myrealself

Hej bloggen!

 

Nu har det återigen gått ett tag sedan jag skrev sist. Jag läste förra inlägget och känner bara att wow, vad livet bara can take a turn like that. 

 

Jag har mått jättedåligt de senaste månaderna. Jag har slutat gå hos terapeuten för att mitt högkostnaddsskydd inte längre gäller och jag har inte råd. Dessutom har jag flyttat men jag kommer till det lite senare i inlägget. 

 

Sist berättade jag ju om det nya jobbet som jag hade fått, som var allt jag hade drömt om och längtat efter. Jag började där och redan efter typ 2 veckor hamnade jag i nästan i en konflikt med en utav mina kollegor.

Jag orkar inte gå in på detalj om vad som hände, men jag kände mig så himla utpekad och utsatt och var så nära på att börja gråta, men höll mig. Jag är inte den personen som gillar att bråka och många gånger är jag för snäll. Jag vet inte om det är så att många märker det och sedan typ utnyttjar det? 

 

Iallafall, efter det skedde en annan händelse som jag inte heller orkar gå in på i detalj, men kort och gott, så sa en kollega åt mig att göra en sak som det visade att jag inte borde ha gjort, eller som jag borde ha gjort annorlunda kanske. Det ledde till upprördhet hos en annan kollega, som i sin tur blev arg på mig.

Som nyanställd är det väldigt svårt att veta vad man får och inte får göra, framförallt när det inte är självklart hur man ska arbeta och inte är insatt i hur rutinerna ser ut.

Så i princip fick jag skit för något som jag blev ombedd att göra. Chefen kallade oss alla på möte och det löste sig tillslut, men jag blev ändå väldigt ledsen efter att allt det hade hänt. #emotionalme

 

Utöver dessa två händelser så var det extremt mycket stress på det jobbet. Jag klarar faktiskt av stress, men detta var stress på en helt annan nivå. Det var psykisk stress. Jag fick träffa människor som inte mådde bra, som hade det väldigt svårt och jag kände mig som en robot som inte kunde hjälpa de mer än vad mitt jobb tillät.

Hade också fått höra historier från kollegor om våldamma klienter och kände bara att detta inte är något jag skulle klara av, trots att det fanns goda säkerhetsrutiner. 

 

Det hela slutade med att jag sjukskrev mig och sedan sa upp mig. Jag mådde psykiskt dåligt. Jag hade fått flera panikattacker under tiden jag arbetade där och hade ångest hela tiden. Det enda positiva med det jobbet var lönen, men pengar är ingenting om man mår dåligt varje dag och inte trivs. 

 

Så sedan dess har jag varit arbetslös. Och återigen hamnat i depression och tagit lån. Jag vet att det är jättedumt och jag vill verkligen jobba. Jag söker jobb hela tiden men antingen så är jag överkvalificerad eller underkvalificerad. 

Dock är jag så himla desperat just nu att jag inte bryr mig om att få ett kvalificerat jobb, jag behöver bara ett jobb som kan betala mina räkningar, så får det kvalificerade jobbet komma senare.

Jag hade en telefonintervju för ett par dagar sedan angående en tjänst inom kundtjänst, så jag hoppas att jag får det. Håller alla tummar och tår.

 

Ibland undrar jag om jag ens är kapabel till att jobba med andra människor? Jag har inte haft ett enda jobb där jag har känt att jag har trivits. Kanske borde jag satsa på att skaffa eget? Tror på riktigt jag hade trivts bra med det, men jag är samtidigt en alldeles för trygg person som hatar att ta risker, så skulle nog aldrig våga. Men typ att arbeta med två, tre personer som man kommer riktigt bra överens med? Det hade varit nice. Men samtidigt har jag inte jobbat så mycket heller, så kanske har jag bara hamnat på fel arbetsplatser, vad vet jag. 

 

Jag vet inte, har känt mig så jäkla lost bara som person. Jag vet inte vem jag är längre på samma sätt som förut. Jag tittar mig själv i spegeln och ser en lost person. Min livsglädje som jag hade förut är typ bortblåst. Jag vill inte gå ut, jag vill inte träffa vänner. Jag stannar helst hemma och är för mig själv och sitter framför datorn. Jag känner att jag inte kan koppla av när jag inte har ett jobb att gå till. Det faktum att jag inte gör något, att det inte finns en mening i mitt liv, det gör mig deprimerad. 

 

Men on a more happier note, så kan jag berätta att jag äntligen FÅTT EN LÄGENHET! Det var verkligen ett mirakel och så mycket tur, för jag var så nära på att inte få den. Och vi vet ju alla hur svårt det är att få en hyresrätt i Stockholm. Men nu kan jag glatt säga att jag har en egen lägenhet, ett förstahandskontrakt, i ett sjukt bra läge, nära stan och familj. Tillgång till shoppingcentrum, restauranger och gym i närheten. Och så bra och billig hyra! Jag är supernöjd och är så glad över att jag nu kommer kunna spara mer så fort jag får jobb. Jag har köpt lite möbler men det är fortfarande saker som behövs, så den är långt ifrån klar. Längtar tills det blir klart!

 

Så det var en mini-uppdatering om vad som hänt de senaste månaderna. Tänk att det redan gått typ ett halvår på det här året? Helt sjukt hur tiden bara flyger förbi. 

 

Nu när jag ändå är arbetslös ska jag försöka mig på att skriva lite mer här. Jag vet inte vad det är med skrivandet men jag mår verkligen bra av det. Så jag ska försöka bli bättre på det. 

 

Nästa gång jag skriver kommer det bli en lång uppdatering angående killen jag träffade, aka Krisitian. Jag känner att den uppdateringen behöver ett eget separat blogginlägg. So stay tuned for that!

 

Until next time lovely blog!