myrealself

Som tur var gick min ryggvärk över typ efter 2-3 dagar. Jag bestämde mig för att ta en Ipren tablett och promenera, och dessa två saker tillsammans gjorde att smärtan successivt avtog. Blev så himla glad när allting blev bättre. Jag kunde liksom röra på mig normalt. De dagarna fick mig verkligen att inse hur mycket ryggen egentligen jobbar, även då vi gör små rörelser. Tacke gode gud att det är över iaf!

 

Angående det som hänt syrran, hon har fortfarande inte berättat för mig vad som hänt. Jag vet inte om det är att hon skäms? Hon har ju det här behovet av att allt ska verka perfekt så det kan ju vara det.

Aja, det är väl bara att invänta och se. Vet liksom inte hur jag ska reagera när hon väl berättar för mig. Innerst inne är jag glad över att det är slut mellan de eftersom jag känner att de var för olika och tyckte inte om Ursula 2s personlighet, men jag tycker också så innerligt synd om min syrra. Ingen vill se sitt syskon hurt. Jag är iaf glad att hon försöker sysselsätta sig och så nu, hon umgås ganska mycket med hennes vänner nu, hon har fått ett nytt jobb samt ett extrajobb vid sidan om. Så det är ju positivt. Min syrra är stark hon!

 

 

Jag tänkte iaf prata om något helt annat nu. Jag har nämligen den senaste tiden varit så himla skoltrött. Min motivation är inte på topp just nu. Det vi läser nu är inte sådär jättesvårt heller, men ändå så har jag så svårt att komma igång. Jag fattar inte vad grejen är. Kanske är det hösten som spökar och gör en alldeles deppig? Eller så är det kanske att två år av plugg har gjort att man inte längre har samma motivation som man hade när man först började. Jag vet inte. På ett sätt så längtar jag till examen, på ett annat sätt så är jag lite rädd för att börja arbeta på riktigt. Jag har ju tänkt söka masterutbildning också, ifall jag inte får något jobb. Det blir liksom plan B.

Men som sagt, vi får se. Just nu känns framtiden bara som ett enda stort frågetecken. Jag har svårt att leva i nuet, jag tänker alltid framtidsmässigt. Vilket kan vara både en fördel och en nackdel, en fördel för att jag tycker att det kan vara bra att ha någon slags plan inför framtiden, och nackdel för att man ibland glömmer att njuta av livet, av nuet. Man ser hela tiden vad som komma skall, att det blir svårt att stanna upp och bara leva. Såg ett citat om det igårkväll på instagram och det fick mig verkligen att reflektera. 

 

Jaja bloggen, nu ska iväg och titta på lite Youtube.