myrealself

Halloj finaste bloggen min!

 

Det är tunga tider just nu måste jag medge. C-uppsatsen har kommit att bli mycket jobbigare och mer krävande än jag någonsin trott det skulle bli. Jag skriver ju med den tjejen som jag klickar bäst med härborta, men som även kan gå på mig på nerverna ibland (och tro mig, jag är en ganska tålmodig tjej, det krävs ganska mycket för att jag ska bli irriterad, så ni kan ju tänka er hur jobbig hon kan vara). Nu på senaste tiden har hon gått på mina nerver extremt mycket när vi suttit tillsammans för att skriva det här arbetet. Hon kan vara lite svår att jobba med. Vissa människor har lätt för att vara samarbetsvilliga och hon är inte en av de personerna. Jag känner att saker och ting tar så himla lång tid med henne. Effektiviteten är inte den bästa om man säger så och det färgar av sig och påverkar mig då jag tillslut själv blir ineffektiv i mitt sätt att arbeta. Hon har också lätt för att göra saker krångligare än vad det är, vilket gör att saker och ting tar längre tid. Missförstå mig inte, det är viktigt att vara noggrann, men när man är för petnoga så blir saker och ting bara värre, i min mening. Sen måste jag också bara poängtera hennes språkbruk. Det är svårt att säga till en människa att hen kanske ska använda sig av ett annat ordval, eller omformulera meningen. Jag försöker göra det så odömande som möjligt, för att hon inte ska ta det personligt eller känna sig offended liksom. Jag tycker personligen att mitt sätt att skriva är bättre. (Och jag vet att det kanske inte verkar som det i min blogg, men mina texter ser inte i närheten likadana ut som de jag skriver i olika skolarbeten. Här har jag en lite mer laid back approach). Men det är typ det jag oroar mig för mest faktiskt, språket i uppsatsen. Jag är väldigt pedant när det gäller språkbruk och stavning, och jag skulle skämmas ihjäl om vi lämnade in ett arbete där det fanns en massa brister i språket. 

Så wish me luck angående det.

 

Jag har tänkt mycket på att det är viktigt att ha personer i sin närhet som lyfter upp en, och så har jag tänkt jättemycket på den här tjejen. Jag känner att det oftast är tvärtom med henne, känner mig mest ganska nere med henne, såvitt vi kanske inte pratar om kärlek eller kultur, där har vi ganska mycket gemensamt. Jag tror inte att jag vill fortsätta ha hennes som vän i framtiden. Hon kan vara väldigt kontrollerande. Men det som irriterar mig mest det är när hon gör saker medvetet för att testa mig, bara för att se hur jag reagerar eller så. Kan man inte vara med människan utan att känna att hon testar/leker med min mind? Sjukt jobbigt är det. Det värsta var att hon hade berättat för en annan tjej att jag är en av hennes bästa vänner. Och jag tänkte för mig själv, "hold up, wait a minute!". Nu ska vi inte överdriva här va. Kan säga att the feeling definitely isn't mutual. Jag har lätt för att bli vän med folk och komma överens med alla typer av människor, därför tror jag att många lätt kan känna att de klickar med mig, fastän jag kanske inte riktigt känner av samma "klick". 

 

Anyways bloggen, ska sminka av mig, göra i ordning matlåda och sova. Long day ahead of me.