myrealself

Halloj bloggen! 

 

Hur mås det?

 

Igår hade vi en liten familjepicknick ute på Rålambshovsparken. Älskar Rålis, det är riktigt härligt på sommrarna. Det är tydligen någon filmfestival där nu så igår var det extra mycket folk där, speciellt fram mot kvällen.

Det var trevligt men jag vet inte, om jag ska vara ärlig så I didnt enjoy it that much. Känner att det var längesen jag verkligen var real i bloggen, den heter ju trotsallt myrealself, jag var mycket bättre på det förut. Men anyways för att återgå till det jag syftar på. På senare tid känns det som jag fått ganska kalla vibbar från min familj/släkt (jag berättade ju senast om min kusin som bor och pluggar i USA)  och inte minst från min moster. Jag vet inte vad det är. Jag börjar misstänka att det är något jag gjort som hon inte tycker om. Till exempel så varje gång vi setts denna sommar så har hon alltid gett syrran en massa komplimanger framför mig och inte en enda till mig. Hon hälsar på mig sedan bara går förbi och fortsätter typ. Självklart kräver jag inga komplimanger från henne, men dessa kalla vibbar är så tydliga gång på gång. När vi sitter i grupp och pratar så kollar hon aldrig på mig utan bara på de andra. Hon pratar inte med mig lika mycket som förut heller. Det känns som att hon med flit gör så. Det är så tråkigt att känna sig utanför i sin egna familj/släkt. Jag har försökt komma på saker som jag kanske gjort som gör att hon inte längre inkluderar mig som hon gjorde förut. En tanke kan vara att jag är dålig på att höra av mig till henne. Vilket kanske stämmer. Jag gör dock inte det med flit, jag är bara inte en sån som tycker om att prata i telefon. Jag är en sådan som föredrar sms eller att ses face to face. Hon har sagt flera gånger att hon tycker att jag är dålig på att höra av mig, men det är inte något jag kan rå för, jag är så som person, jag ringer inte ens mina närmsta vänner så ofta. Tycker inte om att ringa folk om det inte är något jag verkligen måste ta på telefon. Det känns som att hon ibland jämför mig med storesyrran, för hon är precis tvärtom, syrran ringer henne typ nästan varje dag och då tror hon automatiskt att syrran bryr sig mer, vilket självklart inte är fallet. 

En annan tanke kan vara att hon kanske kommit på att jag vid några tillfällen gick in på hennes facebook och läste hennes mail (ja, jag har hennes lösenord). Jag vet, det var så oerhört dumt av mig. Ibland kan jag bara vara so damn nosy. Kunde inte rå för att titta. Idag skäms jag dock innerligt för det och kommer aldrig att göra om det igen. Jag är rädd att hon kanske fått reda på att jag gått in där och tittat. Idag kan ju Facebook informera om att någon annan gått in på ens konto. Jag hoppas iaf att det verkligen inte är det, för det skäms jag verkligen för. 

 

Jag är en helt vanlig människa som precis som alla andra, gör fel, begår misstag och är långt ifrån perfekt. Jag vill att alla ska vara glada och nöjda med mig men det är svårt tillfredställa alla. Jag försöker att inte låta detta som jag berättat "get to me", men det är svårt, älskar verkligen min familj/släkt. Jag brukar vara ganska bra på att spela glad men igår var det riktigt svårt. Jag hoppas innerligt att saker och ting blir bättre.