myrealself

Idag är det alla helgons dag och gissa hur jag har spenderat min kväll? Jo, genom att titta på olika skolor som man kan åka till under en utbytestermin. Jag har konstigt nog inte känt mig så taggad på att festa, jag tror att det mesta beror på människorna. Som sagt är det roligare att festa med folk man tycker om och klickar med. Grannen har inte hört av sig och en fest verkade det inte som att hon hade heller. 

Det är dagar som denna som man saknar sina vänner där hemma. Åh, ibland saknar jag verkligen sthlm så otroligt mycket.  Men det är inte långt kvar tills jag får åka tillbaka. Imorgon är vi ju inne på november månad redan. Så typ 6 veckor kvar. Får ångest när jag tänker på allt som måste göras innan dess. Omtenta, blä. Hinna köpa present till syrran, blä (vet ej vad jag ska köpa). Tenta om en vecka, (bara tanken ger mig grov ångest) stort blä. 

 

Jag sitter och drömmer mig bort till varmare breddgrader. Det är så kallt nu, vill knappt gå ut. 

 

Men men, tillbaka till det där med att titta på skolor. I början hade jag bestämt mig för att köra antingen på Canada eller England men sen när jag tittade på skolorna som mitt universitet erbjöd i dessa länder, kändes det som att de låg så långt ifrån civilisationen, typ i utkanten av någon stad. Jag vill helst plugga nära stan. Jag är nog trotsallt en stadstjej. Sen är det superviktigt med nice väder. Ska man lägga pengar på detta känner jag att man lika gärna kan gå all in. Så jag tittade på USA, där bland annat ett college i Florida lät intressant, ett i Arizona och ett i San Diego också lät intressant. Dessa verkade sjukt mycket roligare och intressantare. Problemet med USA är bara att det är så jäkla jobbigt med alla förberedelser (mycket pappersarbete tex), krångligt om man inte har bil, sen är det så långt hemifrån. Men det jag älskar är vädret, det är riktigt nice väder i de städerna, och studentlivet verkar kul. Sen är det USA också och de flesta vet ju hur sociala, roliga och trevliga många amerikaner är. Åh, jag vill så gärna men samtidigt är jag fruktansvärt rädd. Det skulle vara så perfekt om man fick resa med någon, så att man iaf inte är helt ensam.

Jaja, vi får väl se hur det blir med det.

 

Imorgon kommer min moster och min syrra och hälsar på. Jag har dock inte planerat ut vad vi ska göra?! Det var tänkt att vi skulle träffa ett medium men det blir nog inte av. Det lär nog bli att gå runt i staden lite, äta på någon mysig restaurang och sen visa runt på universitetet. 

 

Nu ska jag spana in lite youtube-klipps och sen sova!

 

Jag har ju skrivit lite kort om min granne, hon som började prata med mig på måfå och föreslog fika. Sedan jag skrev det där inlägget har jag vart hos henne 2-3 gånger och varje gång har det slutat med att vi snackat i timmar, och då menar jag i timmar, utan att överdriva. Det som jag kan tycka är så skönt med henne, det är att jag kan vara mig själv med henne till 100%. Jag vet inte om det är för att jag lätt kan identifiera mig själv med henne eller om det är för att vi har intresse för samma saker och kan diskutera det i all evighet? Kanske både och. Men vi pratar hursomhelst om allt allt allt. Alltså alltifrån skönhet, mat, hälsa, sjukdomar, virus, ebola, you name it, till övernaturliga fenomen (ja, hon tror också på det!), religion, politik, samhällsproblem och kulturkrockar.

Jag skrev ju tidigare om att jag ville hitta någon som jag verkligen klickar med här, och jag kan säga att med henne klickar det. Lol, låter som någon nyvunnen kärlek eller något. Men helt ärligt så är hon as skön. Ödet var med mig denna gång!

Hon pratar dock väldigt mycket så ibland kan det lätt hända att jag typ drömmer mig bort och tänker på annat medans hon pratar lol. Men hellre en person som pratar än någon som inte pratar alls.

Hursomhelst, alltid när jag går ifrån henne så mår jag verkligen bra. Det är en sån skillnad från de jag brukar hänga med. Med de så känns det, (speciellt nu på senare tid), väldigt ansträngt och jag känner hela tiden att jag typ måste säga någonting smart?! Allting känns som en jäkla tävling med de. 

 

Jag hoppas i varjefall att det här utvecklas till vänskap, dock ska man inte hoppas för mycket. Det tar tid innan man lär känna en persons riktiga jag, men just nu det känns riktigt bra med henne. Hon har tappat bort sin mobil men skaffat en ny så, så fort hon får sitt simkort ska vi byta nummer. Hon har även erbjudit att vi borde göra något tillsammans på halloween. Vi får se om det blir något av det eller om det bara var snack. Hon ville iaf ha någon förfest och sen ville hon typ vidare ut. Jag har dock inget emot att sitta hemme på halloween för jag har jättemycket plugg och skulle behöva en extra dag eftersom familjen kommer och hälsar på dagen därefter.

Men blire fest så kommer jag självklart inte att tacka nej.

Så vi får se vad som händer. 

Ok! Jag vet inte var jag ska börja. Men shit jag är så jävla glad! Jag har börjat ta ett kosttillskott som heter MSM. Det är kort och gott svavel som man tar i pulverform. Jag har gjort mega research på detta, det finns inga biverkningar med pulvret, vissa har gått upp i vikt (men det gör inte mig något) och vissa kvinnor har till och med sagt att de fått större bröst av det lol (inget mig emot) men annars är det helt fritt från biverkningar och inte farligt så länge man (som med mycket annat) inte överdoserar. Många har tagit MSM i flera år, så det är inte något nytt fenomen (bara jag som är lite efter lol). Vissa tar det för att få bukt på muskel och ledbesvär andra tar det för att få håret att växa snabbare och få finare hy. Det är dessutom helt naturligt och ekologiskt och finns faktiskt naturligt i kroppen. Och ja, det går att hitta svavel i vanlig mat men det vitaminrika försvinner när man kokar upp eller steker maten. Så såvitt man är en sån som typ äter "raw" så är det svårt att få i sig den mängd man behöver varje dag. Men hursomhelst är svavel väldigt bra för kroppen all around, den är effektiv i ganska många olika avseenden när det gäller hälsa om man säger så. 

 

Jag har tagit pulvret i två dagar nu och märker redan skillnad framförallt i huden. Mina armar har de senaste veckorna varit helt variga och sönderkliade och eksemen har vägrat att ge med sig och självklart har det bidragit till sämre självförtroende hos mig. Men jag ser redan nu efter två dagar en sådan otrolig skillnad i min hy och det bästa av allt - det kliar inte sådär fasanfullt mycket som förut! Asså I am seriously in heaven! Mitt ansikte har en helt ny lyster, jag har ingen torr och flagnande hy utan huden är helt fräsch och slät som en baby (det är också lite tack vare en kräm jag köpte när jag var utomlands i somras, men utan svavel hade jag aldrig fått det här fantasitska resultatet, eftersom jag använt krämen innan, de två tillsammans är bästa kombinationen). Armarna är inte riktigt helt läkta men jag vet att det kräver tid med tanke på hur sönderkliade de har varit, dock ser jag defintivt en förbättring. Håret är kanske lite för tidigt att bedömma, däremot tycker jag att mina ögonfransar känns starkare på något sätt. Imorse när jag målade på mascara kändes de typ spänstigare, vet inte hur jag ska förklara. Magen krånglar inte. Jag känner mig piggare och mer fokuserad. Alltså två dagar?!

 

Jag tycker mig även minnas att jag, när jag var lite yngre, använde en produkt som skulle få håret att växa snabbare och som tror innehöll svavel. Igår så googlade jag produktens ingredienser och den innehöll en ganska stor mängd svavel. Så det förklarar varför mitt hår växte som ogräs (bokstavligen) och var super hälsosamt trots att jag kontinuerligt permanentade det. 

 

Jag sa till mig själv innan jag köpte MSM att, funkar det inte, då måste jag gå över till starka kortison krämer (vilket jag egentligen verkligen inte vill, men eftersom jag bokstavligen provat allt så fick det bli den slutgiltiga lösningen), för eksem blir verkligen olidliga ibland, speciellt nu när det börjar bli kallt. Som det ser ut nu så kanske jag inte behöver gå över till kortisonkrämerna, thank god! 

 

Vi får hoppas att det här håller i sig. Jag kommer att göra updates, believe me! Hittils är jag är så otroligt nöjd!

Jag hatar mitt liv just nu. Fick precis reda på att jag inte klarade tentan. :-( 

Jag var endast två poäng ifrån ett godkänt. Bara tanken att jag måste göra om den irriterar mig som fan. Den var hemskt och då menar jag verkligen hemsk.

Första tentan jag kuggar på sen jag börja. 

Vill gråta. 

Nu var det ett tag sen jag skrev här men jag har haft det rätt så fullspäckat de senaste veckorna. För det första så var jag ju tvungen att råplugga till den tråkigaste och jobbigaste tentan i hela min högskoleutbildningshistoria! Efter den helvetestentan var det raka vägen hem, packa FORT och bege mig till centralstation för att åka till sthlm. Så fort jag kom till sthlm var det raka vägen hem till syrran, byta om och direkt bege mig till en väninnas födelsedagsmiddag. Kom dit vid 8 (det började kl 6) på grund av förseningar! Men stannade ändå kvar väldigt länge, kom hem runt halv två på natten. Det var hursomhelst supertrevligt och vi hade en massa djupa diskussioner under kvällen. 

 

Dagen därpå var det shopping och fest på schemat. Jag var, seriöst, runt hela Stockholm city och hittade inget som föll mig i smaken. Så blir det alltid när man väl har pengar! Så jag kom hem tomhänt. Provade lite kläder och gjorde mig i ordning inför kvällen. Hade superkul! Det var en artist från mitt ursprungsland som hade kommit till sverige för att uppträda. Det var så nice att höra musik från detta land, älskar det! Och älskar att dansa med folk som älskar samma musik! Dagen därpå så blev det middag med några vänner på en asiatisk restaurang på östermalm. Vi satt och pratade i timmar som radiopratare, utan att överdriva! En av dem hade jag inte träffat på ett väldigt långt tag så det var verkligen välbehövligt att få catch up lite. Vi pratade om precis allt allt allt. Åh, vad jag saknar mina tjejer ibland. Det hade varit så perfekt om de alla bodde här. Då hade jag nog trivts bättre här. Visserligen har jag ju två som jag redan umgås med här, men det är inte alls samma sak! Jag hänger mest med de för att de är de som jag klickar med mest, men det är ändå väldigt mycket kan jag känna som saknas i vår vänskapsrelation. Om jag ska vara helt ärlig så vet inte jag om jag hade varit så pass nära dessa tjejer om vi till exempel träffades på en kurs i sthlm. 

Med mina vänner hemma i sthlm kan jag vara mig själv med till hundra procent, och jag kan skratta med de från hjärtat!! Våra konversationer under den kvällen fick mig att inse hur mycket jag saknar att hänga med de! 

Att hitta någon som man verkligen klickar med i en stad där man är helt ensam är riktigt svårt. På senare tid har jag varit lite deprimerad över det här. Jag har gjort allt vad jag kunnat för att försöka hitta någon här i min smak men inget har funkat, ingen är som mig. Jag vet inte om jag försöker för lite eller om jag bara har haft ren otur? 

Det har dock skett två incidenter som gjort mig snäppet gladare. 

Den första incidenten skedde typ två-tre dagar innan jag åkte iväg till sthlm. Jag skulle sälja en bok till en tjej som behövde den till hennes kurs. Perfekt!! tänkte jag, inte bara för att jag verkligen ville bli av med de böcker jag inte använder, men också för att jag kunde ha med mig lite extra cash till sthlm. Iaf, vi möttes upp på universitet och det slutade med att vi hade en långradig konversation om det ena och det andra! Jag tyckte det var väldigt enkelt att prata med henne och vi hade ganska mycket gemensamt. Hon kommer från ett land som ligger ganska nära mitt ursprungsland och hon hade till och med varit där! Det tyckte jag var skitkul! Så utöver typ pluggrelaterade ämnen snackade vi ganska mycket om det. Sen berättade hon att det finns klubbar här i denna stad, som ibland spelar musik från mitt ursprungsland, och att hon skulle höra av sig till mig på facebook när det är akutellt! Kunde inte tro det, jag menar det finns knappt i stockholm! Inte på vanliga klubbar, isåfall är det bara vid speciella events. Så nu hoppas jag att det blir något och att hon hör av sig och att vi kanske kan gå tillsammans. Hon sa att det var många vita killar som brukar gå dit också, hehe ;). Nejmen skämt åtsido, jag fick känslan av att denna tjej är väldigt smart men också väldigt rolig. Helt i min smak! Har träffat på henne en gång på bussen påväg till universitet också och då har vi också pratat, haha om hår! Lol! Hoppas hursomhelst att hon hör av sig. 

 

Iaf, den andra incidenten skedde för bara några dagar sen. Det var min granne faktiskt som tog kontakt med mig bara sådär. Jag var väldigt paff, vart inte alls beredd på det. Men det började med att hon ställde en random fråga till mig, sedan har vi bara börjat prata (länge också) varje gång vi stöter på varandra. Hon föreslog också att vi kunde ta fika en dag och jag sa ju givetvis ja! Hon var väldigt enkel att prata med hon också, och jag skulle defintivt kunna hänga med henne. 

 

Vi får se hur allting går men har lovat mig själv att om det fortsätter såhär även nästa termin, så tänker jag satsa sista terminen på att vara utbytesstudent någonstans, typ usa, england eller canada. Jag vägrar låta min studietid gå till spillo sådär! Det här ska bannemig vara ett av de roligaste perioderna i mitt liv och hittils kan jag inte säga att det har varit sådär jättekul. 

 

Börjar bli jävligt kärlekskrank också. Jag har tänkt på kärlek väldigt mycket de senaste dagarna. Jag vill hitta någon! Jag tror att det som hämmar mig mest är mina komplex, men jag försöker att bearbeta de så gott det går. Jag vill verkligen ha det där som alla andra har. Det verkar så mys. Samtidigt vet jag inte om jag är redo att ingå helt i ett förhållande, på något sätt känns det så begränsande och tidskrävande. Samtidigt så saknar jag den där känslan. 

 

.... Anyways, nu ska jag gå och deppa vidare. So long lovely blog!