att det skulle bli så men tårarna bara rann. Det är alltid lika känslosamt när man går tillbaka dit. 

 

Den här resan har verkligen gjort mig mer humble och mer jordnära. Det är helt sjukt hur vi människor kan leva så olika liv. Sån jäkla kontrast alltså. Finns mycket att säga om resan men jag är trött och behöver sova! 

Jag är tillbaka i min studenstad. Stannade i sthlm i typ 2 dagar sedan bokade jag biljett och åkte tåg hit. 

Imorgon (rättare sagt idag) börjar min första "fadder" dag. Håller tummarna för att allting går bra. *nervös*