myrealself

Hej bloggen!

 

Jag ska inte skriva alltför mycket då jag egentligen inte har tid för detta och bör börja planera och packa inför min resa imorgon men jag måste bara dela med mig av en rolig nyhet jag fick nyss på eftermiddagen. Jag fick nämligen en inbjudan till intervju för en tjänst jag väldigt gärna vill ha! Kruxet är bara det att jag kommer vara bortrest under några av de föreslagna datumen som de angett. Alltså inte alla datumen de föreslog men jag vill hinna förebereda mig inför detta och det kommer jag inte hinner göra på de datumen som föreslogs. Så jag skrev det och hoppas hoppas att det går att lösa så att vi kan ta en annan tid. Hoppas inte jag krånglar till det för dem. Jag har inte berättat detta för någon och kommer inte att göra det heller. Har lärt mig min läxa att inte gå runt och prata om sånt.

Snälla håll tummarna för mig, detta är min dröm!!!

 

Det går bra på praktikplatsen men oj vad min kropp inte är van vid att vakna tidigt och sluta sent. Jag är så trött om dagarna. Hoppas kroppen vänjer sig. Hursomhelst har jag fått lära mig så mycket och fått vara med på så mycket. Denna praktikperiod har helt klart varit bättre än den första. Verkligen synd att detta inte var min första praktik.
Enda negativa är att personerna på avdelningen känner jag inte riktigt att jag klickar med, alla är typ 15-20 år äldre än mig. Dessutom är min handledare den enda på arbetsplatsen som kan de uppgifterna som hon utför. Fatta då vad som händer när hon blir sjuk eller t.o.m. slutar?! Dock älskar jag min handledare, hon är bäst!

 

Jag kommer skriva mer om praktiken längre fram för nu ska jag förbereda mig inför min resa imorgon där jag ska närvara på ett bröllop och även vara brudtärna! Så spännande! 

 

Vi hörs bloggen och snälla be för mig gällande jobbet!

Hej bloggen!

 

Imorgon börjar jag min andra praktik på en myndighet och jag är så extremt nervös. Jag känner att jag skulle behöva typ en vecka för att förbereda mig mentalt inför detta. Jag känner mig inte alls redo.
Det har varit så mycket i skolan, har knappt hunnit tänka på praktiken. Vi är iallafall klara med examensarbetet (thank god!), redovisning av examensarbetet och opponeringen. Allt gick bra om man bortser från att jag tappa bort mig lite under redovisningen, men en av mina kurskamrater räddade mig där. Jag tror hursomhelst det kommer bli bra och jag tror nog vi blir godkända iallafall. 

 

Efter redovisningen av examensarbetet var det bara raka vägen hem för att fixa mig inför ett bröllop. Jag ska vara ärlig med att säga att jag var sjukt trött, vaknade tidigt den dagen så när jag kom hem var jag tvungen att ta en nap för att orka. Efter nap:en och efter att ha fixat mig fick jag mer energi. Bröllopet var nice, det var intimt med mycket känslosamma tal vilket var väldigt fint. Jag var ju lite nervös över att gå dit själv men det löste sig ändå helt okej, jag träffade tre personer där som jag är bekant med som jag var med. Min kompis hade fullt upp med att vara toastmaster och rodda i saker och ting. Det var hursomhelst en trevlig kväll och ett fint bröllop. 

 

Jag mår så dåligt över imorgon. Problemet är att jag har så stor press på mig själv och jag är så rädd för att jag ska förstöra nåt. Den här praktikplatsen är väldigt viktig för mig och jag vill verkligen ha goda referenser därifrån. Men jag känner typ att jag glömt mycket redan så jag hoppas de inte förväntar sig alltför mycket från mig. 

 

Nu ska jag göra mig redo för läggdags. Återkommer om hur det gått så fort jag får lite tid över. 

 

Snälla be för mig bloggen att det går bra imorgon!

 

 

 

Hej bloggen!

 

Alltså jag måste bara få ner här i bloggen hur SPF 50 har räddat min hy. Jag har ju så länge jag kan minnas haft pigmenteringar som vägrar ge med sig. Många tror jag att jag har fått på grund av mina eksem som jag haft sedan barndomen. Eksemen har liksom lämnat kvar pigmentfläckar. Men sedan en tid tillbaka gjorde jag en mega research på pigmentförändringar och ojämn hy. Spf kombinerat med hudprodukter som behandlar pigmentfläckar och är framtagna just för detta skulle enligt hudexperter hjälpa. Vad jag förstått ska spf 50 motverka att nya pigmenteringar bildas och att de pigmenteringarna man redan har, inte ska bli mörkare. Så jag köpte på mig just precis det och har nu efter några veckor sett en skillnad! Jag förstår inte hur jag inte tänkt på detta tidigare?! Spf har jag iofs haft förut men bara typ spf 15 eller 30. Det är nu i efterhand jag förstår att det måste vara spf 50. Och jag vet att det inte är placebo då jag ju ser att pigmentförändringarna ljusats upp och huden i allmänhet blivit jämnare. Mina armar däremot har jag inte sett någon skillnad, men de har grovast problem så för dem kommer det nog ta ett tag innan jag ser något. Är så pepp på att se resultatet av detta längre fram! 

 

Nu ska jag sova. Jag har ett par intensiva dagar och veckor framför mig. Redovisning av examensarbetet, opponering, bröllop och sedan börjar praktiken. 

 

Please wish me luck!

Hej bloggen!

 

För att uppdatera angående killen jag matchade med på en app - basically han ghosta mig. Han har inte hört av sig och eftersom jag skrev sist orkar jag inte vara den som återigen skriver. Så jag har släppt honom nu. 

 

Nu är det bara några dagar till deadline för mitt examensarbete. Idag satt vi i flera timmar och försökte göra klart det och det är typ klart vilket känns riktigt skönt. Vi ska bara läsa igenom en sista gång för att se om det är något vi vill ändra. Vi har verkligen krigat med arbetet i flera månader. Det har också varit ganska jobbigt att skriva detta med tre andra, framförallt när två av dem varit riktiga energitjuvar och så dränerande att umgås med. På riktigt har det känts som ett destruktivt förhållande man inte kunnat ta sig ur. De båda har väldigt grova ADHD-diagnoser och är väldigt besvärliga att ha att göra med. Det ska verkligen bli intressant att se hur de kommer klara sig sen ute i arbetslivet. 

 

Jag bär i dagsläget på mycket ångest och oro. Dels så är det mycket att fixa pluggmässigt med redovisning av examensarbetet och opponering på ett annat examensarbete. Men sen är det också den sista praktiken som snart börjar. Jag är så orolig att de ska tro att jag kan mer än jag faktiskt kan. Jag känner typ att jag glömt mycket redan (men ska gå igenom gamla anteckningar innan det är dags). Sedan är jag rädd för att jag inte kommer trivas. Känns också riktigt jobbigt att inte veta om jag kommer bli erbjuden ett arbete där. Jag är så orolig över att bli arbetslös efter examen. En av anledningarna till att jag började plugga igen var ju just för att öka mina chanser till jobb. Jag kan bara hoppas att allt kommer bli bra. 

 

Sedan ska jag ju på två bröllop som jag nämnde tidigare. Det första som är min kompis lillesyrras bröllop är jag nervös över för att jag knappt känner någon som ska dit. Min andra kompis som också blev bjuden dit, fick förhinder. Så vet inte alls vem jag kommer vara med eller prata med under bröllopet. 

 

Det andra bröllopet som äger rum i England där jag ska vara brudtärna, det är jag nervös över för att jag dels kommer få behöva be om en dags ledighet från praktiken vilket inte känns jättebra. Men också för att jag tycker tiden går så fort och jag har knappt hunnit planera vad jag ska ha med, hur jag ska ha håret, vilka skor jag ska ha, typ av smink m.m. Flygbiljetten är dock köpt nu och imorgon har jag en bokad tid för att göra ett nytt pass då mitt nuvarande gått ut. 

 

Det kommer verkligen vara full rulle nu de kommande månaderna.

 

Juste innan jag tar farväl. Jag hade ett rejält bråk med syrran. Orkar inte gå in på detalj om vad det handlade om just nu, kanske gör jag det vid ett senare tillfälle. Men kort kan jag säga att jag behövde sätta gränser vilket jag tror att hon inte tyckte om och inte är van vid. Vi har nu inte pratat på ca två veckor, vilket är mycket för oss då vi annars pratar nästintill varje dag. Jag saknar min systerdotter och tänker på henne ofta. Jag tror nog jag och syrran blir sams igen snart, men vi behöver nog lite tid ifrån varandra. 

 

Det har varit en intensiv dag så nu ska jag koppla av och ta det lugnt. Vi hörs när vi hörs bloggen!

 

 

Wow! Tänk att det gått mer än ett halvår sedan jag skrev här. Men helt ärligt så har det inte funnits tid. Det här har nog varit den mest hektiska terminen av alla terminer på utbildningen (om man bortser från praktiken, det var rätt lugnt). Efter praktiken var det full rulle utan att överdriva. Den stressen jag haft senaste månaderna hoppas jag aldrig jag upplever igen. Det har varit så allvarligt att mitt eksem blossade upp som fan, magen krånglade och jag fick sömnsvårigheter. Kring maj månad bokstavligen räknade jag ner dagarna till sommarledigheten. Men även juni månad vart stressig då jag hälsade på min syrra och hennes partner i hennes partners studentstad, bara någon dag eller två, efter att terminen var slut. Så det var liksom direkt att packa och förebereda mig inför det. Och sen efter det bodde syrran och min systerdotter hos mig i ca tre veckor vilket var väldigt intensivt. Tänk er två vuxna personer plus en bebis som bor tillsammans i en lägenhet på 23 kvm. De veckorna fick jag knappt någon vila eller sömn. Jag passade på ibland när syrran och systerdottern skulle iväg någonstans, men för det mesta kände jag mig som en levande zombie. Jag måste dock erkänna att det också var mysigt att ha de här och komma närmare min systerdotter. Hon är världens sötaste!!! Och hon tycker verkligen om mig. Hon ler och sprattlar med sina söta små ben när hon ser mig! Känslan när hon gör så är obeskrivlig! Jag är ju typ besatt av henne och nu när jag är ledig och de inte bor här vill jag träffa henne varje dag! Jag har fått följa med de till öppna förskolan vilket var en intressant upplevelse. Vi har också varit ute och flängt i det härliga sommarvädret. 

 

Juste jag kom ju på att jag glömde berätta varför syrran och systerdottern bodde hos mig. Jo det är nämligen som så att de skulle få tillgång till en ny lägenhet som de fått, i slutet på juni. Så innan dess fick de bo hos mig, då de hade sålt den gamla lägenheten de bodde i. Nu är de nyinflyttade till ett helt nytt område vilket är spännande. Jag hoppas de ska trivas! 

 

Jag har ju inte heller berättat om hur det gick på praktiken. Jag önskar nästan att jag skrev ett inlägg om detta tidigare då allting var mer färskt, nu var det ju ett par månader sedan. Men man kan väl säga att det, allt som allt inte riktigt blev som jag hade hoppats på. Jag känner att vissa saker kunde ha varit lite mer strukturerat och organiserat, till exempel tilldelades vi ingen riktig handledare, så oftast fick man själv hitta på arbetsuppgifter, samt att det var mycket dötid eftersom alla på avdelningen hade extremt mycket att göra och inte hade tid för oss. Det märktes verkligen att de var underbemannade och behövde anställa ny personal.

Men det vi fick göra var iallafall att delta i olika möten och utbildningar, skugga några medarbetare i deras arbete och stötta i olika arbetsuppgifter. Alla på avdelningen var väldigt hjälpsamma och trevliga så man kände sig iallafall välkommen. De var också oerhört kompetenta och de allra flesta hade jobbat där i flera år, så man kände sig lite liten ibland när man skulle ställa frågor eller komma med förslag som de gärna ville att vi skulle göra. Sen en annan sak som gjorde praktikperioden mindre bra var de personerna jag praktiserade med, iallafall två av dem. Det är två väldigt svåra och besvärliga personer som också är väldigt tävlingsinriktade så det var väldigt jobbigt att hela tiden försöka hålla masken och vara trevlig och försöka samarbeta med dem. Så det var väldigt skönt att vi ibland fick arbeta hemifrån så att man fick ta en paus från att träffa dem. En av de är också väldigt ung och gjorde saker ibland som jag tyckte var extremt pinsamt och inte alls professionellt. Så på grund av detta bestämde jag mig för att inför praktik nr 2, söka mig till en plats där jag får praktisera själv. Nackdelen är ju att man inte kommer ha någon att bolla med på samma sätt, men nu har jag kommit längre i min utbildning och känner mig mer säker än vad jag gjorde då (även fast det fortfarande känns lite nervöst). Jag tror att de nu på praktik 2 kommer att ha högre förväntningar på mig så det gäller verkligen att leverera. På denna praktikplats kommer jag iallafall bli tilldelad en handledare och de hade en utannonserad annons om att de sökte praktikanter som man alltså sökte till på deras hemsida, vilket den första praktikplatsen inte hade (jag bara mejlade och frågade om praktik hos dem). Så på det sättet känns det mer seriöst och välplanerat, än det andra.

 

Jag hoppas att jag inte blir besviken denna gång och jag hoppas verkligen att jag får vara kvar där efter praktikperiodens slut. Det är verkligen något som gnager i mig just nu, huruvida jag kommer att få ett jobb efter examen eller inte. Jag har varit så säker kring det tidigare, men nu är jag inte alls lika kaxig. Så snälla snälla, be för mig att jag får ett jobb efter examen!! 

 

Men på tal om något annat så är jag ju som sagt ledig nu och oj vad skönt det har varit att bara ta det lugnt. Jag har verkligen behövt det. Detta kan ju komma att bli sista sommarlovet någonsin så man får ju passa på! Jag har ägnat mig åt mycket self care, vilat, sovit, ätit gott, umgåtts med vänner och familj och ser redan en stor skillnad i min hälsa. Huden ser mycket bättre ut, håret har verkligen växt och magen har lugnat ner sig. Jag har också tagit blodprover för att se hur mina värden ser ut och de såg bra ut, lite lågt vad gäller järn, men annars såg det bra ut. Den läkaren var väldigt snäll, nästan översnäll, som också erbjöd sig att rengöra mina öron då de hade mycket vax i dem. Så ja, hälsan har varit på topp. Jag har också tagit tillfälle i akt att verkligen grovstäda lägenheten och inhandlat lite nya grejer till lägenheten som nytt duschdraperi och nya handdukar. Jag har också passat på att sälja av lite kläder på en secondhand-app och lyckats sälja två plagg. 

 

Men ekonomin under denna ledighet har inte varit bra överlag. Dels tappade jag bort min mobil på en buss, var så himla ledsen över det. Var i kontakt med SLs hittegodsavdelning i flera dagar och de hade inte fått in den. Så fick köpa en ny. Det går typ inte att klara sig idag utan en mobil, särskiilt inte utan mobilt bankid.

Och alla vet ju hur dyra mobiltelefoner är nuförtiden, speciellt Iphones. Så det blev en utgift jag inte alls hade räknat med.
Sen har jag ju inte jobbat nu under sommaren så pengarna har verkligen runnit iväg som vatten. Jag hoppas att jag snart kan ta igen allt jag förlorat. 

 

Okej så jag har två till saker att berätta innan detta blir en enda stor bok. Det första är att jag matchade med en kille på en app och vi har pratat lite. Inte alls mycket, kanske i lite mer än vecka. Hursomhelst verkar han trevlig, snäll och som en kille som skulle vara bra för mig att ha. Det är inte en kille jag normalt skulle lockas till, men det var ändå något med honom som stack ut. Jag är ju uber skeptisk till killar nuförtiden och vill inte ha mina hopes up, men samtidigt börjar jag nu komma upp i åldern, klockan tickar och jag längtar på riktigt efter något seriöst. Tänk att jag aldrig i mitt liv har haft en längre seriös relation.
Jag är verkligen genuint intresserad av att träffa denna kille. Det skulle vara så tråkigt om det inte blev åtminstone en dejt. Jag känner att det kommer då bli enklare att se om den bilden jag har av honom stämmer överens med hur han är i verkligheten. Nu är han ute och reser och jag avslutade vår konversation med att önska honom en trevlig resa. Han har inte svarat än vilket känns lite sisådär. Vi får se hur det här urartar sig helt enkelt. 

 

En annan, mer rolig nyhet, är att en av mina vänner ska gifta sig i oktober och jag ska vara brudtärna. Det ska bli så spännande och roligt! Jag har aldrig varit på en väns bröllop, så det ska bli så kul! Bröllopet kommer att äga rum i England vilket känns extra roligt!
Utöver det är jag bjuden på en annan väns, lillasysters bröllop, nu om bara någon månad. Så det blir hela två bröllop inom loppet av ca tre månader. Så kul! Mitt liv, som annars är väldigt icke-händelserikt nuförtiden, blir nu äntligen lite mer händelserikt! 

 

Nu ska jag fan ta och sova, det är liksom mitt på natten. Vi får se om jag hinner uppdatera någon gång snart innan plugget drar igång igen. Ska försöka det, men lovar inget. 

 

Bye for now, bloggen!

 

Hej bloggen!

 

Idag är det nyårsafton och planerna är att fira hos en vän där vi ska äta middag, umgås och skåla in det nya året. Det låter supertrevligt men om jag ska vara helt ärlig hade det varit skönt att inte göra något alls också. Jag antar att jag börjar komma upp i åren nu. Det är inte lika viktigt att fira nyårsafton för mig längre och det behöver inte heller vara storslaget. 

 

Det här året har ändå varit ett bra år. Jag påbörjade en ny utbildning och det har ändå gått väldigt bra, Beyoncé kom och startade sin världsturné i Sverige, jag blev erbjuden två praktikplatser, jag gick på en dejt, och jag blev moster. Även om året också har fyllts med en del stress och ångest så har det positiva under året, helt klart övervägt det negativa. Det var längesen så många bra saker hänt mig på ett och samma år. 

 

Nu ser jag framemot 2024! Jag hoppas jag inte skjuter mig i foten nu men det känns som att framtiden är mycket ljusare nu. Om ett år tar jag examen och I cant wait tills jag börjar jobba igen, med en lön som jag förtjänar och med arbetsuppgifter som inte ger mig ångest. Jag ser också framemot att bebisgosa med systerdottern och umgås med henne. 

Jag hoppas också på att kunna dejta mer! Känns som det är ett mål jag har haft hur länge som helst nu, att försöka hitta någon, men nu mår jag bättre i mig själv, känner att jag är på en bättre plats i livet och är mer redo.

Andra grejer jag ser framemot är att börja praktisera, att spara mer pengar (studiemedlet kommer att höjas 2024, yay!), njuta och leva livet lite mer, och eventuellt, om mina förutsättningar tillåter, resa! 

 

Nu ska jag äta och göra mig i ordning! Ses nästa år!

Hej bloggen!

 

Efter många intensiva veckor, har jag nu äntligen ledighet i två veckor. Det har varit så efterlängtat. Har känt mig så stressad, nästintill utbränd. Det har varit så mycket i skolan + att jag varit och hjälpt syrran med hus sysslor och dylikt då hennes tjej jobbar på annan ort. Så det har verkligen varit full rulle. Tanken var ju först att jag skulle sova över där men det gick ej då lilltjejen gråter på nätterna och det hade inte gått att sova. Eftersom jag går upp vid 6-7 för att hinna till skolan och dessutom är en person som har svårt att sova, så behöver jag verkligen min sömn. Men alla dagar som jag varit där har jag inte gått hem tidigare än kl 22.

Vid ett tillfälle fick vi åka in till barnakuten för att syrran misstänkte att lilltjejen inte mådde så bra. Vi åkte kommunalt med barnvagn och allt sent på kvällen, vilket var en riktig upplevelse kan jag lova hehe, men allt gick bra och det var inget fel på lilltjejen. 

 

I torsdags hade vi hursomhelst årets sista tenta och den var helt klart den svåraste vi haft hittills. Jag har klarat allt utan att behöva göra en omtenta, men denna är jag ganska säker på att jag kommer få göra om.

 

Men men nog om plugg. Imorgon är det julafton och denna gången blir det hem till syrran och systerdottern för att hjälpa med matlagning osv. Hon har fortfarande väldigt ont så hon har svårt att till exempel bära tungt, gå i trapport osv. Hon är också mån om att hålla lilltjejen frisk och vill därför inte att hon ska vistas bland en massa folk nu under virus och förkylningstider. Därför håller de sig hemma. 

 

Det ska faktiskt bli skönt att vara där. Tycker det kan vara lite ångestfyllt med julafton ibland. Orkar inte med att pappa ska dricka sig full och så ska man sitta där som ingenting. Sen har jag det dessutom lite knapert med ekonomin eftersom jag får mindre CSN nu i december. Så jag sitter gärna hemma med syrran och systerdottern i år. Men jag kommer iaf att köpa julklappar till småsyskonen. 

 

Ska bli kul att fira med lilltjejen. Detta blir hennes första julafton! <3

Hej bloggen!

 

Nu är hon här, min älskade lilla systerdotter. Som tidigare nämnt är det verkligen surrealistiskt. Det känns fortfarande inte som att det är på riktigt. Trots att jag varit hemma hos syrran och sett henne byta blöja och amma henne så känns det fortfarande som att det inte är hennes bebis!

 

Syrrans förlossning gick lyckligtvis bra och väldigt fort. Hon åkte in till förlossning vid 6 på morgonen och födde runt tjugo i/kvart i nio. Just när hon födde var jag i skolan. Min lektion skulle börja kl 9. Vid tio i nio ungefär ringer syrran via ett videosamtal på whatsapp och visar upp barnet. Jag tror nog att allt som kom ut från min mun var "omg!" med världens stora leende. Det var en galen känsla, mycket galen känsla kan jag lova. 

Väl inne i klassrummet kunde jag inte hålla glädjetårarna tillbaka. Känslorna svämmade över på en nivå som verkligen ej var kontrollerbar. Tårarna bara rann och kurskamraterna frågade mig om jag var okej och jag sa med tårfyllda ögon att allt var okej, att jag var väldigt glad då syrran precis fött. Alla i klassen blev så glada för min skull vilket var kul!

Jag skulle egentligen ha en muntlig redovisning den dagen men jag kände att jag inte hade kunnat fungera. Jag hade varit alldeles för disträ och inte kunnat koncentrera mig. Jag frågade min utbildare om det var lugnt om jag kunde få köra redovisningen dagen därpå istället och hon var snäll och sa att det var helt ok. Så jag skippade skolan den dagen och reflekterade på vägen hem om det som just hade hänt. Det kändes som jag levde i en bubbla den dagen. Allting som skedde runtomkring var det sista jag tänkte på. Det var så mycket känslor och tankar som florerade den dagen, men framförallt var jag så glad och lättad över att allt gick bra och att syrran och bebisen mådde bra. Det var verkligen en enorm lättnad då jag har varit orolig över förlossningen. Men nu kunde jag äntligen släppa den oron. 

Vi fick först veta att de ej tillät besök på förlossning pga covid och rs-virus, men sedan fick vi veta att de faktiskt tillåter besök utanför avdelningarna. Så jag, min moster och min kusin åkte tillsammans till förlossningsavdelningen där syrran födde ungefär vid 4 tiden. Vi kom dit med mat och dryck och det var väldigt uppskattat. Vi var också extra försiktiga och tvättade händerna och smörjde in de med handsprit, samt hade munskydd. Och så kom syrran och hennes partner ut där med barnet, och det var återigen en obeskrivlig känsla! 

 

Nu har jag träffat lilltjejen två gånger sedan hon föddes. Hon är supersöt!! Och det säger jag inte bara för att hon är min systerdotter, utan det menar jag verkligen. Jag tycker faktiskt hon liknar mig när jag var spädbarn. Hon är så himla liten också, man tänker ju inte på hur små bebisar faktiskt är när de är nyfödda.  Hon har båda mellannamn och efternamn men inget förnamn ännu. De ville först se hennes ansikte och sen se vad som evetnuellt skulle passa. Ska bli spännande att se vilket namn de tillslut väljer. 

 

Jag har funderat väldigt mycket på hur livet kommer se ut nu och hur min och syrrans relation kommer att bli när hon nu har en annan, mycket viktig och stor prioritering i hennes liv. Jag och syrran är och har alltid varit väldigt tajta och (nu ska jag vara väldigt real här) jag tror att detta eventuellt kan innebära att vår relation inte kanske kommer vara som den tidigare har varit. Jag hoppas givetvis inte att det blir så, däremot kan jag förstå om det blir så. Mycket kan komma att förändras nu och det ska bli intressant att se hur de kommande åren kommer bli. 

 

Imorgon och sisådär en vecka framåt ska jag bo hemma hos syrran och hjälpte till och stötta lite nu i början då hennes partner ej kommer vara i Sthlm. Så efter skolan ska jag hem och packa. Får fundera ut hur jag ska kunna plugga och så då jag har mycket nu. Har så svårt att plugga när det finns andra i min närvaro. Kanske får gå till bibblan eller nåt nångång. 

Hursomhelst kommer jag att se till att uppdatera när jag är tillbaka. Och då har jag också avklarat ett år på min utbildning och kommer att gå på ledighet i två veckor innan min praktik börjar!

Mycket nya äventyr som väntar och jag ser så mycket framemot vad 2024 har att erbjuda! <3

Imorse kom hon. Min systerdotter. Jag kan fortfarande inte förstå. Det känns som att jag lever i en dröm just nu. Liksom är denna dagen på riktigt?!

 

Det har varit en omtumlande dag och jag känner att jag behöver tid att smälta allting. Det är verkligen så surrealistiskt. Jag kommer att skriva ett till inlägg här snart med mer info om dagen. 

Hej bloggen!

 

Tänk att det redan är mitten av november. Tiden går verkligen för fort! 

 

Vi alla i familjen väntar fortfarande med spänning för syrrans bebis som snart kommer till världen. Nu är det drygt en vecka kvar till hennes beräknade förlossningsdatum. Jag kan fortfarande inte fatta att hon snart är här och jag kan inte fatta att jag ska bli moster. Jag ser så mycket framemot att hon ska komma! <3 Jag har sagt till syrran att hon måste höra av sig så fort det är dags. Jag kommer att åka raka vägen till förlossningen! Åh, cant wait! 

 

Så vad har annars hänt i mitt liv? Jag berättade ju tidigare att jag fått praktikplats och det känns så roligt och kul! Känns som en stor sten som har lyfts från mina axlar. Jag börjar faktiskt bli lite trött på det teoretiska och jag känner mig redo för att se hur allt faktiskt fungerar i verkligheten.

 

Jag måste också erkänna att jag börjar tröttna lite på min klass. Ibland, eller rättare sagt, oftast, så känns det som jag går i en klass med ett par högstadielever som ej kan bete sig eller respektera läraren. Det är så låg nivå på vissas beteenden. Det gäller absolut inte alla men många. Jag är en väldig tålmodig person men just idag höll jag nästan på att tappa det. Jämför man med hur alla var när utbildningen började och hur de är nu, är det stor skillnad på hur folk beter sig. Folk börjar visa sina rätta sidor. Sen tror jag också att många i min klass har diagnoser och på vissa är det väldigt tydligt, på andra ser man det inte men det syns ändå eller också så har de berättat det för mig. Tror att det också kan vara en anledning till många människors beteenden.

Så på grund av den anledningen känner jag även att det ska bli skönt att vi snart ska praktisera så att man får komma bort lite från klassen. Sista året är i princip bara praktik, så det ska bli skönt!

Terminen börjar lida mot sitt slut snart men än är det dock inte över, det är en del kvar och det kommer bli stressigt nu sista tiden, men det är bara att hålla ut. 

 

På tal om nåt helt annat så skrev en vän till mig på whatsapp och frågade om jag eventuellt skulle vara intresserad av att gå på dejt med en person som hon känner. Personen är vän med hennes pojkvän. Hon sa att hon tror att vi kommer passa väldigt bra. Jag var tveksam först men kände sen att jag fick lita på hennes omdöme, och tackade sen ja. Hon sa att hon skulle höra av sig med mer info så vi får se om det blir en till dejt nu innan året är slut! 

 

Med det sagt säger jag hejdå bloggen! Nästa gång jag skriver är syrrans bebis troligtvis här! <33

Hej bloggen!

 

Wow, jag visste inte att det var i augusti jag skrev här sist, jag trodde inte det var så längesen. Anyways, I'm back with a new update!

 

Jag var verkligen nojig i mitt senaste blogginlägg haha. Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag givetvis förhindrat det här, men gjort är gjort och det går inte att göra så mycket åt saken. Jag hanterade det hela genom att "play it cool" i skolan när jag såg honom, som att det inte var något konstigt typ och det verkar ha gått vägen ändå. Idag känns det inte alls lika jobbigt som det gjorde då. Några veckor senare läste jag faktiskt att det tydligen var en bugg på Facebook som gjorde att man automatiskt blev vän med folk som man klickat sig in på. Nu såhär i efterhand tror jag verkligen det var det som hände, för jag är säker på att jag aldrig klickade på "Lägg till som vän". Så typiskt att sånna här saker bara händer mig haha. 

 

Alltså gud, jag har nog haft ett av de stressigaste veckorna någonsin tror jag, alltså i hela mitt liv. Jag tror aldrig jag haft så mycket att göra på en och samma gång och på så pass kort tid. 

Dels var det väldigt mycket som skulle firas, först en examensfest, sen syrrans babyshower, sen en födelsedagsfest för min moster som fyller jämt och till sist en till babyshower. Ovanpå det så var det mycket i skolan, grupparbeten och tentor plus att jag var stressad över att hitta en praktikplats inför vårterminen 2024 och hade lite intervjuer på gång som jag var tvungen att förbereda mig inför. Och syrrans babyshower, alltså wow, den enorma stressen vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Som tur är har syrran sagt att det räcker med en babyshower så hon vill inte ha fler babyshowers om hon skulle få fler barn. 

Men för det första, att samordna, planera och projektleda allting. Det är verkligen inte det lättaste när många vill vara involverade, ha åsikter och bestämma. Bara det i sig var en stressfaktor. För det andra, allt blev så himla dyrt! Det var tufft för mig som är student. Jag var tvungen att ta pengar från mitt sparkonto för det hade annars aldrig gått. Som tur kunde jag sänka några kostnader med vissa saker tack vare fantastiska kusiner som hjälpte mig både med att baka tårta och cupcakes, med transporter och med mat och dryck, och för att jag också kunde utnyttja studentrabattar på vissa hemsidor via Mecenat. För det tredje, det tog så enormt lång tid att planera lekarna. Först att komma på lekarna, skapa dem och sedan se till att ha med allt material till babyshowern. 

För det fjärde: eftersom syrran mådde dåligt till och från under sin graviditet och även hade foglossning vid den ungefärliga tiden för babyshowern, var det också en stressfaktor för mig att gå runt och fundera på om hon ens skulle dyka upp på showern. Som tur var gjorde hon det, men det var nog också lite för att det kom fram att vi planerade en babyshower för henne (trots att det skulle vara en överraskning, så otroligt irriterande). Jag var även lite besviken på min moster, tycker inte hon hjälpte till, bidrog eller var så engagerad i detta som jag trodde hon skulle vara. Detta eftersom hon verkligen älskar syrran och annars brukar bryr sig om henne väldigt mycket. Men hon bidrog inte med någonting, det enda är väl att vi fick ha babyshowern i hennes lägenhet, men rent ekonomiskt bidrog hon inte, och hjälpte knappt till med uppstyrning och dylikt. T.o.m. mina kusiner städade undan allt i lägenheten efteråt så att hon slapp. Men juste, nu kom jag på att hon hjälpte till litegrann med att blåsa ballonger, men det var typ det enda. Generellt var hon väldigt passiv. Det fanns andra som inte är nära syrran lika mycket, som gjorde mer. Vissa av oss var uppe hela kvällen och tidigt in på natten och förberedde för babyshowern som skulle äga rum dagen därpå. Sen visst jobbade hon den kvällen, men hon kunde hjälpt till innan när hon inte jobbade. Dessutom ville hon ej bjuda syrrans partners vänner, då hon tyckte vi skulle bli för många i lägenheten, vilket kändes taskigt. Då kunde vi ju bara reducera några av syrrans vänner. Hon påpekade att babyshowern skulle vara intimt med bara våra nära + syrrans nära vänner, (samtidigt som hon bjöd en kvinna som vi inte alls är nära) och så sa hon att hennes vänner säkert skulle göra en babyshower för henne och att vi därför inte behövde bjuda dem. Det var svårt att gå emot detta då vi hade babyshowern i hennes lägenhet. Jag försökte men fick ett nej. Hade vi haft det i en lokal eller liknande kanske det hade varit enklare att hantera detta, men jag hade ju inte råd att hyra en lokal. Tyvärr så kan min moster ha lite narcissistiska tendenser ibland och jag känner efter allt detta att jag behöver ta lite avstånd från henne. 

 

Jag vill skriva ner det här i bloggen så att jag kommer ihåg vad som hände och hur allt låg till, för jag har lätt att glömma. Men just detta vill jag aldrig glömma. 

 

Så allt detta tillsammans gjorde mig stressad på en nivå som jag inte kan minnas att jag någonsin känt förut. Jag fick jättemycket eksem och galna utslag och det brukar vara tecken på att jag är mycket stressad. Jag minns att jag längtade tills allt skulle vara över, det var nästan så jag räknade ner dagarna. Den aktuella dagen, asså själva babyshowern, blev dock lyckad ändå. Syrran och hennes partner var väldigt glada och tacksamma över allting. Det var en väldigt rolig kväll med nära och kära och de fick så fina presenter! Nu väntar vi alla med spänning tills bebisen är här! Det är inte alls länge kvar nu, drygt en månad och jag kan fortfarande inte fatta att hon är gravid. Det känns typ som en dröm, så surrealistiskt! 

Tänk att nästa gång jag skriver här, då är lillen här! Jag är lite nervös inför syrrans förlossning men samtidigt så excited! Ser så mycket framemot all bebisgos och framförallt nu när det snart är jul!

Tycker allt detta ska bli så himla spännande! Det känns verkligen som att vi påbörjar ett nytt kapitel nu inom familjen. <3

 

Jag vill också säga att jag varit på en dejt. Fattar knappt själv hur jag även kunde hinna med det, men det var bra för mig att komma ut och göra annat än plugg och planerande. Det var ingen långdragen dejt heller, den gick på typ 2-3 timmar. Mycket trevlig kille och dejten var härlig men han var dels superkort (lika kort som mig och jag är ändå kort) och han kändes mer som en kompis. Fanns ingen attraktion alls från min sida. Jag ångrade det dock inte och ser framemot att gå på fler dejter nu framöver. Det var längesen jag gick på dejt och jag har på senaste tid faktiskt känt mig redo att ge mig ut i dejtingvärlden igen. 

 

Det sista jag vill säga är att jag har blivit erbjuden en praktikplats till våren! Jag blev faktiskt till och med erbjuden två platser, men valde att tacka ja till den platsen som jag tror kommer att ge mig mer under praktikperioden. Tänka sig att jag var så orolig att inte få en plats alls, och sedan blir jag erbuden två platser! Ibland går det faktisk bra i livet! Detta känns lite nervöst men också superspännande givetvis! Är jättetaggad och hoppas att det kommer att bli en bra och lärorik period!

 

Nu ska jag titta en serie och sedan lägga mig! So long!

 

Hej bloggen!

 

Jag dör, bokstavligen dör, av pinsamhet just nu. Jag mår skit.
Varför händer pinsamma grejer bara mig, varför?!

 

Jag snokade på en kille i min klass Facebook-profil och råkade lägga till honom som vän. Jag vet inte hur det gick till, jag var väldigt noga och minns inte ens att jag tryckte på "Lägg till som vän" knappen. 

Jag vill gå under jorden, seriöst! Hur tacklar jag det här när vi väl ses? Så extremt pinsamt!!! Killen i fråga är den som jag tror eventuellt kan vara lite intresserad av mig, men är inte 100 angående det. 

 

Oavsett så tror jag att jag bara får försöka play it cool, som att det inte är något konstigt. För om jag skäms kommer det bara bli ännu värre. Vi hade några gemensamma vänner så kanske kan jag ta upp det med honom när vi väl ses. 

Åh gud, jag går under. 

 

 

 

Hej bloggen! 

 

Nu är det ungefär en vecka kvar tills sommarledigheten tar slut och skolan börjar igen. Jag har lite ångest inför att börja om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker det är lite jobbigt att sitta i ett klassrum i 6 timmar och bara lyssna. Men men, what to do. Det är bara att kämpa. Jag vill ju ta examen och börja jobba så fort som möjligt, så samtidigt vill jag börja. 

 

Det är också fler saker jag har lite ångest kring. Dels är det all planering och fix inför syrrans babyshower. Eftersom det är jag som står henne närmast så har jag fått agera lite projektledare. Jag har ingenting emot att planera saker men tycker det är lite halvtjobbigt när så många ska vara involverade i planeringen. Det är så mycket åsikter att ta hänsyn till. Tycker inte heller om att bestämma alltför mycket. En chefsroll hade verkligen inte passat mig. Har inte heller jättebra koll på syrrans vänner och är rädd att jag kanske glömmer bort att bjuda någon.
Så just nu känns allting rätt jobbigt, men jag försöker att bara bita ihop och hoppas på att allt känns bättre ju närmare in på babyshowern vi kommer. 

 

Jag känner också lite oro inför syrrans förlossning. Jag vet ju att det brukar gå bra för de allra flesta men jag är ändå lite nojig. Jag har ju förlossningsrädsla så det gör ju inte saken bättre. Vill bara att hon ska föda så att jag slipper noja. 

 

Den sista grejen jag nojar över just nu är att inte få en praktik till våren. Jag har ju iofs precis satt igång med ansökningarna, men det är ändå en stor farhåga jag bär på just nu. Jag känner att så fort jag fått en första praktikplats, då kommer jag kunna känna mig lugn, för då kommer jag att ha fått erfarenhet och därmed lättare att få praktik 2 och sedan också jobb. Det är alltid den där första erfarenheten som är svår att få. Så, pray for me! 

 

Det var mest det jag ville ha sagt idag. Ska försöka att uppdatera oftare då jag mår bra av att skriva av mig. 

 

Vi hörs snart igen bloggen!

Wow bloggen, jag vet, jag är lika chockad som ni är!

 

Så låt mig berätta vad som hänt och hur jag fick reda på denna mycket chockartade, glädjande och livsomvälvande nyhet! 

 

För ca 5 veckor sedan, den 18 juni, (ja, jag minns datumet), blev jag hembjuden på middag hemma hos storesyrran. Jag åkte dit i tron om att vi skulle köpa flygbiljetter till en resa, men ack så fel jag hade. Syrran hade något annat in mind. Efter att ha varit hos henne ett tag och hon blivit klar med middagen satt vi, jag, storesyrran och hennes partner, runt bordet och åt. När vi typ ätit färdigt räcker storesyrran fram ett paket/en kartong. Jag tror först att det är en försenad födelsedagspresent så blir chockad över detta då jag aldrig får eller fått presenter av dem. Hursomhelst, när jag sedan öppnar paketet ligger det ett vykort och en påse med någonting i. Jag öppnar först vykortet, läser och kan inte tro mina ögon. De första orden står skrivna. Det står "Till moster (mitt namn)..." Jag fortsätter läsa och tappar hakan. 

 

Ja, så nu har ni räknat ut vad det hela handlar om. Jag ska bli moster, för första gången!

Chocken jag fick går inte att beskriva. Jag ska inte ljuga och säga att jag nog ändå kände mig lite bummed över att det inte blev en resa då jag verkligen såg framemot den. Jag hade kollat flygbiljetter, kollat in hotell och verkligen forskat kring staden och aktiviteter vi kunde hitta på. Men samtidigt så hade jag hellre velat att min syrra var gravid för det är det inte alla som blir och det är inte lätt för alla. Staden som vi tänkte resa till kommer att stå kvar men en graviditet ska man inte ta för givet. 

 

Hursomhelst så fanns det ingenting som gjorde att jag hade kunnat förutse det här och min syrra har hållt den här hemligheten väldigt bra. Jag visste att hon ville ha barn men jag trodde inte att hon skulle påbörja den processen nu. Samtidigt så förstår jag att hon ville göra det nu eftersom hon ju faktiskt blir äldre och det sägs ju att det blir svårare med åren att bli gravid.

Jag har fortfarande inte fattat det här och kommer nog inte fatta förrän barnet är här.

Hon är beräknad till slutet av november och jag och min moster har diskuterat lite om att planera en babyshower. Jag har fått vara med när hon berättat för andra i familjen och släktingar och det har varit så roligt men också fint att se allas reaktioner. En del har gråtit vid nyheten och jag själv trodde jag skulle göra det när jag fick reda på det. 

 

Jag är övertygad om att syrran kommer att bli en fantastisk mamma. Hon är väldigt duktig med barn och vet vad barn behöver. Detta barnet kommer att bli så älskat och jag ser framemot att spendera tid och gå på en massa äventyr med barnet! Jag har svårt för att ta hand om andras barn, men syrras barn tro jag kommer känna som mitt eget faktiskt. Jag är så nyfiken på hur livet kommer bli nu med ett tillskott i vår familj, hur barnet kommer att se ut och vilken personlighet barnet kommer ha. Åh det ska bli så kul och shit vad jag ska bebisgosa i vinter! Tänk att vi till jul har en liten bebis i familjen, helt otroligt! Glömde bort att nämna att det är en liten flicka! Hade blivit glad oavsett, det viktigaste är att barnet är friskt, men jag blev ändå väldigt glad över att det blev en tjej! 

 

Nu håller jag bara tummarna för att hon får en säker förlossning och att allting går bra. 

 

Jag måste säga att 2023 hittills ändå har varit ett väldigt bra år, framförallt om man jämför med tidigare år. Det har gått bra i skolan även fast det varit så otroligt stressigt och hektiskt, Ursula verkar må bättre och cancern verkar inte ha spridit sig, jag fick efter flera år äntligen gå på Beyoncé-konsert (det var OTROLIGT, så bra att jag var tvungen att gå på båda konserterna, jag finner inga ord för den kvinnan, det finns verkligen ingen på hennes nivå), jag har också haft sommarledigt i ca två månader nu och bara tagit det lugnt, fokuserat på hälsan, umgåtts med nära och kära. Sedan den mycket roliga nyheten att syrran är gravid! Vad kan liksom slå det!

Jag hoppas jag inte skjuter mig själv i foten nu men det känns som att saker och ting börjar vända mot det bättre nu. Men vi får se, time will tell. 

 

Nu ska jag kolla ett youtube-klipp och sedan försöka få lite sömn. 

 

Hejdå bloggen!

Hej bloggen!

 

Idag är det Valborg och jag är hemma och tar det lugnt. Inga planer alls, vilket känns skönt. Fick frågan om att gå på en spelning ikväll, men känner att min kropp behöver vila. Jag har haft en väldigt stressig och intensiv period de senaste veckorna, har till och med fått magproblem och hudbesvär på grund av stressen. Har lovat mig själv att bli bättre på att ta hand om mig själv och sätta mig själv i första rummet, så därför stannar jag hemma. 

 

Det som är skönt är att det börjar lugna ner sig lite nu i plugget, det är inte många betygsgrundande moment kvar. Hittills har jag fått VG på allt förutom första tentan där jag också var väldigt nära VG.
Är riktigt nöjd med min insats ändå. Det har varit allt annat än lätt att lära sig ett helt nytt område. Ska bli intressant att se vad det blir för slutbetyg. Det viktigaste är dock att jag klarar allting och blir godkänd. 

Klassen är numera mer grupperad skulle jag säga, folk har en viss "klick" som de hänger med. Alla är dock fortfarande väldigt trevliga och jag känner fortfarande att utbildningen känns rätt, iallafall mer rätt än det jag läste innan.
Den där killen jag snacka om förut förresten, tror jag fortfarande eventuellt kan vara lite intresserad.
Ni vet när man bara får den känslan. Sen kan jag ju ha helt fel och min känsla kanske inte stämmer. Men det är iallafall min känsla. Det är en del blickar, en del komplimanger, och mycket att man vill visa upp att man är en bra kille. En gång sa han, från ingenstans, att han tyckte jag hade en välidgt bra hållning när jag sitter. Sedan kommenterade han på en redovisning jag höll att jag hade en typ behaglig röst att lyssna på. Sedan har han sagt att han är bra på att laga mat och att han har arbetat på ett boende för ensamkommande. Detta är info som jag ej har frågat honom om.
Han verkar snäll men ibland känns han lite omogen/pojkig. Fick också reda på att han bor hemma och att han gjort det väldigt länge, vilket är lite avtändande, framförallt i vuxenålder. Så mitt intresse för honom har svalnat lite faktiskt. 

 

Men men. Snart är det sommarlov! Den 8:e juni är sista dagen för terminen sedan vankas det sommarledigt! Det är efterlängtat kan jag lova! Åh vad jag ska njuta av att vara ledig! Umgås med vänner och familj och bara vara.
Jag ska även försöka söka lite sommarjobb, men om jag inte får något så har jag som tur är sparade pengar som jag kan leva på. 

 

En positiv nyhet är att Ursulas cancertumörer verkar ha minskat. Vi får hoppas att det fortsätter så och att hon blir frisk från cancern. Det har varit jättejobbigt att tänka på hur småsyskonen har det, dels med en sjuk mamma men också en pappa som kan dricka hur mycket som helst. Att även tänka på vad som skulle hända om Ursula dog ger mig grov ångest. Vi får verkligen hoppas att hon tillfrisknar. 

 

En annan mycket rolig och positiv nyhet, som jag nämnt tidigare i bloggen, är att Beyoncé går på världsturné och kör sin första show i Sverige!! Tror det är första gången hon börjar turnén i Sverige faktiskt. Och nu är det mindre än två veckor kvar (tiden går så fort!) och jag är så extremt excited! Har liksom pumpat Beyoncé-musik hela denna veckan! Det kommer bli så kul!! Alla vet att, när Beyoncé uppträder, så blir det en grym show! Jag har redan beställt en Beyoncé-tisha och hela min outfit är klappad och klar :D Eftersom hon kör två konserter i år, två efter varandra, har jag funderat på att eventuellt gå på den andra också. Men det är bara om jag verkligen känner att jag vill se henne igen, så det blir förmodligen väldigt spontant och något jag kommer att bestämma mig för efter att jag varit på den första konserten. Hennes nya album är jag ju inte sådär jätteförtjust i om jag ska vara ärlig och man är ju dessutom student numera och det kostar att gå på Beyoncé-konserter, så beöver ju hålla hårt i mina pengar och tänka noga hur jag spenderar dem. Men men, det är Beyoncé och det får man ju ej missa! Det ska i vart fall bli väldigt kul att få gå på den första konserten och denna gången blir vi ett stort gäng som går tillsammans. Får uppdatera bloggen om hur det var! 

 

Nu ska jag äta och sedan försöka uppdatera mitt CV. 

 

Hejdå bloggen!