Att ta hand om barn

Oj, nästan en månad sen jag skrev här sist och denna gång kan jag inte klaga på att jag inte haft tid. Sanningen är den att jag har haft gott om tid, speciellt nu de senaste dagarna. Har bara varit lat och inte orkat. Syrran och Ursula 2 är bortresta under veckan *superskönt!* så I got the house for myself just nu. I'm loving it! 
 
Examensfesten som vi gick på vart riktigt lyckad! Vi var där från ca 3 till kl halv tio ungefär. Det var utomhus i en park och killen blev riktigt överraskad och glad. En riktigt nice dag helt enkelt förutom att jag tappade min mobil i bussen påväg dit men som tur var så fick jag tillbaka den! Angående att övningsköra så har jag och pappsen gått på handledarkursen nu. Vi väntar bara på att intyget ska komma, sedan kan vi börja köra! 
 
 
Utöver allt detta har jag den senaste tiden hunnit träffa vänner och gått ut. Men alltså jag fattar inte vad det är med mig? Att gå ut är inte lika kul längre som när man va yngre. Jag minns hur varje utgång blev en succé förr. Jag vet inte vad det kan bero på. Har folket i Sverige blivit tråkigare? Har jag blivit tråkigare? Har jag blivit fulare? Eller har det med att göra att jag inte dricker längre? Jag vettefan vad det är men vart iaf rätt besviken de två senaste gångerna jag gick ut. Tur var iallafall att man slapp betala inträde, fattig student som man är. 
 
 
Har också hunnit spendera tid med familj och släkt. Förra veckan gick vi ut och åt på en jamaicansk restaurang. Det var jättetrevligt, vi alla var samlade och det har vi inte varit på ett långt tag. Jag kan dock inte sluta förundras över hur enkelt människor kan förändras. Jag har en kusin som jag tidigare varit väldigt tajt med. Tror att jag även har skrivit om henne här i bloggen tidigare. Vi brukade snacka i telefon (trots att hon bor och studerar i USA) och ha långa fikastunder tillsammans när hon väl var här. Vi klickade väldigt bra. Men nu känns det som hon gjort världens helvändning. Hon är typ kaxigare nu och det känns som att det minsta lilla man säger så får man lite mothugg. Ibland kan hon dock vara snäll, men det är inte alls som förut. Känner att jag inte riktigt vet vem hon är längre. Väldigt tråkigt. 
På tal om familj så har jag också fått ta hand om småsyskon en hel helg helt för mig själv. De har sommarlov nu och är därför hemma från dagis. Jag var verkligen inte beredd på att det skulle vara så jobbigt att ta hand om de. Sista dagen räknade jag ner timmarna tills pappa skulle komma och hämta de. Grejen är att dem är fortfarande rätt små, så de kan inte vara helt självständiga. Man får till exempel hjälpa de med toabesök, ibland med att byta och sätta på kläder och skor, duscha de osv. Att laga mat till de och se till så att de inte var hungriga, att keep them busy med något (gå till parken och leka, gå och bada exempelvis) istället för att bara vara hemma och titta på tv och spela spel.
Det var längesen jag kände mig så slutkörd! Det värsta av allt är att de vaknar supertidigt! Runt halv sju. Jag ville typ dö men det vara bara att gå upp, ta sig i kragen och förbereda frukost. Med barn så känns det som att man aldrig riktigt får en paus förutom när de går och lägger sig. Det är typ den enda tiden man får för sig själv. Visst, man går ju och duschar emellanåt, kanske diskar och lagar mat, men det är inte riktgt en paus i min mening. Jag tror att jag klarar av en hel dag med två barn, men en hel helg vart alldeles för mycket för mig. 
Nej, jag säger bara kudos till alla ensamstående föräldrar därute. Framförallt till de som har mer än 1 barn. 
 
På tal om något helt annat så har jag sökt jobb som en galning och inte nappat på något. Gick på arbetsinetvju förra veckan och fick besked igår att de hade gått vidare med en annan sökande. Man ba, tack för den. Jag har börjat tappat hoppet för jobb nu, det är typ 1 månad och 1 vecka kvar tills plugget börjar igen och alla jobb vill typ att man stannar kvar till hösten. Så det ser ganska mörkt ut. I värsta fall får jag väl låna från syrran eller något. 
 
Anyways, nu tänkte jag göra i ordning lite mat. Börjar bli lite hungry. So long lovely blog!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0