myrealself

Glömde nämna två saker. Jag och min kompis gick aldrig till ungdomsmottagningen, det skulle julhandlas och fikas, tillslut blev vi så trötta att vi inte orkade. Jag fick däremot träffa hennes kille en snabbis innan jag skulle hemmåt och herremingud var smart och trevlig han var! Och så enkel att prata med. Jag är så glad för hennes skull!(lite avis också!).

Det är nu kvitt mellan mig och kompisen jag tjaffsa med. Men trots att vi nu är vänner igen kan jag inte säga att jag fortfarande gillar henne. Hon är inte densamma som hon var förr. Vår vänskap bara dalar.

Jaja, det var allt. Godnatt!

För en vecka sedan skedde något minst sagt häpnadsväckande i Stockholm. Något som kom att väcka stor oro och rädsla bland stockholmsborna, samt heta debatter kring ämnet. För första gången i Sverige skedde det ett terrordåd i Stockholms innerstad. En bil exploderade först lite längre bort vid Drottninggatan, sedan sprängde en man sig till döds mitt bland alla julhandlare, på Bryggargatan alldeles intill Drottninggatan, genom att han ska ha burit på en ryggsäck med bomber i. Det sägs att mannens mål var att springa intill till Åhlens för att låta sig sprängas på en plats där det fanns mycket folk. Men oj sån TUR människorna i city hade den dagen och sån tur att bomben avlossades för tidigt. Det var ingen som dog förutom mannen själv, därför misslyckades mannen med dådet. En ängel måste heöt allvarligt talat ha vakat över staden just vid den tidpunkten.
Man har nu lyckats identifiera mannen som Taimour Abdulwahab och tidningarna överflödar med information om mannen. Orsaken till mannens handlingar handlar just om karikatyrerna av profeten Mohammed och att det finns svenska soldater i Afghanistan.

Man tänker oftast att något likt detta aldrig ska kunna ske i Sverige men oj så fel man kan ha. Sverige borde helt klart göra sig beredda inför nya terroristattacker, man vet aldrig när dem kan dyka upp igen.
Det kändes så otäckt att gå på samma gata som allt detta skedde på när jag gick ut och julhandla med syrran igår. Kan inte fatta att detta verkligen har hänt, känns så himla overkligt, som en dröm, en mardröm. En följd utav detta har självklart varit en ökad främlingsfientlighet gentemot muslimer. En del folk har verkligen svårt för att fatta att sådana här händelser inte har med själva religionen att göra (ärligt talat, vilken religion förespråkar terroristattacker egentligen) och att man sedan ska skylla allt på Islam är helt fel, bara för att man gör det "i religionens namn". Kan lova att det har begått betydligt mer massmord av oskyldiga människor i kristendomen. Det handlar inte om religionen, det som har en betydande roll är psykologiska och sociologiska faktorer hos personen. Antingen var han galen eller så levde han ett hårt liv, mådde dåligt och blev lättmanipulerad av fundamentalistiska islamiska extremister. Folk som skyller på religionen visar bara deras brist på kunskap.

Aja, jag finner ingen ork att diskutera och debattera om det som hänt. Jag vill berätta lite mer om vad jag gjort de senaste dagarna. De senaste dagarna har det varit väldigt mycket plugg, nästan ovanligt mycket. Jag undrar om det är meningen att momenten ska bli svårare ju längre in i kursen man kommer. Tror nog det. För känner nu att saker och ting börjar överskrida gränsen av vad jag brukar klara av. Och som pricken öve i:et så är detta moment väldigt mycket vetenskapligt och teoretiskt. En del saker är till och med matematiskt, (I know, helt sjukt, precis det jag ville undvika!!) och innebär problem som man ska läsa genom att räkna och utvärdera utifrån statistik. Så not my thing!!! Men men, jag ska hålla ut.

På fredag är det förresten redan julafton. Det är läskigt hur fort det här året har gått. Innan året tar slut ska jag skriva en lista här på bloggen på allt som hänt under året. Det är en hel del och det kan nog vara roligt att kolla tillbaka på. Jag har btw för första gången "bråkat" eller "tjaffsat" kanske är det rätta ord med en nära vän till mig, (inte alls lika nära som mina tre bästa) men nära var vi iaf. Hon har tyvärr en tendens att vara väldigt kontrollerande ibland, saker och ting ska oftast vara på hennes villkor, hon lyckas dessutom alltid på ett osynligt sätt "nedvärdera" eller degradera oss andra och jag tror inte själv hon förstår hur jobbigt det kan vara även fast hon ger intrycket av att hon skojar. Denna gång klarade jag inte av det något mer, speciellt eftersom att jag inte alls tyckte att saker och ting var mitt fel. Orkar inte gå in på allt i detalj men ja, vi har inte pratat sen dess. Dock har jag kommit närmre en annan vän till mig som jag verkligen diggar, vi är så olika men ändå så lika. Nuförtiden pratar vi i telefon ganska ofta (jag är inte en sån som vanligtvis brukar snacka i telefon, föredrar sms, men med henne är det härligt) och det blir nästan alltid långa långa samtal. Igår hade hon någonting extra viktigt och stort att berätta för mig. Det är så att hon har under ungefär 1 månads period nu träffat en kille som är den ultimata killen för henne. De passar så bra ihop och han är en jättebra och snäll kille, vet hur man behandlar en tjej. Iaf, nu i fredags hade de sex för första gången hos honom. Tidigare var hon som mig, oskuld och unexperienced....not anymore. Hon berättade hur allting gick till i detalj och förutom att hon tyckte det gjorde lite ont så vart hon nöjd med hur saker och ting gick till. Han lyssnade på hur hon ville ha det och det kändes som att han ville visa framfötterna liksom. Blir så avis på henne. Och kände lite när hon berätta att: "åh, jag vill också!!" Men sedan kom tankarna om min kropp, eller rättare sagt om min hy som fick mig och tänka: "dröm lagom!".
Jag är iallafall glad att hon fick göra det med någon hon tycker om och framförallt med en bra kille.

Jag har under de senaste dagarna funderat över att kontakta en psykolog. Jag vet inte alls hur man går tillväga eller så, ska kolla upp det men ibland mår jag bara så jävla dåligt. Och nu har det gått så långt så att jag nästan börjar misstänka att det är något psykist, alltså inte något allvarligt eller så, men jag tror att det är bra om man kan erkänna för sig själv att man behöver hjälp, att man behöver någon man kan prata med. På tisdag ska jag och min kompis (hon som jag precis pratade om) till en ungdomsmottagning. Hon vill ha lite råd och tips om olika p-piller. Jag tänkte då att man kanske kunde ta tillfälle i akt och fråga någon där vart man kan prata med en psykolog. De borde ju kunna veta sånt.

Min hy är fortfarande riktigt problematisk. Jag har slutat ta den kinesiska medicinen i en vecka nu, bara för att den är SJUKT äcklig, och lämnar av en äcklig andedräkt. Jag tog den bara i två veckor men såg inga resultat. Doktorn sa att jag skulle vänta ca 1-2 månader då mitt besvär inte är något som går över så fort. Men jag kan inte dricka det. Och det är inte bara smaken som gör att jag vill hålla mig borta, det är även själva proceduren att förbereda den. Det tar kanske 1 timme sammanlagt, om inte mer att förbereda medicinen enligt anvisningarna och detta ska man göra varje dag, varje kväll. Jag vet inte,.. jag kommer att återgå till det men just nu känner jag bara att jag behöver en paus.
Kollade förresten min kräm insamling idag och insåg att jag inte har någon mjukgörande kräm (och det är as viktigt nu på vintern). Så imorgon efter skolan ska jag nog bege mig till apoteket och se om jag kan hitta något.

Tänkte ta och lägga mig nu, imorgon väntar en lång och stenhård pluggdag. Har suttit och skrivit det här inlägget i nästan en timme nu. Finns mycket mer att berätta men jag säger stopp här.
Godnatt kära blogg!