myrealself

Wow bloggen, jag vet, jag är lika chockad som ni är!

 

Så låt mig berätta vad som hänt och hur jag fick reda på denna mycket chockartade, glädjande och livsomvälvande nyhet! 

 

För ca 5 veckor sedan, den 18 juni, (ja, jag minns datumet), blev jag hembjuden på middag hemma hos storesyrran. Jag åkte dit i tron om att vi skulle köpa flygbiljetter till en resa, men ack så fel jag hade. Syrran hade något annat in mind. Efter att ha varit hos henne ett tag och hon blivit klar med middagen satt vi, jag, storesyrran och hennes partner, runt bordet och åt. När vi typ ätit färdigt räcker storesyrran fram ett paket/en kartong. Jag tror först att det är en försenad födelsedagspresent så blir chockad över detta då jag aldrig får eller fått presenter av dem. Hursomhelst, när jag sedan öppnar paketet ligger det ett vykort och en påse med någonting i. Jag öppnar först vykortet, läser och kan inte tro mina ögon. De första orden står skrivna. Det står "Till moster (mitt namn)..." Jag fortsätter läsa och tappar hakan. 

 

Ja, så nu har ni räknat ut vad det hela handlar om. Jag ska bli moster, för första gången!

Chocken jag fick går inte att beskriva. Jag ska inte ljuga och säga att jag nog ändå kände mig lite bummed över att det inte blev en resa då jag verkligen såg framemot den. Jag hade kollat flygbiljetter, kollat in hotell och verkligen forskat kring staden och aktiviteter vi kunde hitta på. Men samtidigt så hade jag hellre velat att min syrra var gravid för det är det inte alla som blir och det är inte lätt för alla. Staden som vi tänkte resa till kommer att stå kvar men en graviditet ska man inte ta för givet. 

 

Hursomhelst så fanns det ingenting som gjorde att jag hade kunnat förutse det här och min syrra har hållt den här hemligheten väldigt bra. Jag visste att hon ville ha barn men jag trodde inte att hon skulle påbörja den processen nu. Samtidigt så förstår jag att hon ville göra det nu eftersom hon ju faktiskt blir äldre och det sägs ju att det blir svårare med åren att bli gravid.

Jag har fortfarande inte fattat det här och kommer nog inte fatta förrän barnet är här.

Hon är beräknad till slutet av november och jag och min moster har diskuterat lite om att planera en babyshower. Jag har fått vara med när hon berättat för andra i familjen och släktingar och det har varit så roligt men också fint att se allas reaktioner. En del har gråtit vid nyheten och jag själv trodde jag skulle göra det när jag fick reda på det. 

 

Jag är övertygad om att syrran kommer att bli en fantastisk mamma. Hon är väldigt duktig med barn och vet vad barn behöver. Detta barnet kommer att bli så älskat och jag ser framemot att spendera tid och gå på en massa äventyr med barnet! Jag har svårt för att ta hand om andras barn, men syrras barn tro jag kommer känna som mitt eget faktiskt. Jag är så nyfiken på hur livet kommer bli nu med ett tillskott i vår familj, hur barnet kommer att se ut och vilken personlighet barnet kommer ha. Åh det ska bli så kul och shit vad jag ska bebisgosa i vinter! Tänk att vi till jul har en liten bebis i familjen, helt otroligt! Glömde bort att nämna att det är en liten flicka! Hade blivit glad oavsett, det viktigaste är att barnet är friskt, men jag blev ändå väldigt glad över att det blev en tjej! 

 

Nu håller jag bara tummarna för att hon får en säker förlossning och att allting går bra. 

 

Jag måste säga att 2023 hittills ändå har varit ett väldigt bra år, framförallt om man jämför med tidigare år. Det har gått bra i skolan även fast det varit så otroligt stressigt och hektiskt, Ursula verkar må bättre och cancern verkar inte ha spridit sig, jag fick efter flera år äntligen gå på Beyoncé-konsert (det var OTROLIGT, så bra att jag var tvungen att gå på båda konserterna, jag finner inga ord för den kvinnan, det finns verkligen ingen på hennes nivå), jag har också haft sommarledigt i ca två månader nu och bara tagit det lugnt, fokuserat på hälsan, umgåtts med nära och kära. Sedan den mycket roliga nyheten att syrran är gravid! Vad kan liksom slå det!

Jag hoppas jag inte skjuter mig själv i foten nu men det känns som att saker och ting börjar vända mot det bättre nu. Men vi får se, time will tell. 

 

Nu ska jag kolla ett youtube-klipp och sedan försöka få lite sömn. 

 

Hejdå bloggen!